Katastrofen kommer!
Jaha.
Det lantliga levendet har utvecklat en likgiltighet i min bleka lekamen.
Som skogens fas tre.
Det som händer är att man ger upp.
Orkar inte skydda mig mot varken sol eller myggor.
Orkar inte hålla andan när jag går in på det förhatliga utedasset. Bara konstaterar kallt att det är vidrigt.
Har ätit saker som jag för en månad sedan aldrig skulle bevärdigat med ett ögonkast.
Kåldolmar.
Har på mig kläder som inte alls är rena.
Tappat bort min deodorant.
Nikotingula fingrar & okammat hår.
Man vänjer sig.
Totalt avkönad & avsaknad på hänryckelse.
En nunna med myskostymsdok.
En normad utan resa.
Ett folk utan by.
Jaha.
Undrar vad fas fyra ger för effekt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar