Huga, huga sommarstuga

Jag behöver ingen sommarstuga.
Du kan ta den, stugan som var menat att bli min.
Jag vill nämligen inte ha en sommarstuga.
En sommarsuga är sällan en stuga full av sommar.
Ofta är det mest som ett förråd.
En plats där inredningens styvbarn stuvas undan i väntan på de adoptionspapper som postgången sedan länge förlagt.
En plats där furupanelen är det sista synintryck ögat ges innan sommarnatten sveper in dig i ett moln av knott.
Där finns sällan varmvatten.
Toaletten fungerar kanske, men för att vara på den säkra sidan så är det bäst att du går på utedasset. Utedasset är sommarstugans ondsefulla tvilling.
Utedasset brukar vara pyntat med Allersromantik & fnissig bajshumor.
"Imorgon är första dagen på resten av ditt liv".
Är det verkligen det jag vill läsa när jag kliver in i detta snålt tilltagna brädrum, som doftar av våtservetter & metangas?
Över mitt huvud gungar ett flugpapper hotfullt. Det kan när som helst dimpa ner på min ljushylta hjässa. Fluglik i håret & solsken i blick...
Tro jag det, sommaren står ju högt på himmlen & svalorna är fler än en.
Sommarsugor leder ofta, som jag har förstått det, till ett ruskigt dåligt samvete hos innehavaren.
Därför att man borde!
Måla om, dränera, byta tak, gräva grop, plantera, klippa gräs, bekämpa ogräs, laga hål, jaga möss, kitta fönster, tömma latrin, kratta löv, vädra ut, borra brunn, dra in el, skaffa spis, mura skorsten, ha semester.
Allt detta slit bara för att kunna grilla på en veranda.
Jag förstår att människor är trötta.
Semestern var för kort!
Tro jag det!
Dom stackars sommarstugeägarna jobbar ju hårdare än man gör i kallhammrade arbetsläger i Murmansktrakten.
Detta ok som sommarstugeägarna vandrar runt med i sina små stugor bland kopparkittlar & diverse krimskrams som ingen riktigt vet hur det hamnade där.
Saker vi inte använder & vill har åker pronto ut i sommarstugan. Sen åker man efter & måste lik förbannat omge sig av dessa ting som man valt bort.
Många av mina vänner har sommarstuga.
Det är bra.
Då kan jag åka dit & hälsa på- Sommargästen.
Men inte stanna så länge.
För sommarstugor tenderar ju att vara i bedrövligt dåligt skick & ligga på landet.
I skogen.
Landet & skogen kvoten är, i bleknos fall, full.
På landet & i skogen finns det insekter som äter min vita hud & borrar gaddar i mitt mjälla kött. Dom vill jag inte befatta mig med!
Jag kan stanna i stan.
Det är helt okej.
& här om dan så hörde jag att i städerna brukar det finnas parker man kan besöka om klorofyll abstinensen tränger på.
Man kanske borde pröva en sådan...
Park alltså...

Born to run?

Idag är det Göteborgsvarvet.
Självklart så springer jag inte.
Det är nämligen sjukt långt & människor dör på vägen.
Dessutom så har jag en idrottsförbannelse lagd på min alabastervita skuldra.
Jag kan inte springa.
För mig så går det fortare om jag går.
Så fort jag börjar springa så försvinner all fart.
Det är som om vitbenen fastnat i någon form av imaginär sirap. Hjärteroten åker direkt upp i halsegropen. Lungfunktionen stängs av & gälarna har inte hunnit utvecklas än.
Totalt ovärdig känsla!
Så fort jag tar några tafatta springsteg, så är det brukligt att jag efter ca tio meter får en otäck liten sten i skon. Den skaver illa på min ömtåliga lilla fot.
Då stannar jag för att pilla ut den.
I samma stund som jag stannar så återvänder genast tid, fart & andning.
Plötsligt känns världen mindre hotfull & det brukar sluta med att jag vänder om. Går hem, tar en bubblig skål för det ljuva livet & röker en cigarett lite noirskt...
Det finns självutnämda terapefter som säger att min obehagliga upplevelse vid spring kan ha något med traumatiska idrottupplevelser i barndomen att göra.
Detta stämmer nog utmärkt!
Om jag någonsin skriver en bok så kan den handla om traumatiska idrottsupplevelser i barndomen, ty på detta ämne är jag lite av en doktorand.
Min äldre tuffekompis ägnade mycket tid & många etyder åt att visa hur konstig jag såg ut när jag sprang. Jag drar mig till minnes en oändlig eftermiddag då hon hade löparkurs med mig.
Betyget blev: Oförbättelig.
När vi sprang sextio meter i skolan, så var jag så ute ur matchen att jag fick springa efter lektionstid för att inte ta upp dom snabba gasellernas tävlingstid.
Betyget blev: Oförbättelig.
Ja, så höll det på.
År ut & år in.
Det är fortfarande någon som tar min fart & men nu vill jag inte ens ha tillbaka den.
Jag bjuder på den.
Ta den, använd den till vad du vill!
Jag rusar i tanken istället.
Det är för mig, värdigare...

