Unguis incarnatus

Är jag en kvinna som använder nagellack?
Passar det mig?
Ska jag ha rött mustigt med viss avflagnad?
Eller ska jag ha en fräch fransk manikyr & håret i en enkel hästsvans?
Se där!
Ännu ett val mellan den sedesamma jungfrun & den respektfulla skökan...
Som alla andra dagar, som alla andra val...
Det känns tryggt.
Det här med lacket är lite av en nagel i ögat för mig.
(Håll i hatten för här blåser det tydligen skrattvindar...)
Lösningsmedel, filmbildare, mjukgörare, färgpigment.
& en doft som lovar yrsel & beroendeframkallning.
Åh! Det luktar ljuvligt!
En litenliten flaska & en pyttefnaskig pensel.
Jättesvårt att måla prydligt.
Lite som målarböcker från barndomen. Där ett litet streck utanför linjen var lika med offentligt spöstraff...
Nej.
Visst ja.
Undertecknad nyttjade ju aldrig målarböcker.
Dom fördragna linjerna skulle visst vara hämmande för min kreativitet sades det...
Men i allafall: Nu är nageln målad.
Då måste Acetonflaskan fram.
Alla utanförfläckar måste suddas bort. (Acetonet doftar &så paradis & synd...)
Nagellack på golv & tak.
I bommullshår & på hemmakostym.
Lacket är inte riktigt torrt, men man känner ändå efter.
Då bildas exakta avbilder från ditt fingeravtryck. Ett på varje nagel.
Sen är det bara att vänta till stenhårdheten har inträtt.
Sen kan man i godan ro sätta sig i det dunkla hörnet & klösa bort alltihop!
Bita, riva, sarga, rista,rafsa & krafsa.
Klösa in små mönster i väggar & hud med nyförlista nagelstumpar.
Stopp & väx är besegrat redan i den tidiga bardomens ljushylta dagar, som doftade multivitamintabletter & morgonurin.
Korta stumpnaglar rengörs från fängrester av det ljuvliga acetonet.
Svider i lite i sår & sprickor.
Men så rent det blir!
Jag vill vara en nagellackskvinna!
Med glitter & hela nagelband.
Med långa hygieniska naglar.
Naglar som det inte fasnar ebolavirus & trollträck under.
Men mina mjuka naglar måste vara korta.
Annars vill dom riva mina läppar blodröda.
& sådanda ticks anses ju nuförtiden som extremt oattraktivt...