Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun

Vi lever inte i ett patrikariat!
Tänk att man lär sig nya saker varje dag.
Denna torsdag 2011-11-24 fick jag på den hårda vägen lära mig att fadersväldet blott är dikt & förbannad lögn!
Så där ja!
Där fick hon något att fundera på.
Jag fick även en kortfattad lektion i hur himlans synd det är om män.
I allmänhet.
Vita, rika & hetrosexuella i synnerhet.
Visste vi om att män är så förföljda & utsatta att dom har gått om både judar & muslimer på diskriminationsskalan?
Visste vi om att männen dragit det absoluta nitlotten i universums tombolahjul?
Visste vi att män idag lever som slavar, omyndigförklarade, i det folkhem som dom så tappert byggt upp?
Nä!
Det hade vi faktiskt ingen aning om!
Men nu när man hör det så...
Detta matriarkat som vi kvinnor har tjatat oss till har gjort männen så illa, så illa.
Det finns faktiskt kvinnor som slår sina män!
Det finns faktiskt kvinnor som åker till det djupaste Afrika för att knulla underåriga män! (Förlåt, bli knullade av, ska det nog stå... Ja, du fattar varför...)
Det finns hemliga armér av otacksamt kjoltyg som bara vill mörda & lämlästa & inte alls bevara världsfreden!
Sagt är sagt kommer aldrig mer igen klick lås dubbellås!
Ja, där dog ju den diskussionen.
Finns det en diskussion överhuvud taget?
Bleknos är trött.
Bleknos vill inte vara med.
Bleknos är hjärtligt less på patriarkat, som inte finns. Våldsbrott som inte syns. Idioti & våldtäkter.
Alla män är inte våldtäktsmän.
Nej.
Det är klart.
Hur fan skulle det se ut.
Ingen har sagt det.
Men tvinga mig inte att gå runt att känna tacksamhet inför detta självklara faktum.
Debattören Sören (vi kan kalla honom så) spottade giftgrodor till höger & vänster, som vore vår domedag nära.
"Sluta nu", vill Bleknos säga "Du gör alla ödsliga & tomma i hjärteroten."
Men han fortsatte med oanad espri.
Det oroväckande är att han nog ser sig själv som en liberal libertin, medan vi andra bara ser den galne insändarskribenten iförd Ring P1 keps.
Debattören Sören har fått mig på ett ledset geupp humör.
Plötsligt slår det mig att jag bor i ett land vars främsta exportvara är en  bok som heter "Män som hatar kvinnor".
& en man gör verkligen det.
Jag mötte honom ikväll.
Det enda jag kan säga är:
"Simma Pär! För du är ute på jävligt strömt vatten..."

Förmäten fabulisering. Eller: Atthaförmyckettid

Ibland är det som om den vita bilen förföljer mig.
Ibland är det som om andra balkongen på huset mitt emot tänder sin lampa samtidigt som jag.
Ibland anar jag ögonkast i nacken...
...eller ugglebarn i dymossen...
Ibland ägnar jag dagar åt endast svärmerier.
Ibland knackar det på luftslottsporten.
För det mesta inser jag att detta endast hemsöker mig på grund av ett behov att bli synliggjord.
&, för all del, en smula behövd...

Konsten att få nobben

Oya
Nda
Mde
Kámoj
Cám
Tsaa
Haw
Hawaa
Meley
Nee
Geen
Gai
Mah
Indi
Ankobi
Jo
Ne
Jok
Arangkwa
Iyanga
Yelem
Aydelem
Aye
Ie
Way
Cuwa
Ti
Nari
Na
Dah
Ma
Polyeda
Lay
Laa
Lela
Voch
Che
Nu
Daabi
Non
Nun
Iyat
Mam
Ba
Win
Aqa
Keawai
Janiwa
Jani
Janixay
Gata
Yox
Gila
Sinalubiri
Ahah
Nangwa
Enna Ayi
Yagam
Hais
Katiri
Yok
Queta
An
Aach
Koa
Koko
Nei

& så fortsätter det.
Dag efter dag.
Från världens alla hörn.

Ge mig den inte!
Ty jag vill icket ha den.

Nobben.

Unguis incarnatus

Är jag en kvinna som använder nagellack?
Passar det mig?
Ska jag ha rött mustigt med viss avflagnad?
Eller ska jag ha en fräch fransk manikyr & håret i en enkel hästsvans?
Se där!
Ännu ett val mellan den sedesamma jungfrun & den respektfulla skökan...
Som alla andra dagar, som alla andra val...
Det känns tryggt.
Det här med lacket är lite av en nagel i ögat för mig.
(Håll i hatten för här blåser det tydligen skrattvindar...)
Lösningsmedel, filmbildare, mjukgörare, färgpigment.
& en doft som lovar yrsel & beroendeframkallning.
Åh! Det luktar ljuvligt!
En litenliten flaska & en pyttefnaskig pensel.
Jättesvårt att måla prydligt.
Lite som målarböcker från barndomen. Där ett litet streck utanför linjen var lika med offentligt spöstraff...
Nej.
Visst ja.
Undertecknad nyttjade ju aldrig målarböcker.
Dom fördragna linjerna skulle visst vara hämmande för min kreativitet sades det...
Men i allafall: Nu är nageln målad.
Då måste Acetonflaskan fram.
Alla utanförfläckar måste suddas bort. (Acetonet doftar &så paradis & synd...)
Nagellack på golv & tak.
I bommullshår & på hemmakostym.
Lacket är inte riktigt torrt, men man känner ändå efter.
Då bildas exakta avbilder från ditt fingeravtryck. Ett på varje nagel.
Sen är det bara att vänta till stenhårdheten har inträtt.
Sen kan man i godan ro sätta sig i det dunkla hörnet & klösa bort alltihop!
Bita, riva, sarga, rista,rafsa & krafsa.
Klösa in små mönster i väggar & hud med nyförlista nagelstumpar.
Stopp & väx är besegrat redan i den tidiga bardomens ljushylta dagar, som doftade multivitamintabletter & morgonurin.
Korta stumpnaglar rengörs från fängrester av det ljuvliga acetonet.
Svider i lite i sår & sprickor.
Men så rent det blir!
Jag vill vara en nagellackskvinna!
Med glitter & hela nagelband.
Med långa hygieniska naglar.
Naglar som det inte fasnar ebolavirus & trollträck under.
Men mina mjuka naglar måste vara korta.
Annars vill dom riva mina läppar blodröda.
& sådanda ticks anses ju nuförtiden som extremt oattraktivt...