Ett intimt café

Jag skriver på ett kvitto.
Edith P srömmar ur högtalarna.
Hon ångrar ingenting.
Undertecknad ångrar allt...
Så himlans Paris.
Fast det är det ju inte.
Det är Danmark.
Beyonde fucking poetry.
Men dock, det är 19 timmar tills mitt tåg går hem.
Eftersom jag ville spara 60 kr så är inte biljetten ombokningsbar.
En biljett jag inte själv betalar utan bara bokar.
Sällskapet backade ur så flickan i underlandet får vackert underhålla sig själv.
Det går fint, hon är van.
Det är därför som det skrivs på ett ynkligt litet kvitto istället för grandiost & digitalt.
När jag vänder på kvittot, som för att söka bevis på mina utsvävningar i fornstora dar, kan man se att jag har inhandlat vin på hotell för 84 danska riksdaler.
Well, you do the mathe...
Bartendern svingar sig sirligt över golvet med famnen full av A4a papper.
Han tyckte att det såg trångt & bökigt ut att skriva på kvitton.
Men i utbyte vill han ha en seriestripp på åtmindstonde tre rutor.
"Haha, men jag kan inte teckna." säger jag
"Det kan du visst" sa han, fast på danska då, & lade handen på min risiga skult.
"Sådant ser jag."
Undrar vad han ser mer?
Ser han ända in i själadjupet så måste jag ju gå hem...
Det finns ögon på mig här.
Men dom bligar vänligt & munnarna säger att min alltför utstuderade klänning är fin.
Bartendern kommer tillbaka med elexir i olika glas.
Jag har verkligen inte betalat för allt detta.
Det är det andra som har gjort upplyser man mig om.
Så jag skrattar & skålar & slänger sådär lite med håret som jag har ovanan att göra då minsta osäkerhet knyter sin täta bindel runt mig.
Känner mig lite som en fattig rysk möbelstopperska på rymmen.
Nu blev det musik.
Piano, trumma & fyra fulla fruntimmer.
"Hit me baby one more time"... Sjunger vi i dansk cabaretappning...
Sen tar vi pause.
Musiken fortsätter senare.
Plötsligt blev stämningen lite otäck. Det dyker upp ett enklare pushergäng med Svarte Måns i spetsen.
Dom vill sitta hos den utstuderade klänningen.
Det går bra.
Dom var inte farliga.
Dom var ju blott ett dragracing lag från Fyn...
Dom är artiga & överöser mig med komplimanger.
 & betalar all alkohol som en bleknos kan tänkas behöva.
Sen går dom vidare & undertecknad dansar en smäktande vals med den två meter långa servitrisen.
Hon kysser mig stilla på halsen & viskar att jag är en Skatt.
Innan jag skall gå så ber jag bartendern om ursäkt för att jag inte hann rita någon serie.
"Det tar vi när du kommer tillbaka" säger han & blinkar.
Polyamorisk går jag ut i den danska kvällen,
för att långsamt försvinna en smula...