Norrgården, Mellangården & Sörgården

Grannsämjan.
Vi måste tänka på grannsämjan.
Därför kan vi inte måla om hur som helst.
Vi måste passa oss & ta hänsyn.
Annars blir det gruff i villaområdet.
Alla måste spika upp små stängsel & hägnader runt potatisland & hammockar.
Annars kommer Kosmosalbanerna & rånar & robbar & pallar för allt vad tygen håller.
Eller hela jordgubbslandet fullt av transvestiter & feminister som ifrågasätter din självklara odlingsmetod.
Hur skulle det se ut?
Stökigt skulle det bli & ingenting som du faktiskt ärligen har köpt med pengar som du rättrådigt har arbetat dig till skulle räcka som statussymbol längre.
Hur skulle det se ut?
Borde dom inte hålla sig i dom källarlokaler som komun & lansting tillhandahåller?
Återvändsgatan nere vid bensinmacken är full av lösgående sexarbetare & krävande resandefolk.
Ingen vågar tanka eller köpa snus längre.
Märta i korvmojen kräver att få lika hög lön som Sverril på högförvaltningen.
Ett jäklarns stök har det blivit i kvarteren.
Kebabrullen växer i munnen på gossar som så troget tjänat fosterland & teknikkonsumering.
Vinterkylan biter i vikingakinden & fruntimren knullas, nedtryckta i den skavande skaren.
Men inte av alla!
Inte av alla.
Detta skall nogsamt antecknas i kyrkböcker & förhörsprotokoll.
Det är väldigt långt mellan gårdarna här.
Långt mellan vårtgård & mellangård.
& ingen äger domänen däremellan.
Inte ens du själv.

 

Heddas Fabler

Och på Tant Julle.

Och på varenda en

Jag lovar- jag ska hålla mig undan i fortsättningen.

Jag hör nog vad du säger Tessman.

Men vad ska jag göra på kvällarna här ute då?

Ja, det är väl det ni hoppas på domaren?

Ni som ensam herre på täppan---

Å Hedda, Hedda.

Hur kunde du vara så vårdslös med ditt liv….!

Du måste ha gjort det själv.

Eller hur?

För att du gjorde det själv.

För att du saknade mig.

För att du inte kan leva utan mig, visst?

Tyst!

Mig kommer du att sörja.

Eller hur?

Henne kommer du inte sörja.

Hon är en liten gås och du sörjer henne inte!

Men mig kommer du att sörja.

Eller hur?

Du sålde dig billigt Herr Lövborg.

Så billigt, så billigt…

Tessman?

Såklart Tessman också är en liten gås och jag sörjer inte honom heller!

Men han är ju verkligen välbeställd.

Eller hur Herr Lövborg.

Välbeställd

Välhängd

Välbeställd

Välhängd

Välbeställd

En ros är en ros är en ros som blir mos….

Nej tack.

Jag vill inte ha leverpastej.

Då räcker den inte och den gör mig tjock.

Har ni tänk på hur lätt det är att få nya vänner när man har gått och blivit tjock?

Jo,jo.

Jag har väl aldrig blivit så socialt uppvaktad som när jag käkat praliner på tvåhundramilijoner mil tåg runt hela världen och tillbaka igen.

Att i en oändlighet ha druckit vin och käkat leverpastej, men så fick jag ju också ett glatt gäng av nya vänner!!!

Därför att jag blir helt ofarlig.

Hotar inte kvinnor.

Ointressant för män.

Alla vill väl ha en trind liten harmlös vännina?

Alla säger att jag är så rosig och skimrande.

Det är ost.

Bara vanlig hederlig ost.

Inget annat.

Alla frågar om jag vill sitta, eftersom jag tydligen ser gravid ut.

Då brukar jag sätta mig

Plums.

Nej tack.

Jag vill inte ha leverpastej.

Då räcker den inte och den gör mig tjock

are

Och hennes jävla smalhet.

