Hur länge sov jag?
Undrar hon & skakade pälsänglar ur trasselhåret.
Mycket har tydligen förändrats sedan vi sågs...
Mycket säkert till det sämre tänkte hon sin vanliga norrländska molokenhet trogen.
På darrande ben knicklar man sig ut ur tornrummet & likt avkomman till en, till exempel, indisk gud så börjar man söndagsflanera jordestigen fram...
Hamnar på premiärer & utredningar.
Lunchrum & leksaksaffärer.
Eftersom många i min allra käraste & närmaste närhet har välsignats med attraktionskraft & befruktade älskog, så kan det hampa sig så att man hamnar just där.
I leksaksaffären.
Bleknos har inget direkt trängtande minne efter barndom med tillhörande utfrysning, men dom små kommersiella plasthästarna ligger henne fortfarande varmt om den sargade hjärteroten.
"Nämäh!
Säljer dom inte My little Ponies längre?"
Frågar den förvirrat barlösa mitt inne i plastlandskapet fullt av överraskning & tveksam kvalitet.
"Jo, där."
Modervännen pekar på en hylla samtidigt som hon rappt & förberett svarar på sin kära avkommas trug.
Där står dom ju!
Barndomens heliga graalar.
Men?
Va?
Det här stämmer ju inte!
Någon har glömt att mata ponnyhästarna.
Dom är som små pastellfärgade skelett med stora, glasartade, amfetaminstinna ponnyögon.
Vanvård!
Vanvård!
& djurens rätt!
Vill bleknos vråla & genast göra en namninsamling.
Släppa ut minkar & skipa rättvisa!
Ponnysarna är smala som vidjor över midjan.
Den beniga flanken rymmer nu endast en enda symbol.
Manen & ögonfransarna är milslånga, men ökad hårväxt hör väl ihop med självsvält drar jag mig till minnes.
Små till växten har dom blivit & på några stackare växer en frodig penis mellan deras ögon.
Arma små värddjur!
Är jag förvånad?
Nej.
Den berömda tröttheten breder ut sig & längtan till sin egen chimär tickar i bröstet.
Svingar sig hemåt för att drömma om tidig juraperiod då plasthästarnars rövar var fylliga & symbolen ofta var glass.
Som små nötkreaturens Venus de Milo.
Men tiderna förändras & det enda jag kan göra är att krypa till sängs igen & drömma om mazariner & fred på jorden.
Nästa gång jag vaknar så har jag kanske tjockt lila hår, bulemi & en pampig kuk i pannan.
& om det är mitt öde, mina vänner, så skall jag icket häpna.
