Hair, there and anywhere

Jag är med epilator!
Jag har frivilligt slängt ut massor med slantar för att underkasta mig fåfängan & smärtans diktatorstyre.
En epilator är alltså en form av hårborttagare vars maskineri är tydligt inspirerat av medeltida tortyrmetoder. Principen bygger på att små hjul med inbyggda pincetter roterar farligt & snabbt över din alabastervita hud. Under roterandet så passar pincetterna på att dra upp dina hårstån med roten. Detta leder till en faslig smärta, lite blodvite & bedårande mjuka ben...
Epilering känns lite som vuxenvertionen av att skära sig.
Att förflytta smärtan från hjärtat eller hjärnan eller var man nu väljer att placera sin Ågren, till annan kroppsdel tex benen. & på köpet så får man en biljett in i vår världs härligt sjuka skönhets ideal!
Efter detta stålbad av epilering så känner jag samma tonårstörst som jag tidigare, i mitt i rasande pubertet kände: Klä mig mystiskt, sminka en tår på kinden & bli sedd!
"Kom & se! Kom & se! Mjuka ben i västlig förort! Endast 20 sekiner!"
Som äkta blondin från lappmarkerna så har jag ju inte direkt någon ståtlig hårväxt att tala om. Skärskilt inte på skulten... Lika bra att få väck dom glesa strån som bestämt sig för att växa på min lekamen.
Nu är dom borta, det ska gudarna veta...
Fortfarande dansar gula fläckar framför mina ögon. Gula fläckar födda ur Moby Dicks fåfänglighet. Jag har druckit vatten & baddat mig på pannan med en fuktig trasa.
Vill man vara fin får man lida pin!
No shit Sherlock. No shit...
Jaja, nu sitter jag här med min alldeles egna lilla järnjungfru. Så länge jag har den så kan jag flytta all smärta & svärta till mina ben.
& dra på trissor! Den har ett års garanti! Ett garanterat ångestfritt år!
Jag bugar & lyfter på hatten...