Clownen jag?

Har du någonsin besökt en sportbar?
Har du tänkt på att i en sportbar så brukar det finnas en enklare liten läshörna.
Några fåtöljer & en bokhylla.
Eventuellt även en öppenspis av den art som man lätt klistrar fast på väggen.
I den ligger en elektriskt brasa från Elgiganten & pyr gemytligt.
Väggarna är mörkt gröna, belysningen dov & fåtöljerna är av tveksam höjd & gjorda i skinn.
Ett kunskapens pulserade sköte som visat att litteratur & sportutövning går hand i hand som ståta vänner.
Den allra finaste av tankar...
Beställ in en stor öl med jobbigt namn, ställ den på det medföljande, omständliga glasunderlägget i redig hårdpapp & låt din blick smeka längs bokhyllans kuriositeter...
Det dröjer inte länge förän du ser den.
Clownen jac.
Röd rygg, vit text.
Hjalmars avskedsroman tillägnad Gösta Ekman d ä.
Har du läst den?
Det har inte jag.
Den finns överallt.
Där böcker är, där bor Clownen jac.
Anikvariat, loppmarknader, hemma hos vänner & bekanta.
Röd rygg, vit text.
Överallt.
Nu undrar jag: Är det dax att läsa Clownen jac?
Ägna några timmar i det, tillsynes, händelselösa livet åt att faktiskt plöja denna roman som följer mig som en hittehund i hasorna?
Jag gillar Hjalmar Bergman. Har läst honom tidigare. Borde alltså...
Men ofta så träffar man på denna clown i realådor. Böcker bortvräkes. Där brukar den finnas.
Då har jag tänkt att den säkert inte är så bra, men det kan ju vara så att alla redan har ett exemplar & att reakorgsfyndet blir en chans för blodfattiga nosar att inträda i denna sagovärld som man i huse redan är invigda i...
Eftersom röd rygg, vit text har hängt med sedan mina tidiga barnaår så har jag haft tid att tänka.
Skapat en egen handling.
Att den typ handlar om en manlig aktör som blir övergiven av sin kvinna, övergiven av sin mor, törstar efter manliga förebilder. Han gör sitt jobb på scenen med bravur, Ler & kråmar sig i strålkastarens sken. Men hans själ fylls av svärta för att ingen ser honom  för den han verkligen är. En ledsen clown. Han sminkar av sig, får scenskräck, dricker för mycket. Allt för att döva sin sorg. Han heter Jac.
Om det är så, då behöver jag ju inte läsa den.
Så hjälp mig, kära Bullen.
Ska jag eller ska jag inte?
Läsa alltså.
Ack. denna ambivalens...

För övrigt så är jag trött på lustigkurrar som avslutar sin mediatid med att (gärna på göteborska) säga: "Va fan, jag är ju bara en ledsen clown."
Ja, vem är inte det?
Innerst inne är vi väl alla folkpartister?
Eller...?