Ring of fire

Ring of fire

Varför är det så torrt?

Jag har ju alltid haft så fet hårbotten.

Men nu är det som om hårtopparna är helt sönder och vill trilla av.

Men flinten är blank.

Helt blank & det växer fortfarande några enstaka hårstrån där.

Ibland när jag ser på andra män så kan jag konstatera att min flint ligger väldigt långt bak på huvudet, det är synd för om den var längre fram så hade jag kunnat raka av mig hela skiten.

Eller om jag hade haft vikar.

Då hade jag också rakat av mig allt.

Kanske är topparna så torra för att dom förbereder sig för att ramla av?

Som att dom signalerar till resten av hårstrået att det snart ska ramla av?

Den blanka flinten har redan fattat, och på den så syns det att jag har fet hårbotten.

Men jag har aldrig haft mjäll!

Fan vad äckligt!

Hela skallen full med död hud!

Varför får man mjäll?

Det måste väl ha något att göra med ämnesomsättningen?

Kukhåret har också ramlat av.

Jag säger till henne att jag trimmar men sanningen är att det har trillat av.

Hon är helt rakad.

Ofta så är hennes fitta helt prickig för att hårsäckarna blir inflammerade så nu ska hon testa laser.

Låtsas att jag inte hörde det för annars måste jag väl betala.

Gnällgnällgnäll ”Men vill du inte att jag ska vara fin?”

Och hon säger det med den där jävla rösten!

Som att hon inte är vuxen.

Som att hon är en gnällig unge.

Jag hatar den där rösten!

Låtsas att jag inte hör.

Ibland så hör jag faktiskt inte.

Tror inte att jag på riktigt har dålig hörsel, men jag har brus i huvudet.

Som att det är hjärnan som liksom får nån tinnitus eller nåt.

Hör inte.

Det är fan panik!

”Vad gör du där inne? Ska du inte komma ut till mig?”

Rösten igen.

Tänker att jag skiter i att duscha.

Tvättar av kuken bara.

Fast hon har säkert något bra balsam….

Kanske räcker det med att börja använda balsam?

Lura håret att det inte håller på att dö.

Äh, tvättar kuken och stryker lite vatten i håret bara.

Det är ju inte så att det är försa gången liksom.

Det är fyratusenfemhundrasjuttiosjätte gången!

Cirka.

Får väl kanske räkna bort långhelger och semestrar då…

Hur många dagar kan det vara allt som allt?

Överslagsräkning?

Kan inte, orkar inte, mobilen ligger på köksbordet.

Alltså det finns väl ingen jävel som försöker sig på att räkna utan miniräknare nuförtiden?!?

Skit i det, vill inte att skallen ska börja fucka!

Orkar inte det.

”Kommer!”

Gör jag det?

Kommer jag verkligen?

Hon är så jävla stressad.

Hur länge måste jag vara här?

En timme? Två timmar? När måste jag vara hemma?

Jag orkar inte räkna, sa jag inte det?

Orkar-inte-räkna.

”Jag är här inne” gnäller hon när jag vrider om låset.

Måste kolla mobilen.

”Jag är HÄR inne” gnäller hon.

”Mm. Kom ut i köket. Jag knullar dig i köket istället.”

Elva mail.

Det kunde ha varit värre.

”Ska jag luta mig över bordet?”

”Ja gör det.”

”Alltså det känns som om du inte är närvarande…”

”Jo, jag är här. Men nu måste du vara tyst. Ligg bara helt stilla.”

Hon skrattar till.

”Ja pappa. Jag ska vara helt tyst.”

”Ska bara fixa….”

Zeta Majsolja.

Trodde att dom bara gjorde olivolja men dom gör tydligen majsolja också.

Extra jungfruolivolja Fruttaro Intenso, finns det hemma.

Att ha på bröd.

Eller dressing.

Men inte till stekning.

Till stekning ska man ha majsolja.

Eller smör.

Smör är bra.

Extrasaltat eller medhavssalt, fast jag tror att dom har slutat med den när ”Bregott Brynt” kom.

Alltså jag vet inte om Bregott är rent smör men det är inte margarin i alla fall.

Hatar margarin!

Fullt med cancer!

Fast olivolja är också fullt med cancer.

PAH.

Fan, man är ju livrädd för cancer!

Alla får cancer, förr eller senare.

När Keja kolade så var det ju ingen som visste att han hade cancer.

Inte ens läkarna.

Trodde han dog av hepatiten men nähä, det var cancer.

”Nej, vi behöver inte den där. Jag är jättevåt!”

”Fast jag behöver den här.”

”Men nej! Då får du använda glidmedel. Ta det vattenbaserade. Siliconbaserat blir så fläckigt…”

”Fast nu knullar vi ju i köket så här finns det ju inget som kan bli fläckigt.”

”Men kan du bara ta det vattenbaserade!!!”

JO H20 Personal Lubricant water-based

”Ok. Tyst nu. Ligg bara still.”

Hon blundar. Det är bra. Det är bra att hon blundar.

Fyller handflatan med majsoljan.

Hon kan gott tåla lite majsolja.

Drar i kuken.

Det går lite långsamt idag.

”Om du vill så kan ja…..”

”Snälla bara tyst nu!”

Jag har så mycket olja så att ringarna åker upp på fingret, måste ta av dom.

”Fast om du vill….”

”Tyst!”

Får av mig ringarna.

Hon måste vara tyst nu, någon gång måste hon väl fatta?

Tyst nu!

”Sätt dom mellan tänderna.”

Jag håller fram ringarna.

Både förlovningsringen och vigselringen.

”Jag vill att du sätter dom mellan tänderna. Jag vill knulla dig när du har mina ringar mellan tänderna.”

”Ok.”

Hon skattar till. Som vanligt. Som vanligt skrattar hon till. Om och om och om igen!

Skatt skratt skratt.

Det slutar aldrig, aldrig tyst bara skratt. Och gnäll. Skratt och gnäll.

Men det här var bra.

Riktigt bra.

Blir ordentligt hård.

Känner på hennes fitta och hon är faktiskt inte alls särskilt våt.

Trycker in kuken och hon piper till.

Hon ger ifrån sig ett gnälligt jävla pip!

”Tyst. Koncentrera dig på att hålla ringarna”

Börjar knulla henne.

Inte särskilt hår men inte särskilt löst heller.

En rimlig knulltakt och hon bara piper och piper och piper.

Försöker ta tag om hennes hår men hon har klippt sig och mina händer är så jävla oljiga.

Trycker in kuken till botten och lägger min hand över hennes mun.

Det blir som en sordin på pipandet men det hörs fortfarande.

”Böj bak huvudet.”

Drar ut kuken och kör in det absolut hårdaste jag kan och smäller samtidigt till med handen över munnen.

Hon stelnar till och sen försöker hon hosta.

Handen är så hal men jag trycker och trycker mot munnen, Skiter i om kuken åker ut, måste använda bägge händerna.

Måste fortsätta, det är som att brottas med en jävla ål, näsan måste hålla för näsan.

”Vart har du gjort av ringen?” kommer hon att fråga.

Varför säger hon inte ringarna?

Vart har gjort av ringarna, borde hon fråga.

Och jag ska skylla på den thailändska hotellstäderskan och att jag redan har anmält det.

”Usch, vilket samhälle vi lever i.” kommer hon att säga.

”Ellerhur.” kommer jag att säga.

Vet inte hur lång tiden är.

Kanske fyratusenfemhundrasjuttiosex dagar, timmar och minuter.

Men nu börjar det avta.

Som långhelger och semestrar.

Tydligen är min kuk fortfarande hård så jag stoppar in den av gammal vana.

Min hårda kuk håller upp hela hennes kropp, min kuk klarar av det.

Den klarar allt.

Den är så stark.

Det är så tyst och jag knullar henne så bra.

Tittar på hennes röv.

Skulle kunna knulla den nu.

Kroppen är nere på golvet och jag särar på hennes skinkor och blundar och glider långsamt in genom hennes ringmuskel.

Om hon inte hade pipigt så hade ringen, nej förlåt, ringarna kommit ur där.

Då kommer det en storm som river upp majsfältet där liken ligger

Den blåser ut ur mig och jag drar mina oljiga fingrar genom håret och det blir återfuktat och glansigt igen.

