Nu på gamla dar...

Ibland ringer hon helt oväntat.
Nu senast från en rysligt modern trådlös.
Jag antar att det är en fiffig investering av hennes son.
Han som sitter på hispan & käkar tulpaner.
Nej, det var ju hennes man!
Konstigt, tyckte hon, när han vid hennes besök inmundigade blomster & kastade choklad & gröna druvor omkring sig.
Sen var det inget mer med det.
Det blir så ibland, säger hon.
Hennes son stängde in sig i ett mörkt rum.
Men kanske gick han ut en solig eftermiddag & köpte en rysligt modern trådlös till mor sin.
Han gör så ibland, säger hon.
Hon undrar var frisören är.
"Han är på semester." upplyser jag.
"Nä, menar du det?" säger hon.
Sedan tackar hon så mycket för revyn som jag gjorde tillsammans med Galenskaparna.
"Åååååååååååååååå! Du var ju så bra! Roligt att den även sändes på tv..."
Att det inte riktigt var så nödgas jag att upplysa henne om.
Efter en lång tankepause erkänner hon att hon kanske har snurrat till det där en smula...
Det blir så ibland, säger jag.
Sen berättar hon att hennes hår aldrig slutar att växa.
Att hon har flyttat till Avenyn.
nr 38.
Om jag går på Avenyn så kanske vi stöter ihop & kanske kan vi gå & dricka en kopp kaffe med något gott till.
Jag tycker att vi kan bestämma en dag då vi går & dricker en kopp kaffe med något gott till.
"Nej,nej,nej! Lilla barn inte ska jag ta upp din tid inte."
"Men jag skulle tycka att det vore jättetrevligt. Det är klart att du inte tar min tid. Du ska inte tänka så."
"Jaja. Jag tänker så ibland." säger den forna operettprimadonnan
"Jag vet. Jag med"
svarar jag