Bleknos & kapitalet

Det är sånhäringa julafton.
Jag & frugan firar alternativt.
Vi gjorde det en gång förut för himlans massa år sedan.
Då var vi unga & hungriga & fulla av hybris.
Nu är vi vuxna & småfeta.
Julbordet består av det som i Sotlugg & Linluggs gommar anses som gott.
Gåslever, ostron & skinkor från Italiens sköna land...
Eftersom julaftonen aldrig når sitt kulmen, så som tex nyårsaftonen gör, så känns denna högtid en smula diffus...
Bäst att redan tidig eftermiddag börja med grogg, resonerade vi...
& Monopol.
Detta Judas av familjespel.
& familj är vi ju denna välsignade afton.
Undertecknad spelar stilfullt med chapoklacken.
Frugan, sirligt, med pjucket.
Det börjar finfint.
Med Machiavellis "Fursten" nyläst bakom örat så kan ju detta inte gå fel!
Vi flanerar avslappnat på Hufudstadens alla gator.
Frugan hamnar i arresten & jag ler i mjugg & prisar min medborgeliga ärlighet & mitt stoiska avståndstagande från skumraskaffärer.
Satsar delar av mitt, för stunden, osinliga kapital på lokaltrafiken.
Det byts lite hundralappar emellan oss.
Någon vinner andra pris i en skönhetstävling.
Någon får utdelning för väl ifyllt korsord...
Solen skiner, fåglarna kvittrar & vi vill inget annat än att ha en gondol uti Nordens Venedig.
Jesu födelse avlöper stilla & vi drack,
Gula änkan, ack, ur vår chapoklack...
Det klirrar i kristallen & Sotlugg & Linlugg somnar i ett moln av rökelse, guld & myrra.
Dagen efter är en stängd & förbjuden dag.
Vi vill helst äta salt & majonnäs på norrländsk snabbmatskedja, men på grund av det röda i almanackan så får vi vackert nöja oss med rester & rosé vin.
Kartellspelet fortsätter.
Något har hänt under natten.
Det är som om Sotlugg har manat fram gastar från sitt forna hemland & hon klär sig nu i Pinochets gamla avlagda paltor.
Plötsligt så förvandlas min motståndare till en första klassens krösus.
En magnat som är ruskigt bevandrad i marknadsekonomi.
Den nyförlöste despoten styr nu spelet med järnhand.
En totalitär stämning sprider sig över lanshövdingehusen på, den förr, så lyckliga gatan.
Denna förvandling sker omärkligt & snabbt.
Linlugg spelar oplanerat & affektivt & håller som bäst på att pimpa Söder, då Sotluggs autokrat dyker upp från ingenstans.
Resten av dagen minns jag bara som en dimma av böter, konkurser & ohemula hotellhyror.
Pjucken är nu sämskinns polerade & klädda i damasker med knappar av den ljuvaste pärlemor & bryr sig inte ett dyft om att den, numera blankslitna, chapoklacken försöker sig på en gemensam oppotionsyttring bland dom gamla söderkåkarna.
När både tunnelbanan & vattenverket är satt i ur spel så utropar Pinochet lyckligt:
"Gud, vad roligt! Jag ska börja anordna spelkvällar!!"
Jaja, tänker Linlugg & går till soc.
"Tjena assistenten.... "
Hon är producent.
Undertecknad är aktör.
Sen ordnade hon den bästa överraskningsfödelsedagsfesten någonsin, så nu är allt glömt & förlåtet.
Vi talar alltså inte mer om Narvavägen...