Var är Guran?

När jag i min vitblonda ungdom gick med i Fantomen klubben, så stod det att medlemsskapet var på livstid.
Jag fick kortet med chiffern till Fantomens hemliga språk.
Beställde godamärket ringen, berlocken, pinnen & Fantomenkalsongerna (fungerade fint som badbyxa) denna enklare shopping tog hela min barnstatistlön i anspråk.
Berlocken är det enda som finns kvar...
Men som skriften sa, så är jag bunden till denna förening tills döden skiljer oss åt.
I dagsläget går jag ibland klädd som en vanlig kvinna på gator & torg.
& funderar på att det är långt mellan utskicken från Fantomenklubben.
Vem har hand om dom?
Gissar på Guran.
För ni har väl inte övergivit mig?
Förgät mig ej du store Fantom.
Du gav mig ditt diplom.
Alltså är jag din i evighetersevighetersevighet.
Jag ser det som ett heligt förbund.
Som ett litet äktenskap...

Skolk fas 1

"Hej!
Det här är Bleknosens mamma som ringer.
Bleknos kan inte skriva längre pga att hennes huvud oväntat fylldes av sirap.
Hon är just nu på läkarinrättningen för att tjata till sig hallicuogen meducin som sätter fart på hjärnspökena igen...
Hemläxor & dylikt skrivs in på kommentarer så ska jag vidarebefodra det.
Vi hoppas på ett tillfrisknande veckan som kommer.
Mvh Bn s goda Moder"

Som en killing utan gäng

Jag har alltså mött honom.
Den forne kaffekokaren.
Den mobbade sängvätaren.
Killen som är full av revanchlystnad & harm.
Vi kan kalla honom "Kanoncastaren"!
Kanoncastaren bjöd in Bleknos till en enklare provfilmning.
Hurra & lycka. Hopp om existensberättigande & sekiner!
Denna provfilmning var dock inte för någon specifik roll, utan Kanoncastaren vill bara sondera terrängen i Västra Götaland.
Jag fick en text mig tillmailad & diverse regler som Kanoncastaren tycker att det är viktigt att tänka på vid en provfilmning.
Efter första genomläsningen av detta masterpiece fattade jag nada.
Med god vilja & en sjuhelvetes fantasi, så kunde man vagt ana en historia bakom dessa ord som doftade tidig nittiotalssåpa.
Jag gick dit, påläst & sökajobb trevlig.
Det verkar bra. Fin lokal. Trevlig & bra motläsare. Allt hade flutit som honung en högsommardag om inte Kanoncastaren själv hade varit där.
Sicken party pajare!
Maken till oartighet.
Ett bemötande som han själv nog skulle kalla för proffetionellt, men som föremål för bemötandet, måste kalla intet annat är ohyfsat.
Slyngelaktigt.
Under den förskräckliga halvtimme som denna "provfilmning" pågick så lyckades han kasta så mycket smuts, förolämpa så till den milda grad, att Bleknosen än i dagsläget knaprar novalucol.
Han äger attributen. Skäggstubben, slappa tröjan, dyr jeansen, samt ironiska skor & scarves.
Armarna är pyntade av spretiga tatueringar som han själv nog skulle kalla konst.
"Alltså det föreställer ju ingenting. Ironiskt & provocerande va?"
Nja...
Han kan allt!
Casta, regissera, skriva manus, you name it!
"Alltså, i film kan man ju klippa." Informerar han förnumstigt.
Livsfarlig kille att ge en maktposition. Ty han härskar genom kval.
Byrålådan är full av filmmanuskript, hjärtat fullt av längtan.
Varje kväll tummar han på filmfestivalskatalogen.

"Snart. Om en vecka. Då blir jag kung i baren. Ska knyta kontakter. Till varje pris.
Tänk att få stå vid baren & plötsligt höra en röst "Kanoncastaren! Det var länge sen!!"
Att få stå & slänga käft med Reine Brynolfsson... eller kanske Peter Andersson. & hur dom presenterar mig för en berömd regissör som kanske heter Alfredsson i efternamn. "Är det du som är Kanoncastaren? Hört jävligt mycket gott om dig." & brudar som kommer fram till vårat bord, fan vad lätt det går... "Äh, jag är ju inte bara castare utan jag regisserar & skriver manus &så... Har några jävligt spännande grejer på gång..." Hinka bira. Snacka film. Kolla brudar. Garva. Fan, vad lätt det går..."

