Var är Guran?

När jag i min vitblonda ungdom gick med i Fantomen klubben, så stod det att medlemsskapet var på livstid.
Jag fick kortet med chiffern till Fantomens hemliga språk.
Beställde godamärket ringen, berlocken, pinnen & Fantomenkalsongerna (fungerade fint som badbyxa) denna enklare shopping tog hela min barnstatistlön i anspråk.
Berlocken är det enda som finns kvar...
Men som skriften sa, så är jag bunden till denna förening tills döden skiljer oss åt.
I dagsläget går jag ibland klädd som en vanlig kvinna på gator & torg.
& funderar på att det är långt mellan utskicken från Fantomenklubben.
Vem har hand om dom?
Gissar på Guran.
För ni har väl inte övergivit mig?
Förgät mig ej du store Fantom.
Du gav mig ditt diplom.
Alltså är jag din i evighetersevighetersevighet.
Jag ser det som ett heligt förbund.
Som ett litet äktenskap...

Skolk fas 1

"Hej!
Det här är Bleknosens mamma som ringer.
Bleknos kan inte skriva längre pga att hennes huvud oväntat fylldes av sirap.
Hon är just nu på läkarinrättningen för att tjata till sig hallicuogen meducin som sätter fart på hjärnspökena igen...
Hemläxor & dylikt skrivs in på kommentarer så ska jag vidarebefodra det.
Vi hoppas på ett tillfrisknande veckan som kommer.
Mvh Bn s goda Moder"

Som en killing utan gäng

Jag har alltså mött honom.
Den forne kaffekokaren.
Den mobbade sängvätaren.
Killen som är full av revanchlystnad & harm.
Vi kan kalla honom "Kanoncastaren"!
Kanoncastaren bjöd in Bleknos till en enklare provfilmning.
Hurra & lycka. Hopp om existensberättigande & sekiner!
Denna provfilmning var dock inte för någon specifik roll, utan Kanoncastaren vill bara sondera terrängen i Västra Götaland.
Jag fick en text mig tillmailad & diverse regler som Kanoncastaren tycker att det är viktigt att tänka på vid en provfilmning.
Efter första genomläsningen av detta masterpiece fattade jag nada.
Med god vilja & en sjuhelvetes fantasi, så kunde man vagt ana en historia bakom dessa ord som doftade tidig nittiotalssåpa.
Jag gick dit, påläst & sökajobb trevlig.
Det verkar bra. Fin lokal. Trevlig & bra motläsare. Allt hade flutit som honung en högsommardag om inte Kanoncastaren själv hade varit där.
Sicken party pajare!
Maken till oartighet.
Ett bemötande som han själv nog skulle kalla för proffetionellt, men som föremål för bemötandet, måste kalla intet annat är ohyfsat.
Slyngelaktigt.
Under den förskräckliga halvtimme som denna "provfilmning" pågick så lyckades han kasta så mycket smuts, förolämpa så till den milda grad, att Bleknosen än i dagsläget knaprar novalucol.
Han äger attributen. Skäggstubben, slappa tröjan, dyr jeansen, samt ironiska skor & scarves.
Armarna är pyntade av spretiga tatueringar som han själv nog skulle kalla konst.
"Alltså det föreställer ju ingenting. Ironiskt & provocerande va?"
Nja...
Han kan allt!
Casta, regissera, skriva manus, you name it!
"Alltså, i film kan man ju klippa." Informerar han förnumstigt.
Livsfarlig kille att ge en maktposition. Ty han härskar genom kval.
Byrålådan är full av filmmanuskript, hjärtat fullt av längtan.
Varje kväll tummar han på filmfestivalskatalogen.

"Snart. Om en vecka. Då blir jag kung i baren. Ska knyta kontakter. Till varje pris.
Tänk att få stå vid baren & plötsligt höra en röst "Kanoncastaren! Det var länge sen!!"
Att få stå & slänga käft med Reine Brynolfsson... eller kanske Peter Andersson. & hur dom presenterar mig för en berömd regissör som kanske heter Alfredsson i efternamn. "Är det du som är Kanoncastaren? Hört jävligt mycket gott om dig." & brudar som kommer fram till vårat bord, fan vad lätt det går... "Äh, jag är ju inte bara castare utan jag regisserar & skriver manus &så... Har några jävligt spännande grejer på gång..." Hinka bira. Snacka film. Kolla brudar. Garva. Fan, vad lätt det går..."