Smack my bitch up

Ful för att våldta!
Du är för ful för att våldta!
Även fast det står Takano på mina byxor, det betyder hora, det vet ju alla och jag har ju gömt dom. Jag har ju gömt varenda binda jag har använt. Så det kan dom inte hålla emot mig. Inte i papperskorgarna, i papperskorgarna går hundarna & mattanterna & dom som vill kasta. Det kan vara vad som helst, det kan vara köttfärslimpa, det kan vara sylt, det kan vara skor, men jag har alltid tänkt att jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte. Kasta på dom andra du, jag bryr mig inte. Det finns hästsvansar som ligger helt släta utan spray, det är dom som blir kastade på. Men jag står här helt i mitten, helt utan väggar, mitt i tallskogen, mitt på skolgården, jag står ju här så du kan kasta. Du kan kasta på mig, köttfärslimpa, sylt, skor, spjut, handbollar, fotbollar, golfbollar, bandybollar, klubbor, puckar, sadeln som dom slet bort från hans moped, kottar, alla säger att dom lekte med kottar när dom var små, fast gjorde dom egentligen det? Jag lekte med kottar! Jävligt mycket kottar & dom var människor eller djur & ibland var dom bara pyramider, inte så mycket tall utan mest grankottar. I grankottarna hittar jag ibland frön. Inte alltid, men ibland hittar man frön, fast jag bryr mig inte. Jag måste tänka på annat. Jag måste tänka på klotter & allt jag ska klottra. Om man klottrar så är det så värt att åka fast! Måste få ut sitt budskap. Måste få ut Takano. Jag bryr mig. Jag bryr mig om Takano. Dom måste förstå att hon är jag, att jag är hon & att andra bara har det som ett varumärke, som en kapitalism. Men jag behöver inte kapital, jag är self made. Ingen vill se mig utan tröja, det var därför jag köpte byxorna för då ser man märket när man drar av av dom. Jag tänker inte ta av mig dom själv för då slutar jag bry mig. Jag behöver brottas ner, ner på knä framför dig, som om jag skulle bli avrättad i Åmål. Som att jag stod framför en löpsedel som ska slita sönder min fitta vilket ögonblick som helst. För det ska jag säga, löpsedeln tycker inte att jag är ful! Han tycker att jag har hästsvans & v ringad blus. Han tycker att jag syns & att jag står utan väggar, mitt i tallskogen, mitt på skolgården, jag står ju här så du kan våldta mig! För att jag heter inte Valjakkala i efternamn & jag har alltid hatat den där förbannade bruden som han jämt kånkade runt på. Sen kan ju dom andra springa runt i sin villa eller ridskola & dom rider bara för att dom får gnugga fittan m ot sadeln. Det är därför dom skriker "ajajaj sluta"när dom blir våldtagna för att det har dom fått nog i stallet. När jag var där så fick jag hålla en grimma som var full med hästklegg & jag ville kräkas. Jag kräks av alla djur. Alla djur bajsar & då kräks jag. Fattar inte att man kan älska ett djur. Snacka om otacksamma! Vad får jag? Vad får jag tillbaka? Kräks? Men jag misstänker att jag kan prata med dom. Antingen vill jag vara synsk eller så vill jag prata med djur. Fast jag bryr mig inte. Måste få ut mitt budskap. Måste få ut Takano. Kollar alla sidor. Det är massor med män som lever i "öppna" relationer, massor med män som vill ses på förmiddagarna, att jag ska vara deras dotter, att jag ska vara deras get eller hund eller säl eller nåt, men dom gör inget. Jag står ju här! Jag är ett spädbarn, jag är en hund, jag är en säl, jag är utan väggar, mitt i tallskogen, mitt på skolgården, mitt på Bodycontakt, jag står ju här! Jag är Takano! Du måste röra vid mig! Du måste sticka in saker i mig! Stick in något! Jag lovar, jag klarar det. Jag klarar allt som du sticker in. Juha Valjakkala kan rulla ihop en ryamatta & trycka in i mig. Så att det blir alldeles trasigt där nere så kan du sticka in något mindre där sen. Du måste skaffa det själv. Hitta något som du kan stoppa in. Planera liksom. Liksom förbereda. & veta vad som väntar dig, för jag vill inte höra någon som spottar mig i ansiktet & säger att det inte går bara för att jag är jag. Vill inte veta av det längre. Jag står ju här! & det måste du förstå! Acceptera det bara, det var du som drog igång det så det är jävligt sent att börja backa nu! Fast du springer & ni springer rätt in i tallskogen, men du, vet du vad, tallskog är svårt att gömma sig i för att tallens kronor växer tjugo meter upp, så jag kommer att se er för jag står där utan väggar, i tallskogen, på skolgården, jag står ju här så du kan våldta mig, så att jag kan få ut mitt varumärke! Måste få ut Takano. Det är dyrt med tryckerier annars hade jag tryckt upp. Varumärket. Tryckt upp det i fittan & du kunde kisa & se min söthet & dra ut det.
Fast jag inte ville

