Letter from heaven

Jag ville ju bara ha en brevvän.
Jag var ju blott ett barn.
Min, lätt desperata, kontaktsökande brevvänsannons kom aldrig med i Kamratposten.
Jag fick aldrig färgglada kuvert prydda med kaniner, ritade med hoppfull barnahand, hemskickade till min brevlåda.
Det var min högsta önskan.
Att få skriva brev till en främling.
En främling som skulle rucka min inrutade tillvaro i dess grundvallar & inget skulle bli sig likt igen.
En vän.
En bundsförvant som skulle lära känna mig på rätt sätt.
Det sätt jag valde att framställa mig själv på.
I den lilla, lilla byn där min lilla, lilla skola låg, gick jag i en liten, liten klass & denna lilla, lilla klass skulle få brevväxla med en klass som gick i en större, större skola inne i staden.
Äntligen skulle min nya vän komma som ett brev på posten!
Vi fick våra nya vänner utdelade på ett hårt men rättvist, könsnormativt vis.
Nu var det dax att börja pennfajtas!
Jag fick mig Helena tilldels.
Ååååååååååh!
Helena verkade toppen!
Bäst att slå henne med häpnad! Tänkte min ej färdigutvecklade hjärna.
"Ciao Helena!
Jag är en sprallig tjej på 10 balla jordsnurr & jag tycker att det ska bli häftigt att ha dej som brevvän. Jag heter Bleknos, men egentligen heter jag Esmeralda. Du kan kalla mej för Esmeralda. Eller Titti. Dom i mitt gäng kallar mig för Titti. Eller Madonna. Jag älskar Madonna. Vi är jättejätte lika. Alla i mitt gäng säger att jag är jättelik Madonna. Mina intressen är jazzdans, killar & göra helt sjukt häftiga grejor. Du kanske undrar hur jag ser ut? Kan inte skicka nåt kort för alla mina kort har tagit slut för det är jättemånga som vill ha kort på mig. Men jag ser ut som Madonna. Jag har en kille som heter Tony. Han brorsa är med i filmen "Salsa, den förbjudna dansen." Dom är jätte lika. Har du sett den? Såååå bra  film. Han bor i Sundsvall. Helt sjukt gullig! Har du kysst någon? Jag & Tony kysser varann hela tiden. Annars då? Här är det sjukt tråkigt- men jag ska flytta snart. Måste in till stan för jag ska verkligen satsa på jazzdansen. Det ska bli sjukt kul. Du kan komma & titta när jag har uppvisning. Ska kaske mima till en jättehäftig låt. Coolt va? Efter kan vi ju hänga i Shopping. Det är sjukt kul & tufft att bara hänga i Shopping. Är det nåt du undrar så kan du ringa mig. Snälla, ring mig så kaN VI SNACKA. Hoppas att du skriver snart. Riktigt snart. Ett långt brev. Snälla,ett riktigt långt & häftigt brev! Kramiz/Esmeralda."
Sedan tecknade jag en kanin.
Med fluffig päls & enorma ögon.
Sedan skrev jag med tuffa bokstäver "Boy Toy" som om det inte var nog med pynt...
Ni förstår vart åt det barkar..
Helena svarade aldrig.
Alla andra fick trevliga svar på sina sansade brev.
Men Helena drog sig ur den saga som skulle bli våran.
Jag förstår dig Helena.
Jag var djupt störd i min ungdom. Men jag har fått hjälp. Det blir bättre. Långsamt blir det bättre...
Dock vägrade jag inse mitt nederlag.
Jag fortsatte att skriva till Helena.
Inte ett ord var sant.
Mina klasskamrater ställde mig mot väggen & frågade vad fan det var frågan om, eftersom jag oavbrutet talade om Helena & hur sjukt kul vi brukade ha.
Då drog jag till med att Helena hade flyttat & skickade sina brev direkt hem till mig.
Detta var ju lätt att kolla.
Då drog jag till med att det var en annan Helena som jag brevväxlade med. En Helena som ingen kände & som bodde i Sundsvall.
Så det så!
En av mina sämre löngner skall erkännas.
Sedan dröjde det två år innan jag skrev  brev igen.
Då hette mottagaren Rehabilito & bodde på Filippinerna.
Han var 27 år & ville gifta sig.
Ja, jag säger då det...
Damn, this good looks!