Den onde, den gode & Kalleponken

När Syster Dyster & Syster Yster var någon form av barn, så fick vi ett husdjur.
En dvärgpapegoja. En "Lovebird". En tvärhand hög & den praktfullaste fjäderdräkt som skådats. Gul, grön, blå & violett. En ståtlig röd näbb som pussade oss & kvittrade muntra trudelutter.
"Han ska heta Kalleponken!" Bestämde familjen Forssberg unisont i en av sina allra mest lyckliga & rusiga stunder.
Kalleponken var en mycket älskad familjemedlem. Väluppfostrat flög han genom rummen. Landade på våra huvuden där han ömsint spatserade omkring inan han flög in i sin bur för att äta, dricka eller bajsa dom sötaste fågelpluttar.
Han tyckte mycket om att bli kliad på magen & att bada under den rinnande kranen. I sin bur hade han en liten rund spegel med röda plastkanter. Framför den satt han & speglade sig & talade på sitt mjuka fågelspråk. Som leksak hade han en fin, blank julgranskula som han blygt uppvaktade med lite frön & små smekningar med näbben.
I det Forssbergska ressidenset på Storgatan 46a, bedrevs en ständig kamp för att få dom gröna växterna att överleva. Ingen i familjen var begåvad vare sig med gröna fingrar eller med tålamod. Blommorna bara dog & dog...
"Nej nu jävlar!" Tänkte Moder Courage & köpte fiffiga små pinnar att sticka ner i krukväxternas jord. Vips! Så skulle Edens lustgård infinna sig även på Storgatan 46a!
I pinnarna var det gift. Blomjorden blev giftig. Kalleponken tog en rejäl tugga jord & dog sedan en plågsam arsenikdöd.
Sorg.
Tung, svart sorg.
Kalleponken på lit de parad på bomullsbädd i tändsticksask modell större. Syster Dyster & Syster Yster som gråterskor som aldrigaldrigaldrig skulle sluta gråta.
Rena rama känslosåsen!
Moder Courage & Ryttmästaren kallade till krismöte & upplyste barnaskaran om att: "Vi köper en ny!" Hurra! Hulkade vi & gick & la oss med en molande värk av att vi sålt Kalleponkens själ aningens förtidigt...
Nästa dag inhandlas dvärgpapegoja nr 2! Han ser EXAKT ut som Kalleponken.
"Han ska heta Kallepoken2" ropar familjen Forssberg i kör.
Det vi då inte vet är att portarna till helvetet har öppnats & att Satan själv släppt ut sin undersåte till vår syndiga jordskorpa. En undersåte som från & med den dagen lystrar till namnet Kalleponken2...
Nu är det slut på familjefriden!
Kalleponken2 äter som en häst. Han gör avancerade flygattacker mot de sina & bajsar stora måsblaffor där han själv behagar. Spegelns kanter biter han bort. Julgranskulan våldtar han till den går sönder. Vi beslutar att sätta Kalleponken i husarrest. Inga med utomhus flygningar här inte. Han får vacker sitta i sin bur. Då går han fullständigt bananas! Han börjar tvångsmässigt onanera. Mot allt. Vattenbehållaren, pinnarna, burgallret, säkert 5 julgranskulor till lyckas denna lilla späda ara fullständigt jucka sönder. Det himlas med svarta ögon, tuggas fradga och utstöts sådana skrik att till & med Caligula skulle frysa till is.
"Mäh! Vad gör fågeln?" Frågar våra gäster på Storgatan 46a. "Ingen aaaaaaaaning." Svarar en hålögd familj med rivmärken från fågelklor. Kalleponken2 måste bort. Satan vik hädan. Hur vi blev av med Kalleponken2 minns jag inte riktigt. Tror att vi gav bort honom till Ryttmästarens kollega som ingen var vidare förtjust i... Säga vad man vill, men visst hade både Kallepnken 1 & 2 karaktär. På olika vis... 

Föresten. Än idag när min Moder Courage skall måla sina läppar, så tar hon fram en liten rund spegel. Den har röda kanter av plast men det mesta är bortgnagt. Då minns vi alla Kalleponkar. En liten rysning går längs med ryggen. En liten il av saknad. En liten il av skräck...