I en grotta tvärs över gatan

Fy fan!
Det är ju ingen som kan tillverka bra bilar. Alla åker runt i nåra jävla riskokare som inte pallar att axa. Får ju inte in benen. Obekväma jävla säten. Som att sitta i nån hammock. Ingen kareta. ska det va så svårt att fixa en sjyst bil? Ja ni garvar säkert när jag kommer i min men den är fan 25 år gammal & går som en klocka. Det viktigaste är väl att den funkar? Ja blir så jävla förbannad av all desajn. Det viktiga är att den funkar. Ska den ha sån där disajn så lägger ju jappsarna på så jävla mycket stålar på priset. Åka runt i nå kärringåk...
Ja ska bara tala om att kärring betyder käring, så det är nå bra. Kom inte å gnäll. Räcker det inte att vi har nån jävla kvinnoda? Varför ska det gnällas om att kärring är som nå svärord. Bröstcanserdagar & kvinnodar. Det finns faktiskt fruntimmer som slår sina gubbar, men det är det ingen som gnäller om. Det är väl inte mittfel om kärringar får knölar i pattarna! Står dom där & eldar upp flera tusen på grillen. Så jävla klntigt! Så jävla typiskt. Allt gnäll, fan vad less ja blir! Dom vet inte hur man ska behanlas i det här landet. Land & land. Snart finns det väl inte nå land kvar. Bara en jävla gegga. Som mos. Fan, man skulle göra mos av de. Sugen på mos, å nå lagar ja de själv! Jag har bott med morsan, så säg förfan att jag inte är nå gämställd! Kärringar som har röven så full att dom inte ens kan laga mos. Men röven är ju inte full, där får man ju inte peta. & vad händer med ungar om dom inte få ha sin morsa? Det blir ju fel i huve på dom. Men det bryr sej ingen om förän det har gått åt helvete för dom å då kan jag tala om för det här jävla landet att om deras morsor hade jort sitt förbannade jobb så hade inte vi behövt betala så mycke i skatt. Skattepenar som ja betalar varje månad som ja inte får nå för. Visa mig nåt som hjälper mig som skatten går till så inte fan ska ja gnälla, men de kan ingen göra. Sjukvården? Inte fan hjälpte dom morsan när hon låg å dog. Stroppiga jävla brudar som jobbade där. Dom hade inte tid med morsan inte. &så all detta jävla gnäll om lönerna. Om ni inte gör ett bra jobb så ska ni int ha lön! Fatta lågsamt. Dom kan väl träna & va med i porrfilm. Där känar brudarna jävligt bra. & dom är ine full! Det finns brudaR som gillar sex. Men ja vill inte se nåra plattachlen, så träna ordentligt så man vill se då kommer dom att få bra med stålar. Men då blir det väl ett jävla liv på dom där kärringarna med grillen. Förlite kuk har dom fått. Det är väl ingen som vill stoppa in i deras slappfittor! JÄVLA LIV DOM FÖR! Som katter skriker dom å klöser! Som vargar som bara vill jävlas. Bara skadar å inte dödar. Vargjävlar, dom borde utrotas. Fatta alla stålar det kostar bara för att man ska va djurvän & politiskt korsett!
Kör över dom. Jag bryr mig fan inte nå om dom. Men lite utrotning skulle alla må>>>>>>>oj;>>>>>>>>>>>>>ojojojoj>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>;

Nu ramlade det ner en stalaktit.
Så bra.
Så lägligt.

Längtar bortom bergen

Snart är Bleknos med jobb!
Trädan är över & livet återvänder!
Men eftersom de mörka molnen ständigt hänger över den ofärgade skulten så kommer jag härmed att skissa en HinHåle på väggen.
Naturlig storlek, men dock i blyerts...
Tänk om jag har glömt bort hur man gör!?!
Så tråkigt det vore.
Så fas tre.
Bleknos har inte spelat tejater sedan Jesus gick i sandaler.
Arbetslös i tusen dagar har hon långsamt försmäcktat på denna ö.
Senaste gången som vita fasan fick stå i strålkastarljuset så var det som avancerad statist i en Vanhedenfars. Jag rantade runt i korsett, såg inte skillnad på män som hade målat sig med skokräm i ansiktet & tillbringade största delen av akt två i en sovrumsgarderob.
Nu ska jag tydligen leverera versmått & livsåskådliga tankar med trovärdighet & bravur.
Hur ska det gå?
Hurskadetgå?
Egentligen så borde det inte vara så svårt att spela tejater.
Man ska tänka på att tala högt & tydligt så att alla hör.
Man ska inte snubbla på scenografin eller tappa saker så dom går i kras.
Man behöver inte komma på själv vad man ska säga ty det har någon ordkonstnär skrivit ner i rollhäftet.
Det finns en regissör som säger åt en ungefär var man ska gå & stå...
Varför började du med tejater?
Well, a good screw and a free haircut...
Texten ska man lära sig utantill & man ska gärna vara söt.
Sen är man hemma!
Ungrefär så...
Det bästa är att man får klä ut sig!
Det är alltid roligt att klä ut sig.
En annan bonus är att man ibland får hångla! På betald arbetstid! Lyxigt värre...
Eller betalt & betalt... Ibland får man hångla, punkt.
Om en vecka är jag där.
Bland utklädningslådor & blakversfötter.
Jag längtar.
Det är värdens bästa jobb.
En ynnest...

Saker som kan hända

Jag har fått nytt hår.
En liten krans av krusigt hår har växt ut alldeles vid hårfästet.
Som en törnekrona.
Som en gloria.
Hela den bleka kalufsen är ostyrig & bråkig.
Svårkammad & elektrisk.
Om jag vore optimistiskt lagd så hade jag kallat kalufsen för änglahår.
Kanske är det därför som glorian växt ut norr om pannan...?
En gloria mig given för min godhet?
En törnekrans mig given för min strävan?
Ett utslag av hormonell obalans?
Hur som haver så är det mycket mystiskt...

Glasnost kost

Istället för att ligga på ärten så ska man tydligen inmundiga den.
Eller essansen av den.
Eller elexiret utvunnet från den.
Som säljs i en flaska i en affär som kränger hälsokost.
Hälsokost är lurigt.
Bleknos med fräknar på, har många gånger försökt att anamma hälsokosten.
Det är viktigt att äta bra, för du är vad du äter & din kropp är ditt tempel.
Om så är fallet så är undertecknad en redigt tilltagen klick majonnäs som ligger i nerlagt industriområde väster om citykärnan.
Har under många många år behandlat min kropp som en fritidsgård, i ekonomiskt krank kommun.
Men jag har &så varit slav under nötterfrön&livsviktigaenzymer dvs hälsokost.
Har den nyttiga kosthållningen gett resultat? Har den skilt sig nämnvärt från den slarvkost som jag trycker i mig i dagsläget?
Svaret är nej.
Den största skillnaden är att hälsokosten sällan är god. & man äter den med den ljuvaste av framtidsförhoppning... Inte så mycket att leva i nuet med andra ord...
Men det mest mystiska med hälsokosten är alla pastiller.
Kosttillskott.
Oljor.
Mineraler & metaller som du måste proppa i dig som komplement till nötterfrön&livsviktigaenzymer.
Vitaminer i massor.
Det tar aldrig slut.
Utrensningskurer & detoxer som skall få dig att renas i både kön & hjärta.
Ska du äta c-vitamin, så är det bra om du tar ett järntillskott som gör det enklare för kroppen att ta upp c-vitaminen. Men av järntillskottet så kan du bli dålig i magen & detta neutraliserar man bäst genom att äta magnesium & när du ändå käkar magnesium så har kroppen öppnat upp för att lätt ta till sig ämnen så som zink & kalcium. Blandas med fiskleverolja till trevlig konsistens. Om du endast äter c-vitamin så kan du få förmycket urinsyra i tjocktarmsmeridianen & det vet vi ju alla hur tråkigt det är...
475kr burken, men du investerar i din framtid.
Du kommer att leva i hundrade år! Hurrahurrahurra!
Köp ditt eget naturapotek!
Bleknos med fräknar på vill inte leva i hundrade år.
Hon vill ha meduciner som är trixiga att få till hands. Röda trianglar på hemliga recept. Utdelade med läkarexpertisens fasta, fostrande hand.
Like a spank.
När det gäller naturapoteket så håller jag mig till Litsium.
Det verkar pålitligt.
Ett material som du kan gjuta i...
Tingelingelater tennsoldater.
Litsiumsoldater.
En hel armé....

