Igår fick Bleknosen en blodpropp.
Den satt i knävecket & var dödligt farlig.
Det Googlades, & symtomen stämde utmärkt.
Med viskande röst & dödsdomen skriven i pannan, så ringde jag in Sugar Daddy för en diagnos.
Han kom.
Han såg.
& pekade på fel knäveck.
"Jo, men där har du något konstigt..."
En fräken som hittat fel.
Ett födelsemärke, som på bevis att jag levererats smärtsamt till vår grymma värld...
Själv kände jag hur Ebolan åt på min mjölkvita lekamen.
Ringde raskt till viss form av familj, för att ta det dramatiska avsked som vi alla förtjänar
Lade vitvalslekamen ned på bolstrig vila.
Vaknade arla morgon & insåg att proppen tydligen löts upp av div världsomfattande medikamenter.
Inget vandrade upp till hjärteroten.
Ingen Indianiajonestjuv som vill äta stenhjättat till arla morgonmål.
Propp.
Just när man spelar så går det en propp,
propptoppproppipoppropptpopp.
Eller nåt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar