Mögets mysterier del 3

Jag behöver verkligen inte den här riskokaren!
Detta var några år sedan & riskokaren hade vandrat runt i familjeleden som ett oönskat styvbarn.
Omständlig & oanvänd.
Jag tänkte göra mig av med detta otympel en gång för alla.
Kollade på Facebook & hittade en grupp där man kunde skänka bort allt från lovikavantar till takamaturer.
La smidigt upp en annons & vips så stod två dreadlocksbehängda, glada studenter utanför min dörr för att hämta kokaren & ge den ett nytt, kärleksfullt hem i deras råristörstande kollektiv.
Det här gick ju gesvint tänkte jag & lade genast ut en anonns på microvågsugnen från sent åttiotal.
Vips så var även denna hämtad & feng shuin stod högt i tak i prinsesshålan!
Sedan gick åren & inte förän mina antika köksstolar förvandlades till brasved, kom jag att tänka på denna eminenta grupp igen.
Eftersom ekonomin var, det man med underdrift kan kalla, skral.
Döm om min förvåning när jag hälsar på på bortskänkessidan & inser att här har det flutit vatten under broarna...
Sidan har annekterats av det omutligaste av matriarkat!
Massor med nya regler & i stil med vårt lands icket så charmerande politik, så är skänkes annonserna ett minne blott.
Nu ska här bytas!
Man vill ju inte gå back!
Man vill ju ligga i framkant & göra ett klipp!
"Keramiktroll med studentmössa bytes mot guldtacka eller Mulberryväska."
Agneta, Julia, Hillevi, Monika, Jenny & Jennie utgör den grupp som nu så högtidligt kallas "admin".
Nina, Susanne, Ulla & Nettan är deras närmaste underhuggare.
I stil med vårt lands icket så charmerande politik,så har vi nu lyckats vända något braigt & enkelt till något obegripligt & komplicerat.
Ju fler regler & förbud desdå mera skam & skuld.
& det blir nu Gruppens ledord & paroll!
Även denna Grupp, som på så många andra ställen där gammalt mög ska byta ägare, blir ett forum för maktutövning för dom osedda.
"Benjaminfikus bytes. Kom med förslag."
"Jag har tre turkosa kaffekoppar. Vill jättegärna ha lite grönt i lägenheten eftersom alla våra blommor dog då min autistiske son råkade tända eld på furusoffan som var ett arv från min fd sambos farmor. Vore så trevligt att kunna inreda lite mysigt med dom möbler vi har kvar & lite gröna växter. <3>
"Vad är det för märke på kopparna?"
"Ikea."
"Turkost är inte min favoritfärg. Kom gärna med andra förslag."
"Vi driver ett katthem & det skulle vara roligt att ha en Benjaminfikus i personalrummet."
"Jag gör mig av med fikusen eftersom mina katter älskar att klättra i den. Så det kan jag inte rekommendera..."
"Men den ska ju stå i personalrummet!!! Där får katterna inte vara eftersom det är många allergiker som jobbar hos oss!"
"Vad har du att byta med?"
"Vet inte riktigt. Säkert nå. Vad vill du ha?"
"Vet inte. Kom med förslag."
"Vill ha! Kan komma & hämta med en gång!"
"Det är ju kö. Kristin var först ju!"
 "Jag skrev inte "först till kvarn". Jag måste ju välja själv vem jag vill byta med!"
"Självklart lillgumman ska du få välja själv."
"Men är det kö eller inte?"