Med nyckelben som skälver

under hans

Föreställer jag mig.

Jag ska inte äta leverpastej.

Hon bara gör det.

Det är så!

Jag inbillar mig inte.

Lovar.

Det var Tjechov som sa det va?

Det där om att vapnet måste avfyras därför att hela publiken har sett det.

Vapnet.

Det hänger företrädelsevis över den öppna spisen…

Nej, min fettma är det inte mycket bevänt med.

För jag har ingen humor.

Det borde jag nog skaffa humor om jag ska fortsätta käka såhär…

Dessutom har jag väldigt tunt hår.

Ja.

Det var ju tråkigt att du måste se mig såhär.

Så vårdslös.

Med mitt liv.

Med ditt oäkta barn.

Som om vi led Tantali kval…

Och hennes jävla hårknut!

Slingrande och mjuk

som sjögräs runt hans kuk

Hon behöver inte tupéra håret!

Jag bara:

Gnuggnuggnuggnuggnuggnuggnugg

Ajajaj i hårbotten.

Bort usla fläck.

Bort.

Jag borde ha eldat upp det för länge sen.

Ja du Ejlert.

Vi sköt på det.

Skjuta fram det helt enkelt.

Skjuta på framtiden.

Eller på ponnyn

Eller i huvudet…

Skjut.

Skjuta.

Skjutas.

Skulle vilja återerövra dig som verk!

Säger man så?

Verk, bok, avhandling, masteruppsats.

Sats.

Satsa.

Satsat.

Ponnyn har jag i stallet och kuken får jag på kammaren.

Nu blev det ju inte riktigt så,

Men det brann bra.

Barnet.

Jag vet inte om ni vet att min far fick en hjärnblödning innan han gick bort.

Det gick väldigt fort och ingen var hemma.

Ja, i alla fall så kom han till sjukhuset, och så var han där ganska länge.

När han kom hem så hängde hans mun såhär:

Och hans ena arm.

Hängde ner såhär och han kunde inte riktigt gå.

Satt där som han brukade, men han läste inte tidningen för det kunde han inte längre.

Han hade en filt över benen sådär som väldigt gamla har.

Han kunde inte äta.

Knappt tugga och maten föll liksom ut.

Hängde i hans skägg och det blev spott överallt.

Jag blev så fruktansvärt äcklad.

Sen gjorde han dom där ljuden.

Som om han var sinnsessjuk eller nåt.

Efter någon månad så började han försöka gå.

Som en drucken, som en amputerad.

Fick inte på sig stumporna.

Fick inte på sig stövlarna.

Satt och tittade på samlingen i vapenskåpet.

Satt såhär och fingrade på flintasteken.

Förlåt, flintlåset menar jag.

Vi gömde amunitionen så att han inte skulle skjuta hål i taket.

Eller skjuta hål i

huvudet

Ja ni fattar.

Men det var ju inget bevänt med det.

När han sköt så gjorde jag mig av med nästan hela samlingen.

Tänk när vi var små och du stod i första vestibulen och väntade på mig och våra lekar.

Illustrerade magasin i brist på fotoalbum.

Och svara, det kunde ni allt Herr Lövborg…

Det var jag som fick er att svara, minns du det?

Tills du svarade fel.

Vad skulle jag göra?

Ponnyn i stallet och kuken på kammaren.

Så blev det inte.

Men vi ses snart Ejlert.

Och det skall bli mig ett sant nöje att äntligen få sätta en kula även i ditt andra huvud.

