I torsdags så lovade jag mina närmsta vänner att jag ska gifta mig inom en snar framtid.
Mina vänner befinner sig i en priod då man flyttar ihop.
Fort går det.
Som amorösa kaniner i doftande Aprilnatt.
Hade inte så mycket att tillföra ihopflyttnings planerna, så jag hojtade frimodigt: "Jag kommer iallafall bli först med att gifta mig!!!"
Rusiga av vin & inomhusrökning så var alla rörande eniga om att så skulle det bli!
Bröllop skulle snarast stunda!
På mitt bröllop ska alla ha brud/brudgumskläder.
Vi ska rycha & pycha i krinolin & kravatt.
Vi ska äta smörgåstårta & dricka brännvin.
Alla som vill mig väl är välkommna.
Det kommer att bli en finfin dag!!!!
absolut! och man kan ju alltid skilja sig om man skulle råka gifta sig med fel person.
SvaraRaderaJag önskar införa en ny tradition, att när vi blivit sams med oss själva så gifter man sig med sig själv: "Tager du denna, att älska i nöd och lust? - Ja!" Det skulle vara fint... Måhända lite väl självcentrerat... men det kanske skulle blir möjligt att lyfta blicken från egot om det är accepterat och älskat, med en liten ceremoni därtill...
SvaraRadera... håller med dig Christer. ... axel.
SvaraRaderaDet låter alldeles underbart!!
SvaraRadera/Nicklas
Åååååååå! Mina vänner! Det är precis så jag tänker! En egocermoni. Det där med partner verkar både bökigt & förlegat. Dessutom så är det ju så ont om dom... Partnerna alltså. Gifta sig med sig själv is the new black. Själv har jag dock inte vågat fria ännu. Lite rädd att få nobben...
SvaraRaderaAha - du lider av en obesvarad kärlek till dig själv!
SvaraRadera(inte jag utan Gösta Ekman hittade på det)