Jag ska bo hemma hos en konstnär i hela två veckor.
Man då jag kommer dit så ser jag hur illa gästrummet förfallit trots att jag aldrig varit där.
Bilen har sedan länge åkt & spindelnät & misstänkt fuktiga barrträd växer vilt i rummet där jag ska kampera.
Konstnären är mild & trevlig & det känns verkligen som om vi är själsfränder.
Synd bara att jag vet att han förmodligen kommer att slå ihjäl mig så fort jag somnat...
På övervåningen till mitt gästrum har jag tydligen under mångamånga år samlat på mig ett medelstort kostymförråd.
Detta ska nu packas ner i redan halvfulla kartonger som kommer att bli jättesvåra & jättemånga att ta på tåget eftersom bilen sedan länge har åkt.
Trots att många plagg är trasiga & försmå så vill jag inte skiljas från ett enda ett!
En mörkhårig filmarberteska som hjälper mig att packa lägger rabarber på en underbar tyllklänning som jag dessutom har starka emotionella band till då jag spelade sommarteater i den på berget ovanför viken som var full med döda sälar & där vattnet än dock var onaturligt klart.
Jag döljer min harm & sätter mig & röker brevid min psykotiske vän konstnären.
Han yrar om att vi ska äta kebab till middag, på restaurangen.
Jag tänker i mitt stilla sinne att det inte finns någon restaurang i närheten utan bara ett fiskrökeri som förmodligen är stängt eftersom det är så många som firar valborgsmässoafton ikväll.
Jag tittar upp på konsnären & ser att han börjar bli väldigt gammal...
Jag fortsätter packa & inser lättad att jag slipper ta med den gröna lädersoffan på tåget eftersom konstnären har gjort konst av den. Phu!
Nu dyker den ljushåriga filmskådespelerskan upp för att hämta några av dom antika bjällerbanden som jag tydligen har lovat henne.
Hon blir glad & lättad när hon ser att jag är mycket fulare än när vi skildes åt sist.
Det börjat bli dammigt av allt packande.
Konstnären sitter & bläddrar i dom gamla gästböckerna & gråter för att det kommer så mycket post hit som egentligen ska någon annanstans.
Han måste spara vart enda brev.
Jag börjar tröttna på hans jämmerdal & beslutar mig för att cykla ner till hotellet för att bada.
Det var längesedan jag var där.
Kanalen har fått nya fontäner & jag simmar försiktigt runt i, det även här, onaturligt klara vattnet.
Man får bada lugnt eftersom Atlantis sjönk just här, så är det lätt att skära sig på spiror & krukskärvor.
Plötsligt står min dotter på stranden.
Hennes röda hår är alldeles krusigt efter badet & jag tänker i mitt stilla sinne att det måste plattångas så att hon bli lättare att ge bort.
(Trodde länge att jag redan gjort det, med kvinnan från skåne verkar ha släppt henne lös igen...)
Plötsligt hör jag högljudda röster.
Det är den pensionerade regissören som skäller ut den långe judiske mannen som jag tidigare inte låtsades se på systembolaget.
Alla producenter blir &så arga men jag tycker att han är modig som vågar säga ifrån.
Grips av ett våldsamt dåligt samvete för att jag inte hälsade & drar nu ner honom i dom obäddade hotellakanen.
I rummet finns även en dragspelare, men vi väljer att strunta i honom.
Han låtsas sova.
Vi ligger med varandra tills jag kommer på att han faktiskt tycker genuint illa om mig & inte alls vill bli hälsad på vare sig på systembolag eller andra platser.
Han slänger åt mig en brun tyllkjol som har tillhört hans fru & ber mig dra åt helvete.
Hotellets trappor har krymp sedan jag var här sist.
Jag har ingen tröja på mig, men tänker att detta inte ska märkas om jag går fort.
Nere vid källardörren träffar jag regissören från Stockholm som bjuder på en cigg fastän hon inte röker & bekräftar under vår pause att mina bröst inte är sexuella symboler längre.
Nu går jag bara runt & skrotar i olika backar.
Vid horisonten anar jag några eldar som brinner högt.
Väl på teatern så berättar maskavdelningen att eldarna jag såg är skobål.
Det har införts totalt skoförbud på konstnärliga inrättningar.
Alla teatrar bränner sina skor på bål, för skor får inte användas ens på scenen.
Jag är så våldsamt bedrövad över kattknutarna i mitt nackhår, men maskörerna säger att dom går bort med pepparmyntsolja.
Apotekets är bäst.
Måste hinna till apoteket innan dom stänger, så jag tar första bästa sax & klipper mitt hår till pagelängd.
Mitt huvud ser jättelitet ut & brösten har helt försvunnit.
Skulle ju på middag hos han som ingen tycker om.
Skyndar mig & möter upp scenografskan & ljussättaren.
Så klart så går vi fel & hamnar hemma hos en dansk filmare istället. Han bjuder på snittar & har väggmålningar i pastellfärger som jag känner igen någonstans i från...
Han som ingen tycket om skriker att vi har svikit honom.
Får en släng av dåligt samvete & lite panik när jag kommer på att jag inte ens kan ligga med honom som tröst.
Tänker att jag kanske missbedömde konstnärens psykiska tillstånd.
Tänker på alla blusar som jag inte hunnit packa ner.
Brösten kommer tillbaka & hänger.
Tänker att det inte är så farligt att bli ihjälslagen om man sover.
Längtar tillbaka.
Vet att det är svinkallt ute & att jag inte har en aning om vart jag ställde cykeln...
Ja, visst är jag mycket trött på morgnarna.
söndag 30 december 2012
onsdag 12 december 2012
Kastar aska i hennes ögon
Man skulle ju kunna tro att undertecknad, pga det blonda i sitt hår, glidit omkring i fotsid bomullsskjorta & krans på skulten mest hela vintrarna.
Så är dock inte fallet.
En riktig lucia ska ha rakt, tjockt, blankt, blont hår.
Inte den mer frissiga skalleperiga look som genetiken begåvade en Bleknos med.
Så där var en körd!
Långt in i barrskogen där vi små frusna adepter höll till större delen av vår barndom så hade vi givetvis den muntra traditionen att rösta fram vem som skulle bli årets Demetriska åkerspöke.
En tradition sprungen ur att hålla drömmar på plats & att få barnaoskyldigheten att direkt veta sitt marknadsvärde.
För att lära oss att skilja på fint & fult liksom...
Lucian skulle gå först, ha riktiga, livsfarliga stearinljus på huvudet emedans biroller & annan pöbel fick nöja sig med elektriska atrapper.
Hon skulle ha ett brett, rött band i midjan & läsa en jättelång vers som typ handlade om glädje & ljus & lite sådant...
Alla skulle beundra henne för att hon hade på det mest demokratiska vis, snudd på skriftligt bevis på att vara sötast.
Det var mest det där med versen som lockade.
Att trots dyslexi & uruselt bollsinne skulle få glänsa med en talang.
Att lära sig utantill.
Att ostört i, en tretton fjorton verser, invagga publiken i den ljuvaste av världar- den imaginära.
Bleknosens talang var just detta.
Att lära sig utantill.
Ja, men det sket sej pga det där med håret då...
& även på den så kallat bristande populariteten.
Jag fick som mest en röst.
Det var min bästis Christer som i mogen analytisk anda såg min längtan efter tiljor & beundran.
Bleknos: En röst.
Så då fick det bli pepparkaksgubbe istället.
Dom norrländska jägarna vrålade "Högre!!!!"när Bleknos, Blödarsjuke Göran & Damp Nille intog scenen sist i hela den glada paraden.
"Vivikommavikommafrånpepparkakeland" kraxade vi generat & visade tydligt med det mest intuitiva av kroppsspråk att det gjorde vi inte alls.
Vi gick.
Vände våra pupiller inåt &svävade, på den utstöttes Ikarosvingar, bort från hela spektaklet...
"Högre!!!"
"Ni hörs inte!!!"
Tack & lov, så tog lucian & hennes systrar av nåd, över underhållningen & urkyld föreningslokal fylldes sopraners renande sång.
Jägarna grymtade nöjt & nu var allt som det skulle.
Saffran i bullarna & flickor med röster så ljusa så inga protester någonsin skulle eka i de snötyngda storskogarna.
Åren gick.
Prövade att vara Jungfru Maria i julspelet men fick usel kritik för att mitt stelfrusna knä knakade när jag skulle niga för ärkeängeln.
Herdarnas katastrofala felbetoningar brydde sig ingen om.
Det var heroiskt nog att gossebarnen prövade på talteater...
Som sagt, åren gick.
Var tärna.
Fick en pyttekort vers & stå närmast lucian för att sufflera när det vackra åbäket kom av sig & hackade & tramsade med versmåttet.
En tärnas roll.
Den fula kompisens ständiga roll.
På gymnasiet hade jag avancerat till tomtegänget.
Tipp tapp.
"Åh nej! Lucian har fått stearin i håret! Hämta våta handdukar! Ta fram fleacetröjan till vår vackra lucia! Hälp henne! Beundra henne! Även fast hon inte kan sin vers!"
Tärnorna sprang runt runt för att passa upp denna drottning av snö.
Tomtepatrasket smygrökte & visade brösten för sjärngossarna & dom tärnor som sjöng altstämman & hade tröttnat på sin tjänst som helgonhusa.
Ja, så har det väl liksom fortsatt...
Teaterhögskolan.
Luciatåg även där.
Tomte.
Tipp tapp.
Juletid tar alltid fram grubblerier i min redan taketyngda persona.
Bardomsbesvikelser & snömodd.
Avundsjuka & elände.
Jag ville ju bara vara lucia i valfri småstad.
Vara framröstad & vackrast.
Men jag försöker verkligen bearbeta detta...
Under tiden undrar jag:
Vem är Lusse Lelle?
& vad är hans diagnos?
Vad är den optimala skon för ett luciatåg?
Den måste vara både nätt & köldtålig. & en sula som inte knarrar & inbjuder till skrid. Det kan finnas en marknad för det här...
Varför vill man alltid sjunga "struva" istället för "stuga" i luciasången?
Ja, vad ska jag säga?
Så mörkt är sinnet i midvintertid...
Så är dock inte fallet.
En riktig lucia ska ha rakt, tjockt, blankt, blont hår.
Inte den mer frissiga skalleperiga look som genetiken begåvade en Bleknos med.
Så där var en körd!
Långt in i barrskogen där vi små frusna adepter höll till större delen av vår barndom så hade vi givetvis den muntra traditionen att rösta fram vem som skulle bli årets Demetriska åkerspöke.
En tradition sprungen ur att hålla drömmar på plats & att få barnaoskyldigheten att direkt veta sitt marknadsvärde.
För att lära oss att skilja på fint & fult liksom...
Lucian skulle gå först, ha riktiga, livsfarliga stearinljus på huvudet emedans biroller & annan pöbel fick nöja sig med elektriska atrapper.
Hon skulle ha ett brett, rött band i midjan & läsa en jättelång vers som typ handlade om glädje & ljus & lite sådant...
Alla skulle beundra henne för att hon hade på det mest demokratiska vis, snudd på skriftligt bevis på att vara sötast.
Det var mest det där med versen som lockade.
Att trots dyslexi & uruselt bollsinne skulle få glänsa med en talang.
Att lära sig utantill.
Att ostört i, en tretton fjorton verser, invagga publiken i den ljuvaste av världar- den imaginära.
Bleknosens talang var just detta.
Att lära sig utantill.
Ja, men det sket sej pga det där med håret då...
& även på den så kallat bristande populariteten.
Jag fick som mest en röst.
Det var min bästis Christer som i mogen analytisk anda såg min längtan efter tiljor & beundran.
Bleknos: En röst.
Så då fick det bli pepparkaksgubbe istället.
Dom norrländska jägarna vrålade "Högre!!!!"när Bleknos, Blödarsjuke Göran & Damp Nille intog scenen sist i hela den glada paraden.
"Vivikommavikommafrånpepparkakeland" kraxade vi generat & visade tydligt med det mest intuitiva av kroppsspråk att det gjorde vi inte alls.
Vi gick.
Vände våra pupiller inåt &svävade, på den utstöttes Ikarosvingar, bort från hela spektaklet...
"Högre!!!"
"Ni hörs inte!!!"
Tack & lov, så tog lucian & hennes systrar av nåd, över underhållningen & urkyld föreningslokal fylldes sopraners renande sång.
Jägarna grymtade nöjt & nu var allt som det skulle.
Saffran i bullarna & flickor med röster så ljusa så inga protester någonsin skulle eka i de snötyngda storskogarna.
Åren gick.
Prövade att vara Jungfru Maria i julspelet men fick usel kritik för att mitt stelfrusna knä knakade när jag skulle niga för ärkeängeln.
Herdarnas katastrofala felbetoningar brydde sig ingen om.
Det var heroiskt nog att gossebarnen prövade på talteater...
Som sagt, åren gick.
Var tärna.
Fick en pyttekort vers & stå närmast lucian för att sufflera när det vackra åbäket kom av sig & hackade & tramsade med versmåttet.
En tärnas roll.
Den fula kompisens ständiga roll.
På gymnasiet hade jag avancerat till tomtegänget.
Tipp tapp.
"Åh nej! Lucian har fått stearin i håret! Hämta våta handdukar! Ta fram fleacetröjan till vår vackra lucia! Hälp henne! Beundra henne! Även fast hon inte kan sin vers!"
Tärnorna sprang runt runt för att passa upp denna drottning av snö.
Tomtepatrasket smygrökte & visade brösten för sjärngossarna & dom tärnor som sjöng altstämman & hade tröttnat på sin tjänst som helgonhusa.
Ja, så har det väl liksom fortsatt...
Teaterhögskolan.
Luciatåg även där.
Tomte.
Tipp tapp.
Juletid tar alltid fram grubblerier i min redan taketyngda persona.
Bardomsbesvikelser & snömodd.
Avundsjuka & elände.
Jag ville ju bara vara lucia i valfri småstad.
Vara framröstad & vackrast.
Men jag försöker verkligen bearbeta detta...
Under tiden undrar jag:
Vem är Lusse Lelle?
& vad är hans diagnos?
Vad är den optimala skon för ett luciatåg?
Den måste vara både nätt & köldtålig. & en sula som inte knarrar & inbjuder till skrid. Det kan finnas en marknad för det här...
Varför vill man alltid sjunga "struva" istället för "stuga" i luciasången?
Ja, vad ska jag säga?
Så mörkt är sinnet i midvintertid...
onsdag 5 december 2012
nr 3
"Tjena!"
"Johan!"
"Är det bra?"
"Jo fan. Tänkte dra hem & åka pulka med dottern."
"Hahahaha! Kall & jävlig då."
"Jo."
"Spelar du?"
"Jo, du?"
"A fan. Morsan spelar. Får värsta psykosen. Spelar på tvn."
"Så du får inte kolla tv då? Hahahahaha!"
"Nä, fan. Spelar hela tiden. Skulle vilja göra hela ryggen. som du."
"Ja, det kostar ju vettu..."
"Jo.... Nisse har ju gjort axeln nu."
"Oj, fan. Vaddå?"
"Tribal."
"Ha."
"Har du tränat?"
"Nä inte idag. Du kör på Soprtlife va?"
"Jo."
"Käkar du Keratin K eller."
"Jo fan, men dom kostar ju dubbelt så mycket..."
"Det är dom enda man kan käka ju. Innehåller inga kalorier, äh fan, kolhydrater."
"Jo. Har ju gått ner 28 kilo sen förra året."
"Fan va gott Johan. Men det gäller ju att lägga om kosten. Det är ju det som gäller."
"Jo fan, det har jag gjort."
"Fan vad gott Johan."
"Har du hört om kinesen?"
"....."
"Dom ska ju typ göra en film om hans liv."
"Gött! Han sitter va?"
"Jo fan. Livstid i Finland."
"A, just det. Nån får väl skådespela honom då..."
"Jo. Men fan va gott om Pekka får va med. Han borde ju fan va med!"
"Jo, han borde va med."
"A med fan. Ha det gott då."
"Du med Johan."
"Syns."
"Ja."
& utanför flimmrar staden förbi i Kung Bores allra pampigaste vinterskrud.
"Johan!"
"Är det bra?"
"Jo fan. Tänkte dra hem & åka pulka med dottern."
"Hahahaha! Kall & jävlig då."
"Jo."
"Spelar du?"
"Jo, du?"
"A fan. Morsan spelar. Får värsta psykosen. Spelar på tvn."
"Så du får inte kolla tv då? Hahahahaha!"
"Nä, fan. Spelar hela tiden. Skulle vilja göra hela ryggen. som du."
"Ja, det kostar ju vettu..."
"Jo.... Nisse har ju gjort axeln nu."
"Oj, fan. Vaddå?"
"Tribal."
"Ha."
"Har du tränat?"
"Nä inte idag. Du kör på Soprtlife va?"
"Jo."
"Käkar du Keratin K eller."
"Jo fan, men dom kostar ju dubbelt så mycket..."
"Det är dom enda man kan käka ju. Innehåller inga kalorier, äh fan, kolhydrater."
"Jo. Har ju gått ner 28 kilo sen förra året."
"Fan va gott Johan. Men det gäller ju att lägga om kosten. Det är ju det som gäller."
"Jo fan, det har jag gjort."
"Fan vad gott Johan."
"Har du hört om kinesen?"
"....."
"Dom ska ju typ göra en film om hans liv."
"Gött! Han sitter va?"
"Jo fan. Livstid i Finland."
"A, just det. Nån får väl skådespela honom då..."
"Jo. Men fan va gott om Pekka får va med. Han borde ju fan va med!"
"Jo, han borde va med."
"A med fan. Ha det gott då."
"Du med Johan."
"Syns."
"Ja."
& utanför flimmrar staden förbi i Kung Bores allra pampigaste vinterskrud.
tisdag 4 december 2012
Diagnostiskan
Idag lyssnade jag på radio.
Där sa dom att människor som anser sig mer intelligenta än sin terapeut ofta är narcissister.
Det gör ju jag.
Dömer ut min själaläkare raskt & koncist,
icket med en andra chans i ögonvrån!
Denna tillståndsbedömning gör mig gör mig brydd...
& livrädd givetvis.
Att jag tillskriver mig en sådan förträfflighet?
Kan det verkligen stämma?
Jo, visst kan det det.
Stackars Marita blev min Echo!
(Här ser man ju tydligt ett exempel på den grandiosa självhävdelsen...)
Därför ber jag nu om ursäkt!
Hade ingen aning om den här diagnosen förän idag.
Självklart skall jag genast ta i tu med detta & googla självhjälpstest.
Misstänker att jag förmodligen är en "Narcissus Thalia".
Med en lökomkrets på en 12-14 cm....
Där sa dom att människor som anser sig mer intelligenta än sin terapeut ofta är narcissister.
Det gör ju jag.
Dömer ut min själaläkare raskt & koncist,
icket med en andra chans i ögonvrån!
Denna tillståndsbedömning gör mig gör mig brydd...
& livrädd givetvis.
Att jag tillskriver mig en sådan förträfflighet?
Kan det verkligen stämma?
Jo, visst kan det det.
Stackars Marita blev min Echo!
(Här ser man ju tydligt ett exempel på den grandiosa självhävdelsen...)
Därför ber jag nu om ursäkt!
Hade ingen aning om den här diagnosen förän idag.
Självklart skall jag genast ta i tu med detta & googla självhjälpstest.
Misstänker att jag förmodligen är en "Narcissus Thalia".
Med en lökomkrets på en 12-14 cm....
söndag 2 december 2012
Den föraktliga
Den är helt ny.
Datamaskinen.
Doftar avskalad kontorsmiljö & gröna små äpplen.
Den kostade en förmögenhet.
En hel inkaskatt.
Turkoser & människoffer.
Kakao & solriter.
Den kan allt.
Om man vet hur man skall önska...
Farbror Abraham tyckte att den skulle heta Priapos.
Så nu heter den det.
Priapos.
Priapos Machiavelli den förste.
Herodes är bortkastad & ett minne blott.
Eftersom undertecknad endast kan se vedermödorna här i jämmerdalen så har givetvis problem i relationen med Priapos redan uppstått.
Bleknosen är inte värdig.
Inte värdig denna hödteknologiska älskog.
Priapos är liksom för bra.
För tunn & för snabb.
Varje gång som ett blekfett Bleknosfinger trycker på dess smäckra tangenter så infinner der en känsla hos mig av att göra anspråk på en värld som är endast de förträffliga förunnad.
Att ha siktat över sin kast.
Att med orätt kräva sitt intrång i de högpresterandes Nirvana.
Att som en liten lusig skomakare som bör bliva vid den, ack så omdiktade, lästen.
Innan jag ger mig in i kurtis med Priapos så måste jag genomgå reningsritualen.
Tvättas & borstas,
manikyeras & poleras.
Så att han icket må känna avsky!
Detta kan jag se, i små stunder av tillfrisknande, är en smula omständligt & befängt.
Men dock.
Medans mitt sparkonto töms till läkarvetenskapen så ser jag även att tidsramen för att skaffa tex hund inte ryms på den nuvarande livslinjen.
För att inte tala om tex ett förhållande, gud be vars...
Datamaskinen.
Doftar avskalad kontorsmiljö & gröna små äpplen.
Den kostade en förmögenhet.
En hel inkaskatt.
Turkoser & människoffer.
Kakao & solriter.
Den kan allt.
Om man vet hur man skall önska...
Farbror Abraham tyckte att den skulle heta Priapos.
Så nu heter den det.
Priapos.
Priapos Machiavelli den förste.
Herodes är bortkastad & ett minne blott.
Eftersom undertecknad endast kan se vedermödorna här i jämmerdalen så har givetvis problem i relationen med Priapos redan uppstått.
Bleknosen är inte värdig.
Inte värdig denna hödteknologiska älskog.
Priapos är liksom för bra.
För tunn & för snabb.
Varje gång som ett blekfett Bleknosfinger trycker på dess smäckra tangenter så infinner der en känsla hos mig av att göra anspråk på en värld som är endast de förträffliga förunnad.
Att ha siktat över sin kast.
Att med orätt kräva sitt intrång i de högpresterandes Nirvana.
Att som en liten lusig skomakare som bör bliva vid den, ack så omdiktade, lästen.
Innan jag ger mig in i kurtis med Priapos så måste jag genomgå reningsritualen.
Tvättas & borstas,
manikyeras & poleras.
Så att han icket må känna avsky!
Detta kan jag se, i små stunder av tillfrisknande, är en smula omständligt & befängt.
Men dock.
Medans mitt sparkonto töms till läkarvetenskapen så ser jag även att tidsramen för att skaffa tex hund inte ryms på den nuvarande livslinjen.
För att inte tala om tex ett förhållande, gud be vars...
måndag 12 november 2012
Kuckelikuk!
Ibland.
Skrämmande ofta.
Så brukar män, båd godsägare & drängpilt, fråga undertecknad varför hon är så sur.
Undertecknad är sällan sur.
Betänksam, grubblande, depressiv & introvert: Ja.
Men sur....
Nej.
Det finns faktiskt inget högt ph-värde inneboende.
Men dock denna ständiga frågan:
"Varför är du så sur?"
Ofta så har den utsatte, självutnämde, fixarfrasse & tillika lägereldstrubaduren, ett redigt svar på detta höga utslag på lackmuspappiret.
"Hon har fått för lite kuk!"
Men betänk dock...
Kanske är det så att undertecknad har fått för mycket kuk!?!
Det kan vara så att alla dessa kukisar har gjort henne gruvligt besviken...
Eller hur?
Dom kanske har visat sig från sin allra sämsta sida & inte någonsin kommer att bli uppbjudna till dans igen...
Ja, så kan det faktiskt vara...
Att dom, så till den milda grad, varit hopplösa & gemena så att intresse helt har avstannat!
Så kan det vara.
Han tycker att jag är sur.
Pga För mycket kuk!
Tänkte kanske inte så långt...
Ett ok som en jasägare skall bära.
Djefla karl!
Som Strindström sa.
Skrämmande ofta.
Så brukar män, båd godsägare & drängpilt, fråga undertecknad varför hon är så sur.
Undertecknad är sällan sur.
Betänksam, grubblande, depressiv & introvert: Ja.
Men sur....
Nej.
Det finns faktiskt inget högt ph-värde inneboende.
Men dock denna ständiga frågan:
"Varför är du så sur?"
Ofta så har den utsatte, självutnämde, fixarfrasse & tillika lägereldstrubaduren, ett redigt svar på detta höga utslag på lackmuspappiret.
"Hon har fått för lite kuk!"
Men betänk dock...
Kanske är det så att undertecknad har fått för mycket kuk!?!
Det kan vara så att alla dessa kukisar har gjort henne gruvligt besviken...
Eller hur?
Dom kanske har visat sig från sin allra sämsta sida & inte någonsin kommer att bli uppbjudna till dans igen...
Ja, så kan det faktiskt vara...
Att dom, så till den milda grad, varit hopplösa & gemena så att intresse helt har avstannat!
Så kan det vara.
Han tycker att jag är sur.
Pga För mycket kuk!
Tänkte kanske inte så långt...
Ett ok som en jasägare skall bära.
Djefla karl!
Som Strindström sa.
lördag 10 november 2012
Ninaninnaninannaninanannanina
Jag är en skådespelerska.
Nej!
En mås
eller skådespelerska
eller mås
Mås
måste
måstemåstemåste
vara en gås!
Måsgås.
En måsgås.
Ninanannaninannaninanannanina...
Jag är en måsgås
men han var väl inte vad jag skulle kalla ornitolog.
Han var väl student...?
Nej!
Han var författare.
Han var författare & jag var en skådespelerska.
Aktris.
Aktris i kris.
& han hade ett fiskespö
eller håv
Nej, han höll hov.
& jag hade ett rollhäfte.
I det fanns det en roll,
en mås var det visst...
Som blev en gås
som blev fångad i en håv som hölls av ornitologen som skaldade till sin gås som var en mås i hans sås.
Ninaninnaninannaninanannanina....
Måsgås i sås.
Jag är en gås.
Nej!
Jag är skådespelerska!
Spedeskålerska
Spedeskålerska i hans sås!
Nina?
Hon var en liten gås.
Jag sörjer henne inte.
Ninanannaninannaninanannanina....
Nej!
En mås
eller skådespelerska
eller mås
Mås
måste
måstemåstemåste
vara en gås!
Måsgås.
En måsgås.
Ninanannaninannaninanannanina...
Jag är en måsgås
men han var väl inte vad jag skulle kalla ornitolog.
Han var väl student...?
Nej!
Han var författare.
Han var författare & jag var en skådespelerska.
Aktris.
Aktris i kris.
& han hade ett fiskespö
eller håv
Nej, han höll hov.
& jag hade ett rollhäfte.
I det fanns det en roll,
en mås var det visst...
Som blev en gås
som blev fångad i en håv som hölls av ornitologen som skaldade till sin gås som var en mås i hans sås.
Ninaninnaninannaninanannanina....
Måsgås i sås.
Jag är en gås.
Nej!
Jag är skådespelerska!
Spedeskålerska
Spedeskålerska i hans sås!
Nina?
Hon var en liten gås.
Jag sörjer henne inte.
Ninanannaninannaninanannanina....
onsdag 17 oktober 2012
Mögets mysterier del 3
Jag behöver verkligen inte den här riskokaren!
Detta var några år sedan & riskokaren hade vandrat runt i familjeleden som ett oönskat styvbarn.
Omständlig & oanvänd.
Jag tänkte göra mig av med detta otympel en gång för alla.
Kollade på Facebook & hittade en grupp där man kunde skänka bort allt från lovikavantar till takamaturer.
La smidigt upp en annons & vips så stod två dreadlocksbehängda, glada studenter utanför min dörr för att hämta kokaren & ge den ett nytt, kärleksfullt hem i deras råristörstande kollektiv.
Det här gick ju gesvint tänkte jag & lade genast ut en anonns på microvågsugnen från sent åttiotal.
Vips så var även denna hämtad & feng shuin stod högt i tak i prinsesshålan!
Sedan gick åren & inte förän mina antika köksstolar förvandlades till brasved, kom jag att tänka på denna eminenta grupp igen.
Eftersom ekonomin var, det man med underdrift kan kalla, skral.
Döm om min förvåning när jag hälsar på på bortskänkessidan & inser att här har det flutit vatten under broarna...
Sidan har annekterats av det omutligaste av matriarkat!
Massor med nya regler & i stil med vårt lands icket så charmerande politik, så är skänkes annonserna ett minne blott.
Nu ska här bytas!
Man vill ju inte gå back!
Man vill ju ligga i framkant & göra ett klipp!
"Keramiktroll med studentmössa bytes mot guldtacka eller Mulberryväska."
Agneta, Julia, Hillevi, Monika, Jenny & Jennie utgör den grupp som nu så högtidligt kallas "admin".
Nina, Susanne, Ulla & Nettan är deras närmaste underhuggare.
I stil med vårt lands icket så charmerande politik,så har vi nu lyckats vända något braigt & enkelt till något obegripligt & komplicerat.
Ju fler regler & förbud desdå mera skam & skuld.
& det blir nu Gruppens ledord & paroll!
Även denna Grupp, som på så många andra ställen där gammalt mög ska byta ägare, blir ett forum för maktutövning för dom osedda.
"Benjaminfikus bytes. Kom med förslag."
"Jag har tre turkosa kaffekoppar. Vill jättegärna ha lite grönt i lägenheten eftersom alla våra blommor dog då min autistiske son råkade tända eld på furusoffan som var ett arv från min fd sambos farmor. Vore så trevligt att kunna inreda lite mysigt med dom möbler vi har kvar & lite gröna växter. <3>
"Vad är det för märke på kopparna?"
"Ikea."
"Turkost är inte min favoritfärg. Kom gärna med andra förslag."
"Vi driver ett katthem & det skulle vara roligt att ha en Benjaminfikus i personalrummet."
"Jag gör mig av med fikusen eftersom mina katter älskar att klättra i den. Så det kan jag inte rekommendera..."
"Men den ska ju stå i personalrummet!!! Där får katterna inte vara eftersom det är många allergiker som jobbar hos oss!"
"Vad har du att byta med?"
"Vet inte riktigt. Säkert nå. Vad vill du ha?"
"Vet inte. Kom med förslag."
"Vill ha! Kan komma & hämta med en gång!"
"Det är ju kö. Kristin var först ju!"
"Jag skrev inte "först till kvarn". Jag måste ju välja själv vem jag vill byta med!"
"Självklart lillgumman ska du få välja själv."
"Men är det kö eller inte?"
"Jag har 30 tomma tänstickaskar som gubben skulle tycka det va skönt att bli av med. Dom kan du FÅ av mig. Behöver ingen fikus."
"Ååååååå! V gulli du är. Men självklart ska du ha fikusen."
"Kan admin kontakta mig???"
"Är det någon som har en boxningssäck till min trettonårige son? Eftersom jag lider av hjärntrötthet & kroniskt trötthetssymtom så tar jag mig aldrig till stan:("
"Nej! Behåll fikusen du! För mig räcker det att glädja andra!:)"
"Nina, nu kapar du ju Aniks tråd. Skriv en egen annons!"
"KAN ADMIN KONTAKTA MIG!?!" "Om du inte vet vad du ska ha för den så kan du ju ta skott från den så att fler kan vara med:)" "Nä, då slänger jag den nog..." "Måste bara säga att det är jättedålig stil av dig Anki att hota med att slänga Benjamin fikusen! Det finns säkert många snälla människor i den här gruppen som behöver en fikus!"
"Styrkekram till Nina! Vet själv hur det är att leva med kronisk smärta efter en bussolycka 1992. Ha en trevlig ton mot alla. Det finns dom som har det jättetufft!!!<3 .="." alla="alla" anki="anki" att="att" av="av" bara="bara" beh="beh" br="br" d="d" den="den" det="det" dig="dig" du="du" ej.="ej." f="f" fikusen="fikusen" finns="finns" fler="fler" fr="fr" ga="ga" gruppen="gruppen" h="h" ha="ha" hota="hota" i="i" inte="inte" irjam="irjam" j="j" jag="jag" kan="kan" kert="kert" kramar="kramar" l="l" ligt="ligt" m="m" med:="med:" med="med" mot="mot" n="n" nbsp="nbsp" nga="nga" nger="nger" nniskor="nniskor" nog...="nog..." om="om" r="r" s="s" skott="skott" sl="sl" som="som" ste="ste" ta="ta" tack="tack" ton="ton" trevlig="trevlig" tted="tted" ttefina="ttefina" v="v" var="var" vara="vara" ver="ver" vet="vet" vill="vill"> "Mirjam, är du admin? Kan du kontakta mig?"
osv osv osv osv osv osv osv osv osv i all jämrans oändlighet!
Ja vad tror ni?
Kommer Ankis Benjaminfikus någonsin att få ett nytt hem i detta martyrium?
En ständig förskyllan.
Ständiga, krassliga offer, gnidenhet & anspråkskrav.
Hur blev det såhär?
Varför avslutas alla passivt aggresiva inlägg med ett hjärta eller en styrkekram?
Eftersom Gruppen bjuder på mer dramatik än den bästa eftermiddagssåpa, så har den blivit lite som en opiat för mig.
Hela kroppen fylls av en mycket märklig känsla som pendlar mellan gapskratt & den svartaste ågren.
Mellan välvilja & rått förakt.
Som ett inte helt lyckat rus.
Det blir sällan några byten gjorda.
Efter hundra trettiosju kommentarer & diskussioner om faen själv & alla hans kusiner & brorsbarn, så bestäms det att Benjaminfikusen ska byta ägare på tisdag klockan tio noll noll pip, vid Bäckepolsmotet.
Men då visar det sig att Laila, som skulle byta till sig blomsterprakten mot två handgjorda korgar från Thailand, inte har några pengar på sitt busskort.