"Jag har 30 tomma tänstickaskar som gubben skulle tycka det va skönt att bli av med. Dom kan du FÅ av mig. Behöver ingen fikus."
"Ååååååå! V gulli du är. Men självklart ska du ha fikusen."
"Kan admin kontakta mig???"
"Är det någon som har en boxningssäck till min trettonårige son? Eftersom jag lider av hjärntrötthet & kroniskt trötthetssymtom så tar jag mig aldrig till stan:("
"Nej! Behåll fikusen du! För mig räcker det att glädja andra!:)"                                                        
"Nina, nu kapar du ju Aniks tråd. Skriv en egen annons!"
"KAN ADMIN KONTAKTA MIG!?!" "Om du inte vet vad du ska ha för den så kan du ju ta skott från den så att fler kan vara med:)" "Nä, då slänger jag den nog..." "Måste bara säga att det är jättedålig stil av dig Anki att hota med att slänga Benjamin fikusen! Det finns säkert många snälla människor i den här gruppen som behöver en fikus!"                                                                                         
"Styrkekram till Nina! Vet själv hur det är att leva med kronisk smärta efter en bussolycka 1992. Ha en trevlig ton mot alla. Det finns dom som har det jättetufft!!!<3 .="." alla="alla" anki="anki" att="att" av="av" bara="bara" beh="beh" br="br" d="d" den="den" det="det" dig="dig" du="du" ej.="ej." f="f" fikusen="fikusen" finns="finns" fler="fler" fr="fr" ga="ga" gruppen="gruppen" h="h" ha="ha" hota="hota" i="i" inte="inte" irjam="irjam" j="j" jag="jag" kan="kan" kert="kert" kramar="kramar" l="l" ligt="ligt" m="m" med:="med:" med="med" mot="mot" n="n" nbsp="nbsp" nga="nga" nger="nger" nniskor="nniskor" nog...="nog..." om="om" r="r" s="s" skott="skott" sl="sl" som="som" ste="ste" ta="ta" tack="tack" ton="ton" trevlig="trevlig" tted="tted" ttefina="ttefina" v="v" var="var" vara="vara" ver="ver" vet="vet" vill="vill"> "Mirjam, är du admin? Kan du kontakta mig?"
osv osv osv osv osv osv osv osv osv i all jämrans oändlighet!
Ja vad tror ni?
Kommer Ankis Benjaminfikus någonsin att få ett nytt hem i detta martyrium?
En ständig förskyllan.
Ständiga, krassliga offer, gnidenhet & anspråkskrav.
Hur blev det såhär?
Varför avslutas alla passivt aggresiva inlägg med ett hjärta eller en styrkekram?
Eftersom Gruppen bjuder på mer dramatik än den bästa eftermiddagssåpa, så har den blivit lite som en opiat för mig.
Hela kroppen fylls av en mycket märklig känsla som pendlar mellan gapskratt & den svartaste ågren.
Mellan välvilja & rått förakt.
Som ett inte helt lyckat rus.
Det blir sällan några byten gjorda.
Efter hundra trettiosju kommentarer & diskussioner om faen själv & alla hans kusiner & brorsbarn, så bestäms det att Benjaminfikusen ska byta ägare på tisdag klockan tio noll noll pip, vid Bäckepolsmotet.
Men då visar det sig att Laila, som skulle byta till sig blomsterprakten mot två handgjorda korgar från Thailand, inte har några pengar på sitt busskort.
Anki har fått ryggskott eller en tegelsten i huvudet, så hela byteshandeln ställs in för att åter upprepas några veckor senare.
Under skrik & bråk & tandagnisslan.
Perpetuum mobile.
Smaken av mög & makt i dom oseddas egen allians.

Kgb

Hon tittar på klockan & plockar fram anteckningsblocket.
Fyra minuter tidigare så har jag hört henne skoja friskt med vakmästaren.
Men nu har hennes pupiller vänts inåt.
Jag har inte gjort min läxa.
Är inte på något sätt konsekvent.
Slarvig & misantropisk.
Hon talar till mig mjukt & irriterat.
Så som man bör till de debila.
Ser att hon gäspar med stängd mun för varför skulle annars hennes ögon tåras så plötsligt?
Näsvingarna utvidgas & salt vatten stiger upp i vrårna.
Lyssna, speja, trippa fram på tårna.
Fram-på-tååå-rna.
Trippa fram på tårarna?
Nej, duktig & bockig går med raska raka steg!
Jag vet att mitt öde tråkar ut henne.
Dödar hennes själ.
Så blir det när man talar sanning....

Ps. Hennes blus är mycket vacker. Ds.

Dans på & runt om is

Med min barndom & dess ihållande frost i färskt minne, så beslutade jag mig att det var nog bäst att klä sig varmt.
Benvärmare, parkas, två halsdukar & skinnmössa med öronlappar.
Döm om min förvåning när jag väl på plats inser att dagens ishallar inte alls är så där tundrakalla som dom var i min glada ungdom.
Det skall sägas att det var många långa ljusår sedan som jag satte foten i en sportanläggning.
En ishall.
Men i afton tog jag tag i hela det gamla konståkningstraumat & gick på hockey!
Vi var där & hejade på nr 27.
Fast jag hejade i hemlighet på nr 11 i motståndarlaget.
Nr 11 var Bambi.
Höll sig i bakgrunden, ramlade helt utan anledning, råkade välta motståndarmålet & åkte in i domaren.
En vinnarskalle helt i Bleknossmak!
(Vinnarskalle är det värsta ord jag vet. Vinnarskalle & styrkekram. Ja, sån är jag...)
Jag lärde mig massor av tecken.
När domaren mimar "Den sovande faraon", så betyder det att någon har knuffats lite utan anledning.
När domaren mimar "Det randiga flygplanet", betyder det typ "Fortsätt spela".
Lite så...
I pausen köpte vi rc cola & kaffe med delicatoboll & allting var mycket trevligt.
Men efter två akter ishockey så var jag mättad på tävlingsupplevelser & spatserade hemåt.
Tänkte på att jag aldrig lärde mig åka skridskor.
Tänkte på den utkylda ladan i bardomens by där redig, norrländsk skidskoträning gick av stapeln.
Tänkte på min gula Jofa hjälm som skavde.
Tänkte på att min Moder Courage målade stjärnor & månar på mina konståkningsskridskor som för att göra plågan mildare.
Tänkte på att Tommy Andersson, ledaren för ishockeyspelande pojkar, satte upp skylten "Inga tjejor på isen".
Någonstans i den kalla ödemarken vid Luleås brusande älv, stod det en murken lada med tillhörande skridskobana, eller hockeyrink om man hellre vill det.
& på ladans falurödsflagnade vägg så hade den manligaste av förebilder skrivit detta humanitära budskap med en spritpenna köpt på Domus kontorsavdelning.
"Inga tjejor på isen"
Varför inte då, kan man ju fråga sig...?
Jo, det visade sig, förklarade Tommy Andersson medans han flådde en älg, att tjejornas skridskor hade taggar längst fram & dessa taggar sabbade isen nåt så alldeles förbannat & gjorde att hela hockeylaget ramlade åt höger & vänster & att han, som den siste entusiasten av vintersport skulle bli tvungen att spola om hela helvetes isplanen!!!
Phu!
Så var det med det.
Den kvällen åkte jag & min bästis skridskor frivilligt.
Ivrigt påhejade av våra mödrar hävde vi oss upp på taggprydda tåspetsar & trippade likt döende svanar fram & tillbaka på den dyrbara blankisen.
Sen gick vi hem & åt korv.
Efter det åkte jag inte skridskor igen.
Inte så mycket på grund av Tommy Andersson.
Mest på grund av att isdans inte låg inom mitt talangområde.
Däremot så stod jag en hel vinter, den kallaste vintern i manna minne & hängde vid denna könspolitikens isplätt.
Frös brallorna av mig & trånade efter vapenhandlarens son.
Ja, jag säger då det.
Köttet är allt bra svagt.
& genomfruset...

Judas testikel

För det första så måste jag punga ut med bra mycket stålar för att du ska bli min.
Jag har tryckt försiktigt vid fäste.
Jag har varsamt hållit dig i min hand & känt ditt svala alligatorskin mot min handflata.
Är du hård & avog lägger jag dig på ett vackert fat & ger dig den tid du behöver.
Är du mjuk & medgörlig så skyndar du mitt snålvatten.
Men varje gång vår ljuva förening skall verkliggöras, så är du brun & osmaklig på insidan!
Varför?
Varför?
Du obegripliga mognadsprocess!
Snart orkar jag inte ta hem dig längre, du Judas av salladsfrukt.
Kommer från & med nu att lämna kvar dig i matvaruaffären.
Ligg där du & förmultna.
Bland tomater & isbergs, med din knottriga yta.
Detta blir min hämd.
Avocadodjävul.

O Helgas natt

Helig.
Lyckosam.
Vigd åt Gud.
Jag bär mitt namn med skam.
Delila hade passat mig bättre.
Jag läser er som en öppen bok, eftersom en en vis kvinna bör vara på sin vakt.
Det var ni själv som sa det efter att ni hade hållit prostitutionen högt.
Högt & högt förresten...
Hållit den om axlarna den om axlarna iallafall.
Mellan klunkarna av ett smakrikt chablis.
Sen gick du hem.
Gå hem du med din ojämna tandrad & dina blankslitna glasögonbågar.
Själv går jag mot mitt öde.

