Dagboksdysterheter

Bröder & Systrar i Sodom & Gomorra!

Välkommen in. Nej, du behöver inte ta av dig skorna, det var ändå så längesedan jag dammsög... Slå dig ner, ta en drink, let me entertain you... Jag har alltid haft ett mystiskt förhållande till dagböcker. Redan som någon form av barn, så blev vår relation knepig. Har ett minne av en dagbok som hade brun pärm med violetta, olinjerade sidor. När man är en liten människa så är det svårt att skriva rakt utan linjer. Det blev lite som att en full dvärg med hittepå språk hade varit framme & kluddat. Dagboken gick dessutom inte att låsa. Nästa dagbok inhandlades i Skellefteå. Det vackraste jag någonsin skådat. Inkädd i turkost kinatyg & med lackröda kanter. & håll i hatten, linjerade sidor! Eftersom denna skatt var det dyrbaraste jag kunnde tänka mig så ville jag liksom inte försöra den genom att skriva i den. Dess skönhet skulle vara orörd & beständig... Min goda Moder Courage som hade betalat kalaset upplyste mig på klingande norrländska " Nu jävlar skriver du! Annars har vi ju kastat pengarna i sjön!" Att kasta pengar i sjön är både en sorg & en dödsynd enligt Modren. Så jag skrev. Med darrande blyertspenna skrev jag varje dag "vi har stigit up." Det var ungrefär det enda som hände i livet på ett par år.
Sedan är barndomen över.
Nästa seriösa dagboksförsök görs på gymnasienivå. Det är då jag gör det fatala misstaget att i min dagbok börja ljuga! Av ren skam inför min egen dömande blick lägger jag hastigt ner projektet. Denna lögnaktiga slinka återkommer genom livet när jag ska "skriva av mig". Nu är hon här! I en datamaskin nära dig! Så stanna kvar vettja. Jag handlar frukost imorgon. Du ska få sova i dom alla mest nymanglade av mina lakan...