Med åtta segel

”Jaså! En liten krångelfia! Jävla bra att jag kom på det nu då! Tur att jag i alla fall aldrig skulle stoppa kuken i dig!! Men det här kommer du inte undan, ser du!”

Ja?

Vad ska jag säga?

”Jag har feber.”

Svarar jag och sväljer saliv som långsamt tränger sig ner i halsen, förbi den där bölden.

Saliven som alltid eggas när det kommer till konflikt

Halsen känns liksom tjock och trång på samma gång.

Hans små modisthänder fladdrar som fjärilar framför mitt ansikte.

”Det här handlar inte om dig! Fattar du? Folk har betalat jävligt mycket pengar för det här! Dom har tagit ledigt från jobbet! Du sabbar hela deras jävla dag! Du  sabbar hela mitt jävla rykte!

Jag var så jävla impad av dig men nu visar det sig att du är ju för fan mytoman! Men det här kan du inte dra dig ur!!! Fattar du? Du får dina stålar efteråt och sen ska du aldrig kontakta mig igen! Fattar du?”

Ja?

Vad ska jag säga?

Eftersom det där med kontakten inte känns aktuellt på något sätt överhuvudtaget så väljer jag att inte trampa vidare in i just den diskussionen.

”Men jag har feber.”

Svarar jag istället.

Hans näsa är alldeles platt.

Om man har en sådan näsa, är det som om man är förkyld jämt då?

Tänk om min hals håller på att bli alldeles sådär platt så att alltid kommer att vara svårt att svälja?

Fast det är bara svårt på höger sida.

Alltså sitter bölden på höger sida.

Vänster sida känns nästan inte alls.

”Nu är det du som tar din feta röv och går hem och trycker i dig Alvedon och töjer jävligt ordentligt!

Du har tre timmar på dig, jag skickar en taxi och det är nog jävligt bra för din egen skull att du sätter dig i den!

Gå hem då din jävla kossa!”

Ja?

Vad ska jag göra?

Jag tar ett steg bakåt och gör en riktigt snabb vändning eftersom jag alltid tappar balansen när jag försöker gå baklänges.

Så fort han får syn på min ryggtavla så låter han mig veta att jag borde vara jävligt tacksam, eftersom han i vanliga fall inte använder feta brudar.

Jag tänker att det här kommer ju att bli lite som när jag badar badkar.

Tittar ner i det grumliga vattnet och ser att kroppen har blivit dubbelt så stor som den jag såg i badrumsspegeln bara några minuter innan.

Och så tänker jag på skåpet.

Badrumsskåpet.

Och i det finns det inga Alvedon det vet jag helt säkert.

Det finns kanske Treo i köket?

Ett rör.

Som den där råkade lämna kvar.

Eller glömde.

Snarare glömde.

Jag brukar också glömma.

Särskilt när allting ska gå sådär fort.

Det kanske är Comp?

Hoppas det är Comp!

Eller Diazepam Pilum.

Diabild, zebra, pamflett Pil, humhumhum…

Så brukar jag tänka.

Ejakulation.

Heja, kula, station

Eller Oxascand.

Det blir Oscar Strand.

Det känns som om jag liksom alltid har känt honom.

Lite som om han är typ min kusin….

Och jag måste bada.

Bada, bada i Pína Colada.

Eller så skiter jag i det.

Jag menar, hur lång tid kan det ta?