Det är ingen som någonsin mera ska doppa Kanoncastarens huvud i en ospolad toalett. Ingen som hånar hans läs & skrivsvårigheter. Ingen brud som nobbar när han har så mycket att erbjuda.
Hans väsen törstar efter den makt & inflytande som skolgårdens demoner hade på hans arma barna år i, låt oss säga Falkenberg...
Byrålådan full med filmmanuskript, hjärtat fullt av längtan.
Hur som haver så tycker jag att Kanoncastaren är fel man på fel plats.
Han är otrevlig & dryg.
Hade jag ett filmbolag så skulle jag passa mig noga för att ha Kanoncastaren som repesentant.
Sharlatan
hela dan!
Varje ruttet lingon som du kastar på någon annan får dig att växa, vi fattar det Kanoncastare.
Men skärp dig.
Du är vuxen & borde kunna kosta på dig en smula ödmjukhet.
Du borde släppa en fis & inse din begränsning.
Ty du är blott en killing som letar efter ett gäng.
Men betänk att stygga killingar få stå i spiltan mol allena...

Så triggas en Argbigga

Mitt egentliga namn var upptaget.
Så jag får väl kalla mig för "Förgrämda Blygden".
Det låter bra.
Lite etno sådär.
Lite indianskt...
Innan den "Förgrämda Blygden" började blogga så hade jag max läst kanske sju olika skrivforum. Det som slog mig då var att det var mycket tårar & jämerdal.
Ett jäkla gnäll helt enkelt.
Nu har även jag i min glåmiga grämelse kommit dit!
Ända fram!
Här ska gnällas!
Så det står härliga till!
Det som min själanöd triggas av, är väl främst dom vanliga gnällämnena.
Inget jobb, inga pengar, ingen släkt som kan rädda mig. Allt jag äger är mina kläder osv...
Den Förgrämda Blygden är dagen till ära, arg som ett bi.
På allt.
Förakt & avund parar sig fint med rädslan & depressionen.
Plötsligt vakna en morgon & vara den man aldrig ville bli. Sugen på barbitaler & tequila undrar man rosenrasande om lyckokvoten är full.
För visst finns det väl en lyckokvot?
Jodå, när man har fått fint & börjar känna sig nöjd som en skånsk godsägare, då ramlar en rostig takpanna ner i din panna & inget blir sig likt igen. (Gammalt tallskogsordspåk)
Svårt att se på nyheter & läsa böcker pga att allt är så sorgligt & orättvist.
Kan inte glädjas åt vare sig andra eller sig själv.
Ingenting är roligt.
Imorgon ska Förgrämda Blygden provfilma. Det är ju egentligen festligt & härligt. Men jag hoppas intensivt att få kräksjuka under natten så jag slipper.
För det är ingen idé man försöker, för det kommer ändå aldrig att gå!! (Gammalt granskogsordspråk)
Funderar på att tröstäta en ost & sedan ligga på lit de parad & tomglo & tänka katastof alt arg tankar.
Full av harm & ödslighet ska jag nog kunna hitta ett litet ljud som jag kan ligga & irritera mig på.
Arg som ett bi
kommer jag att förbli
Medans Ågren står i fönstret & kikar på mitt bord
Gyllene är hans törst, skål min bror
Skål för denna skuta...

Utflykt

Hon & AkrylAmid inser att dom behöver semester.
Dom behöver gå på tur.
På norskt, oreflekterande manér.
Dom kan inte enas om en slutdestination, så det är bäst att landa någonstans inom droskbilsradie.
Hennes promenadskor är spruckna i lädret.
AkrylAmids är nyare.
"Dom säljer inte engångsgrillar i januari" konstaterar hon på närköpet.
"Inte kräftor heller" konstaterar AkrylAmid.
Då blir man inte sugen på någonting & får avbeställa droskbil & får tänka på säsongens primörer...

!

"En sån eländig liten Bleknos!" sa trollet...

Immortal imagination

Jag låtsas!
Jag har alltid låtsas.
Kanske därför valde jag mitt yrke.
Pga låtsasheten.
Kan bli så in i bänken fascinerad av någon som låtsas bra.
Det bästa med att låtsas, är just att man låtsas.
Plötsligt kan jag bli den jag vill.
En modig.
En orädd.
En sån som tänder grillen i det mäktigaste spöregn.
Den som hissar segel mot främmande land.
Hon som är navet i förförelsen.
Dottern som ärvde omvårdnaden.
Systern som bar dig över ett berg.
Den underbara, uppblåsbara...
Hittepåt get oss en chans till. En chans att förså & upprätthålla.
En chans att låtsas att Ryska postens regler är dom mest omutbara.
En chans att tro att det vi ser faktiskt hände...
Nåja, höga kindben & sekiner på kontot är ju otäckt overkliga i våran överkommelse.
Låt oss låtsas.
Ty jag älskar detta medel.
Det är min luft.
Är min rök...

