& den pyramidala paralyseringen

"En sån eländig liten Bleknos"
Sa det stora trollet Sertralin Ranbaxy & spottade i hennes melerade så hon blev alldeles freuktansvärt bergatagen!
När man är bergatagen så händer det inte så mycket.
Innerst inne i bergets hjärta ligger man mest på filtar & tomglor.
Ibland dansar älvorna förbi på den överviktiga televisionsapparaten.
Ibland äter man ljust bröd med trött makrill på.
Ibland läser man pappersark med ord på samlat i en pärm & kallas för litteratur.
Men för det mesta så tomglor man bara.
Lite dävet.
Lite enahanda sådär...
Men efter ungefär vid andra fullmånen så hittar man en liten näsduk med monogram som inte är ens eget & börjar försiktigt & ledbrutet torka trollträcket ur ögonaböj.
Då kommer den Dåligasamvetsenheten & knackar på bergaporten.
Dåligasamvetsenheten har en mycket välstruken skjorta & en blick kall som Piggelin.
Här har man legat i jökelvattnet & tomglott till ingen nytta & mening!
Nähä!
Upp & hopp & slå dom vingliga klackarna i gipsstuckaturen!
Feberyrsligt kastar man då sig handlöst ut i myrmarken för att göra nytta & vara bevänt.
Då kan det hampa sig att man skaffar tex en hemsida (www.caisastina.se),
spelar in en podcast (Kulturens abc),
anmäler sig till en kurs,
tar en dusch,
väcker liv i en slumrande blogg (Bleknosbeenbad.blogspot.com),
köper en guldsoffa & går med i en lägenhetsbytarsida på intranätet.
Ja, lite så...
Sen ber man en bön att en farbror är ens herre & man inte skall vilja ha, eller hur det nu var...
Skaffar ett twitterkonto där man heter Bleknos & önskar att bli förföljd.
Glömmer sina ensamma stunder & sätter sitt sista hopp till teknikens under...!
& idag 2012-10-01 så fungerar det alldeles utmärkt!

Puh...
Sicken röta...