Ett intimt café

Jag skriver på ett kvitto.
Edith P srömmar ur högtalarna.
Hon ångrar ingenting.
Undertecknad ångrar allt...
Så himlans Paris.
Fast det är det ju inte.
Det är Danmark.
Beyonde fucking poetry.
Men dock, det är 19 timmar tills mitt tåg går hem.
Eftersom jag ville spara 60 kr så är inte biljetten ombokningsbar.
En biljett jag inte själv betalar utan bara bokar.
Sällskapet backade ur så flickan i underlandet får vackert underhålla sig själv.
Det går fint, hon är van.
Det är därför som det skrivs på ett ynkligt litet kvitto istället för grandiost & digitalt.
När jag vänder på kvittot, som för att söka bevis på mina utsvävningar i fornstora dar, kan man se att jag har inhandlat vin på hotell för 84 danska riksdaler.
Well, you do the mathe...
Bartendern svingar sig sirligt över golvet med famnen full av A4a papper.
Han tyckte att det såg trångt & bökigt ut att skriva på kvitton.
Men i utbyte vill han ha en seriestripp på åtmindstonde tre rutor.
"Haha, men jag kan inte teckna." säger jag
"Det kan du visst" sa han, fast på danska då, & lade handen på min risiga skult.
"Sådant ser jag."
Undrar vad han ser mer?
Ser han ända in i själadjupet så måste jag ju gå hem...
Det finns ögon på mig här.
Men dom bligar vänligt & munnarna säger att min alltför utstuderade klänning är fin.
Bartendern kommer tillbaka med elexir i olika glas.
Jag har verkligen inte betalat för allt detta.
Det är det andra som har gjort upplyser man mig om.
Så jag skrattar & skålar & slänger sådär lite med håret som jag har ovanan att göra då minsta osäkerhet knyter sin täta bindel runt mig.
Känner mig lite som en fattig rysk möbelstopperska på rymmen.
Nu blev det musik.
Piano, trumma & fyra fulla fruntimmer.
"Hit me baby one more time"... Sjunger vi i dansk cabaretappning...
Sen tar vi pause.
Musiken fortsätter senare.
Plötsligt blev stämningen lite otäck. Det dyker upp ett enklare pushergäng med Svarte Måns i spetsen.
Dom vill sitta hos den utstuderade klänningen.
Det går bra.
Dom var inte farliga.
Dom var ju blott ett dragracing lag från Fyn...
Dom är artiga & överöser mig med komplimanger.
 & betalar all alkohol som en bleknos kan tänkas behöva.
Sen går dom vidare & undertecknad dansar en smäktande vals med den två meter långa servitrisen.
Hon kysser mig stilla på halsen & viskar att jag är en Skatt.
Innan jag skall gå så ber jag bartendern om ursäkt för att jag inte hann rita någon serie.
"Det tar vi när du kommer tillbaka" säger han & blinkar.
Polyamorisk går jag ut i den danska kvällen,
för att långsamt försvinna en smula...

But the pearls ain´t free

Det är tydligen kaos i existerandet.
Det man då ska göra, som jag lärt genom radio, tidningar & tv, är att tatuera sig.
En bild som finns i betraktarens öga & som skall ge själaroten harmoni.
Trots rädsla för det beständiga så funderar jag över motiv...
Ett ostron.
Rita ett ostron på snövit skuldra?
Det skulle jag säkert gjort om jag var en annan & ostronet icket var, till sin gestalt, så irreguljär...

Starving in the belly of a iron maid

Aj!
AjAj...

Ladys and Gentlemen. This is your captain speeking....

.... We are going to crashland in a few minutes...

