Utsikt från en soffa

Jag ligger på lit de parad.
Stilla & mycket tyst.
Soffan är mjuk & överfull av kuddar.
Mitt i detta detta dunhav ligger jag.
Jag är rentvättad & klädd i vitt.
Jag tittar på TV.
När man tittar på TV i två dygn, med små pauser för matletning & manisk hygienutövning, så blir man en smula mosig i huvudet.
Jag har ingen aning om vad jag under dessa televisionsdygn har sett.
Det är en enda röra av bilder!
Dessutom så är jag paniskt rädd för att bli vräkt, så nattittningen sker helt utan ljud.
Det flimmrar fram olika människor, djur, våld, sex & tortyr. Barnprogramen är värst. Då brukar det slummras till.
Tecknat för vuxna kan vara festligt & håller sig inom halvtimmesformen. Den bästa! Halvtimme är max vad en moshjärna orkar. Det är för det mesta komedier. Mycket bra.
Om jag inte själv förstår när jag ska skratta så har någon vänlig, omsorgsfull själ, lagt in burkskratt som jag kan härma & följa. Detta börjar jag bli riktigt skicklig på. Trots hjärnstiltje så behöver jag aldrig känna mig dum. Puh!
Det byggs hus år de fattige. Djur som är sjuka. Människor är sjuka. Någon kommenterar hemmavideos där folk med konstiga glasögon cyklar in i bröllopstårtor. Magra flickor som vill ha världens svåraste yrke: Toppmodell. Hur lever grävlingar. Valutfrågningar (mycket tråkigt utan ljud). Sport.
Tokiga gossar häftar fast varannras kön i pannan på en mula. Schimpansen slet av hennes ansikte. Tjocka flickor som gråter. Jojobantning- Ett sätt att leva. Gör om ditt hem. Gör om ditt barn. Dom bästa SOS samtalen genom tiderna.
Alla dessa fröjdefulla program avbryts då & då för att jag ska få inspiration att köpa saker.
Ofta är jag inte riktigt säker på vilken vara som saluförs. Men jag känner mig lite intelligent för att jag känner igen inslagen.
Tycker till exempel att elefanten som klättrar i ett träd är vansinnigt gullig. Tycker mycket illa om mannen som är chef på ett bygge & tuggar mustigt, manlig chokladkola.
Pompetipom...
I dessa avbrott får man även se glimtar av kommande program. Alla ser så roliga & viktiga ut!
Detta innebär att jag måste ligga här & glo till på onsdag, för då börjar det en ny serie om en rysligt elak massmördare. Han är vänsterhänt & mördar unga kvinnor. Han gör skulpturer av deras lårben & har en taskig relation till sin mamma. Detta får inte missas!
Pompetipom...
Ibland vänder jag mig på rygg, då smärtan i TV-höften blivit olidlig. Tittar i taket. Skulle verkligen behöva få upp en krok i taket, så jag kan hänga upp en bedårande skir sänghimmel över kuddhavet.
Måste låna en borrmasin. Undrar om man måste ha plugg? Det måste man nog. Såndär plastplugg finns ju i så himlans glada färger... Vore det inte bättre om dom tillverkades mer i basfärger? Så dom inte drar så mycket uppmärksamhet till sig.. Om man nu ska borra & plugga i tex ett tak. Som jag nu ska göra när jag lånat en borrmaskin...
Pompetipom...
Oj! Nu börjar det igen.
Ska jag byta sida eller andas igenom TVhöftssmärtan. Jag andas igenom... Hoppsan! Där somnades det. Men va fan... Såg inte jag dethär programmet i förmiddags? Hmmmm... Osäker... Jaja, bäst att se det igen...
Pompetipom...
Som ni märker så har jag på ett skickligt sätt utvecklat mitt alldeles egna lilla Limbo!
Det måste bli ändring!
Snarast!
På Måndag.
Nej, på Torsdag. För på Onsdag börjar en ny serie om en rysligt elak massmördare. Han är vänsterhänt & mördar un...... Osv osv osv....