söndag 22 januari 2012

My little walk in the park

Appel Jack
Bow Tie
Bubbels
See Shell
Lemon Drop
Parasol
Windy
Cotton Candy
Lickety split
Blow Mouth
Melody
Peachy Pie
Starlight
Suprise
Sundance
Firefly
Medly
Skydancer
Twilight
Moondancer
Sparkler
Sunlight
Cherries Jubilee
Powder
Ananke
& allt vad ni nu hette.
Mitt hjärta tillhör er i alla tiderdagarstorm&katastrofer.
My little pony.
My little world.
My little dream.
Låt oss nu högaktningsfullt minnas våra svåra barndomsårs ponnyhästar.
I den stora, mörka skogen där barnaåren gick av stapeln förknippades dessa oskyldiga syntethästar med all ondska som finns i denna sköra värld.
Bleknosen hörde ord som:
Kapitalism... blabla.... könsroller.... yadayadayada... PLAST!.... Kommersialism... Amerika... ideal... blabla... lojalitet... principer... Manifest... Kreativitet... blablabla...
Denna litania lyssnades på med halvt öra bakom en ridå av skvalande Bleknostårar, då jag på den emotionellautpressningens väg försökte grina till mig ett rosa plastmonster med nötkreaturssiluett.
Ja, det gick ju inget vidare.
Moder Courage & Fadren är som huggna i granit.
Men som så ofta när föräldrsakapet skall leva rättrådigt så finns det alltid en genväg.
Genvägen heter Förmodren & Förfadren.
Dom bor inne i stan.
Har inga direkta ideal & är fulla av den diskreta charm som vi kallar för borgelig.
"Jag vill ha en ponnyhäst i plast!" sa barnet.
& fick det.
Så var den saken biff.
Min första hette Blossom.
Den var ljustljustviolett, ögon djupa som Finlands alla sjöar & röven full av liljekonvalj!
Det Bleknosen upplever nu är kärlek.
Ren & oskadd.
Dock finns det, som alltid, en liten nypa smolk i bägaren.
Det visade ju sig nämligen att Förmodren & Förfadren hade ett liberalt & redigt rättvisepatos.
Min Syster of mercy fick &så en ponnyhäst.
Bow Tie.
Den var lite sötare än Blossom, ensamrätten kved & föräldrarna var sura.
Min äldre tuffe kompis hade även hon ponnys.
Alltså kunde vi leka!
Hurra!
Men i djupaste hemlighet, ty hon var i den känsliga åldern pubertet.
I puberteten skall man icket leka, blott utvecklas!
Nu börjar manin.
Ikaros resa.
Samlandet.
Den som har flest My little Ponys när man dör vinner!
Kränkt & provocerad av vänstervågen öser nu Förfadren ponnyhästar över sitt bleka barnbarn.
Fadren kontrar med att måla gigantiska oljor i bjärta kulörter, där My little Ponysar sätter på varandra i avancerade hål & poser.
Bleknosen & Tuffekompisen leker & leker...
Med en espri värdig en djuraktivist tar jag emot dessa färgglada älskare.
Livet går sin stilla gång.
Den sista ponnyhäst jag fick, hette "Powder".
Det var samma dag som Olof Palme sköts till döds på Sveavägen.
Powder var violett.
Gun Powder.
Vit man med röda slingor.
& röven full av gnistrande snöflingor.
Som föll & föll
utanför mitt fönster...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar