Kattguld

När jag var någon form av barn så fick jag den stora äran att en mulen höstdag, följa med min äldre & ljusår tuffare kompis, på "Teknikens Dag"!
På Teknikens Dag så fick man experimentera & pyssla för fulla muggar!
Måla & kladda. Lära & leva. Fria barn i undersökande process.
En mycket bra dag!
Bara tanken på detta sociala reningsbad gjorde mig en smula svag...
Men utmaningar är nyttiga & tuffekompisen var den mest åtråvärda, så jag hängde med.
Vi åkte till det stora stenhuset som läckte av kunskap & lek.
Undersökandet var i full gång!
På en anslagstavla stod alla experimentverkstäder pedagogiskt nedskrivna.
Vi valde docktillverkning med bas av flörtkula & skrot.
Van av mitt eremitleverne & min kreativa uppfostran så var detta skrotpyssel mig välbekant & dockorna blev både konstärliga & användbara.
Då kommer han.
Journalisten.
Som ska göra ett glatt reppotage om dom framtida folkhemsvårdarna. Barnen.
Han får syn på mitt ultravioletta hår & stövlar fram.
"Tjena! Verkar skoj det här! Vad är du intresserad av mer än att göra dockor av flörtkulor av skrot?"
Han snackar med kidsen på kidsens vis.
Jag är inte skärskilt inresserad av att tillverka dockor av flörtkulor & skrot, men jag är på Teknikens Dag med min tuffekompis & har inte så mycket val.
"Hm... Eh... Det är väl lite blandat..." Svarar det bleka barnet med det vita håret.
"Jasså! Metaller säger du! Intressant!"
Nejnejnej! Inte metaller. Blandat! Jag mummlade faktiskt b-l-a-n-d-a-t.
Åååååååååå! Nu blir det missförstånd & elände!
"Vilken är din favorit metall?"
Snällasnälla sluta fråga.
"Öh... Eh... Guld?"
"Jasså! Guld säger du! Varför då?"
"D.. där... därför att det är blankt & man kan bita i det för att se om det är äkta..."
Sen kan man höra min ljusa barnaröst hålla en hyfsat lång föreläsning om vaför jag är så sjutusan intresserad av ädelmetaller.
Sedan tackar journalisten för sig & ser sig om efter någon ny unge med specialintresse.
När vi sedan ska se hur en grankotte kan ändra färg beroende på prismans brytningspunkter, så är jag svimmfärdig.
Jag ljög för murveln!
Men det var ju bara för att rädda honom från en penibel sitiuation. Det var av en slags omsorg!
Detta kommer givetvis i tryck.
Förvånade föräldrar utbrister "Det har du aldrig sagt."
Förfadren köper boken "Metaller & Mineraler" som han överlämnar till sitt generade barnbarn.
Jag bryr mig inte ett dyft om metall.
Bara om jag får det i äkta smycken.
Eller i reda pengar....