Återgapet

 Det minns

& skapas åter.

Förträngs

& sakas åter

Därför förträngs det

& åderlåter

(Åderlåta: Äldre medicinsk terapi genom koppar eller iglar. 1850 minskade antalet åderlåtningar drastiskt. I den moderna sjukvården används det fortfarande, om än sällsynt, under titeln ”Venesectio”.

Förekommer allt som oftast i amerikanskt producerade läskigheter som går på televisionsapparaten á bästa sändningstid. Tänk CSI, CPS,CAI(kan vara den som utspelar sig till sjöss)Gammalt mord som tas upp igen, Mord på unga kvinnor som mördaren planterar svamp på. Mord på unga kvinnor som bär för kort kjol, Mord på unga kvinnor som idgat älskog. Mord på unga kvinnor som inte idgat älskog… osv… Ja, du fattar… Där kan det bli åderlåtning av! För att visa den rysliga grymhet som seriemördardjäfulen sitter inne med. Det brukar visa sig att i slutändan är det ändå, btw, hans morsas fel. För hon blev våldtagen. För att hon hade för kort kjol. För att hon hade knullat. Fast hon inte ville. För att hon överhuvudtaget finns. Rätt åt henne att hon blev uppäten & planterad svampar i, tänker den betrodda producenten från staterna! Jag menar orka åderlåta liksom! Men han har en finfin lokal på öde industriområde, full med åderlåtningsjox & begär av hämnd. Fan vet om det redan hängde några riktigt maffiga köttkrokar som den förre hyresgästen glömde kvar eftersom han &så var en jäkel på åderlåtning pga hans morsa. Som hade haft för kort kjol. Som blev våldtagen. Som hade knullat. Fast hon inte ville yadayadayada!

Det är inte kniven som är sjuk

Det är den mjuka hand som fattar kniven)

Vi alla åderlåter

& i somligt fall,

Förlåter

En smula närgånget men icke en famille

We are all the winners,

We are all the best

Att vi får va tillsammans

Det betyder mest.

Ropen skallar i vinklar & vrår

Djurens läten imiteras från rum med gläntade dörrar

Otvättade hår hänger ner i gråtmulna ögon

”Men vad trött du ser ut.”

säger hon med långa flätor & acrylnaglar som kan riva upp innanmätet på dom som stoppat in otyg i sin ändalykt.

Det är många som är trötta här.

Utom hon med kristallerna.

Hon är frejdig & glad.

Frågar om en behöver hjälp med maten, för då kan hon gladeligen mata.

Jag säger nej & då röker hon upp alla mina cigaretter.

Malin har inga anhöriga.

Hon frågar &så om jag är trött.

Bjuder även henne på en cigg.

Jag får en sjukhusklänning som jag skall leva & fröjdas i.

& likt en väl använd operakostym, hängd i förråd för trettiotvå år sedan, utsöndrar den vid minsta lilla kroppsvärme, en odör av transpiration som icke är min egen.

Eftersom jag inte har några linser insatta så ser det hela rätt behagligt ut.

Gröna, lugna färger ton i ton, för att icke hetsa dårjonen.

Tyvärr kan man komma till en teracottaarméfärgad avdelning.

Det gjorde jag.

Men jag får ett eget rum.

Som är blått & har välsignelsens rullgardiner att dra ner.

På det lilla fönstret.

Det stora fönstret han ingen gardin.

Men om en ställer upp toalettdörren & garderobsdörren så att dom nästan överlappar varandra, så blir det dunkelt.

Brukar i mina ljusa stunder tänka att jag bor på Best Western hotell i, låt oss säga Kalmar.

Att jag är ute på Riksturné & spelar, den för mig nu så fjärran, teatern.

Snart kommer mina kollegor & knackar på.

Vi jämför våra rums fördelar & nackdelar.

Skrattar åt toalettpappersrullshållarens, för det mesta, infantila placering.

Testar spolet & konstaterar att skillnaden mellan storspol & lillspol är minimal…

Sen äter vi gott på den lokala sportbaren & svingar en bägare.

Lite så.

Gun har visat mig vägen till Pressbyrån.

Hon visade mycket bra & jag hittade nästan genast.

Tjugofem minuter har jag på mig att gå dit, köpa en bulle, & komma tillbaka.

Bullen var slut, så med andan i halsen, köpte jag en flaska läsk istället.

Undrar vad som händer om jag skiter i tidsramarna?

Kanske är jag ute & spatserar i hela trettiosju minuter.

