Värdet av en andra hand

Vad är det som händer med människor som jobbar i secondhand butiker?
Varför vill dom inte sälja?
Varför tittar dom så misstänksamt på mig?
Nej, jag ska inte snatta era 90-tals klänningar i syntetmatrial till överpriser.
Jag ska inte binda fast er bakom kassan & robba er på allsköns mögiga skor där både fot & nagelsvamp skapat riken, lagar & avancerade skattesystem. Ja, till & med kollonier...
Jag ska bara titta!
Kanske göra ett fynd. (Vilket jag starkt betvivlar...)
H&m klänningen som i butik kostade 149 sekiner, direkt från fabriken & barnarbetarnas flitiga små fingrar, har här i andrahandsbutiken stigit i pris till 279 sekiner. Nopporna får man på köpet!
Ja, men det är ju vintage.
Nej, det är det inte!
Det är fortfarande en halvdassig trikåklänning från H&m. Varken mer eller mindre.
& gud nåde dig om man med sin vänligaste lilla röst frågar vad klänningen i skylten kostar.
"Skylten! Man får ICKET röra skylten!"
Nej, därför frågar jag dig vad klänningen kostar.
"Den kostar massor med pengar. & sakerna vi skyltar med säljer vi bara en gång om året, en helgfri söndag mellan 05.17 & 05.33! Så det så!"
Ni säljer inte guld. Inte diamanter.
Inte historiska textiler vävda av kastrerade gossebarn till andalusiska jungfrur.
Ni säljer begagnade saker. Varken mer eller mindre.
Så låt mig titta. Låt mig botanisera.
Låt mig andas in doften av otvättat, gammal päls & mög.
Vem vet, kanska köper jag i slutändan 80tals morgonrocken med en difus fläck.
Men låt mig titta & ge mig ett bra pris!