Pretty woman

Sen är de det där med hotellen
"Hoppas att dom inte tror att du är prostituerad."
Säger han med den spefull blick som för att få mig att slappna av lite.
Jag visar min legitimation.
Helt oprostituerat tänker jag.
Dom frågar artigt ifall vi vill ha frukost på rummet.
Det vill vi.
& tycker jag mig inte se receptionistens nyfikna blick på mitt detkolletage, som om hon letade dom sedlar av olika valörer som borde finnas nedtryckta mellan mina brön.
Men där är tomt som i kyrkan.
"Aj fan!!!"
Säger han & tar bagaget & springer mot hissen.
Nickar mot ett gäng som sitter & ölar i lobbyn.
Han ställer sig bakom en pelare vid hissen.
Spänner ögonen i mig & mimar skyndanuförhelveterörelser med bägge armarna.
& jag,
jag trippar efter i lackstövlarna & pageperuken.
Vi har fått ett fint rum.
Ett stort rum.
Med badkar.
Jag slänger mig på sängen.
Han säger att han måste fixa en grej & travar ut genom dörren.
Såsar omkring lite.
& noterar att om en röker i fönstret så kan en bli skyldig 4000kr för sanering.
Plötsligt blir jag akut röksugen!
Men han tog visst med sig rumsnyckeln.
Slippery little bastard!
Lika bra det.
Då slipper jag att trava förbi receptionen igen.
Dom klarar sig så bra utan min osaliga ande där nere i lobbyn.
Kanske kan jag röka sentsentsent på natten?
Då alla har gått till sängs, rumsnyckeln är återburen & endast den lusige nattportieren kan döma mig...
Tja, förutom jag själv då.
Nu rasslar det till & Maestro är tillbaka.
Mycket gladare & med en pava whiskey i näven.
"Det var kollegorna där nere. Ville bara säga till dom att du inte är prostituerad utan bara en polare till mig. Vette fan vad dom skulle tro annars..."
Plötsligt så börjar alla ord på P & risken att en överårig man skulle vara bästis med en blondin, lika gammal som hans mellandotter, är ju inte direkt överhängande.
Vi ligger på sängen & sippar på starkspriten.
Skrattar lite.
Knullar lite.
Väntar lite för länge med att äta middag.
Blodsocker som rasar häftigare är amerikanska jättevattenfall!
"Vi måste äta."
Säger jag & letar kläder.
"Men jag kan gå & köpa käk så kan vi äta här på rummet."
Säger han & letar kläder.
Det låter ju i & för sig finfint, men jag hade ju tänkt att röka på vägen till bodegan.
Erbjuder mig att gå & köpa men det behöver jag absolut inte göra.
Han gör det.
Jag kan stanna här & bara....
.....vara?
"Köpte lite av varje."
Säger han & dukar upp ett, för hans ålder, mycket kreativt & påhittigt smörgåsbord.
& vin.
Flera flaskor.
Käkar.
Sippar lite vin.
Skrattar lite.
Knullar lite.
Jag vill bada. Han vill inte bada. Jag badar. Han somnar.
Jag tassar. Han snarkar. Jag kryper. Ner. I. Sängen. Bredvid. Honom.
Han säger sömndrucket att han inte kan andas utan undertecknad.
Sen snarkar han vidare & drabbas av en liten sömnapé.
Kanske är det jag som gör den?
Apén?
För utan mig kan han inte andas & utan rumsnyckel kan jag inte röka.
Min alldeles egna filtrerade andning.
Så jag öppnar fönstret.
Tänder en cigg.
Bröstvårtor som blir styva endast av Kalmars nattkyla.
4000 spänn hit eller dit.
Det kan det väl vara värt?
Att få andas


Ps. Denna text har inte heller någonting med Roy Andersson att göra.
      Absolut ingenting.
      Vad än dom ölhävande ämbetsbröderna i lobbyn säger, så har det ingenting med honom att göra!
       Roy, alltså.
       Ingenting.
                          Ds.

