Norrgården, Mellangården & Sörgården

Grannsämjan.
Vi måste tänka på grannsämjan.
Därför kan vi inte måla om hur som helst.
Vi måste passa oss & ta hänsyn.
Annars blir det gruff i villaområdet.
Alla måste spika upp små stängsel & hägnader runt potatisland & hammockar.
Annars kommer Kosmosalbanerna & rånar & robbar & pallar för allt vad tygen håller.
Eller hela jordgubbslandet fullt av transvestiter & feminister som ifrågasätter din självklara odlingsmetod.
Hur skulle det se ut?
Stökigt skulle det bli & ingenting som du faktiskt ärligen har köpt med pengar som du rättrådigt har arbetat dig till skulle räcka som statussymbol längre.
Hur skulle det se ut?
Borde dom inte hålla sig i dom källarlokaler som komun & lansting tillhandahåller?
Återvändsgatan nere vid bensinmacken är full av lösgående sexarbetare & krävande resandefolk.
Ingen vågar tanka eller köpa snus längre.
Märta i korvmojen kräver att få lika hög lön som Sverril på högförvaltningen.
Ett jäklarns stök har det blivit i kvarteren.
Kebabrullen växer i munnen på gossar som så troget tjänat fosterland & teknikkonsumering.
Vinterkylan biter i vikingakinden & fruntimren knullas, nedtryckta i den skavande skaren.
Men inte av alla!
Inte av alla.
Detta skall nogsamt antecknas i kyrkböcker & förhörsprotokoll.
Det är väldigt långt mellan gårdarna här.
Långt mellan vårtgård & mellangård.
& ingen äger domänen däremellan.
Inte ens du själv.

 

Heddas Fabler

Och på Tant Julle.

Och på varenda en

Jag lovar- jag ska hålla mig undan i fortsättningen.

Jag hör nog vad du säger Tessman.

Men vad ska jag göra på kvällarna här ute då?

Ja, det är väl det ni hoppas på domaren?

Ni som ensam herre på täppan---

Å Hedda, Hedda.

Hur kunde du vara så vårdslös med ditt liv….!

Du måste ha gjort det själv.

Eller hur?

För att du gjorde det själv.

För att du saknade mig.

För att du inte kan leva utan mig, visst?

Tyst!

Mig kommer du att sörja.

Eller hur?

Henne kommer du inte sörja.

Hon är en liten gås och du sörjer henne inte!

Men mig kommer du att sörja.

Eller hur?

Du sålde dig billigt Herr Lövborg.

Så billigt, så billigt…

Tessman?

Såklart Tessman också är en liten gås och jag sörjer inte honom heller!

Men han är ju verkligen välbeställd.

Eller hur Herr Lövborg.

Välbeställd

Välhängd

Välbeställd

Välhängd

Välbeställd

En ros är en ros är en ros som blir mos….

Nej tack.

Jag vill inte ha leverpastej.

Då räcker den inte och den gör mig tjock.

Har ni tänk på hur lätt det är att få nya vänner när man har gått och blivit tjock?

Jo,jo.

Jag har väl aldrig blivit så socialt uppvaktad som när jag käkat praliner på tvåhundramilijoner mil tåg runt hela världen och tillbaka igen.

Att i en oändlighet ha druckit vin och käkat leverpastej, men så fick jag ju också ett glatt gäng av nya vänner!!!

Därför att jag blir helt ofarlig.

Hotar inte kvinnor.

Ointressant för män.

Alla vill väl ha en trind liten harmlös vännina?

Alla säger att jag är så rosig och skimrande.

Det är ost.

Bara vanlig hederlig ost.

Inget annat.

Alla frågar om jag vill sitta, eftersom jag tydligen ser gravid ut.

Då brukar jag sätta mig

Plums.

Nej tack.

Jag vill inte ha leverpastej.

Då räcker den inte och den gör mig tjock

are

Och hennes jävla smalhet.

Med nyckelben som skälver

under hans

Föreställer jag mig.

Jag ska inte äta leverpastej.

Hon bara gör det.

Det är så!

Jag inbillar mig inte.

Lovar.

Det var Tjechov som sa det va?

Det där om att vapnet måste avfyras därför att hela publiken har sett det.

Vapnet.

Det hänger företrädelsevis över den öppna spisen…

Nej, min fettma är det inte mycket bevänt med.

För jag har ingen humor.

Det borde jag nog skaffa humor om jag ska fortsätta käka såhär…

Dessutom har jag väldigt tunt hår.

Ja.

Det var ju tråkigt att du måste se mig såhär.

Så vårdslös.

Med mitt liv.

Med ditt oäkta barn.

Som om vi led Tantali kval…

Och hennes jävla hårknut!

Slingrande och mjuk

som sjögräs runt hans kuk

Hon behöver inte tupéra håret!

Jag bara:

Gnuggnuggnuggnuggnuggnuggnugg

Ajajaj i hårbotten.

Bort usla fläck.

Bort.

Jag borde ha eldat upp det för länge sen.

