Jag sväljer tre gånger innan jag för nyckeln till låset.
Knarrrrrrrrrrrrrr.... (Nej, min dörr knarrar inte. Men detta är dramatik mina vänner. Dramatik!)
Kikar in på hallgolvet i hopp om att den heliga graal ligger & bara väntar på mig...
Kiiiiiiiiiiiiiiik... (Dramatik igen)
Ack nej!
Inte heller idag har det svårflörtade avitionsbrevet glidigt genom mitt trånga brevinkast.
Satan i gatan!
Ser framför mig hur Rutigskjortan sitter i sin läderfotölj & ler i mjugg. En smula grillkrydda har torkat in vid hans mungipa.
Men däremot ligger ett annat, färgglatt kuvert & väntar.
Det är Postkodlotteriet som bekräftar min existens!
Dom vill att jag ska vara med, så jag slipper sitta fattig & arm, förgrämd & utstött, när mina goda grannar håvar hem storvinsten.
Tänk så nesligt, skriver dom, om jag skulle missa detta tillfälle. Vad jag skulle ångra mig resten av mitt liv om jag inte genast nappar på detta generösa erbjudande.
Skulle i alltidsoändligaevighet bli ihågkommen som "Nejsägarendenmisslyckade" & det är ju ingen solskenshistoria att berätta för barnbarnen.
Känner mig mer hotad än lockad.
Å andra sidan har jag ju alltid varit en smula känslig för reklam...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar