Blood candy

Det är halloween helg.
En helg som säkert i någon mån härstammar från vårt hedniska ursprung, men känns dock rätt ny & ovan...
Vet inte riktigt vad som är mål & mening med firandet.
Men som jag har förstått det så ska det kläs ut med inriktning mot den mörka sidan.
Än så länge verkar det festligt. Satan behöver &så uppmärksamhet & cred.
Men sen blir det svårt.
Barn av varierad ålder skall följdaktligen knacka dörr & kräva mig på pengar eller godis.
Girigt & utan att ge mig något tillbaka.
Påskkärringar har i allafall vett att sjunga en sång. Bjuda på sig själva. Små fräkninga entertainers som gör möda för lönen.
Påskkärringarna är förövrigt mycket mera kreativa. Dom har oftast satt ihop sina scenkostymer själva. Tänkt till. Påskkärrings outfiten kan man inte köpa som inplastat kit på närmaste bensinstation. Det kan man med sin halloween utklädnad. Den är nämligen massproducerad i prassligt syntetmaterial.
Bus eller godis?
Vad innebär bus?
Är inte "bus" ett kodord för syndigt umgänge inom vissa sexuella minoritetsgrupper? Det missförståndet kan få katasrofala följder.
Vad innebär godis?
Mandariner & femårstorr brideblandning duger icket.
Men om jag bara har havrekuddar & tepåsar hemma, skall jag då staffas av sockerstinna, giriga barn för det?
Är det bara barn som får klä ut sig?
Får jag klä ut mig?
Jag skulle klä ut mig till någor riktigt läskigt så som sverigedemokrat eller försäkringskassehandläggare.
"Gåslever eller pengar!!!" skulle jag vråla.
Om ni inte ger mig vad jag kräver så kommer jag att hota er med böter & blanketter.
Ibland kallas det rån.
Ibland kallas det halloween...

Hemköping

Jag har under några dagar varit kund på Hemköp vid stadens fulaste torg.
Där är det alltid full ruljans.
Anställda med Hemköpskjortor i rött & svart, är tjusigt ljusatta med flitens varma lampa.
Dom är väldigt många.
En hel myriad.
Dom flyttar varor från en hylla till en annan.
Som om dom sökte efter den optimala produktplaceringen.
Jag tror att dom gör det.
Sylthyllan flyttas från höger till vänster. Från måndag till tisdag.
Charken är dock på samma ställe hela tiden, men makaronerna är något av ett resandefolk...
Under denna cirkulation verkar personalen ha rätt roligt. Dom skrattar & kastar varor till varandra.
På ett ödmjukt vis.
Mån om att mottagaren ska kunna fånga...
Jag skulle vilja jobba där.
Jonglera med riskakor and become King of Hemköping...