Ja du Ejlert.

Vi sköt på det.

Skjuta fram det helt enkelt.

Skjuta på framtiden.

Eller på ponnyn

Eller i huvudet…

Skjut.

Skjuta.

Skjutas.

Skulle vilja återerövra dig som verk!

Säger man så?

Verk, bok, avhandling, masteruppsats.

Sats.

Satsa.

Satsat.

Ponnyn har jag i stallet och kuken får jag på kammaren.

Nu blev det ju inte riktigt så,

Men det brann bra.

Barnet.

Jag vet inte om ni vet att min far fick en hjärnblödning innan han gick bort.

Det gick väldigt fort och ingen var hemma.

Ja, i alla fall så kom han till sjukhuset, och så var han där ganska länge.

När han kom hem så hängde hans mun såhär:

Och hans ena arm.

Hängde ner såhär och han kunde inte riktigt gå.

Satt där som han brukade, men han läste inte tidningen för det kunde han inte längre.

Han hade en filt över benen sådär som väldigt gamla har.

Han kunde inte äta.

Knappt tugga och maten föll liksom ut.

Hängde i hans skägg och det blev spott överallt.

Jag blev så fruktansvärt äcklad.

Sen gjorde han dom där ljuden.

Som om han var sinnsessjuk eller nåt.

Efter någon månad så började han försöka gå.

Som en drucken, som en amputerad.

Fick inte på sig stumporna.

Fick inte på sig stövlarna.

Satt och tittade på samlingen i vapenskåpet.

Satt såhär och fingrade på flintasteken.

Förlåt, flintlåset menar jag.

Vi gömde amunitionen så att han inte skulle skjuta hål i taket.

Eller skjuta hål i

huvudet

Ja ni fattar.

Men det var ju inget bevänt med det.

När han sköt så gjorde jag mig av med nästan hela samlingen.

Tänk när vi var små och du stod i första vestibulen och väntade på mig och våra lekar.

Illustrerade magasin i brist på fotoalbum.

Och svara, det kunde ni allt Herr Lövborg…

Det var jag som fick er att svara, minns du det?

Tills du svarade fel.

Vad skulle jag göra?

Ponnyn i stallet och kuken på kammaren.

Så blev det inte.

Men vi ses snart Ejlert.

Och det skall bli mig ett sant nöje att äntligen få sätta en kula även i ditt andra huvud.

Pretty woman

Sen är de det där med hotellen
"Hoppas att dom inte tror att du är prostituerad."
Säger han med den spefull blick som för att få mig att slappna av lite.
Jag visar min legitimation.
Helt oprostituerat tänker jag.
Dom frågar artigt ifall vi vill ha frukost på rummet.
Det vill vi.
& tycker jag mig inte se receptionistens nyfikna blick på mitt detkolletage, som om hon letade dom sedlar av olika valörer som borde finnas nedtryckta mellan mina brön.
Men där är tomt som i kyrkan.
"Aj fan!!!"
Säger han & tar bagaget & springer mot hissen.
Nickar mot ett gäng som sitter & ölar i lobbyn.
Han ställer sig bakom en pelare vid hissen.
Spänner ögonen i mig & mimar skyndanuförhelveterörelser med bägge armarna.
& jag,
jag trippar efter i lackstövlarna & pageperuken.
Vi har fått ett fint rum.
Ett stort rum.
Med badkar.
Jag slänger mig på sängen.
Han säger att han måste fixa en grej & travar ut genom dörren.
Såsar omkring lite.
& noterar att om en röker i fönstret så kan en bli skyldig 4000kr för sanering.
Plötsligt blir jag akut röksugen!
Men han tog visst med sig rumsnyckeln.
Slippery little bastard!
Lika bra det.
Då slipper jag att trava förbi receptionen igen.
Dom klarar sig så bra utan min osaliga ande där nere i lobbyn.
Kanske kan jag röka sentsentsent på natten?
Då alla har gått till sängs, rumsnyckeln är återburen & endast den lusige nattportieren kan döma mig...
Tja, förutom jag själv då.
Nu rasslar det till & Maestro är tillbaka.
Mycket gladare & med en pava whiskey i näven.
"Det var kollegorna där nere. Ville bara säga till dom att du inte är prostituerad utan bara en polare till mig. Vette fan vad dom skulle tro annars..."
Plötsligt så börjar alla ord på P & risken att en överårig man skulle vara bästis med en blondin, lika gammal som hans mellandotter, är ju inte direkt överhängande.
Vi ligger på sängen & sippar på starkspriten.
Skrattar lite.
Knullar lite.
Väntar lite för länge med att äta middag.
Blodsocker som rasar häftigare är amerikanska jättevattenfall!
"Vi måste äta."
Säger jag & letar kläder.
"Men jag kan gå & köpa käk så kan vi äta här på rummet."
Säger han & letar kläder.
Det låter ju i & för sig finfint, men jag hade ju tänkt att röka på vägen till bodegan.
Erbjuder mig att gå & köpa men det behöver jag absolut inte göra.
Han gör det.
Jag kan stanna här & bara....
.....vara?
"Köpte lite av varje."
Säger han & dukar upp ett, för hans ålder, mycket kreativt & påhittigt smörgåsbord.
& vin.
Flera flaskor.
Käkar.
Sippar lite vin.
Skrattar lite.
Knullar lite.
Jag vill bada. Han vill inte bada. Jag badar. Han somnar.
Jag tassar. Han snarkar. Jag kryper. Ner. I. Sängen. Bredvid. Honom.
Han säger sömndrucket att han inte kan andas utan undertecknad.
Sen snarkar han vidare & drabbas av en liten sömnapé.
Kanske är det jag som gör den?
Apén?
För utan mig kan han inte andas & utan rumsnyckel kan jag inte röka.
Min alldeles egna filtrerade andning.
Så jag öppnar fönstret.
Tänder en cigg.
Bröstvårtor som blir styva endast av Kalmars nattkyla.
4000 spänn hit eller dit.
Det kan det väl vara värt?
Att få andas


