Kgb

Hon tittar på klockan & plockar fram anteckningsblocket.
Fyra minuter tidigare så har jag hört henne skoja friskt med vakmästaren.
Men nu har hennes pupiller vänts inåt.
Jag har inte gjort min läxa.
Är inte på något sätt konsekvent.
Slarvig & misantropisk.
Hon talar till mig mjukt & irriterat.
Så som man bör till de debila.
Ser att hon gäspar med stängd mun för varför skulle annars hennes ögon tåras så plötsligt?
Näsvingarna utvidgas & salt vatten stiger upp i vrårna.
Lyssna, speja, trippa fram på tårna.
Fram-på-tååå-rna.
Trippa fram på tårarna?
Nej, duktig & bockig går med raska raka steg!
Jag vet att mitt öde tråkar ut henne.
Dödar hennes själ.
Så blir det när man talar sanning....

Ps. Hennes blus är mycket vacker. Ds.