Anki har fått ryggskott eller en tegelsten i huvudet, så hela byteshandeln ställs in för att åter upprepas några veckor senare.
Under skrik & bråk & tandagnisslan.
Perpetuum mobile.
Smaken av mög & makt i dom oseddas egen allians.
Detta var några år sedan & riskokaren hade vandrat runt i familjeleden som ett oönskat styvbarn.
Omständlig & oanvänd.
Jag tänkte göra mig av med detta otympel en gång för alla.
Kollade på Facebook & hittade en grupp där man kunde skänka bort allt från lovikavantar till takamaturer.
La smidigt upp en annons & vips så stod två dreadlocksbehängda, glada studenter utanför min dörr för att hämta kokaren & ge den ett nytt, kärleksfullt hem i deras råristörstande kollektiv.
Det här gick ju gesvint tänkte jag & lade genast ut en anonns på microvågsugnen från sent åttiotal.
Vips så var även denna hämtad & feng shuin stod högt i tak i prinsesshålan!
Sedan gick åren & inte förän mina antika köksstolar förvandlades till brasved, kom jag att tänka på denna eminenta grupp igen.
Eftersom ekonomin var, det man med underdrift kan kalla, skral.
Döm om min förvåning när jag hälsar på på bortskänkessidan & inser att här har det flutit vatten under broarna...
Sidan har annekterats av det omutligaste av matriarkat!
Massor med nya regler & i stil med vårt lands icket så charmerande politik, så är skänkes annonserna ett minne blott.
Nu ska här bytas!
Man vill ju inte gå back!
Man vill ju ligga i framkant & göra ett klipp!
"Keramiktroll med studentmössa bytes mot guldtacka eller Mulberryväska."
Agneta, Julia, Hillevi, Monika, Jenny & Jennie utgör den grupp som nu så högtidligt kallas "admin".
Nina, Susanne, Ulla & Nettan är deras närmaste underhuggare.
I stil med vårt lands icket så charmerande politik,så har vi nu lyckats vända något braigt & enkelt till något obegripligt & komplicerat.
Ju fler regler & förbud desdå mera skam & skuld.
& det blir nu Gruppens ledord & paroll!
Även denna Grupp, som på så många andra ställen där gammalt mög ska byta ägare, blir ett forum för maktutövning för dom osedda.
"Benjaminfikus bytes. Kom med förslag."
"Jag har tre turkosa kaffekoppar. Vill jättegärna ha lite grönt i lägenheten eftersom alla våra blommor dog då min autistiske son råkade tända eld på furusoffan som var ett arv från min fd sambos farmor. Vore så trevligt att kunna inreda lite mysigt med dom möbler vi har kvar & lite gröna växter. <3>
"Vad är det för märke på kopparna?"
"Ikea."
"Turkost är inte min favoritfärg. Kom gärna med andra förslag."
"Vi driver ett katthem & det skulle vara roligt att ha en Benjaminfikus i personalrummet."
"Jag gör mig av med fikusen eftersom mina katter älskar att klättra i den. Så det kan jag inte rekommendera..."
"Men den ska ju stå i personalrummet!!! Där får katterna inte vara eftersom det är många allergiker som jobbar hos oss!"
"Vad har du att byta med?"
"Vet inte riktigt. Säkert nå. Vad vill du ha?"
"Vet inte. Kom med förslag."
"Vill ha! Kan komma & hämta med en gång!"
"Det är ju kö. Kristin var först ju!"
"Jag skrev inte "först till kvarn". Jag måste ju välja själv vem jag vill byta med!"
"Självklart lillgumman ska du få välja själv."
"Men är det kö eller inte?"
"Jag har 30 tomma tänstickaskar som gubben skulle tycka det va skönt att bli av med. Dom kan du FÅ av mig. Behöver ingen fikus."
"Ååååååå! V gulli du är. Men självklart ska du ha fikusen."
"Kan admin kontakta mig???"
"Är det någon som har en boxningssäck till min trettonårige son? Eftersom jag lider av hjärntrötthet & kroniskt trötthetssymtom så tar jag mig aldrig till stan:("
"Nej! Behåll fikusen du! För mig räcker det att glädja andra!:)"
"Nina, nu kapar du ju Aniks tråd. Skriv en egen annons!"
"KAN ADMIN KONTAKTA MIG!?!" "Om du inte vet vad du ska ha för den så kan du ju ta skott från den så att fler kan vara med:)" "Nä, då slänger jag den nog..." "Måste bara säga att det är jättedålig stil av dig Anki att hota med att slänga Benjamin fikusen! Det finns säkert många snälla människor i den här gruppen som behöver en fikus!"
"Styrkekram till Nina! Vet själv hur det är att leva med kronisk smärta efter en bussolycka 1992. Ha en trevlig ton mot alla. Det finns dom som har det jättetufft!!!<3 .="." alla="alla" anki="anki" att="att" av="av" bara="bara" beh="beh" br="br" d="d" den="den" det="det" dig="dig" du="du" ej.="ej." f="f" fikusen="fikusen" finns="finns" fler="fler" fr="fr" ga="ga" gruppen="gruppen" h="h" ha="ha" hota="hota" i="i" inte="inte" irjam="irjam" j="j" jag="jag" kan="kan" kert="kert" kramar="kramar" l="l" ligt="ligt" m="m" med:="med:" med="med" mot="mot" n="n" nbsp="nbsp" nga="nga" nger="nger" nniskor="nniskor" nog...="nog..." om="om" r="r" s="s" skott="skott" sl="sl" som="som" ste="ste" ta="ta" tack="tack" ton="ton" trevlig="trevlig" tted="tted" ttefina="ttefina" v="v" var="var" vara="vara" ver="ver" vet="vet" vill="vill"> "Mirjam, är du admin? Kan du kontakta mig?"
osv osv osv osv osv osv osv osv osv i all jämrans oändlighet!
Ja vad tror ni?
Kommer Ankis Benjaminfikus någonsin att få ett nytt hem i detta martyrium?
En ständig förskyllan.
Ständiga, krassliga offer, gnidenhet & anspråkskrav.
Hur blev det såhär?
Varför avslutas alla passivt aggresiva inlägg med ett hjärta eller en styrkekram?
Eftersom Gruppen bjuder på mer dramatik än den bästa eftermiddagssåpa, så har den blivit lite som en opiat för mig.
Hela kroppen fylls av en mycket märklig känsla som pendlar mellan gapskratt & den svartaste ågren.
Mellan välvilja & rått förakt.
Som ett inte helt lyckat rus.
Det blir sällan några byten gjorda.
Efter hundra trettiosju kommentarer & diskussioner om faen själv & alla hans kusiner & brorsbarn, så bestäms det att Benjaminfikusen ska byta ägare på tisdag klockan tio noll noll pip, vid Bäckepolsmotet.
Men då visar det sig att Laila, som skulle byta till sig blomsterprakten mot två handgjorda korgar från Thailand, inte har några pengar på sitt busskort.
Anki har fått ryggskott eller en tegelsten i huvudet, så hela byteshandeln ställs in för att åter upprepas några veckor senare.
Under skrik & bråk & tandagnisslan.
Perpetuum mobile.
Smaken av mög & makt i dom oseddas egen allians.
måndag 15 oktober 2012
Kgb
Hon tittar på klockan & plockar fram anteckningsblocket.
Fyra minuter tidigare så har jag hört henne skoja friskt med vakmästaren.
Men nu har hennes pupiller vänts inåt.
Jag har inte gjort min läxa.
Är inte på något sätt konsekvent.
Slarvig & misantropisk.
Hon talar till mig mjukt & irriterat.
Så som man bör till de debila.
Ser att hon gäspar med stängd mun för varför skulle annars hennes ögon tåras så plötsligt?
Näsvingarna utvidgas & salt vatten stiger upp i vrårna.
Lyssna, speja, trippa fram på tårna.
Fram-på-tååå-rna.
Trippa fram på tårarna?
Nej, duktig & bockig går med raska raka steg!
Jag vet att mitt öde tråkar ut henne.
Dödar hennes själ.
Så blir det när man talar sanning....
Ps. Hennes blus är mycket vacker. Ds.
Fyra minuter tidigare så har jag hört henne skoja friskt med vakmästaren.
Men nu har hennes pupiller vänts inåt.
Jag har inte gjort min läxa.
Är inte på något sätt konsekvent.
Slarvig & misantropisk.
Hon talar till mig mjukt & irriterat.
Så som man bör till de debila.
Ser att hon gäspar med stängd mun för varför skulle annars hennes ögon tåras så plötsligt?
Näsvingarna utvidgas & salt vatten stiger upp i vrårna.
Lyssna, speja, trippa fram på tårna.
Fram-på-tååå-rna.
Trippa fram på tårarna?
Nej, duktig & bockig går med raska raka steg!
Jag vet att mitt öde tråkar ut henne.
Dödar hennes själ.
Så blir det när man talar sanning....
Ps. Hennes blus är mycket vacker. Ds.
torsdag 11 oktober 2012
Dans på & runt om is
Med min barndom & dess ihållande frost i färskt minne, så beslutade jag mig att det var nog bäst att klä sig varmt.
Benvärmare, parkas, två halsdukar & skinnmössa med öronlappar.
Döm om min förvåning när jag väl på plats inser att dagens ishallar inte alls är så där tundrakalla som dom var i min glada ungdom.
Det skall sägas att det var många långa ljusår sedan som jag satte foten i en sportanläggning.
En ishall.
Men i afton tog jag tag i hela det gamla konståkningstraumat & gick på hockey!
Vi var där & hejade på nr 27.
Fast jag hejade i hemlighet på nr 11 i motståndarlaget.
Nr 11 var Bambi.
Höll sig i bakgrunden, ramlade helt utan anledning, råkade välta motståndarmålet & åkte in i domaren.
En vinnarskalle helt i Bleknossmak!
(Vinnarskalle är det värsta ord jag vet. Vinnarskalle & styrkekram. Ja, sån är jag...)
Jag lärde mig massor av tecken.
När domaren mimar "Den sovande faraon", så betyder det att någon har knuffats lite utan anledning.
När domaren mimar "Det randiga flygplanet", betyder det typ "Fortsätt spela".
Lite så...
I pausen köpte vi rc cola & kaffe med delicatoboll & allting var mycket trevligt.
Men efter två akter ishockey så var jag mättad på tävlingsupplevelser & spatserade hemåt.
Tänkte på att jag aldrig lärde mig åka skridskor.
Tänkte på den utkylda ladan i bardomens by där redig, norrländsk skidskoträning gick av stapeln.
Tänkte på min gula Jofa hjälm som skavde.
Tänkte på att min Moder Courage målade stjärnor & månar på mina konståkningsskridskor som för att göra plågan mildare.
Tänkte på att Tommy Andersson, ledaren för ishockeyspelande pojkar, satte upp skylten "Inga tjejor på isen".
Någonstans i den kalla ödemarken vid Luleås brusande älv, stod det en murken lada med tillhörande skridskobana, eller hockeyrink om man hellre vill det.
& på ladans falurödsflagnade vägg så hade den manligaste av förebilder skrivit detta humanitära budskap med en spritpenna köpt på Domus kontorsavdelning.
"Inga tjejor på isen"
Varför inte då, kan man ju fråga sig...?
Jo, det visade sig, förklarade Tommy Andersson medans han flådde en älg, att tjejornas skridskor hade taggar längst fram & dessa taggar sabbade isen nåt så alldeles förbannat & gjorde att hela hockeylaget ramlade åt höger & vänster & att han, som den siste entusiasten av vintersport skulle bli tvungen att spola om hela helvetes isplanen!!!
Phu!
Så var det med det.
Den kvällen åkte jag & min bästis skridskor frivilligt.
Ivrigt påhejade av våra mödrar hävde vi oss upp på taggprydda tåspetsar & trippade likt döende svanar fram & tillbaka på den dyrbara blankisen.
Sen gick vi hem & åt korv.
Efter det åkte jag inte skridskor igen.
Inte så mycket på grund av Tommy Andersson.
Mest på grund av att isdans inte låg inom mitt talangområde.
Däremot så stod jag en hel vinter, den kallaste vintern i manna minne & hängde vid denna könspolitikens isplätt.
Frös brallorna av mig & trånade efter vapenhandlarens son.
Ja, jag säger då det.
Köttet är allt bra svagt.
& genomfruset...
Benvärmare, parkas, två halsdukar & skinnmössa med öronlappar.
Döm om min förvåning när jag väl på plats inser att dagens ishallar inte alls är så där tundrakalla som dom var i min glada ungdom.
Det skall sägas att det var många långa ljusår sedan som jag satte foten i en sportanläggning.
En ishall.
Men i afton tog jag tag i hela det gamla konståkningstraumat & gick på hockey!
Vi var där & hejade på nr 27.
Fast jag hejade i hemlighet på nr 11 i motståndarlaget.
Nr 11 var Bambi.
Höll sig i bakgrunden, ramlade helt utan anledning, råkade välta motståndarmålet & åkte in i domaren.
En vinnarskalle helt i Bleknossmak!
(Vinnarskalle är det värsta ord jag vet. Vinnarskalle & styrkekram. Ja, sån är jag...)
Jag lärde mig massor av tecken.
När domaren mimar "Den sovande faraon", så betyder det att någon har knuffats lite utan anledning.
När domaren mimar "Det randiga flygplanet", betyder det typ "Fortsätt spela".
Lite så...
I pausen köpte vi rc cola & kaffe med delicatoboll & allting var mycket trevligt.
Men efter två akter ishockey så var jag mättad på tävlingsupplevelser & spatserade hemåt.
Tänkte på att jag aldrig lärde mig åka skridskor.
Tänkte på den utkylda ladan i bardomens by där redig, norrländsk skidskoträning gick av stapeln.
Tänkte på min gula Jofa hjälm som skavde.
Tänkte på att min Moder Courage målade stjärnor & månar på mina konståkningsskridskor som för att göra plågan mildare.
Tänkte på att Tommy Andersson, ledaren för ishockeyspelande pojkar, satte upp skylten "Inga tjejor på isen".
Någonstans i den kalla ödemarken vid Luleås brusande älv, stod det en murken lada med tillhörande skridskobana, eller hockeyrink om man hellre vill det.
& på ladans falurödsflagnade vägg så hade den manligaste av förebilder skrivit detta humanitära budskap med en spritpenna köpt på Domus kontorsavdelning.
"Inga tjejor på isen"
Varför inte då, kan man ju fråga sig...?
Jo, det visade sig, förklarade Tommy Andersson medans han flådde en älg, att tjejornas skridskor hade taggar längst fram & dessa taggar sabbade isen nåt så alldeles förbannat & gjorde att hela hockeylaget ramlade åt höger & vänster & att han, som den siste entusiasten av vintersport skulle bli tvungen att spola om hela helvetes isplanen!!!
Phu!
Så var det med det.
Den kvällen åkte jag & min bästis skridskor frivilligt.
Ivrigt påhejade av våra mödrar hävde vi oss upp på taggprydda tåspetsar & trippade likt döende svanar fram & tillbaka på den dyrbara blankisen.
Sen gick vi hem & åt korv.
Efter det åkte jag inte skridskor igen.
Inte så mycket på grund av Tommy Andersson.
Mest på grund av att isdans inte låg inom mitt talangområde.
Däremot så stod jag en hel vinter, den kallaste vintern i manna minne & hängde vid denna könspolitikens isplätt.
Frös brallorna av mig & trånade efter vapenhandlarens son.
Ja, jag säger då det.
Köttet är allt bra svagt.
& genomfruset...
Judas testikel
För det första så måste jag punga ut med bra mycket stålar för att du ska bli min.
Jag har tryckt försiktigt vid fäste.
Jag har varsamt hållit dig i min hand & känt ditt svala alligatorskin mot min handflata.
Är du hård & avog lägger jag dig på ett vackert fat & ger dig den tid du behöver.
Är du mjuk & medgörlig så skyndar du mitt snålvatten.
Men varje gång vår ljuva förening skall verkliggöras, så är du brun & osmaklig på insidan!
Varför?
Varför?
Du obegripliga mognadsprocess!
Snart orkar jag inte ta hem dig längre, du Judas av salladsfrukt.
Kommer från & med nu att lämna kvar dig i matvaruaffären.
Ligg där du & förmultna.
Bland tomater & isbergs, med din knottriga yta.
Detta blir min hämd.
Avocadodjävul.
Jag har tryckt försiktigt vid fäste.
Jag har varsamt hållit dig i min hand & känt ditt svala alligatorskin mot min handflata.
Är du hård & avog lägger jag dig på ett vackert fat & ger dig den tid du behöver.
Är du mjuk & medgörlig så skyndar du mitt snålvatten.
Men varje gång vår ljuva förening skall verkliggöras, så är du brun & osmaklig på insidan!
Varför?
Varför?
Du obegripliga mognadsprocess!
Snart orkar jag inte ta hem dig längre, du Judas av salladsfrukt.
Kommer från & med nu att lämna kvar dig i matvaruaffären.
Ligg där du & förmultna.
Bland tomater & isbergs, med din knottriga yta.
Detta blir min hämd.
Avocadodjävul.
onsdag 10 oktober 2012
O Helgas natt
Helig.
Lyckosam.
Vigd åt Gud.
Jag bär mitt namn med skam.
Delila hade passat mig bättre.
Jag läser er som en öppen bok, eftersom en en vis kvinna bör vara på sin vakt.
Det var ni själv som sa det efter att ni hade hållit prostitutionen högt.
Högt & högt förresten...
Hållit den om axlarna den om axlarna iallafall.
Mellan klunkarna av ett smakrikt chablis.
Sen gick du hem.
Gå hem du med din ojämna tandrad & dina blankslitna glasögonbågar.
Själv går jag mot mitt öde.
Lyckosam.
Vigd åt Gud.
Jag bär mitt namn med skam.
Delila hade passat mig bättre.
Jag läser er som en öppen bok, eftersom en en vis kvinna bör vara på sin vakt.
Det var ni själv som sa det efter att ni hade hållit prostitutionen högt.
Högt & högt förresten...
Hållit den om axlarna den om axlarna iallafall.
Mellan klunkarna av ett smakrikt chablis.
Sen gick du hem.
Gå hem du med din ojämna tandrad & dina blankslitna glasögonbågar.
Själv går jag mot mitt öde.
söndag 7 oktober 2012
Kättjans karneval
Det är festligt att klä ut sig!
Dom flesta blir på ett strålande humör när det vankas kostymbal!
Nu får kreativiteten spira!
Om än dock på Panduro nivå...
Vi förvandlas till rödskinn & kobojsare.
Brödrostar & hummrar.
Denna maskering skall kombineras med ett flak spirituosa & locka till kluckande, lyckliga skratt...
Men jag tycker mig ana ett visst ohemult jämnviktstillstånd angående utklädnad när det kommer till femininum/maskulinum.
Som snubbe kan man klippa några väl valda hål i ett uttjänat sänglinne, måla lite svart runt korpgluggarna med en whiteboardpenna, ta en sup, garva gott & vips så är man ett spöke!
Som tös är det lite knepigare.
För ett kvinnospöke måste vara erotiskt tilltalande.
Ett sexspöke.
En diaboliskt kåt liten myling som både har typisk spökkorsett & spökstilettklackar.
En spökigt röd mun med fuktiga. demoniska läppar.
Spökigt långa ögonfransar & spökhår som både har bott på papiljotter & tuperats till en spökig & sensuell volym.
Sen trippar det erotiktörstande lilla flickspöket iväg till maskeradbalen för att bli beundrad & sippa lågkaloricider med någon fnissig smak av caktus & kokos.
Sexig cowboy
Sexig sjuksköterska
Sexig militär
Sexig pilot
Sexig hora
Sexig sekreterare
Sexig hummer
Sexig clown
Sexigt barn
Sexig polis
Sexig spådam
Sexig haremsflicka
Sexig barnmorska
Sexig poet
Sexig mekaniker
Sexig gatustensläggare
Sexig bingoutropare
Sexig superhjälte
osv...
Annars kan man som kvinna alltid klä ur sig till Marliyn Monroe.
& då utan den där trista komplexiteten.
En raffig täckmantel som doftar blodskam & lättillgänglighet då är man hemma.
Då är man Hawaii.
Detta gör mig en smula frigid & vill helst bara klä ut mig till acne eller kroniskt trötthetssyndrom.
Som tur är så är inte min bekantskapskrets vidare road av förklädningssammankomster.
Detta tackar jag för
såhär i Oktoberaftonen...
Dom flesta blir på ett strålande humör när det vankas kostymbal!
Nu får kreativiteten spira!
Om än dock på Panduro nivå...
Vi förvandlas till rödskinn & kobojsare.
Brödrostar & hummrar.
Denna maskering skall kombineras med ett flak spirituosa & locka till kluckande, lyckliga skratt...
Men jag tycker mig ana ett visst ohemult jämnviktstillstånd angående utklädnad när det kommer till femininum/maskulinum.
Som snubbe kan man klippa några väl valda hål i ett uttjänat sänglinne, måla lite svart runt korpgluggarna med en whiteboardpenna, ta en sup, garva gott & vips så är man ett spöke!
Som tös är det lite knepigare.
För ett kvinnospöke måste vara erotiskt tilltalande.
Ett sexspöke.
En diaboliskt kåt liten myling som både har typisk spökkorsett & spökstilettklackar.
En spökigt röd mun med fuktiga. demoniska läppar.
Spökigt långa ögonfransar & spökhår som både har bott på papiljotter & tuperats till en spökig & sensuell volym.
Sen trippar det erotiktörstande lilla flickspöket iväg till maskeradbalen för att bli beundrad & sippa lågkaloricider med någon fnissig smak av caktus & kokos.
Sexig cowboy
Sexig sjuksköterska
Sexig militär
Sexig pilot
Sexig hora
Sexig sekreterare
Sexig hummer
Sexig clown
Sexigt barn
Sexig polis
Sexig spådam
Sexig haremsflicka
Sexig barnmorska
Sexig poet
Sexig mekaniker
Sexig gatustensläggare
Sexig bingoutropare
Sexig superhjälte
osv...
Annars kan man som kvinna alltid klä ur sig till Marliyn Monroe.
& då utan den där trista komplexiteten.
En raffig täckmantel som doftar blodskam & lättillgänglighet då är man hemma.
Då är man Hawaii.
Detta gör mig en smula frigid & vill helst bara klä ut mig till acne eller kroniskt trötthetssyndrom.
Som tur är så är inte min bekantskapskrets vidare road av förklädningssammankomster.
Detta tackar jag för
såhär i Oktoberaftonen...
onsdag 3 oktober 2012
måndag 1 oktober 2012
& den pyramidala paralyseringen
"En sån eländig liten Bleknos"
Sa det stora trollet Sertralin Ranbaxy & spottade i hennes melerade så hon blev alldeles freuktansvärt bergatagen!
När man är bergatagen så händer det inte så mycket.
Innerst inne i bergets hjärta ligger man mest på filtar & tomglor.
Ibland dansar älvorna förbi på den överviktiga televisionsapparaten.
Ibland äter man ljust bröd med trött makrill på.
Ibland läser man pappersark med ord på samlat i en pärm & kallas för litteratur.
Men för det mesta så tomglor man bara.
Lite dävet.
Lite enahanda sådär...
Men efter ungefär vid andra fullmånen så hittar man en liten näsduk med monogram som inte är ens eget & börjar försiktigt & ledbrutet torka trollträcket ur ögonaböj.
Då kommer den Dåligasamvetsenheten & knackar på bergaporten.
Dåligasamvetsenheten har en mycket välstruken skjorta & en blick kall som Piggelin.
Här har man legat i jökelvattnet & tomglott till ingen nytta & mening!
Nähä!
Upp & hopp & slå dom vingliga klackarna i gipsstuckaturen!
Feberyrsligt kastar man då sig handlöst ut i myrmarken för att göra nytta & vara bevänt.
Då kan det hampa sig att man skaffar tex en hemsida (www.caisastina.se),
spelar in en podcast (Kulturens abc),
anmäler sig till en kurs,
tar en dusch,
väcker liv i en slumrande blogg (Bleknosbeenbad.blogspot.com),
köper en guldsoffa & går med i en lägenhetsbytarsida på intranätet.
Ja, lite så...
Sen ber man en bön att en farbror är ens herre & man inte skall vilja ha, eller hur det nu var...
Skaffar ett twitterkonto där man heter Bleknos & önskar att bli förföljd.
Glömmer sina ensamma stunder & sätter sitt sista hopp till teknikens under...!
& idag 2012-10-01 så fungerar det alldeles utmärkt!
Puh...
Sicken röta...
Sa det stora trollet Sertralin Ranbaxy & spottade i hennes melerade så hon blev alldeles freuktansvärt bergatagen!
När man är bergatagen så händer det inte så mycket.
Innerst inne i bergets hjärta ligger man mest på filtar & tomglor.
Ibland dansar älvorna förbi på den överviktiga televisionsapparaten.
Ibland äter man ljust bröd med trött makrill på.
Ibland läser man pappersark med ord på samlat i en pärm & kallas för litteratur.
Men för det mesta så tomglor man bara.
Lite dävet.
Lite enahanda sådär...
Men efter ungefär vid andra fullmånen så hittar man en liten näsduk med monogram som inte är ens eget & börjar försiktigt & ledbrutet torka trollträcket ur ögonaböj.
Då kommer den Dåligasamvetsenheten & knackar på bergaporten.
Dåligasamvetsenheten har en mycket välstruken skjorta & en blick kall som Piggelin.
Här har man legat i jökelvattnet & tomglott till ingen nytta & mening!
Nähä!
Upp & hopp & slå dom vingliga klackarna i gipsstuckaturen!
Feberyrsligt kastar man då sig handlöst ut i myrmarken för att göra nytta & vara bevänt.
Då kan det hampa sig att man skaffar tex en hemsida (www.caisastina.se),
spelar in en podcast (Kulturens abc),
anmäler sig till en kurs,
tar en dusch,
väcker liv i en slumrande blogg (Bleknosbeenbad.blogspot.com),
köper en guldsoffa & går med i en lägenhetsbytarsida på intranätet.
Ja, lite så...
Sen ber man en bön att en farbror är ens herre & man inte skall vilja ha, eller hur det nu var...
Skaffar ett twitterkonto där man heter Bleknos & önskar att bli förföljd.
Glömmer sina ensamma stunder & sätter sitt sista hopp till teknikens under...!
& idag 2012-10-01 så fungerar det alldeles utmärkt!
Puh...
Sicken röta...
tisdag 14 augusti 2012
Tips
När jag har storhandlat så brukar jag så fort jag kommer hem lägga upp frukten i en skål eller på ett dekorativt fat.
Detta gör det enklare att ha en överblick på den frukt man har hemma.
Då slipper du A: Att handla onödiga fruktdubbletter
B: Att lätt & enkelt avgöra fruktens mognadsprocess, & att skörda därefter.
Samt att köket får en osökt & praktisk färgklick.
& det uppskattas alltid, nu när vi går mot mörkare tider....
Detta gör det enklare att ha en överblick på den frukt man har hemma.
Då slipper du A: Att handla onödiga fruktdubbletter
B: Att lätt & enkelt avgöra fruktens mognadsprocess, & att skörda därefter.
Samt att köket får en osökt & praktisk färgklick.
& det uppskattas alltid, nu när vi går mot mörkare tider....
torsdag 2 augusti 2012
Cui bono
En nystartad blogg där ni kan följa våran spralliga familj.
Tänkte skriva lite om hur vardagen kan se ut för en "mittilivetmamma" som jobbar deltid, pysslar hemma & hoppas på ett nytt underverk i magen:)
Våran tokiga storfamilj består av mig, älskade PappaPeter, mina bustvillingar Linus & Liam, lilltösen Olivia & ibland Peters döttrar Alicia & Natalie.
Följ våra tankar både i vardag & fest!
(Lämna gärna komentarer:))
Vilken sommar! Vädret har verkligen varit dåligt & jag tror att fler än den här familjen fick ändra sina sommarplaner:( Nu är iallfall Peters semester slut medan jag har en vecka kvar. (Han är såååå avunsjuk:)) Trots all kyla & regn så har vi haft våran första sommar i radhuset & det har ineburit bla renovering & pyssel. Men vi har smitit ner till badplatsen då det blev sol. Lite grill med grannarna har det &så blivit & jag har kommit igång med träningen. Så skönt! Planerar att gå ner 15 kg till december. Köpt ett alldeles för dyrt träningskort på det nyöppnade gymmet:) Men det är så nytt & frächt & jag tror att den här investeringen kommer att få mig att verkligen må bra. Jag är så sjukt peppad!!! Har börjat lätt med långa promenader & försökt få med älsklingen. Men på måndag då smäller det! Då ska jag börja i fitness gruppen. Man får matlistor & fem gånger träning med en personlig coach. Vilken lyx! Måste verkligen tänka på vad jag äter & jag har tjuvtittat lite på dieten på google & man får verkligen äta jättemycket. Inte alls typ bara vatten & broccoli. Rejäla portioner & det ska bli så kul att lära sig laga till hela familjen:) Ska verkligen försöka äta hälsosamt & följa upp dethär till hundra procent! Läste att man ska använda måttband istället för att bara väga sig för då ser man verkligen resultatet. Mitt mål är midja: -15cm, stuss: -10cm, överarm: -5cm, över knä: -10cm, fotled -5cm. Det är mitt första delmål men det kanske blir mer av bara farten:) hoppas:)Idag hade vi riktig mysmiddag eftersom älsklingen börjar jobba imorgon. Har verkligen ätit alldeles förmycket & känner mig sådär uppsvälld. Ibland så undrar jag om jag inte är laktosintolerant. Gräddiga såser & pasta brukar ofta sluta med gul diarré...:( Idag så hjälpes alla åt att duka fint på altanen. Jag fick slita med parasollet helt själv eftersom Peter inte kom hem förän 19.00. Men tillslut gick det:) Så stolt över mig själv!Här behövs inga karlar:):) Peter har varit på Ålandskryssning med några av sina gamla gymnasiekompisar & kom iväg senare än väntat så prinsarna & tösen fick ett rejält mellanmål redan vid kl 13.00. Smörgås & jordgubbsstrutar & mammar fick en drickyogurt med mango & druvsmak. Inte all så fullproppad med socker som dom vanliga drickyogurtarna brukar vara utan mer som en lightvariant fast utan tillsatser. Den ska tydligen komma i smultronsmak &så. Den ska bli riktigt spännande att smaka eftersom mango & druvsmaken var väldigt mumsig:)Måntro att Peter blev överraskad när han kom hem till färdigdukat bord & trerätters middag! Till förrätt så åt vi en klassisk skagenröra & till huvudrätt så blev det fläskkotlett med cafe de paris sås & potatisgratäng (fast mamman åt bara grönsallad till hihi:)) Sen hade killarna vispat ihop en chokladpudding nästan helt själva. Peter orkade inte efterrätten utan lade sig baklänges på soffan. Killarna spelade tvspel på övervåningen & Olivia satt en stund & ritade vid köksbordet. Hon är sååå himla duktig på att rita.:) Sen var det såklart massor med kritflagor på dom nästan nya bordstabletterna.:( Sen skulle alla barnen stoppas i säng & det brukar ju alltid bli lite stökigt. Men efter sagan så somnade dom som små änglar alla tre. Jag älskar dom såååå mycket mina vackra barn! Sen dukade jag undan på altanen & körde en diskmaskin. Tur att vi har maskin för med den här familjen så blir det mycket gägg på tallrikar & bestick. Älsklingen somnade på soffan & jag passade på att fixa till lite med pyntet i vardagsrummet. Det får mig att må så bra att inreda & att bo i ett hus som verkligen är ombonat. Såklart så lyckades ju klantan jag tappa en av keramikkatterna i golvet. Peter vaknade & muttrade & gick upp till sovrummet. När han är sådär nyvaken så vill jag bara krama honom & borra in hela ansiktet i hans ostyriga lockar. Men han var jättetrött & det är klart, han måste ju få tid att hämta sig från resan... Min älskade älskling. Tänk att det blev vi två. Det är jag sååååå tacksam över. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Nej. Nu ska den här mamman gå & hugga sig med en sax. Carpe Diem.
Tänkte skriva lite om hur vardagen kan se ut för en "mittilivetmamma" som jobbar deltid, pysslar hemma & hoppas på ett nytt underverk i magen:)
Våran tokiga storfamilj består av mig, älskade PappaPeter, mina bustvillingar Linus & Liam, lilltösen Olivia & ibland Peters döttrar Alicia & Natalie.
Följ våra tankar både i vardag & fest!
