Shack Mattoid 2

Det skvalar som bäckar om våren.
Det brusar som vildsint ocean.
Klockan är kväll & ingen behöver stänga dörren till vattenklosetterna om man inte vill.
Det rogivande kvällsteét tränger människobarnens blåsor & måste få rinna ut i avloppsrören innan den kemiska sömnen gör sin grandiosa entré.
Om man inte vill stänga dörren så behöver man som sagt inte det.
Det gör dom azurfärgade änglarna åt dig.
Dom dirigerar persiennernas symphonier med små nycklar som dom gömmer längst ner i byxfickan.
Metallen gnisslar & gnetar ner för dom regnpiskade fönsterrutorna, i både stämmor & bordun.
Gardinlösa glänser nu ljusintagen i mattoidernas små milor.
Kolarna får nu ta rast.
Vila fötter & händer & borsta bort talken från plasthanskarna.
Jack the Ripper dimma vilar nu i korridorer & prång där den långa, tysta, mörka kommer att svabba bort urinfläckar & trollträck i arla morgontimma.
Röd lampa betyder inte utsålt, det betyder att det är rymning på gång.
Så olika i olika branscher det där...
Gud gjorde ej gröna små äpplen i så fall.
Men just nu bara spolar det i kvällningens alla våtutrymmen.
Snart hör man ljudet av små tossor som trippar eller hasar till sovsalarnas varma sköten.
Några tossor är hemstickade.
Andra inköpta på stormarknaden.
Någon drar redan timmer ända från Hälsinglands djupa skogar.
Någon läser dagsaktuell veckopress från 1997.
Men snart, snart finns det ingen London fogg
& heller ingen New York smogg
Snart är solen kall.

Shack Mattoid

Varje kväll står en man med fruktpåse nere på parkeringen.
På hans brytning så kan man tippa på att han bott i detta karga norr i, kanske, femton år.
Han står där varje dag med famnen full av frukt.
Pannan är rynkad & stegen försiktiga.
Hans son går över gatan i rask takt.
Fram & tillbaka, fram & tillbaka.
Fram till trädet som växer där bussar stannar & tillbaka till entrédörren som låses klockan ardeton nollnoll exakt.
Klykan är ålderdomlig & lite vind, så en knuff med höften brukar rekommenderas.
Om klockan visar tidigare timme än just aderton det vill säga...
Pojken pratar oavbrutet.
Inte med fadren, utan med någon som befinner sig i höjd med hans nyckelben.
Han drar i kepsen, ner, ner, ner.
Som om även ögonbrynen måste få frid & skydd & så att ingen i nyckelbenshöjd försöker att skuffa av den.
En matt hand sträcks då & då fram till honom med gåvor från Moder Natur.
Ett äpple.
En kiwi.
Små lådor med bär som kommer ända från Polens fjärran fauna.
& pappa kan inte höra kastratsången som bestämmer hans raska promenadtakt.
Kan inte höra pukor & trumpeter.
Domedagsbasuner & barnagråt.
På balkongen med persienn av hönsnät för stora, forntida väsen, står dom bipolära damerna & stampar.
En hunger växer i deras nyfikade, uppsvullna magar.
Dom vill inget hellre ha än dessa kravmärkta bananer & kanske tvåhundra kronor från bankomaten som säkert ligger flera miljoner mästerkattsstövelsteg bort från deras noga inrutade söckendagar.
& dom sjunger.
Utvalda små stumpar som svävat i etern sedan folkhemmet blommade i spänst & bardomen pockade & petade på framtidens jämmerdal.
Poplinkappor & pippilotter på sönderfrätta kalufser som allt för sällan tvättats av det omilda, om än dock parfymfria shampot som kommun & lansting tillhandahåller.
Gummistövlade fötter som trampat upp stigar på linoleummattan & västsvenska, brustna röster som hojtar om mordutredningar & hamondorglar.
Tvn & radion som ingen sänker & som Farbror Frukt inte hör till sin alienerade plats.
Han vet att detta skådespel inte närmar sig premiär för fem öre.
Att detta bara är en inövning av morgondagen.
Fruktpåsens bomullshandtag har blivit fuktigt, så fuktigt & känns ytterst obehagligt mot handflatan som ägnat dagen åt att packa upp alla dessa oändliga mängder banankartonger som forslats upp till vår lilla nordpol.
Banankartonger heter alltid banankartonger oavsett om dom innehåller bananer eller inte.
Han borde ha tagit korgen.
Imorgon tar han korgen.
Imorgon vill pojken ha frukt.
Blank frukt som är nysköljd & krispig som pojken kan bita i samtidigt som dimman lättas från hans ögon.
Pojken går & går & klockan börjar närma sig krök av natt.
Eller natt & natt.
Klockan närmar sig åtta.
Då måste alla prinsar ligga i sina sängar med bolltäckena uppdragna till den snoriga lilla nästippen.
Goodnight you princes of Maine, you kings of New England.
Sedan sniffar alla på sin lilla etertrasa & faller i den ljuvaste, djupaste sömn.
Oskar Strand placerar törnetyngda glorior över allas huvudskålar & samtliga dömmer om basketträning & Juicy Fruit.
Ingen dricksfontän är kastad än.
Blott tärningar här, i The House of the rising Sun.
& stjärnorna?