Kattguld

När jag var någon form av barn så fick jag den stora äran att en mulen höstdag, följa med min äldre & ljusår tuffare kompis, på "Teknikens Dag"!
På Teknikens Dag så fick man experimentera & pyssla för fulla muggar!
Måla & kladda. Lära & leva. Fria barn i undersökande process.
En mycket bra dag!
Bara tanken på detta sociala reningsbad gjorde mig en smula svag...
Men utmaningar är nyttiga & tuffekompisen var den mest åtråvärda, så jag hängde med.
Vi åkte till det stora stenhuset som läckte av kunskap & lek.
Undersökandet var i full gång!
På en anslagstavla stod alla experimentverkstäder pedagogiskt nedskrivna.
Vi valde docktillverkning med bas av flörtkula & skrot.
Van av mitt eremitleverne & min kreativa uppfostran så var detta skrotpyssel mig välbekant & dockorna blev både konstärliga & användbara.
Då kommer han.
Journalisten.
Som ska göra ett glatt reppotage om dom framtida folkhemsvårdarna. Barnen.
Han får syn på mitt ultravioletta hår & stövlar fram.
"Tjena! Verkar skoj det här! Vad är du intresserad av mer än att göra dockor av flörtkulor av skrot?"
Han snackar med kidsen på kidsens vis.
Jag är inte skärskilt inresserad av att tillverka dockor av flörtkulor & skrot, men jag är på Teknikens Dag med min tuffekompis & har inte så mycket val.
"Hm... Eh... Det är väl lite blandat..." Svarar det bleka barnet med det vita håret.
"Jasså! Metaller säger du! Intressant!"
Nejnejnej! Inte metaller. Blandat! Jag mummlade faktiskt b-l-a-n-d-a-t.
Åååååååååå! Nu blir det missförstånd & elände!
"Vilken är din favorit metall?"
Snällasnälla sluta fråga.
"Öh... Eh... Guld?"
"Jasså! Guld säger du! Varför då?"
"D.. där... därför att det är blankt & man kan bita i det för att se om det är äkta..."
Sen kan man höra min ljusa barnaröst hålla en hyfsat lång föreläsning om vaför jag är så sjutusan intresserad av ädelmetaller.
Sedan tackar journalisten för sig & ser sig om efter någon ny unge med specialintresse.
När vi sedan ska se hur en grankotte kan ändra färg beroende på prismans brytningspunkter, så är jag svimmfärdig.
Jag ljög för murveln!
Men det var ju bara för att rädda honom från en penibel sitiuation. Det var av en slags omsorg!
Detta kommer givetvis i tryck.
Förvånade föräldrar utbrister "Det har du aldrig sagt."
Förfadren köper boken "Metaller & Mineraler" som han överlämnar till sitt generade barnbarn.
Jag bryr mig inte ett dyft om metall.
Bara om jag får det i äkta smycken.
Eller i reda pengar....

Talking tails

Jag skulle vilja ha svans.
En sammetslen, sidenvit signalsvans.
När jag är glad så viftar den.
När jag anar fara så stelnar den koncentrerat.
Vid sorg så slokar den.
När jag är kåt... Kanske sväller den...?
Vid nervositet kan jag pyssla lite lugnande med den, knyta knutar & dylikt...
Jag skulle bli lätt att avläsa, & alltså skulle inga missförstånd uppstå.
Så skulle det va & det skulle vara bra.
I all evighet.
Amen.

Teknikens blunder

Var bor internet?
Allvarligt, jag fattar inte.
Ibland bor det i väggen, ibland bor det i luften jag andas.
Ibland bor det i en datamaskin.
Just ja, hos vissa har internet flyttat in i mobilen.
Fattar nada.
Förstår mig inte heller på telefoner, kameror, kopieringsapparater, räntan osv...
Det är mystiskt & fantastiskt.
Det verkar som om alla kan koder & hemliga språk som tämjer dessa ting.
Det kan inte jag.
Verkligen inte.
Detta är en form av handikapp.
När det gäller internet så är jag alltid livrädd att jag ska radera alltihopet.
Sabba hela cyberspace.
Kanske tror jag mig själv om förmycket...

Lillebror sover

Undertecknad har emellanåt ett ambivalent förhållande till sin familj.
Ibland är dom hur festlliga som helst!
Ibland vänder dom på en femöring & blir morriga & farliga. Ingen tål varandra & borgelighetens diskreta charm infinner sig.
Skyller inte ifrån mig, ty lika god kålsupare är jag...
Idag kom den Lillabroren på besök.
Han är färgglad som ett helt tivoli & har just gett ut en skiva.
Nu ligger han nerbäddad i blommiga lakan på min soffa.
"Det är så skönt att jag har köpt gästlakan som matchar inredningen" säger Storasyster.
"Suck & stön" säger Lillabror.
Nu sover han sött, jag ska snart &så
Han är fin.
När han dör så ska jag få göra en lampettskärm av hans tatuerade hud, det har han lovat.
Godnatt Lillabror,
systern älskar dig mer än du tror...

Motvals 9

Undertecknad & Ulf Brunnberg står ute & röker på den ödsligaste av parkeringsplatser.
"Ja, det kunde ju ha varit en bättre show. Men jag är så jävla sjuk. Något med lungorna..."
Brunnpan hostar illusterande "Host. Host."
"Jassåru, själv hade jag hoppats på ett genombrott!" svarar en annan.
Både Vanheden & Bleknosen doftar osanning...

Vind i seglen!