Living in the house that Jack built

Ibland blir jag alldeles gråtfärdig!
Det är ofta när jag blickar ut över ett snötäckt samhälle & plötsligt får syn på en skruv.
Då kan jag börja tänka på hur någon hittade på skruven.
Vart just den skulle sitta.
Vilken uppggift skruven skulle få för hela konstruktionen.
För att inte tala om hela konstruktionen.
Som är påhittad för att göra vårt uppehälle på jorden en aning enklare, hur den har tillverkats, monterats & används. Hur den fylldes med pålitliga skruvar.
Av den rätta storleken.
Hur såg det ut i skruvfabriken?
Hade alla likadana arbetskläder?
Fanns det en kaffeaoutomat där?
Var den ny & serverade macchiato eller var det den gamla modellen där det godaste som bjöds var citronthe?
Eller det var ju inte the, det var ju socker med någon E-arom av solmogen citron från Italiens sköna land. Detta sprutade man hetvatten på & drack som the.
& det sprutade verkligen!
Fanns ett otroligt tryck i den lille gynnaren... Både kaffe & skållhett thevatten hotade med att skvätta ilsket på dina fingrar & flata.
Har dom det så i skruvfabriken?
Hela arbetsstyrkan kanske har små, små brännmärken på händerna efter förmiddagsfikat.
Vem bryr sig om det?
Visst svindlar tanken?
Jag tycker att det är ett under att saker & ting överhuvud taget blir påkommna & uppförda.
Hus till exempel.
Det kan se lätt ut. Men tänk vilken planering. Att alla mått stämmer. Att alla skruvar finns på plats. Broar, som växer upp ur haven & sammanbinder land. Allt detta gjutande. & mätande. Det är viktigt att man mäter rätt, att riktigt & stryktåligt material används. För att inte tala om elen! Den ska ju &så rymmas. Måste fixa så elen får plats. Vart tillverkas alla små blykulor som vi behöver? Isolering. Är det rätt mått på skruven? Tänk om det blev slarv, då måste vi börja om. Grävskopan, vart kommer den ifrån? & alla delar som byggde grävskopan? & dom maskiner vi måste uppfinna för att kunna konstruera grävskopan? & alla maskiner som behövs för att tillverka dom maskiner som tillverkar grävskopor som gräver i den bördiga mullen som består av det stoft som en gång var en människa som innan död & trasiga knän, som innan maskförlupen gravvila kanske jobbade på en skruvfabrik & drack cirtonthe & funderade ut en skruv som skulle passa i ett litet hål av rätta mått, som den lilla skruven som jag råkade få syn på just nu, mitt i det snötäckta samhället.
Svindel.
Hjärnan går varm.
Ögat blöts av en tår när jag tänker på skruv, that killed the rat that ate the malt.
Who lived in the house som du vet vem byggde.

It´s my party and i cry if I want to, cry if I want to

Jag ska ha kalas imorgon.
Festliga vänner ska komma hit & dricka vin & äta ost.
Jag vill så gärna att det ska bli lyckat, att tårtan räcker.
Hur mycket ska man städa?
Ska jag utplåna det privata & låtsas att jag är minimalist?
Eller ska jag stå för att jag bor & lever på detta viset?
Jag vill ju bara att det ska vara lika ljuvligt som i din barndoms syrenberså.
Jag vill mata er med mogna slånbär & kamma ert hår med en borste som inte idkar slitage på kalufsen.
Konsten hänger snett & är inte ramad.
Titta inte i översta byrålådan om du inte vill veta vem jag egentligen är.
Det finns korv & ost & vin på dunk.
Jag har bara fem stolar.
& pallen "Redig", & en soffa, & en fotölj, & sexhundramilijoner kuddar.
Jag kanske inte orkar dammtorka allt.
Jag har pirr i magen.
Så som sig bör innan en bättre bjudning.
Jag längtar efter er.