Pretty woman

Sen är de det där med hotellen
"Hoppas att dom inte tror att du är prostituerad."
Säger han med den spefull blick som för att få mig att slappna av lite.
Jag visar min legitimation.
Helt oprostituerat tänker jag.
Dom frågar artigt ifall vi vill ha frukost på rummet.
Det vill vi.
& tycker jag mig inte se receptionistens nyfikna blick på mitt detkolletage, som om hon letade dom sedlar av olika valörer som borde finnas nedtryckta mellan mina brön.
Men där är tomt som i kyrkan.
"Aj fan!!!"
Säger han & tar bagaget & springer mot hissen.
Nickar mot ett gäng som sitter & ölar i lobbyn.
Han ställer sig bakom en pelare vid hissen.
Spänner ögonen i mig & mimar skyndanuförhelveterörelser med bägge armarna.
& jag,
jag trippar efter i lackstövlarna & pageperuken.
Vi har fått ett fint rum.
Ett stort rum.
Med badkar.
Jag slänger mig på sängen.
Han säger att han måste fixa en grej & travar ut genom dörren.
Såsar omkring lite.
& noterar att om en röker i fönstret så kan en bli skyldig 4000kr för sanering.
Plötsligt blir jag akut röksugen!
Men han tog visst med sig rumsnyckeln.
Slippery little bastard!
Lika bra det.
Då slipper jag att trava förbi receptionen igen.
Dom klarar sig så bra utan min osaliga ande där nere i lobbyn.
Kanske kan jag röka sentsentsent på natten?
Då alla har gått till sängs, rumsnyckeln är återburen & endast den lusige nattportieren kan döma mig...
Tja, förutom jag själv då.
Nu rasslar det till & Maestro är tillbaka.
Mycket gladare & med en pava whiskey i näven.
"Det var kollegorna där nere. Ville bara säga till dom att du inte är prostituerad utan bara en polare till mig. Vette fan vad dom skulle tro annars..."
Plötsligt så börjar alla ord på P & risken att en överårig man skulle vara bästis med en blondin, lika gammal som hans mellandotter, är ju inte direkt överhängande.
Vi ligger på sängen & sippar på starkspriten.
Skrattar lite.
Knullar lite.
Väntar lite för länge med att äta middag.
Blodsocker som rasar häftigare är amerikanska jättevattenfall!
"Vi måste äta."
Säger jag & letar kläder.
"Men jag kan gå & köpa käk så kan vi äta här på rummet."
Säger han & letar kläder.
Det låter ju i & för sig finfint, men jag hade ju tänkt att röka på vägen till bodegan.
Erbjuder mig att gå & köpa men det behöver jag absolut inte göra.
Han gör det.
Jag kan stanna här & bara....
.....vara?
"Köpte lite av varje."
Säger han & dukar upp ett, för hans ålder, mycket kreativt & påhittigt smörgåsbord.
& vin.
Flera flaskor.
Käkar.
Sippar lite vin.
Skrattar lite.
Knullar lite.
Jag vill bada. Han vill inte bada. Jag badar. Han somnar.
Jag tassar. Han snarkar. Jag kryper. Ner. I. Sängen. Bredvid. Honom.
Han säger sömndrucket att han inte kan andas utan undertecknad.
Sen snarkar han vidare & drabbas av en liten sömnapé.
Kanske är det jag som gör den?
Apén?
För utan mig kan han inte andas & utan rumsnyckel kan jag inte röka.
Min alldeles egna filtrerade andning.
Så jag öppnar fönstret.
Tänder en cigg.
Bröstvårtor som blir styva endast av Kalmars nattkyla.
4000 spänn hit eller dit.
Det kan det väl vara värt?
Att få andas


Ps. Denna text har inte heller någonting med Roy Andersson att göra.
      Absolut ingenting.
      Vad än dom ölhävande ämbetsbröderna i lobbyn säger, så har det ingenting med honom att göra!
       Roy, alltså.
       Ingenting.
                          Ds.