Tiden är inte oändlig.

Den tar alltid slut för eller senare.

Det är ju ingen som ska vara särskilt nära och det är ju faktiskt bara djur.

Känner mig alltid så rik när jag åker taxi!

Förbeställd bil.

Lyxigt.

”Hur lång tid tar det?” frågar jag chauffören sådär världsvant och

verandainerhavigt .

”Vadå? Du vet ju vart du ska åka?”

Ja?

Vad ska jag säga?

”Jo.”

Svarar jag.

”Det vet jag väl.”

Svarar jag igen.

Jag sluddrar lite, det är bra.

Jag har fem kvar.

Det är bra.

Eller fyra…

Det kanske bara var fyra eller fem.

Det är bra.

”Vet du att jag egentligen heter Strand i efternamn?”

Frågar jag han chaffisen.

Oscar liksom bara dör i mitt öra.

Han skrattar vansinnesskratt men jag orkar liksom bara trycka mig mot hans pekfinger som han har lirkat in mellan typ en massa ben i mitt bröst.

”Nej, det visste jag inte.”

”Nänä… Men så är det ser du…”

En oändlig Strand framför ett helt enormt hav liksom.

Vi stannade visst nu.

Framför huset som nog har varit en skola fast det nog inte är en skola mer.

Alltså inte skola, annat.

Annat.

Vid källartrappan står det två röda marschaller.

Marschaller!

Alltså jag och Oscar knäcker fullständigt!

Han har tänt marschaller!

Så himla orimligt!

Det är inte klokt!

”Som till en liten pysselverkstad” kvider jag.

”Som gravljus” pyser Oscar.

Det känns pirrigt och glatt i magen!

Det här är verkligen helt orimligt.

Mysigt och marschallvälkomnande.

Jag ställer mig nära en av dom.

Väldigt nära.

Så nära så att jag antingen kan sparka ut den eller bränna mig.

Det lilla jag vet om källarlokaler är att dom inte är så varma.

Så jag vill helst ha bränn…

Önskar att jag kunde känna ett endaste litet bränn.

Fastän jag bara har gått till och från taxin så har jag redan skavsår.

Lilla bocken bruse trampa över trollets bro, nu tar jag dig sa trollet, vad svara bocken då?

Jag har feber.

Svarade bocken.

Dom har spruckit.

Nej, nej, nej!

Inte trollen ju!

Blåsorna ju!

Men vem bryr sig skor här liksom?

Men jag bjöd till jag, man vill ju va… ….söt.

Alltså inte med blod eller nåt utan bara den där svidvätskan.

Eller slidvätskan!

Så himla roligt!!!

Vänta, jag har mitt läppstift i svidvätskan, nej, slidväskan…

Där Oscar bor.

Tar trappan i ett steg i taget.

Det är lite som att gå baklänges för mig.

Trappor.

Men jag är smart för jag vet att jag även måste över en tröskel när jag har kommit ner för alla stegen.

Slänger mig lite med höften mot dörren för att på ett gracilt sätt göra mitt ytterst kontrollerade tröskel knix.

Till min förvåning öppnas dörren och hoppet lyckas galant…

Det är väldigt lågt i tak.

Bara några lysrör fungerar.

Och det är inte särskilt rent.

Smuligt.

Eller grusigt kanske man säger om det kommer utifrån.

Smulorna är inne och grusorna är ute.

Klick lås dubbellås!

Och inte alls djupt!

Varför var jag så rädd för att det var så djupt?

Det här är ju bara en liten pöl!

En kvadratisk pöl som inte är ett dugg farlig.

Jag menar, hur lång tid kan det ta?

Tiden är ju inte oändlig.

Den tar ju slut ju.

Jag behöver verkligen inte vara rädd!

Runt pölen står antal fällstolar utställda.

Alltså sådana där lite svaga stolar som man måste fälla upp noga för annars kan dom vika ihop sig så att det blir liksom en hamburgare av människa.

Oscar skrattar också massor åt hamburgemänniskan.

”Jaså! Det behagade fröken Sugga att dyka upp ändå! Är du hög?”

Ja?

Vad ska jag säga?

”Jag har feber.”

Svarar jag.

”Vi får lägga på ett kol, folk börjar ju för fan droppa in snart! Hur mycket har du töjt?”

”Töjt?”

”Ja men va fan!!! Jag sa ju till dig att töja utav bara helvete! Få känna!”

Han stoppar in sin hand under min kjol.

Trycker in sitt pekfinger i mitt stjärthål.

Eller långfinger.

Det var kanske långfingret han tryckte in…

Om det inte var pekfingret

”Men din jävla hönsfitta!!! Du vill verkligen förstöra den här kvällen för mig?!?”

Han slänger åt mig en vattenflaska.

Sånt där konstigt smaksattvatten som bara smakar jättejättesvag saft.

Päron.

Päron Crush..

”Nu går du in på toaletten och trycker upp den där fort som fan! Hela ska in! Fattar du?”

Jag lommar iväg år det håll där håll han pekade ut toaletten.

Så fort han får syn på min ryggtavla så låter han mig veta att jag borde vara tacksam för att en sån som jag nämligen är för ful för att ens våldtas.

Har inte med mig fem.

Har inte med mig fyra.

Jag glömde.

Det gick sådär fort så jag glömde.

Men jag har Comp

Oscar.

Oscar, Oscar, Oscar…

Kusin Vitamin, hängde och slängde i en gardin.

Tar Compen i munnen och skottar in vatten med nävarna så gått det går.

Och det finns tvål.

Savon liquide

Tiden är ju inte oändlig och smärtan slutade kännas för flera år sedan.

Men svid är inte smärta så den känns fortfarande.

Tar massor av tvål och försöker fokusera på skavsåren och dom där hysteriska marschallerna.

Och där sätter Compen in.

Och där tar jag mer tvål, det svider, nästan som ett bränn men bara nästan.

Jag andas ut och sänker mig över päronsaften.

Ingen tid är oändlig.

”Färdig!”

Hojtar jag som ett pottbarn

Tar sista Compen och använder den lite som om den vore Bafucin.

”Ja, det var väl i sista minuten! Fan var du tar tid på dig! Det är jävligt bråttom nu!

Gött!

Jag tar tid på mig!

Det känns så himla mäktigt!

Jag tog tid på mig.

Tänk all tid som jag bara har tagit idag.

Lagt beslag på tid som ingen kan få tillbaka.

Den tid som blev min.

Som inte slutar förrän jag bestämmer så.

Som inte börjar för än jag börjar.

Eller slutar.

Jag är som värsta superhjälten!

”Fatta vad folk betalar för att se sån här skit!

Ok! Dom kommer in. Du ligger stilla. Jävligt stilla! På rygg. Du måste blunda. Sen klappar jag i händerna och då ställer du dig på alla fyra, då öppnar jag med grejen och så fixar jag in kanske två-tre och dom andra släpper jag bara i….”

”Vaddå två-tre? Vaddå dom andra? Vi kom överens om en.”

”Ja, nu blev det ju inte riktigt så!”

”Men vi kom bara överens om en. Det skulle bara vara en!”

”MEN NU ÄR DET INTE BARA EN! Sen klappar jag igen och då kniper du utav bara helvete så inget far ut och så lägger du dig på ryggen och så får du en över ansiktet. Ok?”

”Vad är det i?”

Jag stirrar ner i pölen.

”Det är såna där fiskar som käkar på fötter. På spa du vet. Tänkte att det skulle vara skönt. Har du provat?”

”Nej. Har du?”

”Nej.”

Och så skrattar vi.

Det är ett trevligt skratt. Varmt och gemytligt.

Som vi två mot dom liksom.

”Fatta vad stålar du kommer att få för det här! Bara du sköter det snyggt. Sköt det snyggt nu…”

Det är som att han är skärrad.

Far omkring och viftar med modisthänderna och flåsar med plattnäsan.

”Ska det bara vara lysrören igång?”

Frågar jag.

”Ja, vaddå?”

”Nja, jag tänkte att vi kanske skulle tända några marschaller…”

Vad är det med dessa gravljus som väcker sådan oerhörd munterhet i mig?

”Dra ut den där flaskan du har i röven och lägg dig.”

”Ajaj Kapten!”

