En drog som jag aldrig har prövat är makt.
Det verkar ju vara ett himlans spännande & effektivt rusningsmedel, eftersom dess missbrukare tenderar till att fullständigt go bananas.
Man borde kanske prova....
Tänk om jag gillar det för mycket?
Om jag blir beroende?
Nej, jag skulle nog kunna hålla det i kontroll, intalar jag mig själv.
Det kan väl inte vara så farligt om man bara missbrukar det ibland... På någon extra skojig fest tex...
Eller om man bara injecerade pyttelite makt.
Det går säkert att blanda ut med bakpulver eller nåt.
Det bästa vore ju om det gick att röka.
"Nej! Om men skulle rulla sig en riktigt fet maktjolle!" & röka den i djupa, pampiga bloss någonstans där man egentligen inte får.
Sitta iförd gubbtweed & pösa.... & röka. & pösa. & röka...
Jag finner maktmänniskor mycket intessanta.
Deras strävan.
Deras förändring när makten väl är uppnådd.
Varför jag fascineras av detta är nog, & nu är min rannsakan uppriktig, att jag själv aldrig har varit i närheten av att själv ha den minsta tillstymelse till makt.
Kan inte komma på en endaste sitiuation där jag kännt envåldshärskarens själ inta min ande.
Undrar hur jag skulle bli?
Skulle jag bli snäll & måna om världsfred?
Eller skulle jag se till mitt eget bästa & spruta svidande champange i undersåtarnas ögon & be dom dra år pipsvängen?
Vem vet?
Men någon gång skulle jag vilja bli Direktör. Inte chef. Direktör låter pampigare.
Min vd- vice direktör, skulle ju annars bli vc & den associationsbanan vill vi inte veta av!
"Jag som Direktören för det hela kommer härmed att höja allas löner! Men för att ni ska få dom utbetalda så måste ni ligga med mig! & laga min mat!"
Själv ska jag sitta här & pösa medan jag syr min egen fallskärm i det mjukaste silke som en konferansdeltagare någonsin skådat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar