Erkännande av självutnämnd litteraturkritiker 3

Nu är den slut!
Clownen Jac.
Aldrig har det tagit bleknos sådana eoner av tid att plöja 300 sidor normalstor text skrivet på modersmål.
Men flitens lampa har dock lyst.
Jag har läst varje dag, i ur & skur, som den tröttaste galärslav.
Inget har fastnat.
Tvungen att börja om.
Gång, pågång, pågång...
Hjalmars ord har runnit av mig som vatten på ett fetare fjäderfä...
Men idag nådde jag slutet!
Nu kommer recentionen: Slarvigt Bergman, slarvigt.
Är denna bok uppdiktad under narkotisk påverkan? Om så är fallet, okej. Men är det en nykter roman så säger jag: Slarv.
Provocerad över att den tog så himlans lång tid att knäcka, men den kommer inom den snaraste av framtider glömmas bort & läggas i loppislådan.
Skallra, clown, skallra.
Dallra, hjärta, dallra.
Eller hur det nu var...
Vem bryr sig?
Inte jag.
Undra vad Gösta Ekman dä sa...?
"Tack Hjalmar... Verkligen...."