Quidquid latine dictum sit, altum videtur

Prolog.
Fanfar.
Entré.
Nu stövlar hon in i verklighetens diafragma.
På nytt.
En återvändan.
Longeuren är över, deporteringen avslutad, intermissionen en skugga endast.
Det var välgörligt.
Ibland måste man rusa bortom bergen.
Inte för att gräset nödvändigtvis är grönare där, utan för att bara själaventilera sin depricerade lekamen för ett ögonblick.
Till Kongeriget Danmark.
Men nu är undertcknad tillbaka i moderjorden, huggen ur granit.
Blekare än någonsin men vid ett mod, som vissa dagar, kan kallas för gott.
& med en välvillligare inställning till tex konsonanter...
Nu skall det bli reda på torpet igen!
Nu skall detta lilla forum blåsas till liv!
Med en sjujävla espri & kransat med förgätmigej.
Back in business!
Jag har saknat dig.
&, ensam i natten den sena, säger jag som Ernst Hugo
"Min känsliga läggning passar inte i det här landets metoder."
Godnatt min skatt.
Vi ses imorgon....