Vad händer då?

Går det någon form av larm då?

Hoppas.

Det skulle få mig att känna mig mycket viktig & sedd.

Fast det törs jag inte.

Ty jag vet att i kulvertarna står di svagbegåvade & diskar & oroas & elchockapparaten går varm & Ikeasängen ”Trygg” har rediga läderremmar runt buken.

Bäst att sköta sig noga, tänker jag & litar till min oklanderliga, smått borgerliga uppfostran.

Jag tackar för smörgås & saft.

Jag tackar för droger & the.

Jag tackar riktigt redigt när jag hämtar ut duschslangen & visar med hela mitt högskoletränade kroppsspråk, att jag inte har den minsta lilla plan på att gå rännsnaredöden till mötes.

Ni kan lita på mig!

Ja,ja,ja,ja ni kan lita på mig.

Nej, jag tänker mer schavotten.

Med publikum.

Då jag har föreslagit kakor till middag & råkar sätta klacken på bödelns mjuka mellantå.

”Förlåt min herre, det var verkligen inte min mening…”

We are all det winnes

We are all the best

Att vi får va tillsammans

det betyder mest

Sjunger hon i rummet bredvid mitt.

Metahumorn i detta får mig att skratta högt.

& gråta lite pga själens obotliga ensamhet

Bukcklor

Sällan blå.
Mer brunsvart.
Kanterna ca tre nyanser blekare.
På ena sidan matchat med röda prickar.
Vore det en Traderaannons så skulle det nog beskrivas som varm mullvadsnyans.
Men nu är det ju inte det,
så stjärnorna kvittar det lika

Norrgården, Mellangården & Sörgården

Grannsämjan.
Vi måste tänka på grannsämjan.
Därför kan vi inte måla om hur som helst.
Vi måste passa oss & ta hänsyn.
Annars blir det gruff i villaområdet.
Alla måste spika upp små stängsel & hägnader runt potatisland & hammockar.
Annars kommer Kosmosalbanerna & rånar & robbar & pallar för allt vad tygen håller.
Eller hela jordgubbslandet fullt av transvestiter & feminister som ifrågasätter din självklara odlingsmetod.
Hur skulle det se ut?
Stökigt skulle det bli & ingenting som du faktiskt ärligen har köpt med pengar som du rättrådigt har arbetat dig till skulle räcka som statussymbol längre.
Hur skulle det se ut?
Borde dom inte hålla sig i dom källarlokaler som komun & lansting tillhandahåller?
Återvändsgatan nere vid bensinmacken är full av lösgående sexarbetare & krävande resandefolk.
Ingen vågar tanka eller köpa snus längre.
Märta i korvmojen kräver att få lika hög lön som Sverril på högförvaltningen.
Ett jäklarns stök har det blivit i kvarteren.
Kebabrullen växer i munnen på gossar som så troget tjänat fosterland & teknikkonsumering.
Vinterkylan biter i vikingakinden & fruntimren knullas, nedtryckta i den skavande skaren.
Men inte av alla!
Inte av alla.
Detta skall nogsamt antecknas i kyrkböcker & förhörsprotokoll.
Det är väldigt långt mellan gårdarna här.
Långt mellan vårtgård & mellangård.
& ingen äger domänen däremellan.
Inte ens du själv.

 

Heddas Fabler

Och på Tant Julle.

Och på varenda en

Jag lovar- jag ska hålla mig undan i fortsättningen.

Jag hör nog vad du säger Tessman.

Men vad ska jag göra på kvällarna här ute då?

Ja, det är väl det ni hoppas på domaren?

Ni som ensam herre på täppan---

Å Hedda, Hedda.

Hur kunde du vara så vårdslös med ditt liv….!

Du måste ha gjort det själv.

Eller hur?

För att du gjorde det själv.

För att du saknade mig.

För att du inte kan leva utan mig, visst?

Tyst!

Mig kommer du att sörja.

Eller hur?

Henne kommer du inte sörja.

Hon är en liten gås och du sörjer henne inte!

Men mig kommer du att sörja.

Eller hur?

Du sålde dig billigt Herr Lövborg.

Så billigt, så billigt…

Tessman?

Såklart Tessman också är en liten gås och jag sörjer inte honom heller!

Men han är ju verkligen välbeställd.

Eller hur Herr Lövborg.

Välbeställd

Välhängd

Välbeställd

Välhängd

Välbeställd

En ros är en ros är en ros som blir mos….

Nej tack.

Jag vill inte ha leverpastej.