Ps. Denna text har inte heller någonting med Roy Andersson att göra.
      Absolut ingenting.
      Vad än dom ölhävande ämbetsbröderna i lobbyn säger, så har det ingenting med honom att göra!
       Roy, alltså.
       Ingenting.
                          Ds.

Scent of a woman

Det värsta var nog det där med parfymen.
Om jag vaknar upp i en äktenskaplig säng så bör jag lukta alkohol.
Hela dygdens kammare bör lukta av min fitta.
Mascaran bör vara inrullad som så smulor i mina ögonvrår eftersom min temperatur bör ha överstigit 38 grader celsius.
Lite stel i kroppen efter främmande madrass & med uttänjda ljumskar beger jag mig till rummet avsett för bad.
Tredje dörren till vänster om jag inte missbedömer mitt vinskadade minne.
Hittar en tops & tar i tu med ögonsmulet.
Gnuggar lite tandkräm på tänderna & fluorsköljer lite sådär på fjällvandrarvis.
Kissar & under toalettspolen så bryter jag mig som en fullfjädrad ficktjuv in i badrumsskåpet.
Där finns det inget särskilt.
Undrar lite försiktigt varför så många väljer att lämna kvar den lilla klumpen av saliv & oral rengörningspasta på den elektriska tandborstens batteriladdare.
Själv sköljer jag alltid nogsamt både tandborsthuvud & själva elektriska borstenheten & torkar noga bägge ting med den praktiska lilla handduken som hänger i jämnhöjd med tvättfatet.
Men det är ju olika det där.
Olika i olika kommuner liksom...
Det ligger ett örhänge på nedersta hyllan.
Ett i silver med rosa sten.
Men bara ett.
Hon har säkert tappat bort det andra.
Sicken liten slarva!
Jag har iallafall den goda smaken att tappa bägge örhängena.
Inte bara ett.
Håhåjaja så olika det är.
Liksom olika i olika kommuner...
Sen spolar jag igen för att dölja det lilla gnället & det lilla klicket då skåpet stängs igen.
Spol spol.
När jag kommer ut i tamburen så doftar det kaffe.
Det finns ingen mjölk & jag säger att det inte gör någonting & sippar artigt på morgongåvan.
Vi ska äta frukost på ett café därför att vår tid håller på att rinna ut, låter han mig förstå på ett gentlemanamässigt vis.
Han lämnar över tre hårnålar som är mina.
Ser att lakanen redan har skenat iväg till tvättkorgen.
Knixar till tvättkorgslocket med bredhöften.
Man vill ju liksom hjälpa till i grannkommunen, om jag säger så.
Han har redan fått på sig jackan & skorna.
Mina skor är högklackade & lite trixigare att få på.
När jag reser mig upp så står han med min jacka i näven.
"Vänta"
Säger jag & tar med en van gest upp min parfym ur väskan för att ta en dusch likt motorburen ungdom.
"Nej för helvete!!! Inte här!!!"
Min parfym kostar 850kr för 30ml.
Jag har sparat till den.
Den ska tydligen inte användas här.
Parfymdoft är alltså det nya svarta!
Läppstift på kragen är tydligen rysligt omodernt.
Inser att min frukost skall inmundigas till doften av fitta & en smula tandkräm.
Halvvägs ner i trapphuset så kommer han på att att han har glömt nycklar/snus/plånbok/cigg/testamente/C-vitamin brus eller något annat livsnödvändigt.
"Gå du. Vi ses vid busshållplatsen."
& allena går jag över innergården.
Tar fram 850kr, siktar två ordentliga sprut mot ansikte & hals.
Men det mesta försvinner i vinden...

Ps. Denna text har absolut ingenting med Roy Andersson att göra.
      Absolut ingenting alltså.
      Absolut
      Inget
               Ds.

 

Nyttor jag lärt på tejaterskola

Om det hänger ett gevär ovanför den öppna spisen, så måste det avfyras i akt tre.
Annars är det...!
.... fusk?

Nu på gamla dar...

Ibland ringer hon helt oväntat.
Nu senast från en rysligt modern trådlös.
Jag antar att det är en fiffig investering av hennes son.
Han som sitter på hispan & käkar tulpaner.
Nej, det var ju hennes man!
Konstigt, tyckte hon, när han vid hennes besök inmundigade blomster & kastade choklad & gröna druvor omkring sig.
Sen var det inget mer med det.
Det blir så ibland, säger hon.
Hennes son stängde in sig i ett mörkt rum.
Men kanske gick han ut en solig eftermiddag & köpte en rysligt modern trådlös till mor sin.
Han gör så ibland, säger hon.
Hon undrar var frisören är.
"Han är på semester." upplyser jag.
"Nä, menar du det?" säger hon.
Sedan tackar hon så mycket för revyn som jag gjorde tillsammans med Galenskaparna.
"Åååååååååååååååå! Du var ju så bra! Roligt att den även sändes på tv..."
Att det inte riktigt var så nödgas jag att upplysa henne om.
Efter en lång tankepause erkänner hon att hon kanske har snurrat till det där en smula...
Det blir så ibland, säger jag.
Sen berättar hon att hennes hår aldrig slutar att växa.
Att hon har flyttat till Avenyn.
nr 38.
Om jag går på Avenyn så kanske vi stöter ihop & kanske kan vi gå & dricka en kopp kaffe med något gott till.
Jag tycker att vi kan bestämma en dag då vi går & dricker en kopp kaffe med något gott till.
"Nej,nej,nej! Lilla barn inte ska jag ta upp din tid inte."
"Men jag skulle tycka att det vore jättetrevligt. Det är klart att du inte tar min tid. Du ska inte tänka så."
"Jaja. Jag tänker så ibland." säger den forna operettprimadonnan
"Jag vet. Jag med"
svarar jag

Behållare i vilken man medför ett mål mat

Inget får mig att falla i vankelmod så som matlådor.
Det överblivna från en svunnen tid.
Det oönskade från gårdagen.
Att bära med sig en avslutad dags förhoppningar.
I väskan.
I plastlådan.
Där glassen fanns för länge, länge sedan.
Låt glassens minne vila i frid & dränk det ej i halvhärsken köttfärssås!
Dagen med glassen kommer aldrig tillbaka & lika bra är det för vi behöver väldigt få dagar av dom alla vi har genomlevt.
Hittills.
Eller behållaren som införskaffats endast för detta ändamål?
Den praktiska, stryktåliga.
Som kommer att skria av tomhet då du valt att gå på restaurang.
Likt Luther kommer den att sitta på din axel & kasta tillbaka löftena du gav den...
Att du var ekonomisk
Att du planerade flitigt & skrev prydligt i din almanacka
Att du ville fylla dennes inre med nyttigheter & självval
Att du minsann var både laktosintolerant & glutenallergisk & att det var alltså ytterst viktigt vad du hystade i krävan
& om ditt matlagningsintresse som den lilla behållaren inte sett röken av sedan den under stor bedrövan lämnat tupperwarekommunen.
Ett dåligt litet samvete som du bär med dig i designväskan & får den att dofta av brysselkål & andra otäckheter som du inte förmådde svälja den dagen deras storhetstid var intakt.
Om du inte glömmer den framme, gud förbjude!
Att plastlådan fylld med nöd står på bläcksinken & förfars!
I onödan.
Ingen hör den skrika.
Den bara förfars.
Slösaktigheten i detta scenario är ju förfasiken förödande!!!
I längen.
Även för en okalkylerad ekonomi.
På arbetsplatsen kan man, om man orkar öppna kylskåpet, se nyttolådans gelikar.
Staplade på varandra ovetande om den andres innehåll.
& hållbarhetstid.
Skuggor trycker mot kanterna.
Texter som
"Min mat"
"Rör ej"
framträder i den blåaktiga kylskåpsbelysningen.
Diffusa datummärkningar glöder i skymningen.
Vaga suckar över det väntade ödet att slängas in i helvetesheta microvågslågor som smälter smutsen som stängt upp i microvågsungstaket & sippra ner med en annan personas minnen & matlagningskonst på den köttbulle som du just nu värmer för att kunna glömma gårdagens besvikelser.
Att snabbt sluka eländet för att fort som fan kunna inträda in i amnesin för den tillfälliga ron.
Sedan efter dagens skuffelse, traska hem med taskan full av disk & doft.
& ett hjärta som tränktar vetebröd.
& demoner.
Kalla som Dafgårds texasbiff.

Välj, välj, sug & svälj

Men jag kan ju inte!
Denna baksmälla är varken extatisk, opatisk eller somatisk.
Blott apatisk.
Jag kan ju inte!
Jag är bara vek & vill vila.
I min vilavilerkulla.
Jag kan inte svälja längre.
Lägg det på mitt lår istället, så skola jag snarast amputera denna extremitet.
Likt en trettiotonstruck
Som en ynka liten suck

Water music

Ska vi gå & ta en öl?
Dricka en öl?
Dricka en mjöd på humlehonungtussilagochveteochvadannatjoxsomgrödanger.
Mycken dryck skola bliva, dessa, vätskor.
I rus & dus & annan sällsam undergivning.
I all sär & imisär & hållihopskrivining som långnäsar de bästa av darrigenter...
Men vattnet måste vila nu.
På kammarne så rullar vi de testiklar som förgjordes för ens njutning.
Tonskalan kan icke kväva dig längre.
Jag kräver höga c & evig ungdom.
Våga aldrig bli åldrig.
Våga aldrig slita sönder dina stämband med svagande skumpa.
Bonera dig aldrig med någon.
Annan.
Då bjuder jag dig på öl så länge & önskar att vi inte vore skyldiga varandra något som, vad vi skulle kunna kalla, beständighet.
Något som vi skulle kalla för
offer

Inregistreum för sent av timmar

Perioden börjar den 11
Fatsuit ha på sig
Rör inte min fredagslyrik
Ormus & Ariman
Kungsholmsgatan
Ohygeni
Sophia
Renate
Varannan vecka tisdag
Det river i mig
Attarax
Voxtra
Det värsta man kan ha i ett dekorförråd är en mekanisk växt som inte fungerar
Teolema
Jeanette
Lebara
Jag vill ha sex med dig bara som en sorts installation
Conserta
It´s not really hard to hit that nail
Det taskiga lilla riset
Kaskadör
c6101
Hefaistos
Hinsides
MahrfussDrudenfussxantippagalatea
7513
Larer
Kader dag
Plankskonstant
Stesolid
Skådespeleri är empati
Musik är tröst
film i västring
Kristina nk
D adge smart
Kvinnopartaj
Dan S foto
Odd Nerum
Det är helt motsols
Erich
Voile de jole
Åtel
Dom åkte till olika adresser för att sedan ej mer höras av
Det var kalla tider i Europa
Lookfantastic.com
Skb
Gustave Adolf Mossa
Psykologiska
Bildombudsmannen
Uppdatering
Förundran är ett bra ord
stefan O
Praktik
Sluta grubbla börja
Antikvariat
kan tydligen inte ligga med min stolthet
Gamäng
Gör det inte till min sanning
3543
Jimmy
Olof
Acca
Martina
Förförståelse
6573
hsp
17-26
Destuktör
Spectes
Peater W
Charles W
Kod 1168
You are the lord of this ring
Fritz Lang
Man måste ha en avsikt inte ett koncept
Att bli sedd
Sitiuationism
Duraphat
Sen kom jag på att jag var full
Vånst-om konst kom från vilja
August
Konto C
Han är lite av et enfrågeparti
Det handlar om att sluta tänka
Man leker ABBA
Simone
Vändp
Den andra v
Kerstin radio
Ögt
Lichtenberg figure
Lääääääängman
Heterotopia
Q1
Fan kap bis
Pedagog
Som en turkisk toffel till haka
Det vita mörkret
7809
habrovinkel & krustifomper
1134
Konste
Jag tror på köttets lust & själens obotliga ensamhet
Podd/spoty
Lidandets lustgård
Fonesisk
N20 lustgas
Kataroni
Outsäglig
Farlig F brev
Sign
Agoni
Orkar inte leva med en man, orkar inte förklara allt
Kungälv Idrottens loppis
Snaps på ö
Pert <3 p="">Mattoid
De pro fundis
Rh negativ 0
Det är inte färgglatt bara för att det är gult inblandat!!!
Planass
Ratist
Liten
Tusse häx
Vinddriven
Blue fire
Fas
431
Blottställa
Jennie Lee
Grötmyndig
Pyrt läge
Lamotrigin
Tis 29
Susanna
Dixi
Huvudgärden
Smart
Att tänka fritt är stort, att tänk rätt är större Död Uppsala
marlene
Tvärsför
Doktorhjärnestestamentesdroppar
Kruchensalt
Georg Linse
Tilt.
Black moon
234 road
Ombestämma/de/dem/en
Skönt för en skald att få sova
4113
Stabbe maila
Pad 5361
Psykolog E
Tokigare än troll
Johannes stöparen
Människoskräck
5015 kop 0401
Sorse
Follow
Binero
Voxra
Det är inte hjälpsamt
Tror du att du är snygg?Sipralex?
255
Kintsukuroi
Ansökan
Fabelaktig
Musikanter
Atle
Sjukt oklart
när ve
123456789
Gus.: broder
Gbg utforskat en stad i f

Tja.
Ingen vet mindre än jag

Ty kilopriset kvittar mig lika

Jag köpte ost i klump.
Dom sa att det blev bäst så.
En redig klump av konsistens.
Som tuktas skall
med med vass metall.
Vi är lite lika jag & min ost.
Runda.
Det är därför som barn tycker om oss.
För att vi är just runda.
Formbara.
& lite smaklösa.

