Den åttonde dvärgen

Man tror att dom bara är sju.
Att dom lever i sus & dus.
Att huset är välstädat & att gruvans damm inte lägger sig som rethosta över deras små flimmerhår.
Det är väl sant till viss del...
Men långt inne i dessa små tappra hjärtan bankar en saknad efter den bror ingen ens nämner vid namn...
Sorger.
Han som valde att lämna.
Alla sju bröder har samma mamma.
Papporna vet vi inget om, för dom försvann så som pappor brukar.
Den kortväxta modern var öm & mjäll & döpte sina små efter deras utstuderade karaktärsdrag.
När Sorger föddes så var han ingen alls. Knappt ett barn...
Han varken grät eller skrek eller nös.
Bara satt där & var tom...
"Han kan heta Tomer! Eller Tyster!" hojtade hans bröder ivrigt.
Bröderna var en munter skara helt tillfreds med sina tillkortakommanden & brist på höjd.
Så var det denhär åttonde då.
Han liksom hällde smolk i familjens bägare så som obegripliga personligheter omedvetet kan göra.
"Sätt ut honom till vargarna!" föreslog bröderna tillsist.
Sagt & gjort!
Korg med trevlig filt & stört barn fraktades antal mil från det trygga hemmets sköte.
Ingen tänkte mer på det. 
Lekarna blev roligare, sysslorna blev angenämare. Bröderna sjöng & dansade & spelade muntert på orgeln i vardagsrummet.
Många år senare, då modern gått till de sälla jaktmarkerna & de sju bröderna av en slump skaffat sig en hushållerska av kunglig börd, så knackade det på stugans dörr.
Där stod en mycket liten man.
Hans läppar var röda som rosor.
Hans hår ljust som ale & hans hy var vit som snö.
"Hälsa min familj att jag nu bär ett namn".
Hushållerskan vekade vimsig & en smula nervös.
"Mitt nanm är Sorger"
Hushållerskan drog i korsettlivet & blev illa tillmods av den lille mannens stirrande ögon.
"Min bästa vän var ett vildsvin vars hjärta nu är utskuret. Han räddade mig från vargarna när jag behövde det mest. Nu är hans hjärta utskuret & lagt i en ask så att du ska få leva. Jag dömer dig inte ty du har strider kvar att utkämpa. Men jag är tom & ledsen- därför kommer aldrig Disney att teckna mig. Säg mina bröder att jag heter Sorger, be dom sedan att glömma mig."
Vankelmodigt traskade den lilla mannen tillbaka i skogen.
Han- som hade älskat ett svin.
Hushållerskan glömde rätt omgående vad han sagt & koncentrerade sig på att köpa genmanipulerade äpplen av en kvinna med oroväckande välvårdade naglar...
Snipp snapp snut
så var sagan slut