Mästaren & Margarita

Det började när jag var tolv år.
Visst hade jag sett honom tidigare.
I köket, tillsammans med häxan med svart hår & långa naglar.
Skymtat honom i röken som lagt sig som ett grått sepiafilter runt familjen allra heligaste hägn.
Klirret av repiga Duralexglas & diskutioner om skuggor & Bacon.
Sen kom han till danslektionen.
& efter skissande med skrap blick så valde han ut Bleknosen!
Hennes knoppande lekamen hade alltså passerat estetens kräsna öga & förvandlas till utsökta blyertsstreck i ett Hahnemühle block.
Skev upp telefonnummret till den man som en gång kopparetsat porträtt på norrlands allra mest speciella dårjon.
Numret på armen brände likt en stämpel, värdig självaste O.
Sen blev det torsdag.
Jag hade noga kollat exakt vart huset låg & vilka bussar & tider som skulle ta mig till Tecknaren som jag nu skrivit kontrakt med.
Huset är grått.
Murgrönan & tistlarna är frodiga i sitt överdåd.
Vi ska jobba i fyra timmar, jag & Tecknaren.
Det bubblar i min arkitektmage når jag ringer på rostig ringklocka som inte fungerar.
Knackar.
Knackar hårdare, så att knogarna skavs upp likt en stämpel, värdig självaste O.
Det är öppet nu.
Tecknaren har väldigt många stickade plagg på sig.
Dom är noppiga & stora dammtussar har fastnat under raggsockorna, som om vederbörande hasat fram snarare än gått.
Tecknaren vill bjuda på fika.
Jag dricker inte kaffe, men nu som vuxen ung kvinna känner jag att situationen kräva detta.
Mjölken blir min räddning.
Men den är två veckor gammal & Tecknaren som är inne i en period då han har mycket svårt för dagsljus, ber mig gå till närköpet för att köpa ny.
Där finns tydligen syltkakor &så.
Små hallongrottor med den rödaste av hallonsylt tronande i mitten.
Han ger mig pengar.
Skrynkliga som om dom förvarats hoprullade i en glädjeflickas sköte.
Men sådant visste jag ju ingenting om i min nyväckta tolvårsålder.
Knackar.
Knackar hårdare, så att knogarna skavs upp likt en stämpel, värdig självaste O.
Det är öppet nu.
Tecknaren verkar ha glömt bort att jag skulle komma tillbaka.
Kaffet är svart som Hades & Tecknaren visar mig runt.
En trappa upp finns ett stort rum, högt i tak med sneda nocklar.
Där brukar en autistisk pojke spela på flygeln.
Här finns träsnitt ända från Indonesien.
Böcker om bortglömda kärlekskonster & jag vet att den autistiske pojken alltid har bomullshandskar på sig för att skydda sina händer.
"Händerna är det skönaste han har" förklarar Mästaren.
Praktfulla fjädrar & böcker pryder väggarna & salen tycks ligga i träda i detta dunkla skuggspel som textilerna över fönsterrutorna bjuder till.
"Pojken spelar, jag lyssnar bara nu för tiden" säger Mästaren & sparkar på en hög drivved som någon kanske skall bygga något av.
Sen går vi ner till ateljén.
Inget får mig så trankil som dofter av terpentin & oljefärg.
Hittar en palett med nästan intorkad färg, fast jag vet att i mitten är färgen fortfarande krämig & lös & om man trycker sönder hinnan ovanpå så bubblar färgen ut i sin ursprungliga konsistens.
Jag trycker den gröna.
Jag trycker den blåa.
Jag trycker den nyans Mästaren har lagt eoner av tid på för att få utsökt.
Mästaren harklar sig.
O skall inte röra.
Jag har med mig kläderna från danslektionen ty Mästaren & föräldraskapet har en överenskommelse eftersom O är underårig.
Här är fönstren förklistrade med grov kartong för att stänga ute det illvilliga ljuset om dagen.
Starka strålkastare lyser upp podiet som skall bli Os tilja för fyra timmar framåt.
Mästaren signalerar med en ficklampa vart toaletten ligger.
"Äh, jag byter om här." svarar jag frimodigt & blickar in i Mästarens ögon som varit ända borta i Amerika & målat Bondbrudar.
För ett ögonblick åstundar jag kanske att vara en autistisk pojke med händer sköra som urkokta fiskben.
Det vankas musik.
Mästarens blick blir blå & klar.
Han ler lite & säger att vi måste skynda oss.
I detta lyckoland bland dom tryggaste av dofter lär Mästaren mig att hålla armen på ett visst sätt så att skuggan blir djupare.
Hur halsen sträcks bakåt så att perspektiven förskjuts & skevar en smula.
Hans milda röst & blyertsskrapet & toner & ficklampor & pojkar & hallongrottor & knogar & murgröna ger en frid som är tonårssjälen välbehövlig.
Klockan är slagen & både Mästaren & Margarita är beslöjade av rus.
Vi kontrakterar genast en ny tid redan i nästa vecka.
"Då kanske pojken kan spela för oss."
Hans röst är sträv av hopp & lite död.
Det är mörkt runt murgröna & tistlar när jag kommer ut.
Gud hjälpe oss!
För konsten är evig & livet så kort.
& underåren behövde aldrig mer besvära mig igen.