The big ashamed sleep

Jag kommer aldrig att erkänna!
Ni kan anklaga mig hur mycket som helst, lägg mig på steglingshjulet, men jag kommer aldrigaldrig att erkänna!
Aldrig!
Hör ni det!
Om man ringer till mig, sent på natten eller arla morgonstund, & ställer frågan: "Sover du?"
Då kommer ni att höra mig kvittra "Nehej då! Jag ligger bara & läser!"
"Sova? Jag? Jag sover aldrig! Jag är jämt vaken & pigg som en liten ekorre. Behöver max tre timmars sömn per natt. Jag kan knappt vänta att få vakna igen. Laga mig en god frukostgröt & ta itu med den härliga dag som jag fått mig till skänks. Hoppas att få sol på lilla nästippen, när jag sjungande med min rena, klara sopranstämma kastar mig ut i livet med en satans espri!!!!"
Sanningen är denna: Jag sover.
Så ofta jag kommer åt.
Man skulle nästan kunna kalla det min hobby.
Sömnen kommer alltid i första hand.
Mat? Sex? Det bortprioriteras för en riktigt god sömnsession.
Däremot har jag fått för mig att det inte är fint att narkolepsia länge & ofta. Min hobby har alltså blivit en kvarnsten runt min hals.
& i mitt nyårslöfte skulle ju skammen få mindre innebörd, så det är väl lämpligt att befria favoritsysselsättningen till att börja med...
Jag har under några dagar forskat på ämnet sömnskam. Den sömnform som dom flesta har kymig erfarenhet av är "Soffsömnen".
Man somnar helt enkelt på soffan.
"Sover du? Ska du inte se filmen? Om du ska sova är det väl lika bra att du lägger dig i sängen!"
Varför får man inte ligga kvar? Varför är det så fel att somna till filmen? Den kanske inte är så bra...
Jag kan inte rekomendera en hel natt på soffan, men några timmar är helt underbara. Då kan man väl få ligga kvar? Utan att bli ifrågasatt.
"Sover du??"
"Nej, jag bara vilar ögonen." är mitt standarsvar. Ingen har hittills trott mig...
"Mäh! Du sover ju visst!"
Det är klart jag gör!
Låt mig vara! Det är ju inte så att jag ligger & skjuter heroin eller masturberar på offentlig plats, jag bara vilar mina ögon. Jaaaa! Jag sover! Låt mig sova!
Jag har investerat en del pengar i min hobby. En stor fin säng som jag har fyllt med bisarrt många kuddar & täcken. Mitt eget sömnrike. Dit drar jag mig undan renskrubbad & trött. Där skapar jag drömmar bättre än livet självt. There is my kingdom!
Undertecknad har hela sitt liv varit maken till sömntuta.
Läkare har tömt mig på blod för att lura ut varför flickan i sagan sov sig genom årstiderna.
Det finns inget fel.
Bleknosen bara är sån.
Sovlibidiös.
Nu måste jag bege mig till mitt underland för att ögonen är trötta, så trötta...
Men jag sover icket!
På sin höjd ligger jag väl & läser...

I create some good disgrace

Jag gillar nyårsafton!
Nyårsafton är en redig högtid.
Man vet när den börjar & man vet när den slutar.
Annat är det med jul & påsk. Dom verkar hålla på i evigheter med annandagar & tjugondagar. Långdagar & otursdagar.
Nyår är mer i min smak.
Man samlar ihop några fina.
Klär sig i sin tjusigaste toalett.
Äter mat som faktiskt är god.
Får pussar & kramar & bubblor i gommen.
Perfekt.
Det finns en nyårsdag som är stilla & röd då alla utan skam kan erkänna att man visst druckit gränslöst & tänker tilbringa dagen i sängläge. Det är liksom okej på nyårsdagar.
Själv sov jag på en soffa i stans vackraste lägenhet.
Promenerade hem med klackiskorna i en midnattsblå Systemetpåse & kaninpälsen runt axlarna. Krackelerad make up på blekkinden.
Likt Babylons Sköka med en doft av cubansk cigarr i den falnande håruppsättningen.
Jag var glad & det kändes nystartat & friskt.
Då slog det mig att jag inte avlagt något nyårslöfte.
(Jojo, vid 01.15 lovade jag visst att jag skulle se till att köttsalladen blev accepterad på matvarumarknaden...)
Men liksom inget viktigt & betydande...
Dessutom vet jag mina gränser. Kan mina tak & ribbor. Är därför lite försiktig med just löften...
Idag kom jag på det.
Jag ska sluta skämmas.
Det höll i ungrefär en halvtimme, sen var jag med tankarna i skamburken & nallade.
Nu har jag suttit & tänkt mina värsta skämstankar i fem timmar.
& gud, som jag rodnat!
Men å andra sidan så behöver jag ju en smula färg i ansiktet.
Vi får väl se hur det går...