På himmelen de blänka.

Den häck som inte växer kämpahög

Hur länge sov jag?
Undrar hon & skakade pälsänglar ur trasselhåret.
Mycket har tydligen förändrats sedan vi sågs...
Mycket säkert till det sämre tänkte hon sin vanliga norrländska molokenhet trogen.
På darrande ben knicklar man sig ut ur tornrummet & likt avkomman till en, till exempel, indisk gud så börjar man söndagsflanera jordestigen fram...
Hamnar på premiärer & utredningar.
Lunchrum & leksaksaffärer.
Eftersom många i min allra käraste & närmaste närhet har välsignats med attraktionskraft & befruktade älskog, så kan det hampa sig så att man hamnar just där.
I leksaksaffären.
Bleknos har inget direkt trängtande minne efter barndom med tillhörande utfrysning, men dom små kommersiella plasthästarna ligger henne fortfarande varmt om den sargade hjärteroten.
"Nämäh!
Säljer dom inte My little Ponies längre?"
Frågar den förvirrat barlösa mitt inne i plastlandskapet fullt av överraskning & tveksam kvalitet.
"Jo, där."
Modervännen pekar på en hylla samtidigt som hon rappt & förberett svarar på sin kära avkommas trug.
Där står dom ju!
Barndomens heliga graalar.
Men?
Va?
Det här stämmer ju inte!
Någon har glömt att mata ponnyhästarna.
Dom är som små pastellfärgade skelett med stora, glasartade, amfetaminstinna ponnyögon.
Vanvård!
Vanvård!
& djurens rätt!
Vill bleknos vråla & genast göra en namninsamling.
Släppa ut minkar & skipa rättvisa!
Ponnysarna är smala som vidjor över midjan.
Den beniga flanken rymmer nu endast en enda symbol.
Manen & ögonfransarna är milslånga, men ökad hårväxt hör väl ihop med självsvält drar jag mig till minnes.
Små till växten har dom blivit & på några stackare växer en frodig penis mellan deras ögon.
Arma små värddjur!
Är jag förvånad?
Nej.
Den berömda tröttheten breder ut sig & längtan till sin egen chimär tickar i bröstet.
Svingar sig hemåt för att drömma om tidig juraperiod då plasthästarnars rövar var fylliga & symbolen ofta var glass.
Som små nötkreaturens Venus de Milo.
Men tiderna förändras & det enda jag kan göra är att krypa till sängs igen & drömma om mazariner & fred på jorden.
Nästa gång jag vaknar så har jag kanske tjockt lila hår, bulemi & en pampig kuk i pannan.
& om det är mitt öde, mina vänner, så skall jag icket häpna.

Lilla snigel akta dig

Dom skriar så hjärtskärande i natten.
Spårvagnarna.
I varje kurva så öppnar rälsen sin ton & släpper ut den gällaste av arior.
Lite som en själv när en cyklar.
& måste svänga in på sidospår & vilsenhetsstigar.
Lika väl som jag önskar att mitt hår vore rött,
så önskar jag att jag kunde signalera sväng på enklare sätt än att låta Hades alla hundar bubba upp ur stämningsbanden.
Men.
En
Kan
Inte
Släppa
Styret

Vi måste med all vår styrka & ömhet skydda glädjens lilla snigel

Tvättkorgen har kapitulerat.
Böjt sin rygg under mitt slarv.
Gått liksom upp i limningen.
Inte för att en räknat med särskilt högpresterande kvalitet, men ändå.
Sig själv skall hon skylla som det står i skriften.
Helig eller ej...
Överallt ligger det pinnar som borde bli till hus.
Hus som inte hunnit byggas.
Svansarna är tappade & pojken i sagan spikar fast svansarna på gråa moln på ängens klorofyll.
Det doftar av något annat här.
Svårt att placera men inte helt främmande...
Om nätterna regnar det.
Vargen ylar.
Ylar av hunger & klagar.
Rödluvor passar i vargamagar.
Alla doktorerna & handläggarna & knappstöparna & skattvaktarna har gått på semester så allt vi andra kan göra är att vänta.
Blunda & vänta & klafsa runt här på myrarna.
Hjortron?
Nej, inte säsong.
Det är noga det där med säsonger.
Gäller att liksom hänga med...
Tvätten måste hängas.
Men den borde tvättas först.
Därför delas den prydligt upp i olika praktiska påsar & gradantal.
Sen då?
Då fyller vi i alla papper & överdoserar sköljmedel för att vi kan & för att vi vill dölja.
Den lilla snigeln aktar sig & hoppas att vargarna är där dom borde.
Hoppas.
Hoppsan.
Hopslå.
Läser en tidning som angår det skrå som en inte längre tillhör.
Jaja,
Alltid lär man sig något.
Som det står i skriften.
Helig eller ej...

9

sorg förtvivlan, bedrövelse, ledsnad, bekymmer, vemod, grämelse, saknad, smärta, ve,elände, tårar, gråt, kval, lidande; sorgdräkt, svart (motsatsord: glädje)

5

Det blåser skacker in från strömmen
Bilan vilar ock så jag
Men var är Morfeus, han med sömnen?
Att frälsa oss från denna dag