Jag har fått min identifikationshandling!
Det kostade tid & tårar, men nu är den min.
Kortet är ljusgult & tjusigt.
Den goda skattemyndigheten hade vänligheten att använda en smula vaselin på linsen.
Det gjorde mig himlans söt.
Ser ut lite som en hattifnatt som blivigt påkommen med händerna mellan benen.
Alltså himlans söt!
Striden har för tillfället rasat klart & jag skurar upp efter blodvitet.
Allt är frid & fröjd & Troja har långsamt börjat återuppbyggas.
Alla mina namn är felstavade men det är smällen man får ta såhär i efterkrigstid.
När jag hämtade ut existensberättigandet var det ingen kö.
Allt gick fint, förutom en murken blick från Rutigskjortan.
Han hade, tack & lov, inte hand om mitt ärende denna gång...
Skitpratet i fikarummet unnar jag dig Rutigskjorta. Du fär säga precis vad du tycker om mig till dina kollegor. Bjuder på det!
Vet dock att jag aldrig någonsin kommer att få ta del av en mastig skatteåterbäring.
Det är ok.
Jag finns & existerar.
Det är väl huvudsaken...?

Avlatsbrev

Jag vill bli ren genom bikt.
Förlåt mig, men jag vill bekänna.
Erkännde i tidigare inlägg att jag som ung åt massor med olika sorters lim.
Det är dock inte det enda...
Jag har, nu rodnar jag lite lagom katolskt, även ätit en tjuvhand!
När jag var något form av barn, så fanns det automater utställda på gator & torg. I dom stoppade man sin veckopeng & ut kom en plastask med en tjuvhand i.
Tjuvhanden var tillverkad i ett kletigt, plastigt form av silikonmaterial.
Om man kastade den på väggen så fastnade den där. Man kunde humpa lite med den & pga sin elastisitet & sitt klet kunde den även hämta mindre föremål.
Den blev lätt dammig men gick att tvätta.
Min var blå.
Den såg god ut.
Jag var svältfödd på godis & vips! Så hade jag käkat upp hela tjuvhanden!
Hela.
Mycken plast i orolig barnabuk.
Sa att jag hade tappat den. Skammen var total.
Såg framför mig hur tjuvhanden låg & skvalpade bland magsyror & havregrynsgröt. Blå & blank.
Vet inte riktigt varför jag åt upp den.
Det var väl en form av saknad efter något.
Den smakade ingenting. Det hade räckt med en liten bit, men jag åt hela jag.
Undrar om den ligger kvar där inne? Blå & blank.
Jag forsätter att undra vad det är som fattas mig...

Åh, nu känns det lite bättre!

Rät, rädd & redig

När man var någon form av barn så gick man regelbundet & duktigt i skolan.
Där hade man många olika ämnen & idrott.
Man hade en bänk vars lock var antingen off white eller grönt & uppfällbart.
Man hade penna, sudd & lim.

När jag började skolan var det björnklister. Röd burk. Liten spatel. Smakade mandelkubb. Värdelöst att klistra med med var helt ok att äta i små tuggor från den fiffigt användbara spateln.
I tredje klass fick vi lim på flaska, med en lite roll högst upp. Den lilla rollen kunde man enkelt pyssla bort för att sedan dricka det friska, lättflytande limmet i djupa njutningsfulla klunkar.
Hemma hade vi limmet RX i en grå/röd flaska av modernt snitt. Detta lim var lite med hardcore. Sved ljuvligt i munnen & hade en frän doft av yrsel.
En dröm för en suicidal lågstadieelev...

