Min mamma är ingen ängel.
Hon jobbar på beroendekliniken på St Görans.
Ni vet den där avdelningen man hamnar på när man typ ligger i en rabatt.
Sen om det är en Rhododendronrabatt & att man har en andedräkt som doftar Don Pergion & tryffel, spelar liksom ingen roll om man ligger i en rabatt, eller förlåt, en Rhododendronrabatt.
Är man svår på sponken så hamnar man på St Göran.
& då kanske man träffar min mamma.
Hon kanske tar ditt blod.
Hon kanske rent av är den som ger dig antabus...
Fast vad vet jag?
Det var ju himlans längesedan.
Jag såg henne, menar jag.
Jag föreställer mig att hon flaxar fram i korridorerna i vita, vida kläder.
Just så,
lite som en ängel.
Hon kanske har sånadäringa träskor med sula av gummi istället för trä.
Så att hon inte skall få belastningsskador & tråkig skolios, eller väcker alla fyllskallarna med otäckt klamp medans dom yrar om stänkare & anhörigmissunnsamhet.
Ängelmamma bor i Hökarängen.
Iallafall så gjorde hon det då när jag var hemma.
På senaste hundra tiden så har vi bara träffats på olika fik.
Eller, konditori,
som min nya morsa skulle ha sagt.
Min pappa är inte negerkung på Kurrekurreduttön.
Han är diplomat.
Dom träffades där,
på St Göran.
Nu är det ju inte så att min pappa inte har tillräckligt med stålar för att skriva in sig på tex en Betty Boop klinik.
Men har man varit på herrgalej & segnat ner i Vasaparken utanför självaste Hof, iförd hallonbrallor & club blazer & det kommer förbi en liten författartant från Småland som råkar bo på Dalagatan & hittar tidigare omnämda högdjur i all sin glans & förfall, så ringer hon givetvis samma alarmnummer som hon skulle ha ringt om hon så bodde i tex Vimmerby.
Hur som haver skorna skaver, så kommer Kling & Klang & kör denna oceankorsare till närmsta läkarinrättning.
Det vill säga: St Görans Beroendeakut.
Ni skall veta hut, Herr Långstrump!
Där träffar han i alla förfall, min den vid den tiden, kanske tjugotreåriga, mamma.
Som kanske tömde honom på blod.
Eller rätt var det var, gav honom antabus.
Eftersom min Fader Konungens släkt, i alla tusenåriga tider hade tillhört diplomatskrået, så var det ju inte annat tal om att lille Efraim &så skulle upprätthålla denna pampiga tradition & bana.
Det var heller inte tal om att han inte skulle gifta sig under sitt stånd.
Utan farfar Tobias skramlade raskt fram en finfin flicka från likartat samhällsskikt.
Ritchratchfillibombombom så var den saken biff!
Mamma träffade väl lille Efraim mer direkt på hans stånd,
kan jag tänka...
