I som här inträden, låten hoppet fara

På ett av dom många socialamedier som undertcknad, med den amfetaminstinnes överdrivna espri, befinner sig på, finns en sida som heter "Att överlista Jante".
52783 medborgare gillar denna sida.
Det handlar om att lyfta sig själv & andra i vardagen.
"Du skall tro att du är någon & alla andra &så" är rubriken.
Föreläsaren/psykologen/coachen som har skapat denna är ruskigt vältränad.
En blond frisk viking med skäggstubb & doft av vår.
Jag tror att han får ligga utav bara den.

Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nedmörk skog jag mig befann
där ej mer väg & stig jag kunde ana
Ej vet jag längre hur jag skildra kan
en skog så full av grymheten & nöden
vid minnet än mig skräcken slår i bann
Den ödslig var som tomheten, som döden

Där står det visa, positiva citat & små berättelser från den bistra verkligheten.
Kommentarerna är ofta små bultande hjärtan & uppmuntan så som "Precis så!" eller "Sant!" eller "Tack för fina ord!"
Bleknos har mycket att lära av denna godhet.
Men istället så knyter sig hennes vallika väsen i harm & med den inlärdas hjälplöshet fylls människosinnet med svarta tankar & helsikets alla dofter & sot.
Skuld & skam penetrerar henne som den vane älskare han blivit.
Älskogen är svart & het & medaljen från Malebolgialoppet slår häftigt mot sänggaveln.
En vet att en är sin egen lyckas dystra smed & att ingivelse i leken får leken tåla.
Nu finns inga ursäkter längre.
Skomakaradepten skall bliva vid sin läst med måste ändå följa sina drömmar.
Anfall är det bästa försvaret emedans det egna berömmet luktar illa.
Nära skjuter ingen hare & inga ursäkter finnas mer & stjärnorna på himmelen de blänka.
Nej, här är en ingen koryfé direkt.
Indianers visdomar & barnets rena, klara livåskådning virvlar ända vägen ner till oss åttonde kretsen.
Nu finns inga ursäkter längre.
Med darrande pekfinger & knip i hjärteroten undrar en om en skall bli nr 52784.
För att en borde.
För att en vill vara med.
För att en vill ligga med en vältränad vis man som kommer att uppskatta en för vad en är & som erbjuder fönsterplatser åt gamla damer så att lyckan sprutar ur starrögonen på dom.
För att en vill vara entreprenör.
Vinnarskalle med framåtanda.
Uppskatta det lilla i vardagen yadayadayada.
En vill ju.
Vill så det värker.
Men var dag har nog av sin egen plåga.
Detta, min vänner, är priset för att dansa motvals.
& att vara en smula pessimistisk till sin läggning....

Vehikel vännen

Det kan vara så, att när tiden är kort & sträckan är lång, så får man hjälpa till.
När motorn runnit ut sin sista av nötdjursstyrka & pyttipannan fräser gemytligt på stekbordet på övergiven sylta.
Det kan vara då som man ber undertecknad hämta något absolut nödvändigt i fordonet.
Ett lysande exempel vara:
Handväska
Karta
Cigaretter
Snus
Veckotidning
Blodsockerhöjande godsaker
Eller något annat livsupphållande för stunden.
Då går den oinkörde snyltåkaren, Bleknosen, ut.
Betrodd med bilnycklar & en hjälpande hand.
Då kan det bli så att, den bleka varelsen, för en stund intar chaufförens ansvariga persona ett kort ögonblick.
När en går med släntriga, världsvana steg, fram till fortskaffningsmedlet där skatterna husera.
När en dinglar sådär modänt med nycklarna från oförlovat ringfinger.
När en sådär normativt trycker in lockupp knappen som om körkortet togs i tidiga tonår & varken var dyrt, komplicerat, eller särskilt märkvärdigt...
När en plötsligt får känna sig som en av dom andra som är på the road to Hell.
När passageraren öppnar bildörren bara för att en kan.
& därför &så inser att makten inte var hennes.
Men låtsas in i det längsta innan en travar tillbaka till mästaren med överviktiga steg & en simpel turistkarta under den rundnätta överarmen.
& tänkande på den tiden då en hade förutsättningar...

Mäh!

Hur kan det komma sig?
När blev dimensionerna endast två?
Har jag hamnat på uppfostringsanstalt?
Jaha.
Tydligen.
Då är det väl bäst att jag förhåller mig till detta,
på skonsammaste vis, får jag väl förmoda.
Finns det kärnor i päronsoda?
Tro det.
Tro det...

(dEt ingen visste var att jag bara lurades.)

(oHc låg mycket länger fram i tanken.)

När Rut kom ut

Hon kom från fjärran tid & land för att dimpa ner i den skånska myllan.
Hon är liten & måste tas om hand.
Vi vet inte var hon varit innan.
Hon vet saker som hennes föräldar inte har någon aning om.
Bleknos med avlägsna släktband höll på att dö nervositet döden.
Hjärtan som slog snabbt & själar som försvinner...
Men nu är det lungt som i filbunken.
Dock gråter jag som den skuggetant jag blivit, men det är mest för att livet är så långt.
Skalpellerna var sylvassa & alla underliv är intakta.
Phu!
Rena rama känsostormen.
Jag tänker att du ska få ett liv som förlåter dig allt.
Jag tänker att du skall vara fri i tanken.
Komplex kommer du att få men vi kan tala om dom...
Du har en mor som är stark.
Ibland skrattar hon som Jan Långben & då ska du haka på för då har förmodligen något festligt inträffat.
Jag är glad att du inte är min.
Då hade du nog blivit bortslarvad.
Jag tänker att du kanske vill samla på stenar & snäckor.
Det vore fint att någongång gå ut & samla sådana tillsammans på tex en sånadäringa strand...
Kanske en mild & mulen dag.
För Bleknosen är lite känslig för solen...
Jag har en soffa i guld.
Där kan du sitta & dricka icket druvbaserad läskedryck.
Du måste borsta tänderna ordentligt & lita till ditt omdöme.
Välkommen hit.

I shalt not want

Det som köps in on mass när Ågrens barometer skjuter i höjden:
Scarfs.

Skvallerbytta Bingbång går i alla gårdar

Den går inte över.
Fulheten.
Den beror.
Än idag.
Trots frikortet.
Trots det vi kallar hemma spa.
& trots dom skyhöga räkningarna till, till exempel, en samtalsterapeut.

3:1

Syntetskorna håller inte värmen, konstaterade hon mellan snabbmatstuggorna.
Sen ringde någon & undrade var spiken var.
"I kistan!" "I kistan!"
Ville hon skrika.
Men då rann redan kebabsåsen i floder ner för hennes något oregelbundna haka.
Återfuktning, tänkte huden.
Men sen förlöpte aftonen som vanligt.