Längtar bortom bergen

Snart är Bleknos med jobb!
Trädan är över & livet återvänder!
Men eftersom de mörka molnen ständigt hänger över den ofärgade skulten så kommer jag härmed att skissa en HinHåle på väggen.
Naturlig storlek, men dock i blyerts...
Tänk om jag har glömt bort hur man gör!?!
Så tråkigt det vore.
Så fas tre.
Bleknos har inte spelat tejater sedan Jesus gick i sandaler.
Arbetslös i tusen dagar har hon långsamt försmäcktat på denna ö.
Senaste gången som vita fasan fick stå i strålkastarljuset så var det som avancerad statist i en Vanhedenfars. Jag rantade runt i korsett, såg inte skillnad på män som hade målat sig med skokräm i ansiktet & tillbringade största delen av akt två i en sovrumsgarderob.
Nu ska jag tydligen leverera versmått & livsåskådliga tankar med trovärdighet & bravur.
Hur ska det gå?
Hurskadetgå?
Egentligen så borde det inte vara så svårt att spela tejater.
Man ska tänka på att tala högt & tydligt så att alla hör.
Man ska inte snubbla på scenografin eller tappa saker så dom går i kras.
Man behöver inte komma på själv vad man ska säga ty det har någon ordkonstnär skrivit ner i rollhäftet.
Det finns en regissör som säger åt en ungefär var man ska gå & stå...
Varför började du med tejater?
Well, a good screw and a free haircut...
Texten ska man lära sig utantill & man ska gärna vara söt.
Sen är man hemma!
Ungrefär så...
Det bästa är att man får klä ut sig!
Det är alltid roligt att klä ut sig.
En annan bonus är att man ibland får hångla! På betald arbetstid! Lyxigt värre...
Eller betalt & betalt... Ibland får man hångla, punkt.
Om en vecka är jag där.
Bland utklädningslådor & blakversfötter.
Jag längtar.
Det är värdens bästa jobb.
En ynnest...