Det är ingen som någonsin mera ska doppa Kanoncastarens huvud i en ospolad toalett. Ingen som hånar hans läs & skrivsvårigheter. Ingen brud som nobbar när han har så mycket att erbjuda.
Hans väsen törstar efter den makt & inflytande som skolgårdens demoner hade på hans arma barna år i, låt oss säga Falkenberg...
Byrålådan full med filmmanuskript, hjärtat fullt av längtan.
Hur som haver så tycker jag att Kanoncastaren är fel man på fel plats.
Han är otrevlig & dryg.
Hade jag ett filmbolag så skulle jag passa mig noga för att ha Kanoncastaren som repesentant.
Sharlatan
hela dan!
Varje ruttet lingon som du kastar på någon annan får dig att växa, vi fattar det Kanoncastare.
Men skärp dig.
Du är vuxen & borde kunna kosta på dig en smula ödmjukhet.
Du borde släppa en fis & inse din begränsning.
Ty du är blott en killing som letar efter ett gäng.
Men betänk att stygga killingar få stå i spiltan mol allena...

Så triggas en Argbigga

Mitt egentliga namn var upptaget.
Så jag får väl kalla mig för "Förgrämda Blygden".
Det låter bra.
Lite etno sådär.
Lite indianskt...
Innan den "Förgrämda Blygden" började blogga så hade jag max läst kanske sju olika skrivforum. Det som slog mig då var att det var mycket tårar & jämerdal.
Ett jäkla gnäll helt enkelt.
Nu har även jag i min glåmiga grämelse kommit dit!
Ända fram!
Här ska gnällas!
Så det står härliga till!
Det som min själanöd triggas av, är väl främst dom vanliga gnällämnena.
Inget jobb, inga pengar, ingen släkt som kan rädda mig. Allt jag äger är mina kläder osv...
Den Förgrämda Blygden är dagen till ära, arg som ett bi.
På allt.
Förakt & avund parar sig fint med rädslan & depressionen.
Plötsligt vakna en morgon & vara den man aldrig ville bli. Sugen på barbitaler & tequila undrar man rosenrasande om lyckokvoten är full.
För visst finns det väl en lyckokvot?
Jodå, när man har fått fint & börjar känna sig nöjd som en skånsk godsägare, då ramlar en rostig takpanna ner i din panna & inget blir sig likt igen. (Gammalt tallskogsordspåk)
Svårt att se på nyheter & läsa böcker pga att allt är så sorgligt & orättvist.
Kan inte glädjas åt vare sig andra eller sig själv.
Ingenting är roligt.
Imorgon ska Förgrämda Blygden provfilma. Det är ju egentligen festligt & härligt. Men jag hoppas intensivt att få kräksjuka under natten så jag slipper.
För det är ingen idé man försöker, för det kommer ändå aldrig att gå!! (Gammalt granskogsordspråk)
Funderar på att tröstäta en ost & sedan ligga på lit de parad & tomglo & tänka katastof alt arg tankar.
Full av harm & ödslighet ska jag nog kunna hitta ett litet ljud som jag kan ligga & irritera mig på.
Arg som ett bi
kommer jag att förbli
Medans Ågren står i fönstret & kikar på mitt bord
Gyllene är hans törst, skål min bror
Skål för denna skuta...

Utflykt

Hon & AkrylAmid inser att dom behöver semester.
Dom behöver gå på tur.
På norskt, oreflekterande manér.
Dom kan inte enas om en slutdestination, så det är bäst att landa någonstans inom droskbilsradie.
Hennes promenadskor är spruckna i lädret.
AkrylAmids är nyare.
"Dom säljer inte engångsgrillar i januari" konstaterar hon på närköpet.
"Inte kräftor heller" konstaterar AkrylAmid.
Då blir man inte sugen på någonting & får avbeställa droskbil & får tänka på säsongens primörer...

!

"En sån eländig liten Bleknos!" sa trollet...

Immortal imagination

Jag låtsas!
Jag har alltid låtsas.
Kanske därför valde jag mitt yrke.
Pga låtsasheten.
Kan bli så in i bänken fascinerad av någon som låtsas bra.
Det bästa med att låtsas, är just att man låtsas.
Plötsligt kan jag bli den jag vill.
En modig.
En orädd.
En sån som tänder grillen i det mäktigaste spöregn.
Den som hissar segel mot främmande land.
Hon som är navet i förförelsen.
Dottern som ärvde omvårdnaden.
Systern som bar dig över ett berg.
Den underbara, uppblåsbara...
Hittepåt get oss en chans till. En chans att förså & upprätthålla.
En chans att låtsas att Ryska postens regler är dom mest omutbara.
En chans att tro att det vi ser faktiskt hände...
Nåja, höga kindben & sekiner på kontot är ju otäckt overkliga i våran överkommelse.
Låt oss låtsas.
Ty jag älskar detta medel.
Det är min luft.
Är min rök...