Småflicka, snart i seglarmiljö

Småflickan har fått sommarlov.
Småflickan har längtat så jättemycketmycket efter sommarlov och ledighet!
Hon har så smala ben.
Så smala så att dom nästan inte syns.
& i varmsolsystemet så blir tändsticksbenen bruna & äckelpäckelhåret på dom alldeles ljust & konstigt..
Småflickans Mamsens säger att Småflickan inte bör raka benen, för då kommer äckelpäckelhåret att växapäxa i stora skogar & bli dubbelt så mycket som det som Småflickan redan har.
Men det gör hon ändå.
Med Pappsens rakhyvel.
Det bästa en Pappa kan få!!!
Det bästa en pappa kan ha.
Då ser hon tydligt hårstråna fastna i Pappsens gojsemojsetvål & hudrester som han har sparat mellan rakhyvelns blad.
Pappsefjös & Småflicksfjös.
Samma fjös som pryder laddaren till den elektriska tandborsten.
Lite guck.
& lite muck.
Här & där.
En kvällskvist så rakade Småflickan bort ängladunet.
Det som växer i hårfästspannan.
Småflickan vill nämligen inte se barschlig ut.
"Tror du att du är snygg?"
Skriker Therese över skolgården.
"Du ser ju alldeles barschlig ut!!!"
Så baschelhåret måste rakas bort.
Pannan blir då hög & blank & fjunhelvetet börjar såklart växa ut på direkten.
Stubbigt & strävt tycker Mamsen som givetvis har lugg...
Småflickan, Mellanpojken & Pappselappsen ska ut & segla.
Längs med Bohusläns kust.
Det finns inget vackrare än Bohusläns kust.
Det vet både du & Småflickan, Evert Taube & Hallonbrallan.
Mamsen ska inte.
Mamsen ska inreda i tid av kvalitet.
Sa hon.
Alla är så spända i magarna!
Alla vill klä sig i ljusblått
Mellanpojken får bleka tänderna & klä sig i nyuppackad pikè.
Pappsen tar fram Lexingtonshorts & kammar våg på skulten.
Småflickan får dom allra rättaste flippsifloppsiarna & tubtopp som hasar nednedned över mage & höft.
På fredag ska dom åka.
Runt, runt & länge.
Så länge så att hamnkrogarna hinner byta från för till sensommarmeny.
Måste packa badhandduk & luktegottsmörj.
& solskydd säger Mamsen.
Det ska bara vägras, för små flickor vill vara bruna men inte som bajs.
Baddräkten ska tydligen med, men Småflickan vill ha bikini.
En turkos bikini med knyt i trosan & trekantstopp som krullas sig under hakan vid bad & lek.
Bikini med Pippitröja över att slappa & njuta i framåt kvällen...
& trosskydden.
I den finapina lila asken från reklamutskicket.
& läppglanset som smakar körsbär.
Den oskrivna dagboken med ett japanskt kattdjur på framsidan.
Kissekatten, så full av vuxenlängan & all dess bortförklaring.
Pappsen talade så ivrigt om Kay West.
Klassisarna talade så ivrigt om Kay West.
& Maldiverna & självaste Hawaii.
Hawaii med vulkaner & sprut.
Therese tjatade mest om det hulahulabulafula:(
Men även hon med kläderna på i simhallen.
Hon som doftar jasmine.
Tänk om dom offrar henne?
Hon skulle nog bara vara tyst.
Inte skrika & snora som en liten småflicka.
Bara vara tyst & vanesucka när dom puttar henne ner i vulkanesprutet.
På den tidiga eftermiddagen ska dom åka.
I Pappsens fina nya båt som Pappselappsens Pappselappa köpte lapsus.
Skipperacademy står det på praktiska jackor säkra från vind & frihet.
Mellangossen har solskärmen bak & fram & Pappsen är stubbig som änglahårspannan.
Mellanölsfryntlig & yverboren talar han om att man inte behöver åka så långt för att hitta sitt paradis...
Småflickan fryser kråkhack på magerbenen & flippetifloppen skaver mellan tåsebissingarna som om en hinna just spräcks.
Men småflicksmagen är full av pirr & smånävarna gör all möjlig nytta bland knopar & tamp.
Mellangossens tänder blänker ultra i solskenet.
Småflickan ler även hon.
Lycklig för att Mellangossen behandlar henne för tillfället som en riktig liten skeppare.
Annars brukar han vara otäckelpäckel när han ret



 

Return to sender....

