Fotografi fasa part 2

Den ensemblen som, jag för tillfället har den ynnest att arbeta med, är till sin summa av sin kardemumma sjukt snygg!
Alla är liksom överjordiskt fagra.
Långa, slanka & muskulösa.
&så är det då undertecknad...
Som är alldeles imponerad & bedårad av dom.
Idag hade vi fotogenomdrag.
Den själaätande kameralinsen var all over Bleknos.
Jag tänkte att jag skulle spela snabbt så fotografen inte hann med. Den planen fungerade dåligt. Jag tänkte att jag skulle stå bakom skåpluckor & dörrar så att han inte hittade mig. Den planen fungerade dåligt. Jag kom in i min babyrosa myskostym för att låtsas äta sill. Då slutade han fotografera, ty denna förväxta "Little pony" blev honom övermäktig.
Då tog jag plötsligt mycket illa vid mig.
Som att galoschen inte riktigt passasde.
Men sen när Moby kröp omkring & gråtsnorade med gummiguttastövlar, då var han med på dom berömda noterna igen.
Nu på aftonen, när natten sveper sin täta bindel runt dagens medlidsamma öga, så fick jag några timmar över till avancerat navelskåderi.
Den slutsats om jag nu dragit är: Dessa bilder får icke visas!!!
Dom måste bort & väck & falla i evig glömska!
Jag vet att dom kommer att publiceras i tex programbladet. Jag vet &så att min lama protest inte kommer att stoppa denna trycksak. Jag vet att även att jag förmodligen inte kommer att protestera alls eftersom min värsta mardröm är att vara till besvär.
Jag vet att jag kommer att undvika detta programblad så som den tillnyktrade undviker hamnkvarteren en sen Aprilnatt.
Men jag har en lösning.
Det finns finfina bilder på dom andra!
Vi sätter dom i bladet & låter Bleknosen förbli i obeständighet.
Så att det inte blir så svart på vitt menar jag.
Så att jag fortfarande kan leva på hoppet.
Så att jag kan uppleva förställningen inifrån & ut...
Eller så måste jag helt enkelt bryta mig in hos intet ont anande fotograf i Kristianstadtrakten & riva filmrullen ur dyrkameran.
Fast man kanske inte har filmrulle nu för tiden.
Man kanske har ett litet chip inopererat i nacken, som miljoners bilder kan lagras på.
Teknikens under.
Ensamma stunder.
Bilder, minnen sparade i någons nacke.
Kanske istället för själ...