Näst sista striden vid Trojas strand

Idag fick jag post i brevlådan.
Ett brev från A-kassan om att jag har misskött mig fast jag inte har det, & ett från Telia med min e-legitimationskod!
Hurra!
Det funktionerade! Inte längre papperslös! Jag existerar & har en, om än vag, identitet!
Med iver slängde jag på mig arbetslöshetskläderna för att hasta till shavotten i jakt på plastkortet.
Men Medean, lärd av sina misstag, klädde ut sig en smula.
Man vet ju aldrig vad Rutigskjortan är på för humör. Det känns lite som om jag & han har mötts aningens för ofta senaste tiden...
In med håret under en grå luva. Grå halduk med uppfällningsanordning för att gömma mitt efterlysta anlete. Grått & svart, normalt & icket iögonfallande, redo att fade away...
Tass tass tass tass tass in i Hades rike.
Det är kö.
Tass tass tass tass tass fram till passivagressiv välkomstkommité.
Ingen Rutigskjorta i sikte. Han kanske redan är hemma & sörplar fredagsgrogg & tuggar översaltade revbenspjäll...?
Viskande: "Hej. Ska hämta ut min legitimation."
Skeptisk blick från eftermiddagsirriterad slyngel. "Har du med dig giltiga papper?"
Viskar: "Ja, för fan!" Skänker en tanke åt postgången som har fungerat så exemplariskt.
Långsamt & suckande ger han mig så nummerlappen till den eftertraktade kassan.
Oj, vilken kö.
Inga stolar lediga. Jag sätter mig här, på bordet, papperkorgen, felbygget, konsten eller vad det nu vara månde. "Man får inte sitta där!" Rättar eftermiddagsslyngeln mig myndigt.
Hoppsan. Bäst att stå.
Snart min tur. På svenskt ängsligt manér drar jag mig mot kassan, som jag fiffigt räknat ut, snart ska visa mitt nummer.
Det är varmt i maskeringen. Arton plus utomhus. Luva var inte dagens smartaste drag...
"Det är nollställt! Fattar du? Helt nollställt!" Skriker skattetanten i kassan. Hon håller som bäst på att skrämma brallorna av farbrorn före mig.
Nejnejnej! Bli snäll snälla skattetant. Jag orkar inte bråka.
Farbrorn lommar iväg likt en fallen Priamos.
342.
Det är jag det.
Tass tass tass tass fram till skrämmetanten.
Lägger, med min osyldigaste barnaröst, fram mitt ärende.
Lägger, med darrande hand, fram brev samt gammal ogiltig legitimation.
"Mäh! Det här är ju inte avitionsbrevet! Jag måste ha avitionsbrevet. Du måste ha två brev. Det här brevet enkomt gills inte!"
& där fick Medea en liten hjärnblödning.
"Kom tillbaka när du har fått avitionsbrevet. Din legitimation finns här bakom min disk, men utan avitionsbrevet så får den ligga kvar!"
Jag tiger & går.
Jag väljer mina stider.
Jag är inte Medea längre.
Jag är Hekabe.
Som blickar ut över sitt fallna Troja & tänker: "Dom vann. Dom jävlarna tröttade ut mig & vann."
Men sista ordet är inte sagt.
Sista striden är inte utkämpad.
Snart, snart kommer avitionsbrevet...