Svarar jag och glädjs åt att han inte har någon aning om att stålar kvittar mig lika för att jag har stulit hans tid.

Kanske den sista tid han har kvar, vad vet jag…?

Vattnet är kallt.

Och salt.

Det känns i skavsåren.

Jag lägger mig ner i det kalla och saltet tränger in i sprickorna i anus som redan är fulla med tvål.

Men tiden är ju aldrig oändlig och fiskarna är så många och deras munnar är så många och dom blir alldeles ystra och många när jag sänker mig ner i pölen.

Dom pussar och pussar och när jag lägger mig med särade ben så känner jag hur dom sprattlar förbi min fitta och smeker den med sina fenor dom kysser bort allt som svider i min stjärt.

Jag särar ännu mer på benen och sänker mina öron under ytan.

Det drar in en vind.

Det känns på näsan, på brösten och på mina vätskande tår.

Jag hör steg mot smul och grus och raspet av sköra stolfällor.

Jag äger er nu.

Jag måste äga.

Tiden.

Som går.

Jag tror bestämt att den går.

Och plötsligt hör jag hand mot handflata.

En applåd.

En applåd för tidens gudinna och fjäll och fenor manar mig upp på alla fyra.

Och plötsligt vill jag öppna.

Vill verkligen öppna allt.

Och jag känner instrumentet mot mitt stjärthål och jag kan inte avgöra om metallen är varm eller kall.

Det enda jag känner är kittlingarna under mina fotvalv och tiden som tickar i mitt bröst och långt, långt inne i min fitta.

Så kommer.

Så kommer fyllningen.

Den är hal och sval och stor och vrider och vänder sig.

Kränger sig.

Och sen ännu mera massa.

Sval massa.

Mera massa

Den trycker och pulserar.

Åtta armar lägger sig runt mina skinkor dom suger och släpper och ringlar.

Mera massa.

Tung massa.

Över min svank.

Och jag svankar allt vad jag kan för att den ska kunna trivas där.

Och armarna suger runt brösten, på brösten, runt nacken och halsen och jag rör mig i takt med bultningarna.

Och jag får applåd!

Hand mot handflata som applåderar den oändliga strandens gudinnas makt över det enorma havet.

Sluter alla hål.

Tiden som bultar i fittan och massan som stöter i stjärten, läpparna som pressas ihop av koncentration.

Lägger mig på rygg igen och välkomnas åter av fiskarnas nosar.

Nu ligger massan över mina bröst.

Åtta armar.

Långsamt dras ytterligare en klump ut ur mitt stjärthål och bredes ut över mitt ansikte.

Den sista massan som är kvar där inne krumbuktar och dunkar liksom lycklig över sin nyvunna plats.

Jag önskar så att det luktade päron och jag öppnar munnen för att smaka på det som ligger över min mun.

Jag gapar riktigt ordentligt och känner dennes käkben mot min tunga.

Som två små kukar.

Låter min tunga svepa allt hastigare över käkkukarna och fiskarna nafsar vid  mina armhålor och det bränner till vid höften.

Vill känna småkukarna så långt bak i gommen som jag bara kan och det bränner till på låret och vid midjan.

Vänder slött på huvudet och tittar under två av armarna.

Där ser jag dom klibbiga bränntrådarna.

Åtta knippen.

Det här kom vi inte överens om!

Det här var inte vad vi kom överens om!

Benen bränner inte mer.

Svider inte mer.

Benen är bortom smärta.

Det slår mig att man ska kissa på brännsåren för att lindra.

Så jag höjer mitt bäcken mot det låga taket och tömmer mig allt vad jag kan.

Blåsan är tömd.

Tiden rinner ur fittan och den sista massan skjuts ut ur stjärten.

Jag är gapande tom och smärtan fullständigt hudflänger mig.

Men jag känner.

Den.

Igen.

Och jag måste få låta.

Och jag måste plötsligt höra händer mot handflator.

En applåd.

En applåd för att jag känner.

Igen.

Och äger.

Er tid

Och för att jag är stranden vid havet.

För att jag måste ta en manet i varje hand och trycka dom mot mitt ansikte och gapa sådär stort som om jag fortfarande sög på bläckfiskens minimala käkbenskukar.

-->