Scent of a woman

Det värsta var nog det där med parfymen.
Om jag vaknar upp i en äktenskaplig säng så bör jag lukta alkohol.
Hela dygdens kammare bör lukta av min fitta.
Mascaran bör vara inrullad som så smulor i mina ögonvrår eftersom min temperatur bör ha överstigit 38 grader celsius.
Lite stel i kroppen efter främmande madrass & med uttänjda ljumskar beger jag mig till rummet avsett för bad.
Tredje dörren till vänster om jag inte missbedömer mitt vinskadade minne.
Hittar en tops & tar i tu med ögonsmulet.
Gnuggar lite tandkräm på tänderna & fluorsköljer lite sådär på fjällvandrarvis.
Kissar & under toalettspolen så bryter jag mig som en fullfjädrad ficktjuv in i badrumsskåpet.
Där finns det inget särskilt.
Undrar lite försiktigt varför så många väljer att lämna kvar den lilla klumpen av saliv & oral rengörningspasta på den elektriska tandborstens batteriladdare.
Själv sköljer jag alltid nogsamt både tandborsthuvud & själva elektriska borstenheten & torkar noga bägge ting med den praktiska lilla handduken som hänger i jämnhöjd med tvättfatet.
Men det är ju olika det där.
Olika i olika kommuner liksom...
Det ligger ett örhänge på nedersta hyllan.
Ett i silver med rosa sten.
Men bara ett.
Hon har säkert tappat bort det andra.
Sicken liten slarva!
Jag har iallafall den goda smaken att tappa bägge örhängena.
Inte bara ett.
Håhåjaja så olika det är.
Liksom olika i olika kommuner...
Sen spolar jag igen för att dölja det lilla gnället & det lilla klicket då skåpet stängs igen.
Spol spol.
När jag kommer ut i tamburen så doftar det kaffe.
Det finns ingen mjölk & jag säger att det inte gör någonting & sippar artigt på morgongåvan.
Vi ska äta frukost på ett café därför att vår tid håller på att rinna ut, låter han mig förstå på ett gentlemanamässigt vis.
Han lämnar över tre hårnålar som är mina.
Ser att lakanen redan har skenat iväg till tvättkorgen.
Knixar till tvättkorgslocket med bredhöften.
Man vill ju liksom hjälpa till i grannkommunen, om jag säger så.
Han har redan fått på sig jackan & skorna.
Mina skor är högklackade & lite trixigare att få på.
När jag reser mig upp så står han med min jacka i näven.
"Vänta"
Säger jag & tar med en van gest upp min parfym ur väskan för att ta en dusch likt motorburen ungdom.
"Nej för helvete!!! Inte här!!!"
Min parfym kostar 850kr för 30ml.
Jag har sparat till den.
Den ska tydligen inte användas här.
Parfymdoft är alltså det nya svarta!
Läppstift på kragen är tydligen rysligt omodernt.
Inser att min frukost skall inmundigas till doften av fitta & en smula tandkräm.
Halvvägs ner i trapphuset så kommer han på att att han har glömt nycklar/snus/plånbok/cigg/testamente/C-vitamin brus eller något annat livsnödvändigt.
"Gå du. Vi ses vid busshållplatsen."
& allena går jag över innergården.
Tar fram 850kr, siktar två ordentliga sprut mot ansikte & hals.
Men det mesta försvinner i vinden...

Ps. Denna text har absolut ingenting med Roy Andersson att göra.
      Absolut ingenting alltså.
      Absolut
      Inget
               Ds.

 

Nyttor jag lärt på tejaterskola

Om det hänger ett gevär ovanför den öppna spisen, så måste det avfyras i akt tre.
Annars är det...!
.... fusk?

Nu på gamla dar...

Ibland ringer hon helt oväntat.
Nu senast från en rysligt modern trådlös.
Jag antar att det är en fiffig investering av hennes son.
Han som sitter på hispan & käkar tulpaner.
Nej, det var ju hennes man!
Konstigt, tyckte hon, när han vid hennes besök inmundigade blomster & kastade choklad & gröna druvor omkring sig.
Sen var det inget mer med det.
Det blir så ibland, säger hon.
Hennes son stängde in sig i ett mörkt rum.
Men kanske gick han ut en solig eftermiddag & köpte en rysligt modern trådlös till mor sin.
Han gör så ibland, säger hon.
Hon undrar var frisören är.
"Han är på semester." upplyser jag.
"Nä, menar du det?" säger hon.
Sedan tackar hon så mycket för revyn som jag gjorde tillsammans med Galenskaparna.
"Åååååååååååååååå! Du var ju så bra! Roligt att den även sändes på tv..."
Att det inte riktigt var så nödgas jag att upplysa henne om.
Efter en lång tankepause erkänner hon att hon kanske har snurrat till det där en smula...
Det blir så ibland, säger jag.
Sen berättar hon att hennes hår aldrig slutar att växa.
Att hon har flyttat till Avenyn.
nr 38.
Om jag går på Avenyn så kanske vi stöter ihop & kanske kan vi gå & dricka en kopp kaffe med något gott till.
Jag tycker att vi kan bestämma en dag då vi går & dricker en kopp kaffe med något gott till.
"Nej,nej,nej! Lilla barn inte ska jag ta upp din tid inte."
"Men jag skulle tycka att det vore jättetrevligt. Det är klart att du inte tar min tid. Du ska inte tänka så."
"Jaja. Jag tänker så ibland." säger den forna operettprimadonnan
"Jag vet. Jag med"
svarar jag