Flyga flygmaskin.
Känns inte det lite random sådär?
För det första: Bleknos tycker att det är knepigt att tinga sin biljett via datamaskin.
Detta beror på, dels en Ågren inför beslutstagande & det definitiva.
& dels denna humanitära oro över tekniken kontra människobarnet.
Det kommer att bli tilt & trassel med andra ord!
Men när man, mot förmodan, lyckats med denna trapetskonst så är man tillåten att bege sig till detta underland som vi kallar flygplats.
(Men i den nordligaste hembyggden heter det dock fortfarande flygstation....)
Då kommer mailen.
Med mystifika referensnummer & bestämda förhållningsregler.
Men bleksvettig panna packas sedan resväskan noganoga.
Hemma lämnas molotov cocktails & skarpslipade samurajsvärd.
Hur mycket parfym innehåller parfymflaskan egentligen?
Kan ögonbrynspincetten åka i handbagaget eller måste den lindas in i stryktålig ylletextur & packas längst ner i Amerikatkofferten?
Har jag något att förtulla?
Räknas medikamenter som livsmedel eller knark?
Vad är knark?
Är Alvedon knark?
Knarkar jag?
När går flygbussen & hur i sådana fall betalar jag biljetten på detta förgängliga fordon?
Ska jag skriva in mitt bokningsnummer i apparaten eller ska jag gå direkt till incheckningen?
Va fan.
Direkt till incheckningen.
Det var fel-börja om.
Gud, vad många olika flygbolag det finns.
Klistra klisterremsan rätt på väskan.
Svårt att bemästra...
Legitimation & fingeravtryck.
Är detta det sista jag ser av mitt bagage någonsin?
Klarar jag mig igenom säkerhetskontrollen?
Blir orolig att jag, helt ovetande har både intimsmycken & höftleden full av metallspik.
Det verkar gå bra...
Nej, av med skorna.
Varför tog jag på mig dom antika, lårhöga snörkängorna?
Det bildas kö.
Marinblåa män med högavlönade yrken swischar förbi mig.
Kvinnor med kavaj, karriärknut & välmanikyerade naglar tittar bistert på min slarviga uppenbarelse.
Phu!
Inne i den gyllende kretsen.
Ombord på det efemära färdmedlet.
Hur många tidningar får man ta?
Händerna är redan fulla av trycksvärta...
Varför lyfter vi inte.
Ingen vet.
Flygmadamer viskar i mikrofoner om att "Crossbording check. Bording complete."
Aeronauten ser vi inte röken av....
Ibland trillar motorer & andra väsentliga delar av & arga resenärer ska ombokas genom olika svävande boknings system. Ibland så är någon borttappad eller en misstänkt terroristkappsäck försenar start & landning.
Men ibland så kommer man iväg.
När locket bankar mot min trumhinna & vi trotsar tyngdlagens bestämda form, så bryr jag mig inte om att oroa mig ang vilket rullband jag skall hämta ut bagaget vid.
Plötsligt doftar allting Juicy Fruit.
Det pirrar i allas magar & vi får välja mellan kaffe & the.
Då känner jag mig rik.
Trots att jag så sällan betalar mina flygresor själv....

Ps. Skulle himlans gärna vilja jobba som väskrönkare på en flygplats.
      Endast av nyfikenhet...
      & lite för att det påminner i sin melodisats om "fanjunkare"... Ds

Quidquid latine dictum sit, altum videtur

Prolog.
Fanfar.
Entré.
Nu stövlar hon in i verklighetens diafragma.
På nytt.
En återvändan.
Longeuren är över, deporteringen avslutad, intermissionen en skugga endast.
Det var välgörligt.
Ibland måste man rusa bortom bergen.
Inte för att gräset nödvändigtvis är grönare där, utan för att bara själaventilera sin depricerade lekamen för ett ögonblick.
Till Kongeriget Danmark.
Men nu är undertcknad tillbaka i moderjorden, huggen ur granit.
Blekare än någonsin men vid ett mod, som vissa dagar, kan kallas för gott.
& med en välvillligare inställning till tex konsonanter...
Nu skall det bli reda på torpet igen!
Nu skall detta lilla forum blåsas till liv!
Med en sjujävla espri & kransat med förgätmigej.
Back in business!
Jag har saknat dig.
&, ensam i natten den sena, säger jag som Ernst Hugo
"Min känsliga läggning passar inte i det här landets metoder."
Godnatt min skatt.
Vi ses imorgon....