Dagen börjar med att jag fick feeling.
Med en sällan skådad espri skrev jag ett blogginlägg om konst.
Det blev så jävla bra.
I textmassa lång som ett vinterkrig, briljerade min skarpa hjärna. Virituost lade jag fram teorier. Hänvisade till referat som jag inte visste att jag kunde.
& språket, mina vänner, språket!
Jag var ta mig tusan kompetentare än hela svenska akademiens ordlista.
Sen tryckte jag på "publicera inlägg".
Då försvann allt.
Omöjigt att återfinna i detta hål, vid namn kallat Internet.
Hjärnblödning infann sig på minuten.
Då lade jag mig i havet.
Det var kallt.
På stranden får jag inte vara naken. Då inkräktar jag på andra människors personliga utrymme. Dom vill inte ha Moby Dick i narurligt tillstånd. Dom vill tvinga in Moby i ovärdiga småbyxor i syntetmaterial. Detta gör att Moby känner sig trängd & inte vill bada.
Men ska det som måste ske.
På med förnedrings kostymen & ut i böljan den blå.
På stranden får man inte vara naken. På stranden får man inte ha hund. Man får bara sitta stilla & äta mariekex & njuta av det marina melanomet.
Doggy style.
Nu är jag hemma & torkar håret.
Skriver ett inlägg som inehåller både svärord & sexuella anspeglingar.
Det var inte menat så.
Jag önskar verkligen att du kunde få läsa mitt inlägg om konst.
Det var bra.
Förlåt.
Fuck me!
I´m art!
Jag vet hur det är. Det gäller att ha känsla för feeling. (Förlåt, vem det än är jag citerar)
SvaraRaderaHälsningar
Christer (fast nog en annan Christer)
Hej Caisa-Stina! Vad skrev du om? Någon särskild utställning? De har en jättebra utställning på Göteborgs Konstmuseum just nu som heter 'Close your eyes and tell me what you see' som jag vill tipsa dig om, tror du skulle gilla den. Puss! <3
SvaraRaderakom till me and my beautiful playas vid Vättern. Långa sandstränder helt utan fôlk - och jag äger inte ens en förnedrande baddräkt. Vet inte ens vad den skulle användas till. Ta med Anna och Pelles bil och styr kosan österut.
SvaraRadera