Scent of a woman

Det värsta var nog det där med parfymen.
Om jag vaknar upp i en äktenskaplig säng så bör jag lukta alkohol.
Hela dygdens kammare bör lukta av min fitta.
Mascaran bör vara inrullad som så smulor i mina ögonvrår eftersom min temperatur bör ha överstigit 38 grader celsius.
Lite stel i kroppen efter främmande madrass & med uttänjda ljumskar beger jag mig till rummet avsett för bad.
Tredje dörren till vänster om jag inte missbedömer mitt vinskadade minne.
Hittar en tops & tar i tu med ögonsmulet.
Gnuggar lite tandkräm på tänderna & fluorsköljer lite sådär på fjällvandrarvis.
Kissar & under toalettspolen så bryter jag mig som en fullfjädrad ficktjuv in i badrumsskåpet.
Där finns det inget särskilt.
Undrar lite försiktigt varför så många väljer att lämna kvar den lilla klumpen av saliv & oral rengörningspasta på den elektriska tandborstens batteriladdare.
Själv sköljer jag alltid nogsamt både tandborsthuvud & själva elektriska borstenheten & torkar noga bägge ting med den praktiska lilla handduken som hänger i jämnhöjd med tvättfatet.
Men det är ju olika det där.
Olika i olika kommuner liksom...
Det ligger ett örhänge på nedersta hyllan.
Ett i silver med rosa sten.
Men bara ett.
Hon har säkert tappat bort det andra.
Sicken liten slarva!
Jag har iallafall den goda smaken att tappa bägge örhängena.
Inte bara ett.
Håhåjaja så olika det är.
Liksom olika i olika kommuner...
Sen spolar jag igen för att dölja det lilla gnället & det lilla klicket då skåpet stängs igen.
Spol spol.
När jag kommer ut i tamburen så doftar det kaffe.
Det finns ingen mjölk & jag säger att det inte gör någonting & sippar artigt på morgongåvan.
Vi ska äta frukost på ett café därför att vår tid håller på att rinna ut, låter han mig förstå på ett gentlemanamässigt vis.
Han lämnar över tre hårnålar som är mina.
Ser att lakanen redan har skenat iväg till tvättkorgen.
Knixar till tvättkorgslocket med bredhöften.
Man vill ju liksom hjälpa till i grannkommunen, om jag säger så.
Han har redan fått på sig jackan & skorna.
Mina skor är högklackade & lite trixigare att få på.
När jag reser mig upp så står han med min jacka i näven.
"Vänta"
Säger jag & tar med en van gest upp min parfym ur väskan för att ta en dusch likt motorburen ungdom.
"Nej för helvete!!! Inte här!!!"
Min parfym kostar 850kr för 30ml.
Jag har sparat till den.
Den ska tydligen inte användas här.
Parfymdoft är alltså det nya svarta!
Läppstift på kragen är tydligen rysligt omodernt.
Inser att min frukost skall inmundigas till doften av fitta & en smula tandkräm.
Halvvägs ner i trapphuset så kommer han på att att han har glömt nycklar/snus/plånbok/cigg/testamente/C-vitamin brus eller något annat livsnödvändigt.
"Gå du. Vi ses vid busshållplatsen."
& allena går jag över innergården.
Tar fram 850kr, siktar två ordentliga sprut mot ansikte & hals.
Men det mesta försvinner i vinden...

Ps. Denna text har absolut ingenting med Roy Andersson att göra.
      Absolut ingenting alltså.
      Absolut
      Inget
               Ds.

 

Nyttor jag lärt på tejaterskola

Om det hänger ett gevär ovanför den öppna spisen, så måste det avfyras i akt tre.
Annars är det...!
.... fusk?

Nu på gamla dar...