Nu var det inte lim vi skulle tala om utan den fjärde vise mannen gällande skolmaterial: Linjalen.
30cm dvs 3dm. Plast. Gul & svart siffermärkning.
Vi fick låna Fröken Facits specialpenna för att skriva vårat namn på denna dyrgrip.
Pennan, hör & häpna, fäste på plast!
Men den gick att träget nöta bort utan större svårigheter...
Jag skrev namnet "Titti" på min. Jag ville gärna kallas för Titti.
Jag vet, skitkonstigt.
Men betänk dock att jag är uppväxt i glesbyggd & hade som bäst en blåmascarad frisörska från Boden som förebild. Därav kärleken till white trash namn...
När linjalen var märkt så kunde den börja användas.
Till allt.
Det var ett evigt mätande. Ett evigt undersrykande med linjalraka streck.
När man inom matematiken gjorde taluppställningar så skulle strecket mellan tal & summa ritas rakt & prydligt med linjal. Sedan skev man "Svar:" & även under "Svar:" skulle ett rakt streck ritas med hjälp av denna gudagåva till plastbit. För att visa att uppgiften var löst & att man gick in på nästa räknexempel, så drog man ett linjalsreck över hela matteboksidan, så att alla lösta tal fick var sin rektangel att bo i.
Himlans raka streck blev det!
Raka, tjocka streck. Därför att alla vi små tuktade skolbarn tryckte så inåtahelvete hårt med våra gula blyertspennor av nervositet över att strecket skulle bli snett & vint. Vi tryckte hårt för att våra små fantasier inte skulle göra uppror mot allt detta jätteraka & rediga.
Allt detta linjerande måste ha tagit en himla tid!
Det kan ju ha varit en nackdel, eftersom vi redan första skoldagen lärde oss att allt är en tävling.
Allt!
(Priset var dock diffust....)
Man skyndade & skyndade, mätte & streckade, rakare & snabbare, tills handen åkte upp & toalettbesök tilläts.
Väl inne på vattenklosetten så tog man en tugga lim för att lugna nerverna, eller en stilla sniff på whiteboard pennan...
White.
Vitt.
Vit.
Som färg av oskuld....

Det smakar overkligt

Det är här nu.
Det svindlar framför mina ögon.
Håller det mot mitt bröst, drar in dess doft i mig.
Äntligen kom du.
Som vi kämpade.
Nu förändras livet för alltid.
Tänk att jag får hålla dig dessa första skälvande sekunder.
Tänk att du äntligen blev mitt.
Vi ska hjälpa varandra.
Allt annat verkar oviktigt & jag drunknar i din blotta närvaro.
Tänk att jag förtjänade dig.
Att du kom in i mitt liv.
En gudagåva.
Att priset var högt har jag nu glömt.
Varsamt sprättar jag upp dig.
Lilla avitionsbrev, äntligen kom du.
Just då jag slutat att längta...

Modeblogg light

Det sägs att mångas mardröm vore att dyka upp på en tillställning iförd samma aftonblåsa som någon annan i sällskapet.
"Ånej! Samma klänning som hon! Så genant, så genant..."
Själv skulle jag nog bli lite glad.
Detta innbär ju att jag inte enam rivigt runt i reakorgen.
Detta innebär ju att min smak duger.
Detta innebär att vi borde bli bästväninnor & dela alla våra hemligheter med varandra.
Detta innebär att hennes partner borde tycka att även jag är söt.
Så bra!
Så win win.
I vardagen så strävar ju alla efter att se hyfsat lika ut, så varför inte &så på fest?
Detta har dock alldrig hänt mig.
Kanske borde jag inse att tyllens storhetsperiod är över.
Men det tänker jag inte göra.
Så det så.

Motvals 8

Aftonen sänker sig grundligt över svenskt välfärdssamhälle.
Undertecknad & Ulf Brunnberg sitter på halvtom bar för att inmundiga föda efter dagens slitsamma arbete.
Bleknos beställer vin & Brunnpan öl.
Alla andra vill &så ha någon form av alkohol att dricka.
"Går det bra att ta allt på samma nota?" undrar servitrisen.
"Nej! Jag betalar nu! Direkt! Jag vill inte bli ihopblandad med någon. Det vore förjävligt!"
Säger Vanheden & reser sig för att gå ut & ta en rök.
Han frågar inte om någon vill följa med...

Hänger sig i håret

Man kan bara uppleva den rena lyckan om man är fin i håret.
Om man har bra hårkvalitet så är man lite lyckligare.
När dom gör om någon i tex en tidning eller på tv, så klipper dom & färgar håret så det står härliga till.
Då säger den omgjorde "Jag känner mig fin & lycklig".
Vad härligt!
Detta är sant & går inte att ifrågasätta.
Det måste vara sant.
Måste.
Vara.
Sant.