Då räcker den inte och den gör mig tjock.

Har ni tänk på hur lätt det är att få nya vänner när man har gått och blivit tjock?

Jo,jo.

Jag har väl aldrig blivit så socialt uppvaktad som när jag käkat praliner på tvåhundramilijoner mil tåg runt hela världen och tillbaka igen.

Att i en oändlighet ha druckit vin och käkat leverpastej, men så fick jag ju också ett glatt gäng av nya vänner!!!

Därför att jag blir helt ofarlig.

Hotar inte kvinnor.

Ointressant för män.

Alla vill väl ha en trind liten harmlös vännina?

Alla säger att jag är så rosig och skimrande.

Det är ost.

Bara vanlig hederlig ost.

Inget annat.

Alla frågar om jag vill sitta, eftersom jag tydligen ser gravid ut.

Då brukar jag sätta mig

Plums.

Nej tack.

Jag vill inte ha leverpastej.

Då räcker den inte och den gör mig tjock

are

Och hennes jävla smalhet.

Med nyckelben som skälver

under hans

Föreställer jag mig.

Jag ska inte äta leverpastej.

Hon bara gör det.

Det är så!

Jag inbillar mig inte.

Lovar.

Det var Tjechov som sa det va?

Det där om att vapnet måste avfyras därför att hela publiken har sett det.

Vapnet.

Det hänger företrädelsevis över den öppna spisen…

Nej, min fettma är det inte mycket bevänt med.

För jag har ingen humor.

Det borde jag nog skaffa humor om jag ska fortsätta käka såhär…

Dessutom har jag väldigt tunt hår.

Ja.

Det var ju tråkigt att du måste se mig såhär.

Så vårdslös.

Med mitt liv.

Med ditt oäkta barn.

Som om vi led Tantali kval…

Och hennes jävla hårknut!

Slingrande och mjuk

som sjögräs runt hans kuk

Hon behöver inte tupéra håret!

Jag bara:

Gnuggnuggnuggnuggnuggnuggnugg

Ajajaj i hårbotten.

Bort usla fläck.

Bort.

Jag borde ha eldat upp det för länge sen.

Ja du Ejlert.

Vi sköt på det.

Skjuta fram det helt enkelt.

Skjuta på framtiden.

Eller på ponnyn

Eller i huvudet…

Skjut.

Skjuta.

Skjutas.

Skulle vilja återerövra dig som verk!

Säger man så?

Verk, bok, avhandling, masteruppsats.

Sats.

Satsa.

Satsat.

Ponnyn har jag i stallet och kuken får jag på kammaren.

Nu blev det ju inte riktigt så,

Men det brann bra.

Barnet.

Jag vet inte om ni vet att min far fick en hjärnblödning innan han gick bort.

Det gick väldigt fort och ingen var hemma.

Ja, i alla fall så kom han till sjukhuset, och så var han där ganska länge.

När han kom hem så hängde hans mun såhär:

Och hans ena arm.

Hängde ner såhär och han kunde inte riktigt gå.

Satt där som han brukade, men han läste inte tidningen för det kunde han inte längre.

Han hade en filt över benen sådär som väldigt gamla har.

Han kunde inte äta.

Knappt tugga och maten föll liksom ut.

Hängde i hans skägg och det blev spott överallt.

Jag blev så fruktansvärt äcklad.

Sen gjorde han dom där ljuden.

Som om han var sinnsessjuk eller nåt.

Efter någon månad så började han försöka gå.

Som en drucken, som en amputerad.

Fick inte på sig stumporna.

Fick inte på sig stövlarna.

Satt och tittade på samlingen i vapenskåpet.

Satt såhär och fingrade på flintasteken.

Förlåt, flintlåset menar jag.

Vi gömde amunitionen så att han inte skulle skjuta hål i taket.

Eller skjuta hål i

huvudet

Ja ni fattar.

Men det var ju inget bevänt med det.

När han sköt så gjorde jag mig av med nästan hela samlingen.

Tänk när vi var små och du stod i första vestibulen och väntade på mig och våra lekar.

Illustrerade magasin i brist på fotoalbum.

Och svara, det kunde ni allt Herr Lövborg…

Det var jag som fick er att svara, minns du det?

Tills du svarade fel.

Vad skulle jag göra?

Ponnyn i stallet och kuken på kammaren.

Så blev det inte.

Men vi ses snart Ejlert.

Och det skall bli mig ett sant nöje att äntligen få sätta en kula även i ditt andra huvud.