(Lämna gärna komentarer:))
Vilken sommar! Vädret har verkligen varit dåligt & jag tror att fler än den här familjen fick ändra sina sommarplaner:( Nu är iallfall Peters semester slut medan jag har en vecka kvar. (Han är såååå avunsjuk:)) Trots all kyla & regn så har vi haft våran första sommar i radhuset & det har ineburit bla renovering & pyssel. Men vi har smitit ner till badplatsen då det blev sol. Lite grill med grannarna har det &så blivit & jag har kommit igång med träningen. Så skönt! Planerar att gå ner 15 kg till december. Köpt ett alldeles för dyrt träningskort på det nyöppnade gymmet:) Men det är så nytt & frächt & jag tror att den här investeringen kommer att få mig att verkligen må bra. Jag är så sjukt peppad!!! Har börjat lätt med långa promenader & försökt få med älsklingen. Men på måndag då smäller det! Då ska jag börja i fitness gruppen. Man får matlistor & fem gånger träning med en personlig coach. Vilken lyx! Måste verkligen tänka på vad jag äter & jag har tjuvtittat lite på dieten på google & man får verkligen äta jättemycket. Inte alls typ bara vatten & broccoli. Rejäla portioner & det ska bli så kul att lära sig laga till hela familjen:) Ska verkligen försöka äta hälsosamt & följa upp dethär till hundra procent! Läste att man ska använda måttband istället för att bara väga sig för då ser man verkligen resultatet. Mitt mål är midja: -15cm, stuss: -10cm, överarm: -5cm, över knä: -10cm, fotled -5cm. Det är mitt första delmål men det kanske blir mer av bara farten:) hoppas:)Idag hade vi riktig mysmiddag eftersom älsklingen börjar jobba imorgon. Har verkligen ätit alldeles förmycket & känner mig sådär uppsvälld. Ibland så undrar jag om jag inte är laktosintolerant. Gräddiga såser & pasta brukar ofta sluta med gul diarré...:( Idag så hjälpes alla åt att duka fint på altanen. Jag fick slita med parasollet helt själv eftersom Peter inte kom hem förän 19.00. Men tillslut gick det:) Så stolt över mig själv!Här behövs inga karlar:):) Peter har varit på Ålandskryssning med några av sina gamla gymnasiekompisar & kom iväg senare än väntat så prinsarna & tösen fick ett rejält mellanmål redan vid kl 13.00. Smörgås & jordgubbsstrutar & mammar fick en drickyogurt med mango & druvsmak. Inte all så fullproppad med socker som dom vanliga drickyogurtarna brukar vara utan mer som en lightvariant fast utan tillsatser. Den ska tydligen komma i smultronsmak &så. Den ska bli riktigt spännande att smaka eftersom mango & druvsmaken var väldigt mumsig:)Måntro att Peter blev överraskad när han kom hem till färdigdukat bord & trerätters middag! Till förrätt så åt vi en klassisk skagenröra & till huvudrätt så blev det fläskkotlett med cafe de paris sås & potatisgratäng (fast mamman åt bara grönsallad till hihi:)) Sen hade killarna vispat ihop en chokladpudding nästan helt själva. Peter orkade inte efterrätten utan lade sig baklänges på soffan. Killarna spelade tvspel på övervåningen & Olivia satt en stund & ritade vid köksbordet. Hon är sååå himla duktig på att rita.:) Sen var det såklart massor med kritflagor på dom nästan nya bordstabletterna.:( Sen skulle alla barnen stoppas i säng & det brukar ju alltid bli lite stökigt. Men efter sagan så somnade dom som små änglar alla tre. Jag älskar dom såååå mycket mina vackra barn! Sen dukade jag undan på altanen & körde en diskmaskin. Tur att vi har maskin för med den här familjen så blir det mycket gägg på tallrikar & bestick. Älsklingen somnade på soffan & jag passade på att fixa till lite med pyntet i vardagsrummet. Det får mig att må så bra att inreda & att bo i ett hus som verkligen är ombonat. Såklart så lyckades ju klantan jag tappa en av keramikkatterna i golvet. Peter vaknade & muttrade & gick upp till sovrummet. När han är sådär nyvaken så vill jag bara krama honom & borra in hela ansiktet i hans ostyriga lockar. Men han var jättetrött & det är klart, han måste ju få tid att hämta sig från resan... Min älskade älskling. Tänk att det blev vi två. Det är jag sååååå tacksam över. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Nej. Nu ska den här mamman gå & hugga sig med en sax. Carpe Diem.
tisdag 31 juli 2012
Got my first real sixstring...
Summer of 2012.
Summer of Sam.
Summer of George.
Att ligga med en svan i en hel månad.
Att räkna persiennpinnar & förlova sig med Mr Ranbaxy.
Gråmelerat blev gråmlat då solnedgången skymtades bakom brons väl tilltagna konsoller.
Behaglig väderlek för elfenbensfärgad bringa.
... Att Genet skriver så vansinnigt långa romaner...
Vad vet jag egentligen om judendomen?
Vad är mat & vad är annat?
Är detta en repris?
Vad många fräknar det blev!
Borde byta bredbands leverantör.
Borde byta stad.
& fast telefon, behöver man det?
Är det skymning nu?
Någon flyttar.
Någon åker till sitt lantställe.
Någon åkte till olika adresser för att sedan ej mer höras av.
Fruktansvärd är godhetens förföljelse!
Fötter som sår, upplöjda av årstidens remsandalett.
Corn Flakes?
Varför inte...
Slängde bardomens gardiner som hängde i trasor & doftade mässing.
(Sov i mässing & även gick runt i)
Dödade myter om mig själv i största hemlighet...
Sju glas rosévin & badade i jökelvattnet.
Sömn.
Både konstgjord & äkta.
Börjar inte rean väldigt tidigt i år?
Ingen kudde ligger intill min & min mun har ingen kysst.
Kö.
Ofta var det kö.
Vill kunna säga: Allt är som förr en gång.
Diakekten som skar i öronen.
Gummistövlarna kostade som ett mindre jordbruk i Costa Rica.
Fick ett meddelande.
Förstod inte om det var ironiskt.
Är kardemumma bra mot halsbränna?
Vad många fullmånar det finns!
...& vad hjärteskärande fagert ljuset slår in mellan Heliotropskälkarna...
Vad många skepp som har kantrat i havet.
Vad kala klipporna blir längst ner.
Ibland uppfylls staden av eld & jämmerrop.
Kammaren är trång.
Är det nu vanligheten börjar?
Ferien är över.
Vem skall bli domare nu?
Blir det en god,
en dålig?
I flammor stod staden,
Azdak satt i domaresätet...
Summer of Sam.
Summer of George.
Att ligga med en svan i en hel månad.
Att räkna persiennpinnar & förlova sig med Mr Ranbaxy.
Gråmelerat blev gråmlat då solnedgången skymtades bakom brons väl tilltagna konsoller.
Behaglig väderlek för elfenbensfärgad bringa.
... Att Genet skriver så vansinnigt långa romaner...
Vad vet jag egentligen om judendomen?
Vad är mat & vad är annat?
Är detta en repris?
Vad många fräknar det blev!
Borde byta bredbands leverantör.
Borde byta stad.
& fast telefon, behöver man det?
Är det skymning nu?
Någon flyttar.
Någon åker till sitt lantställe.
Någon åkte till olika adresser för att sedan ej mer höras av.
Fruktansvärd är godhetens förföljelse!
Fötter som sår, upplöjda av årstidens remsandalett.
Corn Flakes?
Varför inte...
Slängde bardomens gardiner som hängde i trasor & doftade mässing.
(Sov i mässing & även gick runt i)
Dödade myter om mig själv i största hemlighet...
Sju glas rosévin & badade i jökelvattnet.
Sömn.
Både konstgjord & äkta.
Börjar inte rean väldigt tidigt i år?
Ingen kudde ligger intill min & min mun har ingen kysst.
Kö.
Ofta var det kö.
Vill kunna säga: Allt är som förr en gång.
Diakekten som skar i öronen.
Gummistövlarna kostade som ett mindre jordbruk i Costa Rica.
Fick ett meddelande.
Förstod inte om det var ironiskt.
Är kardemumma bra mot halsbränna?
Vad många fullmånar det finns!
...& vad hjärteskärande fagert ljuset slår in mellan Heliotropskälkarna...
Vad många skepp som har kantrat i havet.
Vad kala klipporna blir längst ner.
Ibland uppfylls staden av eld & jämmerrop.
Kammaren är trång.
Är det nu vanligheten börjar?
Ferien är över.
Vem skall bli domare nu?
Blir det en god,
en dålig?
I flammor stod staden,
Azdak satt i domaresätet...
måndag 18 juni 2012
Mögets mysterier del 2
Sedan beslutas att Bleknosen & Scenografskan skall sälja sitt överblivna skrot på en bagageluckeloppis.
När vi har lastat Mercedersen full av grejs från vårt eget påhittade feng shui projekt, så ger vi oss av till denna nasarnas gyllene grusplan.
Klädsamt bakfulla & utan en endaste galge som dom nybörjarkrämare vi är.
En bipolär väderlek följer oss i hasorna.
Vi slirar in & börjar bygga vårt eget lilla Epa.
"Har ni elektronik?"
Undrar en man behängd av påskassar redan innan festligheterna har börjat.
Den här kanske?
Scenografskan har letat upp en kupévärmare från tidig juraperiod någonstans ur Mercans innandöme.
Han skakar besviket på huvudet som nog drömt om Iphones & andra nymodigheter.
Vi lyckas få till ett riktigt aptitligt marknadsstånd fullt av paljettskor & ornamentsprydda kuddvar.
Solen står högt i skyn & en myriard av loppmarknadsfyndare haltar in på området.
Vi befinner oss nu utanför lagar, artighet & sociala koder.
Elallergikerna
Dom osedda
Dom sjuka
Utsatta
De fibromyalgiska
Knäppa
Ensamma
Experterna
De spetälska
Utstötta
De giriga
De nödgade
Alla har dom samlats för att inhandla en del av det levda livet.
Vi tänker att priserna ska vara billiga & lätthandlade.
Så att alla ska kunna köpa & bli nöjda.
Det börjar fint.
"Vilka fina saker ni säljer." säger glada kvinnor & beundrar vår goda smak & handlar tiokronorströjor för allt vad tygen håller.
Men ju högre solen stiger dess färre blir dom artiga fraserna.
"Strolek 36?? Men jag har ju 38!"
"Varför har du inte den här tröjan i svart?"
"Varför har du aldrig använt den här?"
" Ta på dig jackan så jag får se hur den ser ut!"
"Varför säljer ni inte husgeråd?"
"Varför kostar den här 10 kronor?"
Till en början vill jag göra alla glada.
Men märker fort att hur jag än gör så kommer det att råda missnöje.
"Jag tänker bara betala fem kronor för den här!" Ok, men då säger vi fem kronor. Men ändå står han kvar & blänger missnöjt.
Vad ska jag göra?
Ge honom fem kronor samt min hemförsäkring & mitt busskort? Kasta det inplastade duschmunstycket efter honom samtidigt som jag skär ut mitt hjärta & kysser hans skor i pur försäljarglädje?
Ska jag springa till närmaste skomakare & lästa ut kängan allt vad det går så att du kan pressa ner din 38 i den? Ska jag söva dig & karva bort din häl & vårda dig i mitt hems sköte medans du ligger morfinstinn & kvider med min avlagda känga på högerfoten i säkert två/tre månader?
Efter ett tag så smyger jag iväg & röker eftersom jag tänker att missbruk kan vara dåligt för affärerna.
Då får jag syn på honom.
Guldhunden.
Han som vaktar en av tre dörrar i HC Andersens gamla ek.
"Vad kostar han?" Undrar jag med ögon lika stora som guldhundens.
"Inte fan vet jag!" Svarar försäljaren chevalereskt. "Men ge mig en tia då för helvete!"
Trixar fram en guldpeng ut bhn & hastar iväg med guldhunden under armen.
Scenografskan tycker &så att guldhunden är bedårande & på nära håll så ser vi att han även kan fungera som sparbössa.
Phu! Tänker Bleknosen & tömmer sin bysthållare rakt ner i guldhudens väl tilltagna nacke...
Så fortlöper dagen.
Ömsom vin & ömsom vatten.
Fast kvinnorna från Torneträsk pimplar bara vin.
Dom säljer allsköns barnkläder i bilen brevid våran.
"Jag har bott i Haparanda. Känner du en Jenny Zackariasson?"
Nej, det gör jag inte. Men jag kommer ju från Luleå.
"Ja, det är ju nästgårds..." hävdar hon ihärdigt.
Det slår mig plötsligt att mögets gåta nog ligger i att i småsmå stunder få känna smaken av makt.
Att få bli sedd.
Att trycka dit någon sådär riktigt skönt.
Om jag frågar "Finns den i svart" i en riktig affär så är ju risken stor att det finns.
Men på olycksbarnensmarknad så kan jag ställa frågan mer som en markering, mot.... Tja, säg livet...
I alla fall så sålde jag mina kläder för pengar, ty för mig fanns ej annat att få
Sjung vackert i skorrande strängar sjung vackert om kommersen ändå....
Ps: Det kan även tilläggas att Andrahands Förståndarinnan tittade förbi & köpte de kläder hon ratat dan innan för en tjuga.
Att Haparandakvinnans nioårige son har svår pollenallergi.
& att Bleknosen inte på något sätt är det vi kallar för entreprenör. Men det kom jag på redan på arbetsförmedlingens kurs för två veckor sedan... Ds.
När vi har lastat Mercedersen full av grejs från vårt eget påhittade feng shui projekt, så ger vi oss av till denna nasarnas gyllene grusplan.
Klädsamt bakfulla & utan en endaste galge som dom nybörjarkrämare vi är.
En bipolär väderlek följer oss i hasorna.
Vi slirar in & börjar bygga vårt eget lilla Epa.
"Har ni elektronik?"
Undrar en man behängd av påskassar redan innan festligheterna har börjat.
Den här kanske?
Scenografskan har letat upp en kupévärmare från tidig juraperiod någonstans ur Mercans innandöme.
Han skakar besviket på huvudet som nog drömt om Iphones & andra nymodigheter.
Vi lyckas få till ett riktigt aptitligt marknadsstånd fullt av paljettskor & ornamentsprydda kuddvar.
Solen står högt i skyn & en myriard av loppmarknadsfyndare haltar in på området.
Vi befinner oss nu utanför lagar, artighet & sociala koder.
Elallergikerna
Dom osedda
Dom sjuka
Utsatta
De fibromyalgiska
Knäppa
Ensamma
Experterna
De spetälska
Utstötta
De giriga
De nödgade
Alla har dom samlats för att inhandla en del av det levda livet.
Vi tänker att priserna ska vara billiga & lätthandlade.
Så att alla ska kunna köpa & bli nöjda.
Det börjar fint.
"Vilka fina saker ni säljer." säger glada kvinnor & beundrar vår goda smak & handlar tiokronorströjor för allt vad tygen håller.
Men ju högre solen stiger dess färre blir dom artiga fraserna.
"Strolek 36?? Men jag har ju 38!"
"Varför har du inte den här tröjan i svart?"
"Varför har du aldrig använt den här?"
" Ta på dig jackan så jag får se hur den ser ut!"
"Varför säljer ni inte husgeråd?"
"Varför kostar den här 10 kronor?"
Till en början vill jag göra alla glada.
Men märker fort att hur jag än gör så kommer det att råda missnöje.
"Jag tänker bara betala fem kronor för den här!" Ok, men då säger vi fem kronor. Men ändå står han kvar & blänger missnöjt.
Vad ska jag göra?
Ge honom fem kronor samt min hemförsäkring & mitt busskort? Kasta det inplastade duschmunstycket efter honom samtidigt som jag skär ut mitt hjärta & kysser hans skor i pur försäljarglädje?
Ska jag springa till närmaste skomakare & lästa ut kängan allt vad det går så att du kan pressa ner din 38 i den? Ska jag söva dig & karva bort din häl & vårda dig i mitt hems sköte medans du ligger morfinstinn & kvider med min avlagda känga på högerfoten i säkert två/tre månader?
Efter ett tag så smyger jag iväg & röker eftersom jag tänker att missbruk kan vara dåligt för affärerna.
Då får jag syn på honom.
Guldhunden.
Han som vaktar en av tre dörrar i HC Andersens gamla ek.
"Vad kostar han?" Undrar jag med ögon lika stora som guldhundens.
"Inte fan vet jag!" Svarar försäljaren chevalereskt. "Men ge mig en tia då för helvete!"
Trixar fram en guldpeng ut bhn & hastar iväg med guldhunden under armen.
Scenografskan tycker &så att guldhunden är bedårande & på nära håll så ser vi att han även kan fungera som sparbössa.
Phu! Tänker Bleknosen & tömmer sin bysthållare rakt ner i guldhudens väl tilltagna nacke...
Så fortlöper dagen.
Ömsom vin & ömsom vatten.
Fast kvinnorna från Torneträsk pimplar bara vin.
Dom säljer allsköns barnkläder i bilen brevid våran.
"Jag har bott i Haparanda. Känner du en Jenny Zackariasson?"
Nej, det gör jag inte. Men jag kommer ju från Luleå.
"Ja, det är ju nästgårds..." hävdar hon ihärdigt.
Det slår mig plötsligt att mögets gåta nog ligger i att i småsmå stunder få känna smaken av makt.
Att få bli sedd.
Att trycka dit någon sådär riktigt skönt.
Om jag frågar "Finns den i svart" i en riktig affär så är ju risken stor att det finns.
Men på olycksbarnensmarknad så kan jag ställa frågan mer som en markering, mot.... Tja, säg livet...
I alla fall så sålde jag mina kläder för pengar, ty för mig fanns ej annat att få
Sjung vackert i skorrande strängar sjung vackert om kommersen ändå....
Ps: Det kan även tilläggas att Andrahands Förståndarinnan tittade förbi & köpte de kläder hon ratat dan innan för en tjuga.
Att Haparandakvinnans nioårige son har svår pollenallergi.
& att Bleknosen inte på något sätt är det vi kallar för entreprenör. Men det kom jag på redan på arbetsförmedlingens kurs för två veckor sedan... Ds.
Mögets mysterier del 1
Jag vill börja om från början.
Börja om på nytt.
Jag rensar ut & går vidare.
Det är inte första gången, snarare sextionionde försöket.
Garderoben töms i hast på felköp, felfärg & urväxt.
I vanliga fall så brukar jag ge bort garderobens styvbarn till vänner & bekanta eller di fattige & arme, men eftersom min ekonomi är körd i botten & kärleken till mitt skå verkar hopplöst obesvarad, så beslöt jag mig för att sälja lumpen.
Med väskan full av finlump gav jag mig, positivt tänkande iväg till det som vi kallar Secondhandaffär.
Alltså en sådan inrättning där mina paltor av åtråvärt märke säljs & sedan delar jag & affärsföreståndarinnan lika på det hele!
Lite win/win sådär...
Föreståndarinnan är hötorgskonstnärligt utstyrd & har ett hennafärgat hår som vittnar om hennes sjusärdeles enastående egenart.
Hon nyper & petar, studerar & klämmer på kvalisorter & märkeshysteri.
"Åh, Det är sååååååå många som vill lämna in kläder här"
"Såååååå många. Sååååå jobbigt."
Fast... Det är väl lite bra, tänker jag.
Om man nu har bestämt sig för att driva det som vi kallar för Secondhandaffär.
När hon studerat allting noganoga likt en senildement museievaktvästare & har tagit både lupp & mikroskop till synandets hjälp, så bestämmer hon sig för fyra exklusivt utvalda plagg.
Mig kvittar det lite lika eftersom jag är glad bara en får loss stålar till en fika å en macka...
Får jag loss en tia så ber jag att få tacka.
Vi skriver ett omständligt kvitto som ett kontrakt på vårat lilla avtal.
Men plötsligt får Hennes majestät begagnat autokraten en missnöjd rynka på sin ca 42åriga näsa.
"Men... Dom här plaggen luktar ju väääääääldigt mycket garderob!"
Eftersom vi nu talar om handelsvaran plagg, så kan det nog vara rimligt att dom har bott i just en sån.
Garderob.
"Åh, då måste jag ju tvätta allt!"
Sååååååååå jobbigt."
I Bleknosens garderob så bor det bara paltor som är nytvättade i rikligt med förnämt doftande, franskt sköljmedel & vistas bland, om än inte hemsydda men dock, utsökta små lavendelpåsar.
"Usch vad det luktar unket."
& plötsligt fick jag veta att försäljnings dealet ändras när den stackars föreståndarinnan tvingas att tvaga bort bleknosmjäll & bleknoskatarr.
50-50 förvandlades nu till 30-70.
Inte till den undertecknades fördel.
Eftersom Bleknosen är en smula svagsint i sin persona för tillfället så bemöttes denna undermåliga förhandling med mol tystnad.
Du får ta mina pengar.
Du får piska mig uppifrån din höga pidestal.
Men när du säger att jag luktar illa så måste jag tyvärr sticka ut dina ögon.
Eller bara gå hem & gråta över att jag inte bara är obemedlad.
Utan att jag, dess utom,stinker...
Börja om på nytt.
Jag rensar ut & går vidare.
Det är inte första gången, snarare sextionionde försöket.
Garderoben töms i hast på felköp, felfärg & urväxt.
I vanliga fall så brukar jag ge bort garderobens styvbarn till vänner & bekanta eller di fattige & arme, men eftersom min ekonomi är körd i botten & kärleken till mitt skå verkar hopplöst obesvarad, så beslöt jag mig för att sälja lumpen.
Med väskan full av finlump gav jag mig, positivt tänkande iväg till det som vi kallar Secondhandaffär.
Alltså en sådan inrättning där mina paltor av åtråvärt märke säljs & sedan delar jag & affärsföreståndarinnan lika på det hele!
Lite win/win sådär...
Föreståndarinnan är hötorgskonstnärligt utstyrd & har ett hennafärgat hår som vittnar om hennes sjusärdeles enastående egenart.
Hon nyper & petar, studerar & klämmer på kvalisorter & märkeshysteri.
"Åh, Det är sååååååå många som vill lämna in kläder här"
"Såååååå många. Sååååå jobbigt."
Fast... Det är väl lite bra, tänker jag.
Om man nu har bestämt sig för att driva det som vi kallar för Secondhandaffär.
När hon studerat allting noganoga likt en senildement museievaktvästare & har tagit både lupp & mikroskop till synandets hjälp, så bestämmer hon sig för fyra exklusivt utvalda plagg.
Mig kvittar det lite lika eftersom jag är glad bara en får loss stålar till en fika å en macka...
Får jag loss en tia så ber jag att få tacka.
Vi skriver ett omständligt kvitto som ett kontrakt på vårat lilla avtal.
Men plötsligt får Hennes majestät begagnat autokraten en missnöjd rynka på sin ca 42åriga näsa.
"Men... Dom här plaggen luktar ju väääääääldigt mycket garderob!"
Eftersom vi nu talar om handelsvaran plagg, så kan det nog vara rimligt att dom har bott i just en sån.
Garderob.
"Åh, då måste jag ju tvätta allt!"
Sååååååååå jobbigt."
I Bleknosens garderob så bor det bara paltor som är nytvättade i rikligt med förnämt doftande, franskt sköljmedel & vistas bland, om än inte hemsydda men dock, utsökta små lavendelpåsar.
"Usch vad det luktar unket."
& plötsligt fick jag veta att försäljnings dealet ändras när den stackars föreståndarinnan tvingas att tvaga bort bleknosmjäll & bleknoskatarr.
50-50 förvandlades nu till 30-70.
Inte till den undertecknades fördel.
Eftersom Bleknosen är en smula svagsint i sin persona för tillfället så bemöttes denna undermåliga förhandling med mol tystnad.
Du får ta mina pengar.
Du får piska mig uppifrån din höga pidestal.
Men när du säger att jag luktar illa så måste jag tyvärr sticka ut dina ögon.
Eller bara gå hem & gråta över att jag inte bara är obemedlad.
Utan att jag, dess utom,stinker...
torsdag 7 juni 2012
"Persona non grata?" funderade Hefaistos barnbarn
Karlavulna estradörer verkar ha mycket lättare att få ta del av köttsligt umgänge än dess feminina motsvarighet.
Mystiskt.
Virtuoser klädda i kjoltyg blir sällan, så sällan, åtrådda pga sin yrkespersona.
Mystiskt.
Publiken ger liksom fulla faen i de blödande konstnärshjärtarna som bultarar i tiljans matronor.
Mystiskt.
Det manliga geniet lockar till könsdrift & modersomsorger.
Det kvinnliga lockar till...
... Ja, ingenting?
Inte ens en tummetott?
Intressenterna står inte direkt på rad för att få ta del av vårat högskoleutbildade känsloliv.
"Varför började du spela tejater?"
"Well, a good screw and a free haircut." svarade Jack Nicholson.
Undertecknad faller in i stämsång.
& tro mig mina vänner,
Hennes hår är verkligen välskött.
Mystiskt.
Virtuoser klädda i kjoltyg blir sällan, så sällan, åtrådda pga sin yrkespersona.
Mystiskt.
Publiken ger liksom fulla faen i de blödande konstnärshjärtarna som bultarar i tiljans matronor.
Mystiskt.
Det manliga geniet lockar till könsdrift & modersomsorger.
Det kvinnliga lockar till...
... Ja, ingenting?
Inte ens en tummetott?
Intressenterna står inte direkt på rad för att få ta del av vårat högskoleutbildade känsloliv.
"Varför började du spela tejater?"
"Well, a good screw and a free haircut." svarade Jack Nicholson.
Undertecknad faller in i stämsång.
& tro mig mina vänner,
Hennes hår är verkligen välskött.
måndag 28 maj 2012
söndag 27 maj 2012
Ruttet, väste Gertrud
Jaha.
Då sitter jag här med kammar i håret.
Som stramar & kliar på skulten.
Som god stomma & fridfullt gemål så skulle det aldrig falla mig in att klaga.
Om jag slår ner min blick en aning så ser jag min förstfödde gå med släpiga steg över kullerstensläggningen.
Jag önskar så att denna unge man behagade räta på sin rygg & definiera sina konturer.
Något som han verkar totalt oförmögen till.
Besvikelsen får det att rista i mina bristningar.
Hans stollighet verkar tränga in den livmoder som han sedan länge lämnat till att förskrumpna...
Han oroar mig.
Hans färglösa ögon bligar under vinsvullna ögonlock.
Hans mage är enorm & väller ut över byxlinningen.
Rösten är slö & full av bortförklaringar.
Det är vad jag fick för att min lekamen blödde & förslappades.
En otacknämlig skugga som ser gastar & vederdelomaner i vart enda hörn.
Som sitter & tänker & tragglar tills sjukdom & rus tar över hans linblonda persona.
Jag vill att han ska vara liten & medgörlig igen.
Artig & tacksam.
Ej styrd av kön & maror.
En prins.
Av Danmark.
Inte ett ljusvekegarn med hår som doftar likt fjolårshalmet.
Varför kan han inte bara bita ihop.
Gå ner i vikt.
Skaffa sig en hobby.
Han oroar mig.
Jag ser vartåt du driver.
Jag set varåt det barkar.
Hur du knyter snaror av hala navelsträngar.
Hur du klöser av dina sårskorpor & river dina nagelband så läkning är bortom förtröstan.
Det gör jag min pilt, för att jag är din mor.
Självklart skulle jag hellre se ut över älskog & grönskande kungariken.
Men det verkar, för det berömda tillfället, kört.
Så nu sitter jag här & tomglor.
Kanske nynnar jag något som Bruce Springsteen skrev om tomma skyar...
Då sitter jag här med kammar i håret.
Som stramar & kliar på skulten.
Som god stomma & fridfullt gemål så skulle det aldrig falla mig in att klaga.
Om jag slår ner min blick en aning så ser jag min förstfödde gå med släpiga steg över kullerstensläggningen.
Jag önskar så att denna unge man behagade räta på sin rygg & definiera sina konturer.
Något som han verkar totalt oförmögen till.
Besvikelsen får det att rista i mina bristningar.
Hans stollighet verkar tränga in den livmoder som han sedan länge lämnat till att förskrumpna...
Han oroar mig.
Hans färglösa ögon bligar under vinsvullna ögonlock.
Hans mage är enorm & väller ut över byxlinningen.
Rösten är slö & full av bortförklaringar.
Det är vad jag fick för att min lekamen blödde & förslappades.
En otacknämlig skugga som ser gastar & vederdelomaner i vart enda hörn.
Som sitter & tänker & tragglar tills sjukdom & rus tar över hans linblonda persona.
Jag vill att han ska vara liten & medgörlig igen.
Artig & tacksam.
Ej styrd av kön & maror.
En prins.
Av Danmark.
Inte ett ljusvekegarn med hår som doftar likt fjolårshalmet.
Varför kan han inte bara bita ihop.
Gå ner i vikt.
Skaffa sig en hobby.
Han oroar mig.
Jag ser vartåt du driver.
Jag set varåt det barkar.
Hur du knyter snaror av hala navelsträngar.
Hur du klöser av dina sårskorpor & river dina nagelband så läkning är bortom förtröstan.
Det gör jag min pilt, för att jag är din mor.
Självklart skulle jag hellre se ut över älskog & grönskande kungariken.
Men det verkar, för det berömda tillfället, kört.
Så nu sitter jag här & tomglor.
Kanske nynnar jag något som Bruce Springsteen skrev om tomma skyar...
lördag 19 maj 2012
Ruttet, stönade Ofelia
Jaha.
Nu ligger jag här.
Hade i min bönebok sett framför mig ett pampigt hav med marmorerade klippor & svallande vågor.
Det blir tydligen sällan som man tror.
En högrest & mörkhårig kvinna hade med säkerhet, gracilt försvunnit ut i havets vilda vy.
Orädd för granit & kyla.
Men dess storslagenhet har alltid känts övermäktig för små trinda, blivande nunnor som jag.
Därför ligger jag nu här.
I blygsam dy, i det vi vid välvilja kan kalla en insjö.
Tjärn.
Eller varför inte pöl.
Kärr kanske.
En djupare myrmark.
Hur som haver så hamnade jag här.
Liggande i en form av framstupa sidoläge.
I många dagar stod jag på klippor, oförmögen att inför mitt diktade öde ta slutgiltighetens kliv över regnvåt stenavsats.
Men visst hade ditt sot, aska & mörker även lärt mig att icke andas den luft jag ej var menad att inhalera.
Så jag tog din dos.
Alltså dina tabletter, ditt medicusrus.
& så gick jag, iförd praktiska allväderskängor, till närmsta utpost.
För att släppa den, i den atletiska världen, berömda hörnflaggan....
Tydligen så tävlade vi om mörkret.
Fast du sa att mitt blott var ritad med gratis bläckpenna från konkursmässigt byggnadsföretag.
& att du själv hade alla blyertsens nyanser i ditt lidande.
Jag förstod aldrig att det var en tävling.
Däremot läste jag & läste igen, detta manuskript som du & din mor ständigt tryckte upp under näsan på mig.
& tänkte "Hur fan ska jag kunna förenas med denna enahanda sorti?"
Men nu ligger jag här.
Fjolårslöv & paddträck får vattenytans klyvning att dofta jord.
& visst var det priset i vår martyristiska lidelse?
Jord, patchouli & den odefinierbara odören av sump.
Sump kan vara rester av en koffeinstinn dryck eller eftersvallningarna av ett resande teatersällskap som både har tvättat sina syfilissjärtar & klippt sina gulnade tånaglar rakt ner i denna skogstjärn, där jag så värdigt tänkte gå & dränka mig ...
Jaja, iglarna gnager i sig det dom får till livs i denna bottenlösa skogsbassäng...
Medan du, min danske prins, larmar & gör dig till i dina, dystra men brasuppvärmda salar i ditt välmurade chateau, så ligger jag här & tänker på köttbullar...
Men som sagt.
Tävlar vi så tävlar vi!
Du var inte min förste.
Inte min ende.
Men du verkade snäll & dandyistisk med fickan full av gull.
Vem kan skylla en flicka med förhoppningar?
Jag kan inte älska dig som en mor.
Du kan inte tåla mig som egen.
En engelsman med livlig fantasi skrev slutet på det hela.
Vi befinner ju oss inte ens i detta land, utskitet av vatten & kalk.
Allting känns just nu en aningen random...
& varför jag öppnade mitt schatull av gasolin, inför en nervslö borgarbracka är för mig så här i dödens bleka minut en form av gåta...
I alla fall så vänder jag nu min mellerade iris inåt, andas in det grumligaste av vatten & nynnar något som Bruce Springsteen skrev om en flod...
Nu ligger jag här.
Hade i min bönebok sett framför mig ett pampigt hav med marmorerade klippor & svallande vågor.
Det blir tydligen sällan som man tror.
En högrest & mörkhårig kvinna hade med säkerhet, gracilt försvunnit ut i havets vilda vy.
Orädd för granit & kyla.
Men dess storslagenhet har alltid känts övermäktig för små trinda, blivande nunnor som jag.
Därför ligger jag nu här.
I blygsam dy, i det vi vid välvilja kan kalla en insjö.
Tjärn.
Eller varför inte pöl.
Kärr kanske.
En djupare myrmark.
Hur som haver så hamnade jag här.
Liggande i en form av framstupa sidoläge.
I många dagar stod jag på klippor, oförmögen att inför mitt diktade öde ta slutgiltighetens kliv över regnvåt stenavsats.
Men visst hade ditt sot, aska & mörker även lärt mig att icke andas den luft jag ej var menad att inhalera.
Så jag tog din dos.
Alltså dina tabletter, ditt medicusrus.
& så gick jag, iförd praktiska allväderskängor, till närmsta utpost.
För att släppa den, i den atletiska världen, berömda hörnflaggan....
Tydligen så tävlade vi om mörkret.
Fast du sa att mitt blott var ritad med gratis bläckpenna från konkursmässigt byggnadsföretag.
& att du själv hade alla blyertsens nyanser i ditt lidande.
Jag förstod aldrig att det var en tävling.
Däremot läste jag & läste igen, detta manuskript som du & din mor ständigt tryckte upp under näsan på mig.
& tänkte "Hur fan ska jag kunna förenas med denna enahanda sorti?"
Men nu ligger jag här.
Fjolårslöv & paddträck får vattenytans klyvning att dofta jord.
& visst var det priset i vår martyristiska lidelse?
Jord, patchouli & den odefinierbara odören av sump.
Sump kan vara rester av en koffeinstinn dryck eller eftersvallningarna av ett resande teatersällskap som både har tvättat sina syfilissjärtar & klippt sina gulnade tånaglar rakt ner i denna skogstjärn, där jag så värdigt tänkte gå & dränka mig ...
Jaja, iglarna gnager i sig det dom får till livs i denna bottenlösa skogsbassäng...
Medan du, min danske prins, larmar & gör dig till i dina, dystra men brasuppvärmda salar i ditt välmurade chateau, så ligger jag här & tänker på köttbullar...
Men som sagt.
Tävlar vi så tävlar vi!
Du var inte min förste.
Inte min ende.
Men du verkade snäll & dandyistisk med fickan full av gull.
Vem kan skylla en flicka med förhoppningar?
Jag kan inte älska dig som en mor.
Du kan inte tåla mig som egen.
En engelsman med livlig fantasi skrev slutet på det hela.
Vi befinner ju oss inte ens i detta land, utskitet av vatten & kalk.
Allting känns just nu en aningen random...
& varför jag öppnade mitt schatull av gasolin, inför en nervslö borgarbracka är för mig så här i dödens bleka minut en form av gåta...
I alla fall så vänder jag nu min mellerade iris inåt, andas in det grumligaste av vatten & nynnar något som Bruce Springsteen skrev om en flod...
måndag 7 maj 2012
I hänryckelsens tid
Dom är så lyckliga.
I detta obarmhärtligaste av ljus.
En atmosfär vars gälla strålning leder till nyförälskelse & lövsprickning.
En sol som lyser in i mina dunklaste hörn & rättrådigt pekar på dammet som ligger likt en virak kring golvlisterna...
Själv minns jag mina älskare & hur dom brukade ta på mig...
Farbror Frost.
Kung Bore.
Dessa gamla kyliga vapendragare som är uthålliga & ointresserade.
Lite som den känslomässiga stenen under min fylliga barm...
Älskogen som tog den extinkta vägen.
Då kommer han inrusande.
Herr Hänryckt.
Knoppningstidens gemål.
Denna vanvettiga kurtis.
Han gnider sig mot mig.
Gnuggar & river min kropp utan att ta hänsyn till min fallenhet för blåmärken.
Kyssarna är hårda & smakar pollen.
"Öppna munnen" väser han för att lystet se mig kväljas.
Han spottar i sina händer & drar dom omilt mellan mina lår.
Han kräver mig på eufori & måttlös kättja.
Men Herr Hänryckt, jag kan inte.
Det kanske beror på mitt modfällda temprament?
Men det beror även på att, du min förårsvän, får mig att känna mig vämjelig.
Förfelad & en smula kvävd av din brunst...
I detta obarmhärtligaste av ljus.
En atmosfär vars gälla strålning leder till nyförälskelse & lövsprickning.
En sol som lyser in i mina dunklaste hörn & rättrådigt pekar på dammet som ligger likt en virak kring golvlisterna...
Själv minns jag mina älskare & hur dom brukade ta på mig...
Farbror Frost.
Kung Bore.
Dessa gamla kyliga vapendragare som är uthålliga & ointresserade.
Lite som den känslomässiga stenen under min fylliga barm...
Älskogen som tog den extinkta vägen.
Då kommer han inrusande.
Herr Hänryckt.
Knoppningstidens gemål.
Denna vanvettiga kurtis.
Han gnider sig mot mig.
Gnuggar & river min kropp utan att ta hänsyn till min fallenhet för blåmärken.
Kyssarna är hårda & smakar pollen.
"Öppna munnen" väser han för att lystet se mig kväljas.
Han spottar i sina händer & drar dom omilt mellan mina lår.
Han kräver mig på eufori & måttlös kättja.
Men Herr Hänryckt, jag kan inte.
Det kanske beror på mitt modfällda temprament?
Men det beror även på att, du min förårsvän, får mig att känna mig vämjelig.
Förfelad & en smula kvävd av din brunst...
tisdag 1 maj 2012
& den profana personan
Mina axlar har förlist.
Saknar karaktär så väl andligen som till kroppshållningen.
Därför letar jag nu skuldfråga & bevis.
Men denna bebådelse är endast min egen.
Detta provocerar mig.
Får helt enkelt skylla mig själv...
... & mitt muntra humör.
Saknar karaktär så väl andligen som till kroppshållningen.
Därför letar jag nu skuldfråga & bevis.
Men denna bebådelse är endast min egen.
Detta provocerar mig.
Får helt enkelt skylla mig själv...
... & mitt muntra humör.
måndag 30 april 2012
Ett intimt café
Jag skriver på ett kvitto.
Edith P srömmar ur högtalarna.
Hon ångrar ingenting.
Undertecknad ångrar allt...
Så himlans Paris.
Fast det är det ju inte.
Det är Danmark.
Beyonde fucking poetry.
Men dock, det är 19 timmar tills mitt tåg går hem.
Eftersom jag ville spara 60 kr så är inte biljetten ombokningsbar.
En biljett jag inte själv betalar utan bara bokar.
Sällskapet backade ur så flickan i underlandet får vackert underhålla sig själv.
Det går fint, hon är van.
Det är därför som det skrivs på ett ynkligt litet kvitto istället för grandiost & digitalt.
När jag vänder på kvittot, som för att söka bevis på mina utsvävningar i fornstora dar, kan man se att jag har inhandlat vin på hotell för 84 danska riksdaler.
Well, you do the mathe...
Bartendern svingar sig sirligt över golvet med famnen full av A4a papper.
Han tyckte att det såg trångt & bökigt ut att skriva på kvitton.
Men i utbyte vill han ha en seriestripp på åtmindstonde tre rutor.
"Haha, men jag kan inte teckna." säger jag
"Det kan du visst" sa han, fast på danska då, & lade handen på min risiga skult.
"Sådant ser jag."
Undrar vad han ser mer?
Ser han ända in i själadjupet så måste jag ju gå hem...
Det finns ögon på mig här.
Men dom bligar vänligt & munnarna säger att min alltför utstuderade klänning är fin.
Bartendern kommer tillbaka med elexir i olika glas.
Jag har verkligen inte betalat för allt detta.
Det är det andra som har gjort upplyser man mig om.
Så jag skrattar & skålar & slänger sådär lite med håret som jag har ovanan att göra då minsta osäkerhet knyter sin täta bindel runt mig.
Känner mig lite som en fattig rysk möbelstopperska på rymmen.
Nu blev det musik.
Piano, trumma & fyra fulla fruntimmer.
"Hit me baby one more time"... Sjunger vi i dansk cabaretappning...
Sen tar vi pause.
Musiken fortsätter senare.
Plötsligt blev stämningen lite otäck. Det dyker upp ett enklare pushergäng med Svarte Måns i spetsen.
Dom vill sitta hos den utstuderade klänningen.
Det går bra.
Dom var inte farliga.
Dom var ju blott ett dragracing lag från Fyn...
Dom är artiga & överöser mig med komplimanger.
& betalar all alkohol som en bleknos kan tänkas behöva.
Sen går dom vidare & undertecknad dansar en smäktande vals med den två meter långa servitrisen.
Hon kysser mig stilla på halsen & viskar att jag är en Skatt.
Innan jag skall gå så ber jag bartendern om ursäkt för att jag inte hann rita någon serie.
"Det tar vi när du kommer tillbaka" säger han & blinkar.
Polyamorisk går jag ut i den danska kvällen,
för att långsamt försvinna en smula...
Edith P srömmar ur högtalarna.
Hon ångrar ingenting.
Undertecknad ångrar allt...
Så himlans Paris.
Fast det är det ju inte.
Det är Danmark.
Beyonde fucking poetry.
Men dock, det är 19 timmar tills mitt tåg går hem.
Eftersom jag ville spara 60 kr så är inte biljetten ombokningsbar.
En biljett jag inte själv betalar utan bara bokar.
Sällskapet backade ur så flickan i underlandet får vackert underhålla sig själv.
Det går fint, hon är van.
Det är därför som det skrivs på ett ynkligt litet kvitto istället för grandiost & digitalt.
När jag vänder på kvittot, som för att söka bevis på mina utsvävningar i fornstora dar, kan man se att jag har inhandlat vin på hotell för 84 danska riksdaler.
Well, you do the mathe...
Bartendern svingar sig sirligt över golvet med famnen full av A4a papper.
Han tyckte att det såg trångt & bökigt ut att skriva på kvitton.
Men i utbyte vill han ha en seriestripp på åtmindstonde tre rutor.
"Haha, men jag kan inte teckna." säger jag
"Det kan du visst" sa han, fast på danska då, & lade handen på min risiga skult.
"Sådant ser jag."
Undrar vad han ser mer?
Ser han ända in i själadjupet så måste jag ju gå hem...
Det finns ögon på mig här.
Men dom bligar vänligt & munnarna säger att min alltför utstuderade klänning är fin.
Bartendern kommer tillbaka med elexir i olika glas.
Jag har verkligen inte betalat för allt detta.
Det är det andra som har gjort upplyser man mig om.
Så jag skrattar & skålar & slänger sådär lite med håret som jag har ovanan att göra då minsta osäkerhet knyter sin täta bindel runt mig.
Känner mig lite som en fattig rysk möbelstopperska på rymmen.
Nu blev det musik.
Piano, trumma & fyra fulla fruntimmer.
"Hit me baby one more time"... Sjunger vi i dansk cabaretappning...
Sen tar vi pause.
Musiken fortsätter senare.
Plötsligt blev stämningen lite otäck. Det dyker upp ett enklare pushergäng med Svarte Måns i spetsen.
Dom vill sitta hos den utstuderade klänningen.
Det går bra.
Dom var inte farliga.
Dom var ju blott ett dragracing lag från Fyn...
Dom är artiga & överöser mig med komplimanger.
& betalar all alkohol som en bleknos kan tänkas behöva.
Sen går dom vidare & undertecknad dansar en smäktande vals med den två meter långa servitrisen.
Hon kysser mig stilla på halsen & viskar att jag är en Skatt.
Innan jag skall gå så ber jag bartendern om ursäkt för att jag inte hann rita någon serie.
"Det tar vi när du kommer tillbaka" säger han & blinkar.
Polyamorisk går jag ut i den danska kvällen,
för att långsamt försvinna en smula...
måndag 23 april 2012
But the pearls ain´t free
Det är tydligen kaos i existerandet.
Det man då ska göra, som jag lärt genom radio, tidningar & tv, är att tatuera sig.
En bild som finns i betraktarens öga & som skall ge själaroten harmoni.
Trots rädsla för det beständiga så funderar jag över motiv...
Ett ostron.
Rita ett ostron på snövit skuldra?
Det skulle jag säkert gjort om jag var en annan & ostronet icket var, till sin gestalt, så irreguljär...
Det man då ska göra, som jag lärt genom radio, tidningar & tv, är att tatuera sig.
En bild som finns i betraktarens öga & som skall ge själaroten harmoni.
Trots rädsla för det beständiga så funderar jag över motiv...
Ett ostron.
Rita ett ostron på snövit skuldra?
Det skulle jag säkert gjort om jag var en annan & ostronet icket var, till sin gestalt, så irreguljär...
onsdag 18 april 2012
måndag 16 april 2012
Ladys and Gentlemen. This is your captain speeking....
.... We are going to crashland in a few minutes...
Flyga flygmaskin.
Känns inte det lite random sådär?
För det första: Bleknos tycker att det är knepigt att tinga sin biljett via datamaskin.
Detta beror på, dels en Ågren inför beslutstagande & det definitiva.
& dels denna humanitära oro över tekniken kontra människobarnet.
Det kommer att bli tilt & trassel med andra ord!
Men när man, mot förmodan, lyckats med denna trapetskonst så är man tillåten att bege sig till detta underland som vi kallar flygplats.
(Men i den nordligaste hembyggden heter det dock fortfarande flygstation....)
Då kommer mailen.
Med mystifika referensnummer & bestämda förhållningsregler.
Men bleksvettig panna packas sedan resväskan noganoga.
Hemma lämnas molotov cocktails & skarpslipade samurajsvärd.
Hur mycket parfym innehåller parfymflaskan egentligen?
Kan ögonbrynspincetten åka i handbagaget eller måste den lindas in i stryktålig ylletextur & packas längst ner i Amerikatkofferten?
Har jag något att förtulla?
Räknas medikamenter som livsmedel eller knark?
Vad är knark?
Är Alvedon knark?
Knarkar jag?
När går flygbussen & hur i sådana fall betalar jag biljetten på detta förgängliga fordon?
Ska jag skriva in mitt bokningsnummer i apparaten eller ska jag gå direkt till incheckningen?
Va fan.
Direkt till incheckningen.
Det var fel-börja om.
Gud, vad många olika flygbolag det finns.
Klistra klisterremsan rätt på väskan.
Svårt att bemästra...
Legitimation & fingeravtryck.
Är detta det sista jag ser av mitt bagage någonsin?
Klarar jag mig igenom säkerhetskontrollen?
Blir orolig att jag, helt ovetande har både intimsmycken & höftleden full av metallspik.
Det verkar gå bra...
Nej, av med skorna.
Varför tog jag på mig dom antika, lårhöga snörkängorna?
Det bildas kö.
Marinblåa män med högavlönade yrken swischar förbi mig.
Kvinnor med kavaj, karriärknut & välmanikyerade naglar tittar bistert på min slarviga uppenbarelse.
Phu!
Inne i den gyllende kretsen.
Ombord på det efemära färdmedlet.
Hur många tidningar får man ta?
Händerna är redan fulla av trycksvärta...
Varför lyfter vi inte.
Ingen vet.
Flygmadamer viskar i mikrofoner om att "Crossbording check. Bording complete."
Aeronauten ser vi inte röken av....
Ibland trillar motorer & andra väsentliga delar av & arga resenärer ska ombokas genom olika svävande boknings system. Ibland så är någon borttappad eller en misstänkt terroristkappsäck försenar start & landning.
Men ibland så kommer man iväg.
När locket bankar mot min trumhinna & vi trotsar tyngdlagens bestämda form, så bryr jag mig inte om att oroa mig ang vilket rullband jag skall hämta ut bagaget vid.
Plötsligt doftar allting Juicy Fruit.
Det pirrar i allas magar & vi får välja mellan kaffe & the.
Då känner jag mig rik.
Trots att jag så sällan betalar mina flygresor själv....
Ps. Skulle himlans gärna vilja jobba som väskrönkare på en flygplats.
Endast av nyfikenhet...
& lite för att det påminner i sin melodisats om "fanjunkare"... Ds
Flyga flygmaskin.
Känns inte det lite random sådär?
För det första: Bleknos tycker att det är knepigt att tinga sin biljett via datamaskin.
Detta beror på, dels en Ågren inför beslutstagande & det definitiva.
& dels denna humanitära oro över tekniken kontra människobarnet.
Det kommer att bli tilt & trassel med andra ord!
Men när man, mot förmodan, lyckats med denna trapetskonst så är man tillåten att bege sig till detta underland som vi kallar flygplats.
(Men i den nordligaste hembyggden heter det dock fortfarande flygstation....)
Då kommer mailen.
Med mystifika referensnummer & bestämda förhållningsregler.
Men bleksvettig panna packas sedan resväskan noganoga.
Hemma lämnas molotov cocktails & skarpslipade samurajsvärd.
Hur mycket parfym innehåller parfymflaskan egentligen?
Kan ögonbrynspincetten åka i handbagaget eller måste den lindas in i stryktålig ylletextur & packas längst ner i Amerikatkofferten?
Har jag något att förtulla?
Räknas medikamenter som livsmedel eller knark?
Vad är knark?
Är Alvedon knark?
Knarkar jag?
När går flygbussen & hur i sådana fall betalar jag biljetten på detta förgängliga fordon?
Ska jag skriva in mitt bokningsnummer i apparaten eller ska jag gå direkt till incheckningen?
Va fan.
Direkt till incheckningen.
Det var fel-börja om.
Gud, vad många olika flygbolag det finns.
Klistra klisterremsan rätt på väskan.
Svårt att bemästra...
Legitimation & fingeravtryck.
Är detta det sista jag ser av mitt bagage någonsin?
Klarar jag mig igenom säkerhetskontrollen?
Blir orolig att jag, helt ovetande har både intimsmycken & höftleden full av metallspik.
Det verkar gå bra...
Nej, av med skorna.
Varför tog jag på mig dom antika, lårhöga snörkängorna?
Det bildas kö.
Marinblåa män med högavlönade yrken swischar förbi mig.
Kvinnor med kavaj, karriärknut & välmanikyerade naglar tittar bistert på min slarviga uppenbarelse.
Phu!
Inne i den gyllende kretsen.
Ombord på det efemära färdmedlet.
Hur många tidningar får man ta?
Händerna är redan fulla av trycksvärta...
Varför lyfter vi inte.
Ingen vet.
Flygmadamer viskar i mikrofoner om att "Crossbording check. Bording complete."
Aeronauten ser vi inte röken av....
Ibland trillar motorer & andra väsentliga delar av & arga resenärer ska ombokas genom olika svävande boknings system. Ibland så är någon borttappad eller en misstänkt terroristkappsäck försenar start & landning.
Men ibland så kommer man iväg.
När locket bankar mot min trumhinna & vi trotsar tyngdlagens bestämda form, så bryr jag mig inte om att oroa mig ang vilket rullband jag skall hämta ut bagaget vid.
Plötsligt doftar allting Juicy Fruit.
Det pirrar i allas magar & vi får välja mellan kaffe & the.
