Androms tjugofem komma sju dagar

Den lobbylampan är med all säkerhet amerikansk.
Jag tror att det är för att skärmens textil är så välsydd & så mättad av ljuset...
Så vi måste gå.
Vi luktar lite som vin.
Vi har druckit kaffe & vin hela dagen.
Alltifrån den lite dyrare koppen med internationellt uttal, till den som stått på skamvrånsplattan allt sedan sen lunchrast.
& sedan direkt till dom små rävarna som härjar i vingårdarna.
Vingårdarna våra som månne gå i blom?
Därav den blödande chablis, med dess druva som igen över huvudtaget har brytt sig om att  försöka uttala, ty det var en gåva.
Ibland betalar jag.
Ibland betalar du.
I jämnlik, kamratlig anda.
Nu hämtar du mer.
Något har tyckts ner över min panna & Orfeus ringer tydligen i natten.
Själv tittar jag på den allt mer sviktande armaturen.
Den lyser upp mitt ansikte underifrån och jag vet att det inte blir till min fördel.
Orkar inte tänka på det nu.
Vill inte falla i fåfängans vagga, trots att jag gungat i den sedan puberteten.
Så istället fingrar jag på den lilla sirliga knoppen som håller sladden på plats...
Plötsligt skruvar jag helt koncist av den & låter den försvinna ner i min ficka.
Vet verkligen inte varför jag gör så, men förmodligen är det för att jag vill ha något.
Det är därför som jag dricker.
Något.
För att jag vill ha.
-Jag tar gin i min, sa jag.
Ginen är typ vanlig.
Men det andra kan ju bota både malaria & annat trolltyg.
& c-vitamin.
Kanske är det är därför jag plötsligt vill ha den.
Vill ha den.
Vill ha kininen på samma sätt som jag vill ha stormaktens prydda lampknopp.
Du har inte så mycket att säga, sa du.
Jag försöker att säga något som jag inte har & du ber mig vara tyst.
Vi sneglar på varandras magar för att komponera med vår andning.
Det blir bra.
Vi rytmiserar bra.
Men jag vågar inte fortsätta.
Tar av mina tre ringar, snurrar lite på evighetssymbolerna & lägger dom på ett autistiskt prydligt vis bredvid en drink som vi tex har döpt till "Fjärran kupletter" eller "Barn av vår tid" eller "Typ punkjox."
Vet inte om du har någon ring, men om du har det så lägger du den på typ samma sjukligt inåtvända vis jämte mina.
Sen sitter vi så väldigt länge.
-Vi skulle kunna gå till ett annat rum.
Säger vi.
Nästan.
Jag ser bara att du öppnar din mun i tre steg & jag vet plötsligt hur allt kommer att se ut på slutet.
-Glöm inte dina ringar?
Säger du.
-Glöm inte din?
Säger jag.
& så ler vi.
& så går vi lite.
Det blir så olidligt varmt i luften emellan.
Varmt & tungt.
Sådär som trycket rider innan fukten kommer
& dryper.
Vi brottas med luften.
Som inte ens vi kan andas.
Varm.
Varm & jag vet hur det ser ut.
Hur vi måste öppna våra munnar i tre steg.
Innan.
-Så att vi inte glömmer.
Säger du & sätter din ring mellan mina tänder.
Jag vet ju hur det ser ut, så jag blundar.
Kramar hårt handen runt det nya landets upplysningsprålighet.
Öppnar min mun i tre steg & sväljer.
Ring.
För att jag vill ha något.
Det är förmodligen bara kattguld.
Men jag vill ha det.