Otacksamhet, Herodes. Otacksamhet

Bleknosen är vred & bärare av dålig stämning.
Detta skyller jag helt & hållet på tekniken.
Min datamaskin Herodes har bestämt sig för att ligga i träda.
Långsammare än den nonchalantaste av lokaltrafiker.
Plötsligt så tänkte Herodes att det var dax att bete sig illa & inleda den onödigaste av revolutioner.
Herodes fick jag i gåva av Moder Courage för tre år sedan, eftersom hon hade tröttnat på att den bakåtsträvande dottern fortfarande skrev med fjäderpenna & envisades med att göra bankärenden eye to eye.
En mycket fin gåva.
Hon lärde mig ungrefär vilka knappar det skulle tryckas på & rekomenderade Mahjong när Bleknosen hade tragglat Harpan i sju månader. Hon kom på besök & med öm hand tämjde hon Herodes så att små underverk skedde framför den förvånade dotterns ögon.
Sen har vi haft det fint, jag & datorn.
Lungt & stilla liksom.
Har inte sparat stora dokument. Har inte bränt, kopierat eller laddat ner. Inte tittat på våldsporr eller tjugo säsonger av Slavägarens dotter.
Bara Facebookat, mailat, handlat på Tradera... Lite så.
Ty det är det enda som jag mäktat med, eftersom kommandon av den högre skolan inte gått in i, det så kallade, ljushuvudet.
Är inte denna, enkla tillvaro, drömmen för en liten laptop så säg?
Men nu är det skrik & gråt & tandagnisslan!
Genom ett trollslag så blev Herodes fjorton år & den mest skräckfyllda av puberteter uppdagades.
Som ansvarig för det lilla livet så har jag tagit en stundom debil hänsyn.
Jag har tömt & rensat. Låtit honom vila långt in på förmiddagen, putsat honom varligt med en mjuk trasa, ringt & skällt ut bredbandsleverantören... Har jag inte gjort allt för dig Herodes?
Nej, jag vet inte exakt hur du fungerar. Men i en relation så måste man väl kunna ha vissa hemligheter? Det är inte meningen att vi ska veta allt om varandra.
Som det känns nu så är jag den enda som jobbar på det här förhållandet.
Ibland har jag faktiskt lust att klicka ihjäl dig!
Ja, nu skrev jag det & det är sant. Maran kommer rida mig för min frispråkighet...
Jag bryr mig ju om dig!
Har du fått herpes så måste du tala om det så jag kan hjälpa dig.
Virus kan botas. Vi går till doktorn, det finns hjälp att få...
& nej, Herodes! Jag har ingen iphone! Jag älskar ju dig. Jag vill vara med dig!
Men nu måste du bjuda till lite själv.
Com Hem
Vi börjar om igen!

Erkännande av självutnämnd litteraturkritiker 3

Nu är den slut!
Clownen Jac.
Aldrig har det tagit bleknos sådana eoner av tid att plöja 300 sidor normalstor text skrivet på modersmål.
Men flitens lampa har dock lyst.
Jag har läst varje dag, i ur & skur, som den tröttaste galärslav.
Inget har fastnat.
Tvungen att börja om.
Gång, pågång, pågång...
Hjalmars ord har runnit av mig som vatten på ett fetare fjäderfä...
Men idag nådde jag slutet!
Nu kommer recentionen: Slarvigt Bergman, slarvigt.
Är denna bok uppdiktad under narkotisk påverkan? Om så är fallet, okej. Men är det en nykter roman så säger jag: Slarv.
Provocerad över att den tog så himlans lång tid att knäcka, men den kommer inom den snaraste av framtider glömmas bort & läggas i loppislådan.
Skallra, clown, skallra.
Dallra, hjärta, dallra.
Eller hur det nu var...
Vem bryr sig?
Inte jag.
Undra vad Gösta Ekman dä sa...?
"Tack Hjalmar... Verkligen...."