Något säger mig att tankarna dryper av olja...
Något säger mig att ovädret dragit förbi.
Något säger mig att hennes nos börjat blekna
& att tiderna förlåts
& att håret tvättas & att vi börjar på nytt
i den sjunde månadens höst.
Vi ses då
när bilderna av vår semester är framkallade & bortglömda
Som ett litet sus
på stranden
där aspar darrar

Fåfängans fyrverkeri figurin

Dom blanka får mig att rysa.
Svåra att limma ihop & en sådan egenkär, mallig yta.
Barnen får, även dom, min strupe att kväljas av förutfattade meningar om tomtebolycka & tacoaftnar.
En enstaka gör ingen prynadsprakt.
För många tyder på foliehatt.
Nej, tacka vet jag dom matta.
Dom dansar bättre till mitt oystra temprament.
Kanske ett öra lossnade i tex en flyttkartong mellan önskvärda boenden.
Kanske armen slogs av i ett passionerat gräl mellan älskande.
Kanske huvudet lossnade som sig bör i julkrubbor & annan figurativ keramik.
Färgerna är ofta icket & kan liknas vid äggskal eller requiemnyans på himlavalvet.
Nu står dom likt en kamouflerad armé & stirrar på min sängplats i mörkhörnan.
Det enda som blänker är min hatt som har tre kanter.
Tre kanter har min hatt.
Det enda som bultar är mitt direkta motvilja mot minimalism & med, aningens moderat ton, habegär.
Om man anstränger sig så kan man känna en doft av Karlssons klister.
Men så svag så att den inte leder till några vidare karusellfärder i pallets ambulerande nöjesinrättning med tillhörande glömska & tingeltangel.
Med någonstans finns den, lukten av rus.
Tills vi vågar ge oss hän så står dessa rockokoögon & blänger som ätit dom tittsås med glosylt.
Jag bligar tillbaka.
Så porslinigt mina glober må mäkta.
& tänker att har den ej tre kanter,
så är det ej min hatt.

Margarita & Mästaren

& det hände sig vid den tiden att Margarita hade ett förhållande med en tubaist från närliggande kranskommun.
Utöver detta basunljud så ingick även ett akvarium & pliktskyldiga iakttagelser av diverse invigningar med blåsorkester som kom att liva upp det döende folkhemmets mindre städer & dess bevis på entreprenörsanda.
Men det fattades pengar.
Dom estetiska studierna med dess tillhörande gillen kostade på...
Vis av ungdomens erfarenhet så kom konsten till hjälp.
Många är manade & få äro kallade.
Så även inom bildskapande, vare sig med kolkrita eller akvarell.
Att återvända.
Dom fördragna gardinerna.
Det på träpallar uppbyggda podiet.
Dom blyga adepterna som trängde sig ner mellan tillskärningsbord & drejskivor.
Ledaren med korkskruvlockar & absolut gehör.
Kroki.
Krokig
I
Mitt
Hjärta
Fick
Han
Mig
Att
Bli
Olika temprament vägdes av & så småningom gick jag in & ut som barn i huset.
Platon lade sin mumifierade hand över denna älgskog.
(betänk nu att vi fortfarande befinner oss långt upp över dalaälven.)
Tubaisten förpassades till ett skåp som inte var blått & den ondulerade mästaren intog så det som vi kan kalla för intermezzot.
Mästaren målade & målade.
& etsade & etsade.
Margarita svassade omkring i adamsdräkt & byggde små finurliga stileben.
Ibland drack dom gin.
Ibland fick han gallsten.
Ibland försökte dom få reda i den andres trassliga hår.
Men ofta lät dom varandra vara ifred.
Då & då försvann någon på den svarta kattens rygg.
Vara borta i flera dagar utan att det egentligen gjorde något.
Persiennerna var alltid neddragna, en ovana de båda har än i dag så vitt jag vet.
Det var en vila inför kommande intrång i den likgiltiga Vestibulen.
Så småningom skildes dom åt vid ett luddigt vägskäl där båda betalade en ansenlig summa till den, misstänkt postpubertala grindpojken, för sina respektive talanger.
Inget skrik
Ingen gråt
Möjligtvis en liten enklare tandagnisslan.
& när dom ser tillbaka på det hela så var det, ta mig fan, rent sapiosexualt.
För en gångs skull.

Mästaren & Margarita

Det började när jag var tolv år.
Visst hade jag sett honom tidigare.
I köket, tillsammans med häxan med svart hår & långa naglar.
Skymtat honom i röken som lagt sig som ett grått sepiafilter runt familjen allra heligaste hägn.
Klirret av repiga Duralexglas & diskutioner om skuggor & Bacon.
Sen kom han till danslektionen.
& efter skissande med skrap blick så valde han ut Bleknosen!
Hennes knoppande lekamen hade alltså passerat estetens kräsna öga & förvandlas till utsökta blyertsstreck i ett Hahnemühle block.
Skev upp telefonnummret till den man som en gång kopparetsat porträtt på norrlands allra mest speciella dårjon.
Numret på armen brände likt en stämpel, värdig självaste O.
Sen blev det torsdag.
Jag hade noga kollat exakt vart huset låg & vilka bussar & tider som skulle ta mig till Tecknaren som jag nu skrivit kontrakt med.
Huset är grått.
Murgrönan & tistlarna är frodiga i sitt överdåd.
Vi ska jobba i fyra timmar, jag & Tecknaren.
Det bubblar i min arkitektmage når jag ringer på rostig ringklocka som inte fungerar.
Knackar.
Knackar hårdare, så att knogarna skavs upp likt en stämpel, värdig självaste O.
Det är öppet nu.
Tecknaren har väldigt många stickade plagg på sig.
Dom är noppiga & stora dammtussar har fastnat under raggsockorna, som om vederbörande hasat fram snarare än gått.
Tecknaren vill bjuda på fika.
Jag dricker inte kaffe, men nu som vuxen ung kvinna känner jag att situationen kräva detta.
Mjölken blir min räddning.
Men den är två veckor gammal & Tecknaren som är inne i en period då han har mycket svårt för dagsljus, ber mig gå till närköpet för att köpa ny.
Där finns tydligen syltkakor &så.
Små hallongrottor med den rödaste av hallonsylt tronande i mitten.
Han ger mig pengar.
Skrynkliga som om dom förvarats hoprullade i en glädjeflickas sköte.
Men sådant visste jag ju ingenting om i min nyväckta tolvårsålder.
Knackar.
Knackar hårdare, så att knogarna skavs upp likt en stämpel, värdig självaste O.
Det är öppet nu.
Tecknaren verkar ha glömt bort att jag skulle komma tillbaka.
Kaffet är svart som Hades & Tecknaren visar mig runt.
En trappa upp finns ett stort rum, högt i tak med sneda nocklar.
Där brukar en autistisk pojke spela på flygeln.
Här finns träsnitt ända från Indonesien.
Böcker om bortglömda kärlekskonster & jag vet att den autistiske pojken alltid har bomullshandskar på sig för att skydda sina händer.
"Händerna är det skönaste han har" förklarar Mästaren.
Praktfulla fjädrar & böcker pryder väggarna & salen tycks ligga i träda i detta dunkla skuggspel som textilerna över fönsterrutorna bjuder till.
"Pojken spelar, jag lyssnar bara nu för tiden" säger Mästaren & sparkar på en hög drivved som någon kanske skall bygga något av.
Sen går vi ner till ateljén.
Inget får mig så trankil som dofter av terpentin & oljefärg.
Hittar en palett med nästan intorkad färg, fast jag vet att i mitten är färgen fortfarande krämig & lös & om man trycker sönder hinnan ovanpå så bubblar färgen ut i sin ursprungliga konsistens.
Jag trycker den gröna.
Jag trycker den blåa.
Jag trycker den nyans Mästaren har lagt eoner av tid på för att få utsökt.
Mästaren harklar sig.
O skall inte röra.
Jag har med mig kläderna från danslektionen ty Mästaren & föräldraskapet har en överenskommelse eftersom O är underårig.
Här är fönstren förklistrade med grov kartong för att stänga ute det illvilliga ljuset om dagen.
Starka strålkastare lyser upp podiet som skall bli Os tilja för fyra timmar framåt.
Mästaren signalerar med en ficklampa vart toaletten ligger.
"Äh, jag byter om här." svarar jag frimodigt & blickar in i Mästarens ögon som varit ända borta i Amerika & målat Bondbrudar.
För ett ögonblick åstundar jag kanske att vara en autistisk pojke med händer sköra som urkokta fiskben.
Det vankas musik.
Mästarens blick blir blå & klar.
Han ler lite & säger att vi måste skynda oss.
I detta lyckoland bland dom tryggaste av dofter lär Mästaren mig att hålla armen på ett visst sätt så att skuggan blir djupare.
Hur halsen sträcks bakåt så att perspektiven förskjuts & skevar en smula.
Hans milda röst & blyertsskrapet & toner & ficklampor & pojkar & hallongrottor & knogar & murgröna ger en frid som är tonårssjälen välbehövlig.
Klockan är slagen & både Mästaren & Margarita är beslöjade av rus.
Vi kontrakterar genast en ny tid redan i nästa vecka.
"Då kanske pojken kan spela för oss."
Hans röst är sträv av hopp & lite död.
Det är mörkt runt murgröna & tistlar när jag kommer ut.
Gud hjälpe oss!
För konsten är evig & livet så kort.
& underåren behövde aldrig mer besvära mig igen.

Säd, sa pojken

Ibland kom man inte ens upp till skogen.
Fick inte, aldrig gå på odlingarna.
Kan inte tänka mig att det var sån tät trafik mellan gårdarna & skogen,
men ändå.
Där fick man inte gå.
Det gick att göra rum där.
Bland säden.
Säger man säden?
Är det ett samlingsnamn för rågen. vetet, axen...?
Trampade en smal gång & sedan rullade ett lagom stort rum för bonnabarnen & deras kusiner att utforska sin spirande sexualitet i.
Ingen kunde se in för säden växte tät.
Som törnen.
Törnen med knopp.
Fylld med en vit gegga vars hölje kliade i halsen.
Om vi åt det.
& det gjorde vi ju.
Dom andra visste vilken äng som tillhörde vem.
Jag visste bara att till alla hus ledde en milslång grusväg.
Dom såg ju likadana ut.
I åskfärgade overaller & skit på stövlarna.
Häst, ko eller get.
Vad vet jag?
Skit har aldrig intresserat mig.
Förutom kanske älgens.
Bara för att den, är så att säga, oväntad.