Kättjans karneval

Det är festligt att klä ut sig!
Dom flesta blir på ett strålande humör när det vankas kostymbal!
Nu får kreativiteten spira!
Om än dock på Panduro nivå...
Vi förvandlas till rödskinn & kobojsare.
Brödrostar & hummrar.
Denna maskering skall kombineras med ett flak spirituosa & locka till kluckande, lyckliga skratt...
Men jag tycker mig ana ett visst ohemult jämnviktstillstånd angående utklädnad när det kommer till femininum/maskulinum.
Som snubbe kan man klippa några väl valda hål i ett uttjänat sänglinne, måla lite svart runt korpgluggarna med en whiteboardpenna, ta en sup, garva gott & vips så är man ett spöke!
Som tös är det lite knepigare.
För ett kvinnospöke måste vara erotiskt tilltalande.
Ett sexspöke.
En diaboliskt kåt liten myling som både har typisk spökkorsett & spökstilettklackar.
En spökigt röd mun med fuktiga. demoniska läppar.
Spökigt långa ögonfransar & spökhår som både har bott på papiljotter & tuperats till en spökig & sensuell volym.
Sen trippar det erotiktörstande lilla flickspöket iväg till maskeradbalen för att bli beundrad & sippa lågkaloricider med någon fnissig smak av caktus & kokos.
Sexig cowboy
Sexig sjuksköterska
Sexig militär
Sexig pilot
Sexig hora
Sexig sekreterare
Sexig hummer
Sexig clown
Sexigt barn
Sexig polis
Sexig spådam
Sexig haremsflicka
Sexig barnmorska
Sexig poet
Sexig mekaniker
Sexig gatustensläggare
Sexig bingoutropare
Sexig superhjälte
osv...
Annars kan man som kvinna alltid klä ur sig till Marliyn Monroe.
& då utan den där trista komplexiteten.
En raffig täckmantel som doftar blodskam & lättillgänglighet då är man hemma.
Då är man Hawaii.
Detta gör mig en smula frigid & vill helst bara klä ut mig till acne eller kroniskt trötthetssyndrom.
Som tur är så är inte min bekantskapskrets vidare road av förklädningssammankomster.
Detta tackar jag för
såhär i Oktoberaftonen...

Sorbét

Sorbét
Sorbét det e
Som en saftpaté
Sorbét

& den pyramidala paralyseringen

"En sån eländig liten Bleknos"
Sa det stora trollet Sertralin Ranbaxy & spottade i hennes melerade så hon blev alldeles freuktansvärt bergatagen!
När man är bergatagen så händer det inte så mycket.
Innerst inne i bergets hjärta ligger man mest på filtar & tomglor.
Ibland dansar älvorna förbi på den överviktiga televisionsapparaten.
Ibland äter man ljust bröd med trött makrill på.
Ibland läser man pappersark med ord på samlat i en pärm & kallas för litteratur.
Men för det mesta så tomglor man bara.
Lite dävet.
Lite enahanda sådär...
Men efter ungefär vid andra fullmånen så hittar man en liten näsduk med monogram som inte är ens eget & börjar försiktigt & ledbrutet torka trollträcket ur ögonaböj.
Då kommer den Dåligasamvetsenheten & knackar på bergaporten.
Dåligasamvetsenheten har en mycket välstruken skjorta & en blick kall som Piggelin.
Här har man legat i jökelvattnet & tomglott till ingen nytta & mening!
Nähä!
Upp & hopp & slå dom vingliga klackarna i gipsstuckaturen!
Feberyrsligt kastar man då sig handlöst ut i myrmarken för att göra nytta & vara bevänt.
Då kan det hampa sig att man skaffar tex en hemsida (www.caisastina.se),
spelar in en podcast (Kulturens abc),
anmäler sig till en kurs,
tar en dusch,
väcker liv i en slumrande blogg (Bleknosbeenbad.blogspot.com),
köper en guldsoffa & går med i en lägenhetsbytarsida på intranätet.
Ja, lite så...
Sen ber man en bön att en farbror är ens herre & man inte skall vilja ha, eller hur det nu var...
Skaffar ett twitterkonto där man heter Bleknos & önskar att bli förföljd.
Glömmer sina ensamma stunder & sätter sitt sista hopp till teknikens under...!
& idag 2012-10-01 så fungerar det alldeles utmärkt!

Puh...
Sicken röta...