Behållare i vilken man medför ett mål mat

Inget får mig att falla i vankelmod så som matlådor.
Det överblivna från en svunnen tid.
Det oönskade från gårdagen.
Att bära med sig en avslutad dags förhoppningar.
I väskan.
I plastlådan.
Där glassen fanns för länge, länge sedan.
Låt glassens minne vila i frid & dränk det ej i halvhärsken köttfärssås!
Dagen med glassen kommer aldrig tillbaka & lika bra är det för vi behöver väldigt få dagar av dom alla vi har genomlevt.
Hittills.
Eller behållaren som införskaffats endast för detta ändamål?
Den praktiska, stryktåliga.
Som kommer att skria av tomhet då du valt att gå på restaurang.
Likt Luther kommer den att sitta på din axel & kasta tillbaka löftena du gav den...
Att du var ekonomisk
Att du planerade flitigt & skrev prydligt i din almanacka
Att du ville fylla dennes inre med nyttigheter & självval
Att du minsann var både laktosintolerant & glutenallergisk & att det var alltså ytterst viktigt vad du hystade i krävan
& om ditt matlagningsintresse som den lilla behållaren inte sett röken av sedan den under stor bedrövan lämnat tupperwarekommunen.
Ett dåligt litet samvete som du bär med dig i designväskan & får den att dofta av brysselkål & andra otäckheter som du inte förmådde svälja den dagen deras storhetstid var intakt.
Om du inte glömmer den framme, gud förbjude!
Att plastlådan fylld med nöd står på bläcksinken & förfars!
I onödan.
Ingen hör den skrika.
Den bara förfars.
Slösaktigheten i detta scenario är ju förfasiken förödande!!!
I längen.
Även för en okalkylerad ekonomi.
På arbetsplatsen kan man, om man orkar öppna kylskåpet, se nyttolådans gelikar.
Staplade på varandra ovetande om den andres innehåll.
& hållbarhetstid.
Skuggor trycker mot kanterna.
Texter som
"Min mat"
"Rör ej"
framträder i den blåaktiga kylskåpsbelysningen.
Diffusa datummärkningar glöder i skymningen.
Vaga suckar över det väntade ödet att slängas in i helvetesheta microvågslågor som smälter smutsen som stängt upp i microvågsungstaket & sippra ner med en annan personas minnen & matlagningskonst på den köttbulle som du just nu värmer för att kunna glömma gårdagens besvikelser.
Att snabbt sluka eländet för att fort som fan kunna inträda in i amnesin för den tillfälliga ron.
Sedan efter dagens skuffelse, traska hem med taskan full av disk & doft.
& ett hjärta som tränktar vetebröd.
& demoner.
Kalla som Dafgårds texasbiff.