Det skvalar som bäckar om våren.
Det brusar som vildsint ocean.
Klockan är kväll & ingen behöver stänga dörren till vattenklosetterna om man inte vill.
Det rogivande kvällsteét tränger människobarnens blåsor & måste få rinna ut i avloppsrören innan den kemiska sömnen gör sin grandiosa entré.
Om man inte vill stänga dörren så behöver man som sagt inte det.
Det gör dom azurfärgade änglarna åt dig.
Dom dirigerar persiennernas symphonier med små nycklar som dom gömmer längst ner i byxfickan.
Metallen gnisslar & gnetar ner för dom regnpiskade fönsterrutorna, i både stämmor & bordun.
Gardinlösa glänser nu ljusintagen i mattoidernas små milor.
Kolarna får nu ta rast.
Vila fötter & händer & borsta bort talken från plasthanskarna.
Jack the Ripper dimma vilar nu i korridorer & prång där den långa, tysta, mörka kommer att svabba bort urinfläckar & trollträck i arla morgontimma.
Röd lampa betyder inte utsålt, det betyder att det är rymning på gång.
Så olika i olika branscher det där...
Gud gjorde ej gröna små äpplen i så fall.
Men just nu bara spolar det i kvällningens alla våtutrymmen.
Snart hör man ljudet av små tossor som trippar eller hasar till sovsalarnas varma sköten.
Några tossor är hemstickade.
Andra inköpta på stormarknaden.
Någon drar redan timmer ända från Hälsinglands djupa skogar.
Någon läser dagsaktuell veckopress från 1997.
Men snart, snart finns det ingen London fogg
& heller ingen New York smogg
Snart är solen kall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar