söndag 30 januari 2011

Var är Guran?

När jag i min vitblonda ungdom gick med i Fantomen klubben, så stod det att medlemsskapet var på livstid.
Jag fick kortet med chiffern till Fantomens hemliga språk.
Beställde godamärket ringen, berlocken, pinnen & Fantomenkalsongerna (fungerade fint som badbyxa) denna enklare shopping tog hela min barnstatistlön i anspråk.
Berlocken är det enda som finns kvar...
Men som skriften sa, så är jag bunden till denna förening tills döden skiljer oss åt.
I dagsläget går jag ibland klädd som en vanlig kvinna på gator & torg.
& funderar på att det är långt mellan utskicken från Fantomenklubben.
Vem har hand om dom?
Gissar på Guran.
För ni har väl inte övergivit mig?
Förgät mig ej du store Fantom.
Du gav mig ditt diplom.
Alltså är jag din i evighetersevighetersevighet.
Jag ser det som ett heligt förbund.
Som ett litet äktenskap...

2 kommentarer:

  1. me too baby!
    me tooooo!
    (eller som det heter här i Danemarga:
    åsså maaaj åssååå majjj for hilvede!!)

    nä, seriöst.
    hur kommer det sig att du har så rätt?
    hela tiden?

    hmm
    klokskap?
    jorå...
    uppleva smärtan av levandet?
    jäpp!

    löve!
    s

    SvaraRadera
  2. Undrar också vem som är medlemsansvarig på Fantomenklubben. Det var länge sedan det kom någonting... Men min Fantomen-pin har jag kvar, till de festligaste av tillfällen.

    SvaraRadera