Pynta bort & gå vidare

Min främsta talang är bortpyntning.
Man pyntar bort.
Behöver inte måla om, det är bara att pynta bort uppborrade hål i väggar & tak. Pynta bort fuktskador & annat elände.
Med en sjyst häftapparat & lite spets så kan man slå världen med häpnad!
Det viktiga inom bortpyntning är att man är flexibel. Både i matrial & estetik.
Om förre bostadsinnehavare har arbetat en hel förmiddag med att borra in en jätteskruv i flintahård vardagsrumsvägg, inte är jag den som flyttar på mastodontskruven. I bortpyntningens sanna anda så hänger jag raskt upp en pendyl på skruven & låtsas att det ska vara så.
Jaja, pendylen hänger lite fel i rummet om man är dyrkande av det gyllene snittet. Men vips! Så häftar man fast något festligt vid sidan om & plötsligt ser det riktigt genomtänkt ut....
Spackla, måla & tapetsera har aldrig legat för mig. Har heller aldrig bott ihop med någon renoveringsentusiast.
Tapeter, känns inte det himlans beständigt? Klister & klet & omöjligt att få rakt. Sen när man sedan går vidare i livet & flyttar så hänger klet tapeterna kvar & får inte följa med...
Nej, köp tyg. Fina, tunga, med motivtryck från 1700talet.
Billigare än tapeter & bara att häfta upp!
Vid flytt är det bara att dra ned, vika & lägga i låda. Fiffigt värre. Ditt egna trasportabla Versaille!
Släng fram sterarinljus, snittblommor & svårtydda figuriner så är det ingen som lägger märket till sladdtrassel & missfärgningar. Lovar!
En av männen i mitt liv fick, efter avslutad militärtjänst, medalj. I pyntande.
Detta är avundsvärt & beundransvärt.
För att få min egna medalj inom samma område, så tänkte jag försöka pynta bort den rosa elefanten som står mitt i rummet. Ni vet, den där som ingen talar om. Undrar hur många meter sidenduchesse som går åt till detta projekt...