Ibland ringer hon helt oväntat.
Nu senast från en rysligt modern trådlös.
Jag antar att det är en fiffig investering av hennes son.
Han som sitter på hispan & käkar tulpaner.
Nej, det var ju hennes man!
Konstigt, tyckte hon, när han vid hennes besök inmundigade blomster & kastade choklad & gröna druvor omkring sig.
Sen var det inget mer med det.
Det blir så ibland, säger hon.
Hennes son stängde in sig i ett mörkt rum.
Men kanske gick han ut en solig eftermiddag & köpte en rysligt modern trådlös till mor sin.
Han gör så ibland, säger hon.
Hon undrar var frisören är.
"Han är på semester." upplyser jag.
"Nä, menar du det?" säger hon.
Sedan tackar hon så mycket för revyn som jag gjorde tillsammans med Galenskaparna.
"Åååååååååååååååå! Du var ju så bra! Roligt att den även sändes på tv..."
Att det inte riktigt var så nödgas jag att upplysa henne om.
Efter en lång tankepause erkänner hon att hon kanske har snurrat till det där en smula...
Det blir så ibland, säger jag.
Sen berättar hon att hennes hår aldrig slutar att växa.
Att hon har flyttat till Avenyn.
nr 38.
Om jag går på Avenyn så kanske vi stöter ihop & kanske kan vi gå & dricka en kopp kaffe med något gott till.
Jag tycker att vi kan bestämma en dag då vi går & dricker en kopp kaffe med något gott till.
"Nej,nej,nej! Lilla barn inte ska jag ta upp din tid inte."
"Men jag skulle tycka att det vore jättetrevligt. Det är klart att du inte tar min tid. Du ska inte tänka så."
"Jaja. Jag tänker så ibland." säger den forna operettprimadonnan
"Jag vet. Jag med"
svarar jag

Behållare i vilken man medför ett mål mat

Inget får mig att falla i vankelmod så som matlådor.
Det överblivna från en svunnen tid.
Det oönskade från gårdagen.
Att bära med sig en avslutad dags förhoppningar.
I väskan.
I plastlådan.
Där glassen fanns för länge, länge sedan.
Låt glassens minne vila i frid & dränk det ej i halvhärsken köttfärssås!
Dagen med glassen kommer aldrig tillbaka & lika bra är det för vi behöver väldigt få dagar av dom alla vi har genomlevt.
Hittills.
Eller behållaren som införskaffats endast för detta ändamål?
Den praktiska, stryktåliga.
Som kommer att skria av tomhet då du valt att gå på restaurang.
Likt Luther kommer den att sitta på din axel & kasta tillbaka löftena du gav den...
Att du var ekonomisk
Att du planerade flitigt & skrev prydligt i din almanacka
Att du ville fylla dennes inre med nyttigheter & självval
Att du minsann var både laktosintolerant & glutenallergisk & att det var alltså ytterst viktigt vad du hystade i krävan
& om ditt matlagningsintresse som den lilla behållaren inte sett röken av sedan den under stor bedrövan lämnat tupperwarekommunen.
Ett dåligt litet samvete som du bär med dig i designväskan & får den att dofta av brysselkål & andra otäckheter som du inte förmådde svälja den dagen deras storhetstid var intakt.
Om du inte glömmer den framme, gud förbjude!
Att plastlådan fylld med nöd står på bläcksinken & förfars!
I onödan.
Ingen hör den skrika.
Den bara förfars.
Slösaktigheten i detta scenario är ju förfasiken förödande!!!
I längen.
Även för en okalkylerad ekonomi.
På arbetsplatsen kan man, om man orkar öppna kylskåpet, se nyttolådans gelikar.
Staplade på varandra ovetande om den andres innehåll.
& hållbarhetstid.
Skuggor trycker mot kanterna.
Texter som
"Min mat"
"Rör ej"
framträder i den blåaktiga kylskåpsbelysningen.
Diffusa datummärkningar glöder i skymningen.
Vaga suckar över det väntade ödet att slängas in i helvetesheta microvågslågor som smälter smutsen som stängt upp i microvågsungstaket & sippra ner med en annan personas minnen & matlagningskonst på den köttbulle som du just nu värmer för att kunna glömma gårdagens besvikelser.
Att snabbt sluka eländet för att fort som fan kunna inträda in i amnesin för den tillfälliga ron.
Sedan efter dagens skuffelse, traska hem med taskan full av disk & doft.
& ett hjärta som tränktar vetebröd.
& demoner.
Kalla som Dafgårds texasbiff.