Då känner jag mig rik.
Trots att jag så sällan betalar mina flygresor själv....
Ps. Skulle himlans gärna vilja jobba som väskrönkare på en flygplats.
Endast av nyfikenhet...
& lite för att det påminner i sin melodisats om "fanjunkare"... Ds
söndag 15 april 2012
Quidquid latine dictum sit, altum videtur
Prolog.
Fanfar.
Entré.
Nu stövlar hon in i verklighetens diafragma.
På nytt.
En återvändan.
Longeuren är över, deporteringen avslutad, intermissionen en skugga endast.
Det var välgörligt.
Ibland måste man rusa bortom bergen.
Inte för att gräset nödvändigtvis är grönare där, utan för att bara själaventilera sin depricerade lekamen för ett ögonblick.
Till Kongeriget Danmark.
Men nu är undertcknad tillbaka i moderjorden, huggen ur granit.
Blekare än någonsin men vid ett mod, som vissa dagar, kan kallas för gott.
& med en välvillligare inställning till tex konsonanter...
Nu skall det bli reda på torpet igen!
Nu skall detta lilla forum blåsas till liv!
Med en sjujävla espri & kransat med förgätmigej.
Back in business!
Jag har saknat dig.
&, ensam i natten den sena, säger jag som Ernst Hugo
"Min känsliga läggning passar inte i det här landets metoder."
Godnatt min skatt.
Vi ses imorgon....
Fanfar.
Entré.
Nu stövlar hon in i verklighetens diafragma.
På nytt.
En återvändan.
Longeuren är över, deporteringen avslutad, intermissionen en skugga endast.
Det var välgörligt.
Ibland måste man rusa bortom bergen.
Inte för att gräset nödvändigtvis är grönare där, utan för att bara själaventilera sin depricerade lekamen för ett ögonblick.
Till Kongeriget Danmark.
Men nu är undertcknad tillbaka i moderjorden, huggen ur granit.
Blekare än någonsin men vid ett mod, som vissa dagar, kan kallas för gott.
& med en välvillligare inställning till tex konsonanter...
Nu skall det bli reda på torpet igen!
Nu skall detta lilla forum blåsas till liv!
Med en sjujävla espri & kransat med förgätmigej.
Back in business!
Jag har saknat dig.
&, ensam i natten den sena, säger jag som Ernst Hugo
"Min känsliga läggning passar inte i det här landets metoder."
Godnatt min skatt.
Vi ses imorgon....
söndag 22 januari 2012
Minty on my mind
Vi måste tala om Minty.
Fålen jag aldrig fick.
Endast en gång så jag den häst...
Skymtade denna heliga pony graal på NKs leksaksavdelning.
Mina ögon blev som förvända...
Ett annat barn hade famnen full av min begärliga kuse.
Manen var som spunnet socker.
Kroppen hård & spädhulksgrön.
& på flanken skymtades blad av mynta & frisk eucalyptus.
Eller var det cannabis?
Vårt möte var ju så fyktigt.
Min girighet var ju så stor.
Det var ju så längesedan...
Tog min ros & log...
Sen den gångade mig förbi.
Men den gångade mig förbi....
Fålen jag aldrig fick.
Endast en gång så jag den häst...
Skymtade denna heliga pony graal på NKs leksaksavdelning.
Mina ögon blev som förvända...
Ett annat barn hade famnen full av min begärliga kuse.
Manen var som spunnet socker.
Kroppen hård & spädhulksgrön.
& på flanken skymtades blad av mynta & frisk eucalyptus.
Eller var det cannabis?
Vårt möte var ju så fyktigt.
Min girighet var ju så stor.
Det var ju så längesedan...
Tog min ros & log...
Sen den gångade mig förbi.
Men den gångade mig förbi....
My little walk in the park
Appel Jack
Bow Tie
Bubbels
See Shell
Lemon Drop
Parasol
Windy
Cotton Candy
Lickety split
Blow Mouth
Melody
Peachy Pie
Starlight
Suprise
Sundance
Firefly
Medly
Skydancer
Twilight
Moondancer
Sparkler
Sunlight
Cherries Jubilee
Powder
Ananke
& allt vad ni nu hette.
Mitt hjärta tillhör er i alla tiderdagarstorm&katastrofer.
My little pony.
My little world.
My little dream.
Låt oss nu högaktningsfullt minnas våra svåra barndomsårs ponnyhästar.
I den stora, mörka skogen där barnaåren gick av stapeln förknippades dessa oskyldiga syntethästar med all ondska som finns i denna sköra värld.
Bleknosen hörde ord som:
Kapitalism... blabla.... könsroller.... yadayadayada... PLAST!.... Kommersialism... Amerika... ideal... blabla... lojalitet... principer... Manifest... Kreativitet... blablabla...
Denna litania lyssnades på med halvt öra bakom en ridå av skvalande Bleknostårar, då jag på den emotionellautpressningens väg försökte grina till mig ett rosa plastmonster med nötkreaturssiluett.
Ja, det gick ju inget vidare.
Moder Courage & Fadren är som huggna i granit.
Men som så ofta när föräldrsakapet skall leva rättrådigt så finns det alltid en genväg.
Genvägen heter Förmodren & Förfadren.
Dom bor inne i stan.
Har inga direkta ideal & är fulla av den diskreta charm som vi kallar för borgelig.
"Jag vill ha en ponnyhäst i plast!" sa barnet.
& fick det.
Så var den saken biff.
Min första hette Blossom.
Den var ljustljustviolett, ögon djupa som Finlands alla sjöar & röven full av liljekonvalj!
Det Bleknosen upplever nu är kärlek.
Ren & oskadd.
Dock finns det, som alltid, en liten nypa smolk i bägaren.
Det visade ju sig nämligen att Förmodren & Förfadren hade ett liberalt & redigt rättvisepatos.
Min Syster of mercy fick &så en ponnyhäst.
Bow Tie.
Den var lite sötare än Blossom, ensamrätten kved & föräldrarna var sura.
Min äldre tuffe kompis hade även hon ponnys.
Alltså kunde vi leka!
Hurra!
Men i djupaste hemlighet, ty hon var i den känsliga åldern pubertet.
I puberteten skall man icket leka, blott utvecklas!
Nu börjar manin.
Ikaros resa.
Samlandet.
Den som har flest My little Ponys när man dör vinner!
Kränkt & provocerad av vänstervågen öser nu Förfadren ponnyhästar över sitt bleka barnbarn.
Fadren kontrar med att måla gigantiska oljor i bjärta kulörter, där My little Ponysar sätter på varandra i avancerade hål & poser.
Bleknosen & Tuffekompisen leker & leker...
Med en espri värdig en djuraktivist tar jag emot dessa färgglada älskare.
Livet går sin stilla gång.
Den sista ponnyhäst jag fick, hette "Powder".
Det var samma dag som Olof Palme sköts till döds på Sveavägen.
Powder var violett.
Gun Powder.
Vit man med röda slingor.
& röven full av gnistrande snöflingor.
Som föll & föll
utanför mitt fönster...
Bow Tie
Bubbels
See Shell
Lemon Drop
Parasol
Windy
Cotton Candy
Lickety split
Blow Mouth
Melody
Peachy Pie
Starlight
Suprise
Sundance
Firefly
Medly
Skydancer
Twilight
Moondancer
Sparkler
Sunlight
Cherries Jubilee
Powder
Ananke
& allt vad ni nu hette.
Mitt hjärta tillhör er i alla tiderdagarstorm&katastrofer.
My little pony.
My little world.
My little dream.
Låt oss nu högaktningsfullt minnas våra svåra barndomsårs ponnyhästar.
I den stora, mörka skogen där barnaåren gick av stapeln förknippades dessa oskyldiga syntethästar med all ondska som finns i denna sköra värld.
Bleknosen hörde ord som:
Kapitalism... blabla.... könsroller.... yadayadayada... PLAST!.... Kommersialism... Amerika... ideal... blabla... lojalitet... principer... Manifest... Kreativitet... blablabla...
Denna litania lyssnades på med halvt öra bakom en ridå av skvalande Bleknostårar, då jag på den emotionellautpressningens väg försökte grina till mig ett rosa plastmonster med nötkreaturssiluett.
Ja, det gick ju inget vidare.
Moder Courage & Fadren är som huggna i granit.
Men som så ofta när föräldrsakapet skall leva rättrådigt så finns det alltid en genväg.
Genvägen heter Förmodren & Förfadren.
Dom bor inne i stan.
Har inga direkta ideal & är fulla av den diskreta charm som vi kallar för borgelig.
"Jag vill ha en ponnyhäst i plast!" sa barnet.
& fick det.
Så var den saken biff.
Min första hette Blossom.
Den var ljustljustviolett, ögon djupa som Finlands alla sjöar & röven full av liljekonvalj!
Det Bleknosen upplever nu är kärlek.
Ren & oskadd.
Dock finns det, som alltid, en liten nypa smolk i bägaren.
Det visade ju sig nämligen att Förmodren & Förfadren hade ett liberalt & redigt rättvisepatos.
Min Syster of mercy fick &så en ponnyhäst.
Bow Tie.
Den var lite sötare än Blossom, ensamrätten kved & föräldrarna var sura.
Min äldre tuffe kompis hade även hon ponnys.
Alltså kunde vi leka!
Hurra!
Men i djupaste hemlighet, ty hon var i den känsliga åldern pubertet.
I puberteten skall man icket leka, blott utvecklas!
Nu börjar manin.
Ikaros resa.
Samlandet.
Den som har flest My little Ponys när man dör vinner!
Kränkt & provocerad av vänstervågen öser nu Förfadren ponnyhästar över sitt bleka barnbarn.
Fadren kontrar med att måla gigantiska oljor i bjärta kulörter, där My little Ponysar sätter på varandra i avancerade hål & poser.
Bleknosen & Tuffekompisen leker & leker...
Med en espri värdig en djuraktivist tar jag emot dessa färgglada älskare.
Livet går sin stilla gång.
Den sista ponnyhäst jag fick, hette "Powder".
Det var samma dag som Olof Palme sköts till döds på Sveavägen.
Powder var violett.
Gun Powder.
Vit man med röda slingor.
& röven full av gnistrande snöflingor.
Som föll & föll
utanför mitt fönster...
tisdag 10 januari 2012
Bleknos & kapitalet
Det är sånhäringa julafton.
Jag & frugan firar alternativt.
Vi gjorde det en gång förut för himlans massa år sedan.
Då var vi unga & hungriga & fulla av hybris.
Nu är vi vuxna & småfeta.
Julbordet består av det som i Sotlugg & Linluggs gommar anses som gott.
Gåslever, ostron & skinkor från Italiens sköna land...
Eftersom julaftonen aldrig når sitt kulmen, så som tex nyårsaftonen gör, så känns denna högtid en smula diffus...
Bäst att redan tidig eftermiddag börja med grogg, resonerade vi...
& Monopol.
Detta Judas av familjespel.
& familj är vi ju denna välsignade afton.
Undertecknad spelar stilfullt med chapoklacken.
Frugan, sirligt, med pjucket.
Det börjar finfint.
Med Machiavellis "Fursten" nyläst bakom örat så kan ju detta inte gå fel!
Vi flanerar avslappnat på Hufudstadens alla gator.
Frugan hamnar i arresten & jag ler i mjugg & prisar min medborgeliga ärlighet & mitt stoiska avståndstagande från skumraskaffärer.
Satsar delar av mitt, för stunden, osinliga kapital på lokaltrafiken.
Det byts lite hundralappar emellan oss.
Någon vinner andra pris i en skönhetstävling.
Någon får utdelning för väl ifyllt korsord...
Solen skiner, fåglarna kvittrar & vi vill inget annat än att ha en gondol uti Nordens Venedig.
Jesu födelse avlöper stilla & vi drack,
Gula änkan, ack, ur vår chapoklack...
Det klirrar i kristallen & Sotlugg & Linlugg somnar i ett moln av rökelse, guld & myrra.
Dagen efter är en stängd & förbjuden dag.
Vi vill helst äta salt & majonnäs på norrländsk snabbmatskedja, men på grund av det röda i almanackan så får vi vackert nöja oss med rester & rosé vin.
Kartellspelet fortsätter.
Något har hänt under natten.
Det är som om Sotlugg har manat fram gastar från sitt forna hemland & hon klär sig nu i Pinochets gamla avlagda paltor.
Plötsligt så förvandlas min motståndare till en första klassens krösus.
En magnat som är ruskigt bevandrad i marknadsekonomi.
Den nyförlöste despoten styr nu spelet med järnhand.
En totalitär stämning sprider sig över lanshövdingehusen på, den förr, så lyckliga gatan.
Denna förvandling sker omärkligt & snabbt.
Linlugg spelar oplanerat & affektivt & håller som bäst på att pimpa Söder, då Sotluggs autokrat dyker upp från ingenstans.
Resten av dagen minns jag bara som en dimma av böter, konkurser & ohemula hotellhyror.
Pjucken är nu sämskinns polerade & klädda i damasker med knappar av den ljuvaste pärlemor & bryr sig inte ett dyft om att den, numera blankslitna, chapoklacken försöker sig på en gemensam oppotionsyttring bland dom gamla söderkåkarna.
När både tunnelbanan & vattenverket är satt i ur spel så utropar Pinochet lyckligt:
"Gud, vad roligt! Jag ska börja anordna spelkvällar!!"
Jaja, tänker Linlugg & går till soc.
"Tjena assistenten.... "
Hon är producent.
Undertecknad är aktör.
Sen ordnade hon den bästa överraskningsfödelsedagsfesten någonsin, så nu är allt glömt & förlåtet.
Vi talar alltså inte mer om Narvavägen...
Jag & frugan firar alternativt.
Vi gjorde det en gång förut för himlans massa år sedan.
Då var vi unga & hungriga & fulla av hybris.
Nu är vi vuxna & småfeta.
Julbordet består av det som i Sotlugg & Linluggs gommar anses som gott.
Gåslever, ostron & skinkor från Italiens sköna land...
Eftersom julaftonen aldrig når sitt kulmen, så som tex nyårsaftonen gör, så känns denna högtid en smula diffus...
Bäst att redan tidig eftermiddag börja med grogg, resonerade vi...
& Monopol.
Detta Judas av familjespel.
& familj är vi ju denna välsignade afton.
Undertecknad spelar stilfullt med chapoklacken.
Frugan, sirligt, med pjucket.
Det börjar finfint.
Med Machiavellis "Fursten" nyläst bakom örat så kan ju detta inte gå fel!
Vi flanerar avslappnat på Hufudstadens alla gator.
Frugan hamnar i arresten & jag ler i mjugg & prisar min medborgeliga ärlighet & mitt stoiska avståndstagande från skumraskaffärer.
Satsar delar av mitt, för stunden, osinliga kapital på lokaltrafiken.
Det byts lite hundralappar emellan oss.
Någon vinner andra pris i en skönhetstävling.
Någon får utdelning för väl ifyllt korsord...
Solen skiner, fåglarna kvittrar & vi vill inget annat än att ha en gondol uti Nordens Venedig.
Jesu födelse avlöper stilla & vi drack,
Gula änkan, ack, ur vår chapoklack...
Det klirrar i kristallen & Sotlugg & Linlugg somnar i ett moln av rökelse, guld & myrra.
Dagen efter är en stängd & förbjuden dag.
Vi vill helst äta salt & majonnäs på norrländsk snabbmatskedja, men på grund av det röda i almanackan så får vi vackert nöja oss med rester & rosé vin.
Kartellspelet fortsätter.
Något har hänt under natten.
Det är som om Sotlugg har manat fram gastar från sitt forna hemland & hon klär sig nu i Pinochets gamla avlagda paltor.
Plötsligt så förvandlas min motståndare till en första klassens krösus.
En magnat som är ruskigt bevandrad i marknadsekonomi.
Den nyförlöste despoten styr nu spelet med järnhand.
En totalitär stämning sprider sig över lanshövdingehusen på, den förr, så lyckliga gatan.
Denna förvandling sker omärkligt & snabbt.
Linlugg spelar oplanerat & affektivt & håller som bäst på att pimpa Söder, då Sotluggs autokrat dyker upp från ingenstans.
Resten av dagen minns jag bara som en dimma av böter, konkurser & ohemula hotellhyror.
Pjucken är nu sämskinns polerade & klädda i damasker med knappar av den ljuvaste pärlemor & bryr sig inte ett dyft om att den, numera blankslitna, chapoklacken försöker sig på en gemensam oppotionsyttring bland dom gamla söderkåkarna.
När både tunnelbanan & vattenverket är satt i ur spel så utropar Pinochet lyckligt:
"Gud, vad roligt! Jag ska börja anordna spelkvällar!!"
Jaja, tänker Linlugg & går till soc.
"Tjena assistenten.... "
Hon är producent.
Undertecknad är aktör.
Sen ordnade hon den bästa överraskningsfödelsedagsfesten någonsin, så nu är allt glömt & förlåtet.
Vi talar alltså inte mer om Narvavägen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)